Hemma i soffan

Orei, Evia  Seglad distans 27 nm. Totalt under hösten 438 nm. Så lite har vi nog aldrig seglat under en säsong.

Pehr tog en taxi till flyget tisdag morgon kl halv sex. 10 minuter senare kastade jag loss i den becksvarta natten. Det var så mörkt att jag absolut inte kunde se ön som ligger inne i hamnen. Tur man har en fungerande plotter. Först en bra bit väster om Skiathos började det ljusna. Sedan gick det fort och när solen bara varit uppe en timme var det redan varmt.

Vi tiotiden anlände jag till Orei och sen var det bara att börja fixa båt för att komma upp på land. De senaste dagarna hade även värmaren slutat att fungera så jag plockade isär bränsletillförseln och kunde konstatera att det var helt igenkorkat av dieselalger. Nu får Dimitrios rensa hela tanken i vinter. Det måste dessvärre göras regelbundet även med rikligt med tillsatser.

Sista kvällen i vattnet var det verkligen en spektakulär solnedgång

I torsdags gick jag så upp på land och de sista punkterna på min lista kunde bockas av. Dimstef Marina drivs av Dimitrios som är en otroligt trevlig man bara man kan komma över det att han aldrig svarar på mail. Han är noggrann med sitt arbete och omtyckt av alla seglare vi mött som varit här. Här lyfter man båten på en kärra som körs ut på sandbottnen i viken. Väl inne ställs båten på svetsade bockar.
Vagnen står redo vid strandkanten. Jag redo i vattnet Båten läggs på vaggan genom att vrida upp stöttorna under vattnet. Det gör Dimitrios fridykande. Hans simfötter sticker opp på vår babordssida. En kille står på vaggan och dirigerar fram båten. Två mellanstag upp till traktorn. Sen kör vi över vägen in till varvet. Då får bilarna vänta lite.

Uppallad med min hyrbil. Allt såg bra ut under vattenlinjen

På eftermiddagen var jag klar och min hyrbil hade anlänt så plötsligt var hela årets båtsäsong slut. Jag tog bergsvägen till Chalkida och checkade in på ett stort hotell där jag var helt ensam. Bergen på norrra Evia är underbara så här på hösten.
Otillgängliga bergstrakter och nästan inga människor En liten gård längs huvudvägen norrut som av och till bara är grusväg Uppe i bergen står snöpinnarna längs vägen. Här kommer 1-2 meter snö var vinter

Årets sista blick av Medelhavet vid Chalkida.

På fredagen kunde jag så ta den sista biten motorväg till flygplatsen där bilen hämtades upp i exakt rätt tid. Någon sittplats på flyget kunde jag dock inte bli lovad för det var fullbokat med barnfamiljer. Till sist hoppade dock några ungdomar av mot rejäl ersättning och jag kunde komma hem. Marie hämtade mig på flygplatsen och sen åkte vi direkt till en underbar viltafton i Helsingör men det är en helt annan historia.

Hamnpriserna under hösten. Ute i Sporaderna kostar det faktiskt pengar att ligga i hamnarna. I Orei tar man 5,5€, på Skiathos 6,5€ och på Skyros 13€. På sistnämnda är det dock fullservice med mooringlinor, tilläggshjälp, dusch, toa och bytesbibliotek. Alla andra platser var gratis.

En fin landgångsplanka fick vi låna på Skyros också

I morgon börjar jag arbeta igen och det ser jag verkligen fram emot. Tillräckligt länge ledig så vill man jobba.

Annonser

Palaiskiathos

Nordost om Skiathos stad ligger den äldst befolkade delen av ön. I dag är det framförallt flygplatsen som tar upp denna enda bördiga delen av ön. Här har bönderna fått gett vika på samma sätt som de i Skåne måst lämna plats för vägar, lastbilar och lager.

Fiskare i den grunda saltvattenslagunen

Det är populär att stå precis där landningsbanan börjar. Då kommer flygen in några meter ovanför huvudet. Än mer spektakulärt är det när flygen startar för då står man i Jetstrålen. Livsfarligt men det finns alltid folk där.

Landning och start. Närmare än så vågade jag mig inte ut när et jetplan startar. Det finns ett rödljus för bilarna till vänster men det ses mest som rekommendation.

