Chalkida till Orei på Evia

Detta var sista etappen på vårens segling. Nu ligger vi i fas igen.
Det blev mer bilder än text

Chalkida tillhör våra favoritstäder i Grekland. Det är mycket oljud och dålig luft men otroligt charmerande. Det är en stad som växer inpå en.

Vårt favoritlunchställe. Pita gyros mitt i en rodell. Rörigt och mycket oljud.

Som tidigare fick vi plats i segelklubben som normalt inte tar emot gäster. Vi påminde om att vi hjälpte till med den trasiga bryggan sist. Plötsligt såg vi på samma plats som förra gången efter en noggrann kontroll av att vi lagt till sjömansmässigt.

Bakom lastfartygen ligger marinan. Bilden tagen av ett trevligt franskt par som imponerats av att vi seglat hela vägen hit

Vi hann med att tvätta och köpa gas och annat som var slut. Dessutom massor av tid att traska runt i staden och bara titta. Min Tepai (den grekiska båtskatten) skulle också betalas. Vi hade provat i Aliverion men trots att det är en e-faktura måste den skrivas ut och sedan stämplas när man betalat. Detta land klarar sig inte utan stämplar. Nu hjälpte Medborgarkontoret oss med en ny faktura (den gamla skrevs av ord för ord) och slutligen efter en halvtimmes köande i bank fick vi betalat.

Presenningen jag köpte

När det var dags för avresa flyttade vi båten till stadskajen utanför brokontoret och efter besök på två kontor fick vi både betalat och sedan tillåtelse att gå igenom. Sundet här är bara 34 m brett (det ser smalare ut) och tidvattensströmmen är enorm så bron öppnar endast vid slack (strömfritt) mellan 10 och 04 på natten. Aristoteles lär ha kastat sig i vattnet här för att han inte kunde förklara fenomenet. Han dog här 322 f kr möjligen av förkylning. Nu står han staty utanför rådhuset.

Här ligger vi i skydd av strömmen

Väl igenom bron stannade vi det mesta av nästa dag också på norra stadskajen för att njuta ytterligare en dag. Fram mot eftermiddagen ångade vi norrut mot Ormos Skorponeriou på fastlandssidan. Här var det fram till för några sedan i stort sett obebott men sedan har man anlagt några serpentinvägar längs hela bergssidan och sedan börjat bygga sommarstugor i den dyra änden sannolikt med Atenare som målgrupp. Ännu hade inte många sommargäster anländ utan nu var det mest städare och trädgårdsfolk rund husen. Helt stilla på natten.

Snöklätt Dirfi höjer sig ovanför lastfartyget som gick igen bropassagen samtidigt med oss.

Därefter var det full fart norrut mot Orei i lätt till hård vind från alla riktningar. Det blev mycket seglat denna dag. På bägge sidor låg snön kvar ganska långt ner – gissningsvis 7-800m. Parnassos på fastlandet och Dirfi på Evia.

Stiltje innan vinden kom.

Orei bjuder alltid på fantastiska solnedgångar

I Orei såg allt ut som vanligt. Vassilis kom och tog emot tamparna och Hamnfogden konstaterade att vi fanns med i systemet och först behövde betala när vi visste vilken dag vi skulle upp på land. Det blev tid för arbete med båten men också tid att återuppta alla sociala kontakter med folk vi inte sett på ett år.

När vi packade upp presenningen vi köpt i Chalkida visade den sig inte alls vara grå utan orange. Den får en livslängd på endast denna sommar.

Efter några härligt varma och avslappnande dagar var det dags att lyfta upp båten på land och morgonen efter kom Alexandros och hämtade oss för en fyra timmars bilfärd till Atens flygplats.

Dimitrios ser till att vi ligger rätt i vaggan

Med traktor och några förlängningsarmar kan vi dras upp på land

Bilarna får vänta medan vi rullar upp på land

Vårens sista middag vid kajkanten