En påskvecka med Bente och Lars. Del 2

Måndag var dags att lyfta ankaret som vi så noga lagt för att det inte skulle korsa någon annans och segla västerut mot Ermioni på Peloponnesos. Hamnavgiften på Hydra var noll och man undrar varför i hela världen ingen kan ta betalt i dessa så populära hamnar. Innan vi gick dök det upp en stor säl mellan alla båtarna och glufsade i sig fisken däremellan. Efter en fin slör kunde vi så lägga till på södra sidan av Ermioni där man inte heller tog betalt. Vi tog en härligt lång promenad ut på landtungan där man spelade in mästarnas mästare förra året. När vi kom in till byn var det siesta och dödare by dagtid har jag nog inte sett.


Det är inte bara vatten när man är ute och sedlag

Tisdagen var det totalt bleke och vi gick för motor österut mot Poros. I bleken mötte vi några delfiner men de var totalt ointresserade i oss. Väl i Poros lade vi oss i vanlig ordning för ankare i Naval Bay och tog så dingen i land för att äta gyros, handla och se ut som vanliga turister.

Sista seglingsdagen med Bente och Lars bjöd på perfekta förhållanden när vi för halvvind i 7-10m/s forsade upp mot Pireus öster om Aegina. Väl där bytte vi kättingmataren i ankarspelet och städade upp lite. Bente och Lars skulle bo kvar i båten några dagar medan jag skulle möte upp Marie och resten av kliniken på en konferens i Malaga i Spanien. Det är en helt annan historia.

Annonser

En påskvecka med Bente och Lars. Del 1

Zea Marina, Pireus. Seglad distans 113 nm. Totalt 367 nm.

Bente och Lars anlände till Pireus förra måndagen. Det var ett kärt återseende och vi hade en trevlig dag på land i Zea Marina innan Marie åkte hem till Helsingborg för att sjunga.


På onsdagen åkte Marie och vi seglade söderut mot Aegina där det för ovanlighetens skull fanns gott om plats. Fram mot kvällen var allt fullt dock och några båtar ankrade upp söder om hamnen. Vi började med en promenad till det i stort sett helt raserade Apollotemplet. Jag har varit där flera gånger tidigare men nu var det för första gången öppet i utgrävningarna. Där fanns betydligt mer att se än jag hade trott. Här låg den gamla staden redan 1800 f.kr. Med tanke på alla jordbävningar som kommer här är det ett under att det finns något kvar alls. Efter en stadsvandring satt vi ute på kvällen och tittade på folk som tittade på oss. Flera gånger kom någon officiellt utseende dam och skrev upp namnet på vår båt men betala behövde vi inte.

På torsdagen var det skärtorsdag och vi hade bestämt oss för att gå till Poros. Väl där bestämde  vi oss ändå för att fortsätta till Hydra för att se om vi kunde klämma in oss i den lilla hamnen. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Vi fick plats i andra position vilket passade oss fint. Man kan ändå inte backa helt in till kajkanten pga sten och vår landgång är inte lång nog för att ligga tre meter från kaj. Här går man aldrig på andra båtar så för att komma in fick vi ta jollen mellan båtarna till en trappa i kajen.


Alla typer av båtar får plats på Hydra

Påsken i Grekland överensstämmer inte nödvändigtvis med den i övriga Europa eftersom man här går på den Julianska kalendern där vi andra har den Gregorianska. Påsken på Hydra sägs vara något alldeles exceptionellt och det visade sig vara helt sant. När vi anlände här var det således skärtorsdagen och mässan i stadens stora kyrka drog igång medan livet i övrigt pågick som vanligt.


Taxi på Hydra. Skall man någonstans på ön är det de små röda båtarna eller mula som gäller. Det finns inga bilar på ön.
På Hydra finns det plats för alla typer av båtar


Vi tog en tur upp i byn och tittade på Leonard Cohens hus som renoverats och senan vidare till Kamini.

På långfredagen drog mässorna igång i alla öns kyrkor och kloster och dem finns det många av. Den stora kyrkan i hamnen har stora högtalare ut och det var full fart redan när vi steg upp. Jag trodde att det var lite paus i mässandet när klockorna ringde men det visade sig fortsätta även under klockringningen. När vi var i land gick så prästerna ut genom en dörr och in i nästa för att också välsigna den stora skara som stod utanför den överfyllda kyrkan. Allt medan mässorna pågår fortsätter turistverksamheten som vanligt. Fram mot kvällen bar man en korsfäst Jesusdocka till nästa lilla by och skickade ut honom i vattnet för att välsigna sjöfararna. Därefter bar man på traditionellt grekiskt manér runt på stora Mariastatyer smyckade med blommor. Framåt tiotiden när allt är slut sätter sig så alla på restaurangerna och fortsätter det privata familjelivet. Vi satt på en restaurang precis där taxibåtarna går och det var intressant att se den enorma sjövana dessa kaptener har.