Längre ut på udden ligger det fortfarande några odlingar där produkterna säljs lokalt.

Aubergine och paprika

Längst ut ligger så landningsbanans andra sida. Där finns en lite strand och där växer strandsliljan, en god planta att gör sallad av. Bladen får dock inte ha varit exponerade för mycket sol för då blir de hårda och sega. Sen ska man ju orka plocka den en och en också. Pehr och jag fick även provsmakat dem på Alonnisos där det finns gott om dem på stränderna.
Strandslilja med sina delikata blad

Här ute på udden finns också lite stenrester efter de första invånarna för ca 5.500 år sedan.

En veckas segling med Pehr

Skiathos. Seglad distans 91 nm. Totalt 411 nm.

I onsdags dök Pehr upp i Skiathos i gryningen med ett flyg från Frankfurt. För ovanlighetens skulle fanns det ingen nordlig vind i sikte så vi drog i stort sett direkt mot Kiri Panagia, Sporadernas nordöstliga utpost. Det finns två öar till men dessa ligger i Zon A i den marina nationalparken här och får inte beträdas. På Kiri Panagia är det tillåtet att både ankra och gå iland även om denna ö ligger inom parkområdet. Fiske är inte tillåtet. På den norra sidan ligger en väldigt fin ankringsvik som vi aldrig haft möjlighet övernatta i eftersom det är omöjligt att ta sig in eller ut om det blåser hårt från nord/nordost. Nu var läget där och vi ankrade upp i den sydligaste viken tillsammans med en fransk båt. Viken ligger helt instängd och det känns som att ligga en lite skogssjö i Sverige. Eftersom det inte finns några hus i viken eller någon stad i närheten är detta det perfekta stället att titta på stjärnor. När vi så skulle lägga oss hörde vi en delfin flåsa runt i viken. Såg den gjorde vi inte i det kompakta mörkret.
På väg skymtade vi Athos 70 nm bort (strax t h om vantet). En otroligt klar dag
Inseglingen. Där det är som smalast är djupet bara 6 m vilket är anledningen till att det bryter så våldsamt här. Som att ankra i en lite sjö.
Kväll i viken

På torsdagen seglade vi söderut och ankrade för lunch i en vik på öns sydsida. Här har Marie och jag ankrat tidigare och då fick vi sett en av nationalparkens attraktioner, munksälen. Denna gång såg vi inga djur alla.
Efter lunch tog vi oss ytterligare söderut till Steni Vala på Alonnisos. Sailing Holidays hade natten innan besökt byn för sista gången i år. Kostas som äger caféet höll på att packa ihop allt men lovade att stanna kvar så länge vi var där. Sen kom det i alla fall tre båtar till så det blev lite fart på årets sista dag där. Restaurangerna hade redan packat ihop för denna gång. Lite vemodig stämning är det när en turistsäsong är över. Nu väntar en kall vinter här utan särskilt mycket möjligheter till försörjning. Kostas har det lite bättre för han äger även öns enda öppna vinterhotel där flygbåtens besättning övernattar. På vinterhalvåret är båtarnas tidtabell den omvända. Då går båten tidigt på morgonen från ön till Volos så att folk kan arbeta där och komma tillbaka med kvällsfärjan. På sommaren är det tvärt om då jobben finns på öarna.

Fridfullt hos Costas i Steni Vala

I fredags spenderade vi förmiddagen med en bok och en kopp kaffe och senare på dagen seglade vi i stilla mak till Patitiri som är Alonnisos hamn och större samhälle. Här var vi också tämligen ensamma. Vi traskade en lång runda och tittade på alla som arbetar hårt med att stänga för säsongen.
Patitiri Vinrankor kan användas till mycket. På kaj. Barerna stänger och några tak sågas ner. Det ser ut som en Märklinstad

