Färdigseglat 2021

Då var det färdigseglat för 2021. Det blev ytterligare en kort säsong eftersom Grekland stängde för all segling under våren. Det blev också en ovanligt dyr säsong eftersom dingen smält i fogarna av sommarens värme i kombination med hög ålder och dessutom skörade vi bägge segel som också började falla för ålders och sjömilssträcket. Totalt sett hade vi mycket bra seglingsvindar under säsongen även om turen österut mot slutet stundtals blev våt. Totalt sett avverkade vi dock 900 sjömil på ett enormt behagligt sett då båten fortfarande fungerar bra för oss.

Turen in i det Saroniska havet blev lite av en chock efter förra årets behagliga lugn. Många chartersällskap har passat på att byta ut sina segelbåtar mot katamaraner och det öppnar upp för en helt ny grupp av människor där segling inte nödvändigtvis är det primära. Det har gjort att hamnarna var betydligt fullare och stökigare än vi sett hittills. Den trenden har nog dessvärre kommit för att stanna. Charterturismen har till största delen kommit tillbaka men svenskarna saknas fortfarande. Det har antagligen varit betydligt mer skrämselartiklar i svensk media än i andra. Mötet med våra kollegor i Aten var därför en av årets höjdpunkter även om det är ju dem vi seglar ifrån när vi är ute.

Levitha
Astipalaia
Sifnos
Leonidio
Ermioni
Våra kollegor

Efterhand som vi varit på de flesta större öarna lär man sig olikheterna och det blir allt roligare att stanna en längre tid. Seglat får vi gjort en massa ändå. Det finns flera öar vi skulle vilja stanna betydligt lägre på men vi har ju tiden på oss. Segling till Kroatien har vi senarelagt ytterligare ett år eftersom vi inte har en aning om hur pandemin kommer att utveckla sig under vintern och vilka restriktioner som kan tänkas komma. Just nu ligger vi väldigt bra hos Artemis på Leros.

Naxos
Amorgos
Leros
Kalymnos
Arki

Arki-pelagen

Artemis Leros Boatyard på Leros. Seglad distans 56 nm. Totalt i år 894 nm.

Arki är den största av en massa småöar i norra delen av Tolvöarna. Ön har 40 invånare och den minst besökta av alla bebodda öar i Grekland. Ön har aldrig haft färskvatten trots att det regnar betydligt mer än hemma, ca 1000 mm per år, så det finns helt enkelt inte utrymmer för så många fler.  Vattnet försvinner helt enkelt då ön till största delen består av kalksten som är så porös att vattnet rinner rakt igen till havet under. Trots ihärdigt googlande har jag inte hittat någon tidtabell för båtar som trafikerar Arki och det kanske beror på att man helt enkelt inte kan ta emot fler folk än man redan gör. Det går två färjor hit, Patmos Star som trafikerar alla småöar mellan Patmos och Kos och sedan en liten båt som kommer med mat från Patmos. Den största delen av turismen utgörs av oss seglare och lite dagturism från Patmos.

Arki. Caféet på hamnplatsen, de två tavernorna strax bakom och till vänster ett hus där man kunde duscha för tre euro. Annars kostar det inget att ligga här.
Hamnen med hela skärgården utanför

Vi seglade iväg på morgonen från Kos i lördags för att hinna fram innan nordanvinden började dra på under eftermiddagen. Det blev motorsegling hela vägen upp på östsidan av Tolvöarna. Vid ett tillfälle tänkte vi snedda ett par meter över turkiskt territorium men ur den blå luften dök en turkisk rib upp och lade sig precis på hörnet av territoriet och så avstyrdes den tanken. I norra änden av Leros börjar en skärgård som fortsätter förbi Lipsi upp mot Arki. Här finns dussintals öar och skär, den enda riktiga skärgården jag känner till i Grekland.