Alla flaggor i hela staden på halv stång. Det tog hela natten att få till det och senare hela påskdagen att få dem på plats igen

På påskafton fick vi stanna ombord ett tag för att en både oförskämd och panikslagen ukrainare ville gå. Han ville absolut ut på den tid hans fru hade bestämt och då skulle alla i hamnen vara minst fjorton båtar borta för att han inte visste vad han gjorde. Det slutade med att två professionella skeppare bad honom lämna omedelbart. Ändå tvekade han eftersom vi låg mitt i hamnbassängen och väntade. Suck. Efter han hade gått var allt frid och fröjd igen.  På kvällen fortsatte mässandet och plötsligt närmare midnatt kom den heliga elden med taxibåt från fastlandet dit den transporterats från Jerusalem. Båtarna som kom med fackla och präster bejublades och sedan gavs elden vidare till alla klostren, sedan kyrkorna och sedan till alla privata familjer på ön. Vi midnatt sköts enorma smällare av i bergen bakom byn och ljudet rungade vidare i dalarna så att man nästan kände stenen flytta sig från Jesus grav. Otroligt mäktigt. Därefter gick alla hem och man såg facklorna i hundratal bäras ut från kyrkan och upp bland stadens trappor. En mäktig syn.

På Påskdagen firar familjerna själva med att grilla ett helt lamm. Grillarna finns på alla gator i hela staden. Lars och jag passade på att gå en lång promenad, först till Mandraki som är Hydras ankringsvik och därefter över berget till ett av klostren och så tillbaka till stan. På väg tillbaka doftade hela staden av grillat lamm och precis nere i centrum hittade vi en restaurang som serverade grekiska gäster. Vi hämtade Bente och sedan fick vi en helt fantastisk påskmåltid. Strax efter vi hade serverats var allt slut och senarekomna gäster fick vara utan påsklammet.

påsklammet bärs hem

På kvällen var det dags att bränna en halmJudas. Han hade hängt i snara hela dagen i hamnen och vid skymning kom alla stadens antika bössor fram och man sköt den ena kanonaden efter den andra mot dockan i hamnen. Till sist satte man eld på honom och samtidigt drog man av ett av de vackraste fyrverkerierna jag har sett. Det var begynnande mörkt ute men inte svart och det förstärkte faktiskt effekten. Med detta var också påskfirandet på ön över.

Vid sidan av oss låg det tre norska båtar. Två med ortodoxa präster och kaplaner från Bodö som kunde förklara allt för oss och som varit där med chartrade båtar de senaste nio åren. och så Thom som varit i hamnen mer än 100 gånger och som bjöd in oss till sin båt sista kvällen för att vi skulle kunna se bättre. Han kunde allt det andra.

Trots att några av våra norska grannar var 70 och ganska stela gick de ändå på denna ca tre meter långa dubbellina för att de inte orkade ta dingen i land

Poros

Poros

Zea Marina, Pireus. Seglad distans 3 nm. Totalt 254 nm

Vi fick några riktigt fina dagar i Poros där vi både hann med oss själva och lite båtvård.

Som vanligt lade vi oss för ankare i Navy Bay precis väster om staden. Här ligger man bra och det är nära till bryggan och en helt otrolig vy över Poros och Peloponnesos. Det har tillkommit en del bojar sedan vi var här senast men det finns fortfarande rikligt med plats. Första natten var det bara ytterligare en båt men sedan har det fyllts på.

När vi skulle in med tvätten startade motorn perfekt och skvallerstrålen fungerade. Sen öste vi på mot bryggan och väl där rök det om motorn. Ingen svallerstråle längre. Vi satte full fart mot den ostligaste tillbehörsaffären där ägare talar svenska eftersom hans son bor i Götet. Han ringde mekanikern Stamitis som direkt tog färjan från Galatas på andra sidan och bort till oss. Inom en halvtimme hade han motorn under armen och körde iväg tillbaka till färjan på sin moppe. Några timmar senare var motorn klar. Han hade lyckligtvis alla reservdelar hemma, både impeller och den plastring som motorn roterar på. Efter detta fick vi lite mer lugn i själen.