Nästa morgon kom en 42 fots katamaran in i hamnen. Det blåste en hel del och vi kunde se skräcken i ögonen på besättningen. De hade gjort ett misslyckat försök att backa in och nu kretsade de runt i hamnen och var gång de var på rätt ställe att lägga ankare hade de nosen åt fel håll. Som tur var hade vi lagt ytterligare en lina på vår styrbordssida på grund av blåsten så att de inte kunde komma in där. Till sist åkte ankaret i, i 45 grader till riktningen och så backade de in och kastade linan till läskrovet. Jag pekade på det andra med det förstod de inte. Det slutade med att de drev sidlänges in i kajen med en träfiskebåt som fender. Då kom stadens fiskare och jag lämnade. Till sist lade de sig långsides och körde rakt in och hamrade fören in i stenkajen. Jag tror att det var några från Krim som säkert kunde segla eftersom de varit ute på natten i ganska hård vind, men som säkert aldrig hade ankrat sig in i en hamn. Det finns ju knappt andra ställen än i Grekland. Efter frukost i land och lite handlande lämnade de hamnen igen och lugnet infann sig åter.

Fiskebåten till höger som användes som fender.

Resultatet av snedankringen

En stund senare kom den stora katamaranen och vi tittade på när erfaret och mindre erfaret folk skulle backa in sina ekipage i färjan. Allt ackompanjerades av två kvinnor som skulle frälsa både passagerare och besättning. De fortsatte att ropa ut sitt budskap långt efter att färjan lagt ut. Vi sökte oss snabbt ner till vår båt och lade ut med kurs Skopelos. Efter en stund med motor passade vi på att duscha till havs. För egen del blev det en av mina kortvarigaste känslor av renhet. En stund senare på kryss tog vi in en gigantisk våg över båten och jag var indränkt i saltvatten. Det kommer väldigt mycket oregelbunden sjö här eftersom öarna ligger i 90 graders vinkel som en stor tratt mot vinden. Längst i söder i det smala gattet ligger dessutom två öar. Små men ändå mer än 200 m höga. Vågorna studsar runt överallt här.

Predikan in i det sista

Inne i Skopelos låg Sailing Holiday och i stort sett alla andra båtar som finns kvar här ute. Det blev lite trångt men plats åt alla. Vi traskade runt bland alla stängda ställen och fortsatt upp bland trapporna i byn. Ganska mysig stad som Marie och jag missade charmen av fullständigt. På kvällen var det musik i enda öppna baren och det lät ju lovande. Det var dock så högt att vi tyckte vi hörde tillräckligt bra inne i båten. Problemet var att denna ljudliga trubadur inte slutade med sin grekiskt/turkiskt/arabiska musik (jag kan inte höra skillnad men att föreslå någon här att det skulle kunna vara turkiskt hade inte setts med blida ögon) utan fortsatte till efter fyra på natten. Inte ens mina öronproppar kunde hålla eländet ute.

Skopelos
Pehr poserar framför Chorans äldsta kyrka Det är i alla fall inte tillåtet att kasta skräp här. Blomsteraffär
Rådhuskatt

Efter en ganska sömnlös natt var det dags att segla tillbaka till Skiathos. Det blev en underbar segling med vind från alla riktningar eftersom vi först seglade åt nordost och sedan medurs tills vi kom mot nordväst. Sista biten över sundet till Skiathos hade vi kryss och det var svinkallt men lagom mycket vind.
Jannis, vår hamnfogde, hade packat in de flesta elstolpar när vi kom

På söndagen hade vi blivit inbjudna till sista kvällen på Marmita. Det skulle inte finnas alla rätter men han ville inte ha betalt. Det blev en härlig kväll med alldeles för mycket mat och så lade vi en slant till servitrisen som ska avluta sina studier som mikrobiolog i år. Hon är villig att söka jobb var som helst i Europa. Hon var trött på Grekland. Vi kom ganska tidigt men alla andra kom prick nio och det blev livat. Efter maten gick vi en promenad i gamla stan och njöt den härliga kvällen.

På måndagen gick vi en lång promenad till udden söder om stan. Där skulle jag ta en bild på oss när vi satt på klippan men när jag så skulle resa mig upp åkte min mobil ner i en skreva i klippan. Efter lite fundering och en lunch bestämde vi oss för att gå tillbaka med ficklampa och en lång gripklo. Vi lyckades faktiskt lokalisera mobilen halvt nere i vattnet. Med gripklon fick vi ut den utan bekymmer. Själva mobilen är tvärdöd av saltvattnet men vi lyckade rädda simkortet så nu har jag det i en gammal mobil som fanns ombord.