Lite söderhavskänsla

Sen eftermiddag var vi framme i den lilla hamnen på Arki som ligger längst in i en smal vik som vinklar 90 grader och dessutom har en ö framför inloppet. Därmed blir hamnen skyddad från precis alla vindar. Längst inne hittar man ett café, två mindre tavernor och ett dussin småhus. När man sedan går över ön blir man snabbt varse att det inte finns så mycket mer bebyggelse på ön. Det blev kaffe vid ett av de många tomma borden och jag väckte faktiskt ägarinnan ur eftermiddagsluren när vi traskade in. På lördagskvällen strömmade det in lite motorbåtar med par och familjer från Patmos och de två tavernorna fylldes upp. På söndagen var det full aktivitet med folk som var ute och fiskade och bara träffades. På måndagen kom ytterligare en segelbåt in, men efter att ägaren under en timmes tid förgäves letat efter en affär (det kunde vi berättat att det inte finns på ön) och sedan ytterligare förgäves försökt att få en tavernaägare eller privatperson att sälja ett paket cigarretter, gav de upp och begav sig ut i kulingen till grannön Lipsi. Själva stannade lugnt vi kvar och njöt denna tysta pärla. Det blev promenader på de trä vägar som fanns och besök på bägge tavernor. Manoli på Trypas serverar klart bäst mat och spelar den absolut bästa musiken med viss förkärlek för livekonserter på 80-talet. Hans egen favorit var Layla från Crossroads Revisited. Han nästan grät av lycka när jag tog låten på de första sju tonerna fast den är ju svår att missa för barn av min generation.

Stigen ner till den ytterst lilla stranden

I går seglade vi igenom hela skärgården på västra och södra sidan av Lipsi ner mot Leros i en fantastisk frisk bris. Visserligen bara 17 grader varmt när vi lämnade men båten lekte sig fram på denna årets sista tur. När vi kom fram hann vi precis få ner seglen (som nu har gjort sitt) innan varvet ropade upp oss och ville lyfta.

Så länge Andreaskorset var kvar kanske det inte gjorde så mycket att resten av flaggan blåst bort

En summering av hösten kommer om några dagar. Jag blir kvar på varvet en vecka till.

Koskenkorva

Vi kom in till Kos gamla hamn i torsdags. Man kan ligga i både gamla hamnen och marinan men charmen är ljusår större här. Visserligen en massa dunk från stadens barer på natten men ändå tillräckligt klassisk mark för att jag ska dras hit. Efter betalning (här har det stigit till 25€ per natt men då kan man utnyttja alla faciliteter i marinan också) gick vi över till det sedvanliga gyrostället. Kyparen sken upp som en sol så fort han såg mig, gav mig en högernäve och beklagade att min vackra fru inte var med. Sedan pekade han på bordet där jag brukar sitta och sa att det var ledigt. Det är trots allt ett år sedan sist.

På plats i gamla vallgraven
Klassisk tingeltangelgata där man nu sitter utanför och väntar på de enstaka turisterna

Fram på eftermiddagen släntrade vi ner till marinan och tog en lång varm dusch med efterföljande espresso i seglarbaren och njöt ända fram till solen började försvinna över hustaken. Sedan blev det en tur genom den antika agoran och den kvarvarande äldre stadsdelen. Den är ju egentligen inte så gammal bortsett från enstaka hus eftersom i stort sett allt raserades i jordbävningen 1933 och hamnområdet 2016. Hamnen håller man nu på att bygga upp helt till en EU kostnad på 25 mill euro. Och då vet man ändå att Grekland lånar upp resterande hälft. Fint blir det i alla fall. Gamla hamnen är redan klar, nu är det färjeläget.

Cykel- och gångvägarna är fantastiskt fina och väl använda

I går klargjorde vi båten och sedan blev det klassisk sightseeing. För första gången på några år var fortet öppet helt utan vare sig betalning, krav på munskydd eller vaccinationsbevis. Tempelriddarna byggde ett imponerade fort av alla stenar från gamla agoran men inte ens deras konstruktion har klarat alla skalv som förekommer här. Efter fortet traskade vi upp till amfiteatern som väl är skapligt ordinär förut att man vid utgrävning i arkaden under fann 28 stora och 22 mindre och mycket välbevarade antika skulpturer som någon gång i historien burits in och sedan glömts bort. De finaste står nu i Stormästarens palats på Rhodos och resten finns på muséet här.