När man väl är i närheten av en välsorterad hamn hittar man alltid några saker på listan över defekta saker som behöver bytas så det blev också en hel del arbete med båten även om inte promenader i land försummades

Här har påsken ännu inte infallit utan det var palmsöndagen i går. Det var vackert smyckat med palmblad i kyrkan. Vi satte oss på en uterestaurang och firade den svenska påsken och det faktum att det var drägligt att sitta ute för första gången.


Det är fortfarande exceptionellt kallt här. När vi vaknar är det 11 grader och smyger sig upp på 15 under dagen. Vattnet är bara 12 grader. Kommande vecka skall våren komma här enligt prognoserna i alla fall.

Efter en fantastisk soluppgång i måndags seglade vi så upp till Pireus där vi skulle möta upp med Bente och Lars. Marie åkte så hem i onsdags

Bra väder västerut

Poros. Seglad distans 93 nm. Totalt 223 nm.

Så har vi kommit fram till Saroniska viken. På måndag kommer Bente och Lars och på onsdag flyger Marie hem så det var dags att komma västerut. Kylan gör också att det inte är lika kul att vara ute och segla.

I onsdags seglade vi från Tinos framåt morgonen. Vi väntade på att flickan som tog betalt i söndags skulle dyka upp igen men så skedde inte. Det kostade annars 8 € per dag att ligga där.

Som vanligt var det kallt på morgonen och både långkalsonger och fyra lager tröjor åkte på. Efter en smakfull start i halvvind dog vinden fullständigt och hela havet blev så där oljigt som bara en bleke på havet kan bli. Till sist blev det så varmt i lä bakom sprayhooden att vi kunde ta på oss shorts.

Efer 45 händelselösa sjömil kom vi till Ormos Fikiadha på Kithnos. På nordvästsidan av ön ligger en liten ö, Nisos Ay Loukas som hänger ihop med Kithnos med en smal sandremsa. Man kan ankra på bägge sidor av sandremsan och för några år sedan valde vi den västra, nu den östra. Vi pumpade upp dingen men gick dock aldrig i land. Medan vi lade ut ankaret kom en fransk aluminiumbåt och lade sitt ankare precis där vi var och när vi tittade undrande på honom ryckte han bara på axlarna och sa att det inte störde honom om vi kolliderade. Vi lyfte vårt ankare och lade oss 100 meter bort.

I torsdags skulle det komma åska, vind och regn kring Peloponnesos framåt eftermiddagen så ankaret åkte upp redan kvart över sex. Åter dags för långkalsonger och fyra lager tröjor men nu var det så kallt att jag satt på nedgångstrappan. 13 grader och 7-11 m/s in från låringen. Det blev en helt underbar seglats västpå. Mitt för öppningen till Saroniska viken ligger ön Yeoryios. Helt oanvändbar för allt har jag förstått men så var inte alls fallet. Den lilla ön var översållad av vindkraftverk och hur de kommit upp på ön och upp på toppen är för mig en total gåta. Dessutom används ön att ankra bakom för båtar på redden som tydligen inte vill betala väntpriserna till kineserna som äger Pireus hamn. Efter Yeoryios kommer man också i lä under Sounion så resten av turen mot Poros tillryggalades i lättare halvvind dock fortfarande med god fart. Betydligt varmare och den sista plattlänsen mot ön blev riktigt behaglig.

Soluppgång medan R Bordeaux girar 12 grader för att komma exakt en sjömil bakom oss. Vänligt

Yeoryios

En timme efter att vi ankrat upp väster om staden kom åskan, vinden och regnet så prognosen var det inget fel på.

På väg in mot Poros från öst

Det är så här jag föreställer mig att vindarna borde se ut vid et vulkanutbrott. I övrigt ganska ovanligt

Glad påsk önskar vi på Synapsen

Tinos – en otroligt spännande ö.

I antiken hette ön Oiphoussa med hänvisning till de otaliga ormar som fanns på ön. Även feniciskans Tenok betyder orm. I sin visdom skickade dock havets gud Poseidon några storkar som åt upp alla ormar så att dessa nu är utrotade . Alla skänker vi en tacksamhetens tanke till Poseidon.