Den låg en halvmeter in, längst nere vid vattnet

På kvällen gick vi åter ut men maten kunde såklart inte mätas med den på Marmita. Tidigt tisdag morgon tog Pehr så en taxi till flygplatsen för att åka hem igen

Det blev mycket text

Lite bilder från Skiathos

Lågtrycket som kom in med tillhörande kuling blev inte så tuff som förväntat. Jag hade surrat fast dingen och alla andra lösa föremål, lagt 7 linor i land och dubbla avlastare på ankaret och sen kändes det bra. Betydligt värre var det natten innan med bara 12 m/s från SW där vågorna vräkte in på den öppna kajen. Båten for runt som en studsboll men klarade sig förutom det bra.

På botten i hamnen, 35 m ut ligger en mycket grov kätting. Den var nog tänkt till att sätta mooringlinor i men i sann grekisk tradition fullföljdes det aldrig. Resultatet är att en massa båtar fastnar med ankaret i kättingen och sen får dykaren i hamnen lite extra påfyllning i kassan. Under de dagar jag har tittat på har flera båtar fastnat. Det gäller att lägga ut 50 m kätting för att vara på den säkra sidan.

Efter att ha suttit i ett dygn på ett fik och läst böcker med uppsikt över båten lugnade blåsten ner sig och jag fick tid att titta mer på stan och ta lite bilder. De kommer här.

Inte precis en omgivning man förväntar sig av Luxury apartments.

Riktigt goda vindruvor hängande ovanför en restaurang.

Hus som tillhört öns store diktare, Alexandros Papadiamantis. Han dog 1911 och var en skygg man som hatade oväsen. Hur han hade mått på denna ö i dag om sommaren är inte svårt att föreställa sig.
Kalypso som transportera turister till badstränderna har gått sin sista tur för säsongen och ska målas upp lite till nästa år.
Gågatan blir allt mer folktom

Färjan är i hamn

Hotell mot vattnet
Stabil markering mot stranden

Udden i södra delen av centrum
Tidigare vackert men nu ack så fallfärdigt hus vid stranden

Stan sett från södra udden

Klippformationer

Skifferformationer
Balkong mot hotellviken
Vanlig affär

Telefonreparation

 

 

I hamn i Skiathos

Skiathos. Seglad distans 31 nm. Totalt 320

Det är inte så att jag slutat skriva men jag hade tappat kabeln till kameran och ville i alla fall ha med några bilder även om det egentligen inte fanns några riktigt bra.

Marie åkte hem i tisdags så trots det ruggigt dåliga vädret var vi tvungna att segla från Orei. Vinden hade i söndags skulle enligt prognoserna vrida en aning mot nord vilket förhoppningsvis skulle ge oss en bra seglats ut. Så snart vi kommit ut ur hamnen vred vinden helt i väst och sen började det vräka ner regn. En bit efter inseglingen till Volosviken kom vågorna mot oss och bröt såklart rejält när de mötte vinden rakt emot. Efter en halvtimme kom dock vinden rakt från öst och det blev till att kryssa i regnet och motströmmen. Nåväl, vi nådde fram innan det blev mörkt.

Fronten vi seglade in i

Land kan precis anas en dryg sjömil bort. Regnet slog ner alla vågor


Mellan skurarna kunde vi njuta av det dramatiska landskapet. Man tänker inte lika mycket på det när solen alltid skiner

På måndagen packade vi det mesta Marie skulle ha med hem och på kvällen gick vi på stans bästa ställe, Marmita (eftersom jag denna måndag inte kunde laga mat med Marmiterna i Helsingborg). Bra är det men dyrt är det absolut inte. Fin kväll.

De sista regnmolnen drar bort

På tisdagen åkte Marie tidigt, tidigt och jag påbörjade arbetet med att nåta om däcket. Vissa ställen har gummimassan börjat släppa och det bildas konstant ett svart klistrigt pulver. Något enkelt arbete är det inte – eller enkelt är det väl men otroligt tidskrävande. Sittbrunnen och en del av däcket blev färdigt men sen tog nåtmassan slut så det får göras nästa år. Mycket av förarbetet är dock klart.