Efter lunch traskade vi över till den unge slaktaren från Göteborg som också kände igen mig direkt och började prata svenska. Han har öppnat en lite restaurang i anslutning till butiken där det serveras prima kötträtter. Han gör dessutom fantastisk korv och det var för den vi egentligen kom. Nu har vi korven från Kos med oss ombord för senare förtäring. Efter dagens dusch i marinan gick vi nämligen ut och åt bläckfisk på en av stadens trevligare fiskrestauranger.

ingången till gamla agoran

När detta skrivs är på havet på väg norrut. Det kommer en nordlig kuling i morgon så då känns det bra att redan ligga i norra änden av Tolvöarna. På onsdag ska båten nämligen upp på land.

soluppgång över Datca på turkiska sidan

En bortglömd kvinna men mycket annat

Kos. Seglad distans 38 nm. Totalt i år 838 nm.

Som regel är jag påläst när jag kommer till en ny ö och det trodde jag mig också vara när vi kom till Kalymnos men så var uppenbarligen inte fallet. Kalymnos huserar en av världens absolut vackraste skulpturer som är så okänd att den inte ens finns på Wikipedia. 1994 hittades en bronsskulptur i övernaturlig storlek på havsbotten mellan Kalymnos och Pserimos. Efter restaurering finns Kvinnan från Kalymnos nu på det arkeologiska museet på ön. Det kommer jag absolut inte att missa nästa gång.

Kalymnos är en vacker ö och det blev en väldans massa bilder så om du tycker bättre om text är detta inte ett inlägg för dig.

När regnfronten passerat seglade vi söderut mot Kalymnos i platt läns med en herrans massa sjö så det blev en rullig tur. Det var i söndags och vi ankom tillsammans med en massa charterbåtar ute på en av årets sista uthyrningsveckor. Vi slapp de värsta amatörerna och fick två väldigt fina båtgrannar och en trevlig fika med en dansk familj ute på ett års äventyr.  Naturen omkring Pothia, öns huvudort är dramatiskt vacker och lockar omedelbart till vandring eller klättring som de senaste åren blivit öns varumärke förutom den sedvanliga solturismen. Kalymnos delar öde med de flesta av Tolvöarna. De första bosättarna kom för 6-8000 år sedan och här på ön bosatte man sig i de otaliga grottorna som finns. Efter Alexander den stores fall blev ön egyptisk och sedan snart kristen. Tempelriddarna tog över på 1400-talet och fortifierade ön som därefter fick en brokig skara ägare, senast Italien fram till 1947 då det blev grekiskt.

Farvattnen utanför Kalymnos
Båten ovan använde hela eftermiddagen till solnedgång med att försöka lägga till. Fint med Kos i bakgrunden blev det dock
En av smågatorna mot hamnen

I måndags bestämde vi oss för att titta på öns största grotta, Kefala någon mil bort. Det blev en tuff promenad med många höjdmeter innan vi kom fram och fann grottan låst för säsongen. Lita aldrig på hemsidor. Turen i sig var dock otroligt vacker så det var värt varenda steg.

Det stora och enormt välskötta klostret St Catherine passerades på vägen
Nedanför det vita huset vek man av för att komma till grottan
Bergsskrevan med flera ingångar till den stora grottan. Dit upp måste man klättra.
Ingång för allmänheten
På takterrassen på huset högst upp till vänster fick fi en underbar lunch efter dagens vandring

I tisdags blev det ytterligare en lång promenad, nu till Myrties på öns västsida som bara i år haft 10.000 övernattningar kopplat till klättring. Byns fanns knappt för 15 år sedan. Vi stannade till och tittade på bergen och på havet ut mot ön Talendos och sedan unnade vi oss en taxi tillbaka till hamnen. På kvällen blev jag lite yr och sedan fruktansvärt yr och sedan var jag borta i över ett dygn. Oklart varför men att företa sig något som helst var omöjligt. I går hade jag piggnat till lite så vi satte segel i en perfekt halvvind hit till Kos.