Från nutidens vallfartsort Tinos söderut mot antikens stora vallfartsort Delos där sjöfararnas orakel härskade.

Under Venetien kom ön att bli katolicismens starkaste fäste och bland öns femtiotal byar är många katoliker och det finns många katolska kyrkor.

1822 såg en nunna att en gammal kvinna gräva på en åker och då hon i drömmen såg att det var jungfru Maria som grävde åkte hon dit och hittade en ikon på jungfrun samtidigt som en källa sipprade fram. En grekiskt ortodox kyrka till Marias ära byggdes och snart stod det klart att många pilgrimer som kom hit helades från sina sjukdomar. Bättre blev tydligen resultatet om man kröp upp till kyrkan. I dag är Panagia Evangelista det största vallfartmålet i Grekland. Tusentals på tusentals pilgrimer kommer med färjorna och många kryper sedan vägen upp till kyrkan som nu har belagts med en matta i ”krypfilen”. På vägen upp köper man små foliebitar med den kroppsdel man vill ha helad, små plastflaskor och ett riktigt långt ljus och sedan sätter man ljusen i entrén, köar för att komma in och kyssa ikonen, hänga upp foliebiten och sedan ner en trappa till valven och fylla flaskorna med vatten. Kryparna har företräde i kön och får krypa mellan benen på de andra köande. Lite absurt det hela för en vanlig agnostiker. Lite udda också att detta är en ö både med ett starkt katolskt och ett starkt ortodoxt fäste.
Efteråt samlas folk på stan och livet går på som vanligt. Många stannar på ön någon eller några dagar och i stort sett hela turismen här är grekisk.



Man släpar in sina tomma småflaskor och ut igen fulla med vatten. Marie bevakar dörren


Här finns både ljus och knäskydd att köpa

”En salig blandning”

På söndagskvällen kom färjan in med öns fotbollslag som just vunnit Kykladmästerskapen. Ackompanjerade av trumvirvlar gick man upp till kyrkan för att tacka Maria.

Allt det blå i hamnen är plats för fotgängare. Det måste väl vara möjligt för kryparna att komma till buss eller färja utan att riskera att bli påkörda. Set udda ut i Grekland där trottoarer ammars är mest till pynt

I måndags gick vi promenader, arbetade med båten och väntade vi hela dagen på att det skulle börja åska och regna. Mullret och blixtarna kom från alla håll men höll sig runt omkring själva hamnen. När vi på kvällen satt på vårt favoritcafé och läste började det så smått regna. Vi hann tillbaka till båten och sen kom några av de värsta skyfallen och åskvädren vi varit med om. Det fortsatte sedan hela natten.


Första reparationen av fenderbrädan. Dag två gick den av helt.

På tisdagen skulle det blåsa 13-16 något son snart visade sig vara helt fel. Det blev till över 20.  För att inte vara i båten hyrde vi bil och körde runt på ön och besökte några av alla dessa byar som ligger här. I forna tider höll man duvor på ön eftersom de lättare hittade egen föda än höns. Fantastiskt vackra duvslag finns fortfarande kvar överallt på ön tillsammans med underbara terrasseringar. Det fanns något vackert att titta på bakom i stort sett varje hörn. Dessutom har ön mycket vatten och allt regnande därtill gjorde blomsterprakten enorm. Det enda som sved var kylan och blåsten




Volax, en by mitt bland stora runda stenar

Inte lätt att bygga hus under dessa förutsättningar.


Alla dessa otroligt vackra duvslag

På rekommendation från biluthyraren beställde vi lunch på en liten taverna en bit bortom huvudvägen. Den slags info är jag normalt skeptisk mot men inte mycket var öppet. Det visade sig att vi fick en helt fantastisk lunch, gjord på lokala produkter. Minnesvärd.

Brasan tänd för att få lite värme

Mot eftermiddagen traskade vi i en liten by i förhoppning att hitta lite eftermiddagskaffe men en caféägare hörde oss och slog upp portarna och plötsligt hade vi kaffe. Alla är glada för den lilla business som kommer.

Väl tillbaka i båten hade fenderbrädan knäckts på mitten och båten studsade som en gummiboll så vi beslutade oss för att ta med våra böcker och ta vår sundowner på Apenanti. Äta gjorde vi också ute och när vi kom tillbaka vid tiotiden hade det börjat mojna.