Typisk bild för Skiathos nu. Många affärer har stängt och för var dag blir det bara färre turister på gågatan. De flesta åker hem till helgen

Nu är det lugnet före stormen i hamnen. Jag har ankrat om till det inre hörnet där det enligt hamnmästaren ska vara lite bättre att ligga. I morgon bitti ska det blåsa hårt från sydväst och i den riktningen ligger hamnen helt öppen. Det var SO i går natt och då var vågorna i hamnen inte att leka med. Jag studsade runt i kojen. SW lär vara värre men det är först sent på kvällen som det ska blåsa rejält, då kuling till storm från NW eftersom det just nu bildas ett djupt lågtryck vid Limnos. Det mesta av tiden får jag väl sitta och läsa på fiket mitt emot.

Fiskebåten har börjat lägga till vid hamnen nu när de flesta segelbåtarna är borta. När den kommer in kör den peket över vår bimini. Det är fiskare så dom vet vad dom gör.
Lite snabb försäljning på kajen blir det innan den färska fisken går vidare till restaurangerna. §§

Volosviken

Orei, Evia. Seglad distans 37 nm. Totalt 289 nm.

Volosviken är ett ganska bortglömt seglingsområde trots att många båtar passerar. Antagligen för att Volos lär vara en ful och skitig stad och att Sporaderna lockar. Många hyrbåtar utgår från Volos men de flesta drar redan förstadagen ut mot öarna. Denna gång gjorde vi tvärt om. När nordostanvinden ökade drog vi oss inåt mot fastlandet.

Efter Pirgos seglade vi norrut, in i viken, till Amaliapolis som ligger på en udde på Volosvikens västsida. Staden visade sig vara enormt charmig utan eftergifter för turismen. Till skillnad från Pirgos är det uppenbart att här bor folk året om. Vi gick iland med dingen driven av den utombordare vi lånade av Michael och Julia. Den fungerade alldeles utmärkt.  Vi traskade runt lite i byn och dess utkanter och sen tog vi en kaffe på ett av fiken med utsikt över viken och kyrkoön. Vi passade också på att handla lite i de butiker som fanns.

Amaliapolis med Synapsen som enda ankrade båt. Säsongen är snart slut

Gatubild

I onsdags seglade vi så söderut igen mot Orei eftersom det även skulle börja regna och blåsa rejält i viken om än bara en bråkdel av vad det gör ute på öarna. När det regnar som mest kan det vara skönt att ligga vid en kaj så att man kan traska lite mellan skurarna. Seglingen söderut blev till en behaglig slör med mestadels läsning ombord. På väg söderut träffade vi höstens första delfiner som villigt hoppade runt omkring oss. Alltid lika roligt.

Strax efter lunch nådde vi Orei och det var tur eftersom fler än vi tycker att det är en ovanligt väl skyddad hamn. Fram mot kvällen låg det 35 båtar i hamnen och det är vad man klarar av här. Några av de som kom dagen efter fick vända ut igen. Flera av seglarna kände vi sedan tidigare då de var på väg ner i vattnet när vi gick upp i våras. Det flesta här ska lägga upp nu och Dimitrios har en kö på 16 båtar som ska upp så snart det slutar blåsa.

På natten till torsdagen kom vinden och regnet och sen har det fortsatt i tre dagar. I fredags fanns det inte tillräckligt många minuters uppehåll för att vi skulle vilja gå tillbaka till tvätteriet och hämta våra rena kläder. Det fick anstå ytterligare dag. Som vanligt när man ligger i hamn på grund av vädret är den sociala aktiviteten på topp och vi har träffat många trevliga seglare. Så mycket promenader har det inte blivit eftersom regnet varit betydligt mer ihållande än vad som är normalt här. Så dåligt väder i september har man inte upplevt här på många år men generellt tycker de lokala att vädret på höstarna blivit mer instabilt de senaste åren. Tveklöst börjar man allt oftare se förändringar i vädermönstret som man inte varit van vid

Nu börjar det klarna upp vi går tillbaka till Skiathos. Marie skall flyga hem efter bara några korta veckor ombord