På väg mot västsidan
Ett av Tempelriddarnas fortifikationer
Telendos från Myrties
Den som förstorar upp bilden ser klättrarna en bit ovanför husen till höger

När vädret får bestämma

Lakki, Leros. Seglad distans 95 nm. Totalt 800 i år nm

Regnet vräker ner här i Lakki. Andra ovädret på sex dagar. Prognoserna förvärrades snabbt när vi var på Naxos. Tanken var att segla till Amorgos och stanna där några dagar. När vi väl kom dit var prognosen på 2,5 meter höga vågor vid kajen i Katapola två dagar senare. Inget drömscenario precis. Eftersom det främst var klostret Hozoviotissa vi ville se tog vi direkt en taxi upp till klostret och kunde samtidigt konstatera att det var betydligt billigare än att hyra en bil. 20€ t o r. Klostret som Pehr inte sett var lika fint som alltid där det klänger sig fast på klippan som det har gjort i 1100 år. Det finns bara två munkar kvar och inte så mycket som tyder på att det blir fler. Eftersom klostret skyddas av Jungfru Maria finns inga krav på munskydd inomhus. Enkla regler att följa. Vi fick ett långt samtal med en adept som saknade de svenska turisterna. I samband med pandemin försvann naturligtvis de flesta men svenskarna var de som inte kommit tillbaka. Man tolkade det som att Sverige antagligen beskriver pandemin i Grekland på ett värre sätt än vad andra länder gör. Jag är beredd att hålla med för det mesta man ser på nätet om Grekland handlar om sjukdom och jordbävningar. Inte mycket positivt där inte.

Hozoviotissa

Efter besöket på klostret kom vi ned i solnedgången och satte oss på en av byns restauranger. Medan andra börjar stänga ner för säsongen var här fullt och det var inte så konstigt för maten var fantastisk. Mätta och belåtna hann vi med att tanka vatten också. Vattnet på Naxos innehöll alldeles för mycket klor och på Leros finns det bara bräckvatten.

Dagen efter gjorde vi oss klara att gå i soluppgången. Vi fick vänta en stund eftersom färjan också skulle gå och de hade ett engelskt ankare över sin kätting. Det slutade med att vi alla tre gick samtidigt. Det blev fin segling till Leros även om storseglet åter kinkade i masten. Upptäckte så att en av lattorna gått igenom seglet i toppen. Seglet är nu så mört så det får bli ett nytt till nästa år. Vi kom fram till Lakki i god tid innan solnedgången och styrde kosan direkt mot marinan för att ligga tryggt när första ovädret rullade in med åska och massor av regn

Norra änden av Amorgos i soluppgång

I onsdags hade vi en mellandag med strålande sol där vi passade på att cykla till Agio Marina som är den egentliga huvudstaden på ön. Här åt vi lunch och sedan satte vi cyklarna och traskade upp till fortet där utsikten var bedårande. Dagen efter ett regn är alltid sikten som bäst och denna dag kunde vi utan problem se hela Amorgos och Naxos 45 resp 65 nm bort (80, 110 km). Det är inte många dagar på året sikten är så bra. Även torsdag förmiddag var vädret fint även om det börjat blåsa rejält. Vi passade på att cykla längs den norra sidan av viken som är helt täckt av pinjeskog. Här besökte vi krigsmuseet som är inhyst i en av de gamla försvarstunnlarna. Leros var fram till 1947 italienskt. Italienarna beslutade sig för att bygga sin flottbas för östra och södra Medelhavet här. Så kom byn Lakki till helt i 30-tals arkitektur byggd av grekisk betong. I november 1943 bombade engelsmännen ut allt och kvar fanns bara ruiner som i alla fall till större delen återuppbyggts.  Över hela Leros finns underbara gamla italienska villor och lite sugen på att köpa en blir man.