Apenanti ligger i den låga byggnaden vid sidan av museet

Det blev många bilder men så var det också en otroligt spännande ö

Äntligen iväg

Tinos. Seglad distans 120 nm. Totalt 130 nm

I torsdags var det dags att få på nytt styrdon till bogproppen. Vi gick över till stadskajen längst in och lade oss på Coast Guard kajen för där har det varit tomt hela veckan. Efter en kvart kom ändå Coast Guard båten men fortsatte in mot marinan. Dock blev vi lite nervösa för att ligga kvar om de hade sett oss och tänkt komma förbi och ge oss en reprimand. Vi flyttade oss några båtlängder fram men då kom en kille och berättade att han väntade på dykaren för de skulle lägga ut nya mooringlinor. Vilken otrolig aktivitet i denna stad där det normalt sett inte händer något alls.

Efter en halvtimme kom elektrikern och satte dit styrdonet. Det var inte helt enkelt eftersom innerdiametern var 60 mot den gamla på 52. Vi fick borra upp ett större hål i piedestalen. Efter en timme var han klar och vi fick snabbt städat upp allt borrdamm. Sen var det dags att komma ut på havet.

Efter knappa två sjömil för motor rakt mot vind och sjö på dryga metern var det dags att svänga åt NW och få upp seglen i en härlig halvvind på 6-11 m/s. Vi snittade så dryga 8 knop upp mot Pathmos där vi la till som enda båt i hamnen efter att en svensk just lämnat. Det var vackert att titta upp mot den gamla Choran och det gigantiska grå klostret som mest liknar en gammal fästning vilket det antagligen också varit. Efter en halvtimme kom dock en ny väderprognos och då hade man bytt vindriktning mot SE och 14-16 m/s. Pathmos är helt öppen mot SE och det är mycket ovanligt att djupa lågtryck passerar söder om. Enligt guideboken (skriven av Heikell som jag nämnde i förra bloggen) bör man inte ligga kvar i hamnen vid hårda vindar från SE.

Ny plan och vi siktade nu mot Arki som skulle ligga utanför den hårdaste vinden. Det blev platt läns upp mot Arki och naturligtvis inte samma fart. Väl inne fanns det inte andra seglare (det kom en engelsk båt lite senare) men vi fick hjälp med tampar av en man som höll på att klargöra sin taverna inför sommaren. Arki är en härlig liten ö utan någon egentlig sammanväxt by. Det är enstaka spridda hus på hela ön och ett tjugotal tillsammans i hamnlägret. Halva ön eller mer är faktiskt helt obebodd.

Huvudvägen på ön från färjeläget

Det liknar vår skärgård i Bohuslän

Fredagen ägnades i stort sett helt åt Clementine Churchill. Det regnade ute så det fanns inte så mycket annat att göra. På eftermiddagen blev det dock till en längre promenad. Trots att det börjat blåsa rejält och det blivit ganska kallt

I går steg vi upp medan det var beckmörkt och precis som det började ljusna lättade vi ankaret. Det skulle bli en behaglig tur på 80 nm i halvvind var det tänkt. Ca 60 nm söderut stod kulingen fortfarande på och drog upp en signifikant våghöjd på 1,5 meter. De stora betydligt högre. De första timmarna var riktigt bra men sedan mojnade det och vred mot öst så att det blev platt läns. Det betydde att vi fick motorsegla på platt läns med en enorm dyning rullande in tvärs. Rejält kallt blev det också när regnet började trycka på akterifrån.

Slutligen hade vi skakat runt på tanken så mycket att det lossnade lite dieselpest och satte stopp i bränsleröret vi avstängningen. Motorn hackade till ett tag och sen dog den. Det blev till att montera av slangen och suga bort proppen med en vakuumsug till att ta upp olja med. Processen är beprövad och fungerar alldeles utmärkt på vår båt. Dock inte så enkelt i hög sjö.

Bra skaffning trots hög sjö

Strax väster om Tinos dök det upp något lite udda. På fenorna såg det ut som fem delfiner men de rörde is som valar och dök väldigt långsamt och kom inte upp till ytan igen som delfiner skulle ha gjort. Vad det var blev vi inte kloka på, möjligen Rissos delfin.

Mellan Mykonos och Tinos var det nästan bleke men den sista sjömilen blåste det upp till 14 m/s. Det blev till att lägga till i hård vind med två grabbar som ville hjälpa till men som man klarade sig bäst utan. När vi lagt till och duschat vräkte regnet ner men vi valde ändå att gå ut och äta eftersom all mat ombord var slut.