Amorgos till vänster i bakgrunden och Naxos till höger

Även under gårdagen och i dag på förmiddagen har man kunnat undslippa regnet men inte blåsten. Det finns en pytteliten backe ut från stan på väg till varvet men där lyckades jag knappt hålla styrfart när jag stod upp och trampade mot stormen på min båtcykel. Nu drar förhoppningsvis de sista åskskurarna över så att vi kan komma ut och segla i morgon igen.

Sagan om Ariadne och Dionysos

Naxos. Seglad distans 10 nm. Totalt i år 705 nm

Jag sitter vid kajen i Naxos chora och tittar på färjorna som kommer in.  Den ena kommer från Kreta och ska mot Aten och den andra norrifrån mot Santorini. Under gudarnas tid hände kanske samma sak låt vara att man kanske inte hade snabbgående katamaraner med man vet ju inte. Theseus  och Ariadne kom med båt från Kreta där Theseus med Ariadnes hjälp tagit sig igenom labyrinten och dödat hennes halvbror Minotauren. Tillsammans tog dom sig norrut och stannade på Naxos. Här lämnade Theseus sin Ariadne av högst oklar anledning och hon stod kvar på stranden och sörjde för evigt. Nu tycks gudarnas evighet ha varit av samma slag som hos dagens tonåringar, för från en båt från Aten steg Dionysos av och genast blev de tu förälskade och fick sedemera tre barn tillsammans. Dionysos blev så glad för ön att han såg till att den grönskade av både vin och frukt så att den kunde utvecklas till dagens turistmecka. Han kanske inte hade varit helt nöjd med det vin man producerar i dag med om det vet vi intet.

Senast jag hörde av mig låg vi för ankare på utanför Nauossa på Paros. Därifrån gick vi i totalt bleke hit till Naxos i hopp om en plats i hamnen. Det fanns en halv kvar och den fick vi, lite halvvägs utanför kajkanten. Helt perfekt för oss. Vi sidan om lär det ligga en liten fransk katamaran som alla har varnat oss för. Ägaren lär bli helt tokig om man nuddar hans båt men lyckligtvis dök varken han eller båten upp. Vi började efter ankomst med att titta på den aldrig färdigbyggda tempelporten till Dionysos ära samt den gamla staden upp mot fortet. Varför tempelporten som påbörjades 530 f.kr aldrig blev färdig är ytterligare något som man här på ön inte har en aning om. Naxos lierade sig (motsatt ärkefienden Paros på andra sidan sundet) med Aten så efter slaget vid Salamis 480 f.kr kan det in har varit någon större brist på pengar. 1207 dök venetianaren Marco Sanudo upp på scenen och släkten höll staden i några hundra år tills turkarna kom. Sanudo lät bygga fortet och en väldans massa fortifikationstorn runt om på ön. Det mesta av grundstommen till staden byggdes upp under denna tid.

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att lägga upp dessa bilder

I går hyrde vi en bil och tittade runt på ön som är enormt frodig så snart man kommer en bit upp från kusten. Dionysos gjorde ett bra arbete får man säga. De högsta bergen är över 1000m och i dess skugga ligger några gamla och väldigt vackra byar kvar. Det är naturligtvis överfullt av turister på sommaren men jag undrar hur många som verkligen bor kvar där uppe på vintern. Hela inre delen av ön är terrasseradoch på de mest välhållna odlar man nu vin. De andra har fallit i träda och förvittrar allt mer. Turistindustrin ger bättre inkomster än det hårda arbetet med att hålla terrasserna i skick mot regn och vind. Lite traditionell mat och olivoljeprovning hann vi också få i oss innan vi vände tillbaka till staden. Trots lördag och fortfarande turister kvar är det ändå ganska lugnt där vi ligger. I dag lämnade vi dock i ottan och drar mot sydost. Det kommer att bli riktigt busväder den närmaste veckan och vi funderar fortfarande på bästa strategin.

Ett av de venetianska tornen i Filota
Pehr under platanen
Bilen vi hyrde
I ett antikt marmorbrott hade man huggit ut denna drygt 10m långa gubbe men sedan hittade man antagligen en spricka i stenen.