Ett varv söder om Kos

Kos. Seglad distans 148 nm  Totalt 468 nm

Efter att Marie åter anlänt ombord seglade vi sydväst mot Nisyros. Det var tredje gången jag var där och som vanligt ville Giorgios varken se körkort eller annan legitimation för att hyra bil. Det blev min tredje tur i år runt ön, Maries första. Det är ingen ö man blir trött på. Allt är så otroligt lugnt. Almodovar var fortfarande där och filmade och lokalbefolkningen satt som vanligt en bit in i tavernorna och tittade på när annat arbete inte fanns. Giorgios som lever för att fiska hade varit ute och fångat tre tonfiskar. Vi fick smaka en som var perfekt grillad. En upplevelse.

På väg från Kos

Förmiddagskaffe i Mandraki på Nisyros. Klostret i bakgrunden

Fantastiska mosaiker i klostret

Marie stack in huvudet i världen äldsta bastu, 2300 år gammal. Hon hade inte väntat sig att det skulle vara så varmt och så mycket ånga. Glasögonen immade igen direkt

Tre nordiska Bavaria tillsammans

Yoga på taket

Nere i vulkankratern

På fredagen seglade vi vidare söderut mot Symi där vi siktat in oss på Panormitis i det sydvästra hörnet. Här ligger enbart ett stort kloster som också bedriver hotellverksamhet för de riktigt troende. Varje dag stannar det både turbåtar och stora färjor och vad alla ska göra där blev vi inte riktigt kloka på. Vi mötte dock en av de viktigaste personerna i klostret och det var inte prästen utan kvinnan som städade. Man kan lägga sina böner verbalt överallt i klostret och sedan sopas golvet regelbundet och då flyger alla bönerna ut genom dörren till Ärkeängeln Michael som beskyddar alla Tolvöarna. Otroligt praktiskt. Om man kunde skicka sina böner direkt från vår båt på ankare i viken var dock högst oklart. En sak är dock klar. Lugnare nätter än här får man leta efter.

På ankare i Panormitis

Klosterbyggnaden med tillhörande logidel för tillresta

Några förvånade getter

I lördags seglade vi runt ön till Symi stad som är lika vacker som alltid. Det var här i Symi som de allierade tillsammans med Italien och Grekland gjorde upp om Tolvöarna. Först 1947 kom dessa öar att tillhöra Grekland. Om Panormitis var lugnet så var staden dess absoluta motsats med musik och slammer det mesta av natten.


Ölbilen på Symi. Gatan är dubbelriktad och kräver att man har tungan mitt i munnen

Kväll i Symi stad

Soluppgång som ett 1000-bitars från Ravensburg

På väg ut i bleke

I söndags styrde vi rakt västerut mot Tilos som ingen av oss besökt tidigare. Öns enda hamn ligger i Livadi på östsidan. Det är en söt liten ort som på senare år tycks ha upptäckts av charterbolagen för de gäster som söker lite mer avskildhet. Det mesta av bebyggelsen är faktiskt små hotell. Icke desto mindre trivsam med en lång härlig strand och ett fantastiskt klart vatten ända in i hamnen. Stranden består av små ovala stenar som är hopplösa att gå på när man ska i vattnet. Man faller ner i vattnet omedelbart. Två gånger om dagen kommer färjan från Kos-Nisyros och lägger till längst ut på den smala piren. Där ska bilarna ut och sen backas in vinkelrätt på färjan. Jag förstår att alla inte känner sig trygga med det.

Stranden

Marie badar

Piren där bilarna som skulle med färjan kör ut

Färjan lade sig parallellt med den blå båten och sen fick bilarna först köra av och sen svänga 90 grader och sen bort längs piren

Efter Tilos var det så dags att gå tillbaka till Kos. Vi är på väg mot Leros i nordväst, rakt mot vinden. Det blåser varje dag och betydligt mer på utsidan av öraden. Längre österut är det både mindre vind och mindre sjö varför Kos är ett bra ställe att stanna till på. Naturligtvis gick vi direkt till Dionysos och åt pita gyros till lunch. Sedan blev det lite mer strosande i denna vackra stad där man var gång upptäcker något nytt.

Annonser

Kos

Nu har vi varit i Kos några dagar. Pehr åkte hem måndag morgon och Marie dök upp sent på kvällen. Det blev två vändor på flygplatsen som ligger på den södra halvan av ön. Man har byggt ut vägen så den är ändå ganska snabbkörd för att vara i Grekland. Under 2017 kom ön upp på mer än 1 miljon turister per år (sommarmånaderna) så det är klart att en bra väg behövs.

Pehr och jag kom ganska saltvattensindränkta i lördags och hann med det mesta av stan och dess historia på två dagar. Höjdpunkterna är förutom den behagliga miljön, det arkeologiska muséet och den romerska teatern. Kos har väldigt många välbevarade skulpturer och mosaiker. Kos drabbas av någon större jordbävning ca vart 100e år. De två riktigt stora var 142 e Kr och 1933. Vi jordbävningen 142 rasade mycket av den gamla agoran och entrén till den stora teatern. Man bar då ner alla hela skulpturer till de kvarvarande rummen antagligen för att senare få upp dem på socklarna igen. Sen glömdes teatern bort. De finns skulpturerna från agoran tog korsriddarna med sig till Rhodos för att smycka stormästarens palats och de andra hittades när man 1934 började röja efter jordbävningen året innan. Bevarade i källaren till teatern har de legat helt öppet och oförstörda i 2000 år. Arkitekturen på teatern och också fantastisk där alla rum under själva sittplatserna är intakta. Resten av stadens utgrävningar hyser inte så mycket eftersom i stort sett alla stenar som fanns at uppdriva lades i korsriddarnas fortifikation.

Korsriddarna använde allt löst man kunde hitta

Vid den senaste jordbävningen förra året fick hela hamnområdet en djup spricka som kommer att ta lång tid att laga. Frågan är väl bara vem som ska betala. Även kyrkan och fortet är ordentligt skadat men där har man påbörjat renovering om än i liten skala. Initialt är det väl viktigast att undersöka om kvarvarande konstruktion är säker.

Caféet vid hamnen knäcktes på mitten

Vid utgrävningarna har man restaurerat och rest kolonner men nu har dom rasat igen

Hippokrates torg som skakat sönder rejält

Kyrkan i stort behov av renovering. Framför stod en av de helt bevarade antika kolonnerna. Nu ligger resterna till höger i bild

Förutom allt det gamla är fortfarande Kos en mysig modern stad i sin enkelhet och betongrikedom. Jag trivs där men det kan också bero på att de flesta turisterna har åkt hem igen. Hamnen mitt i stan ger också ett fantastiskt utgångsläge för att se stan. Priset är 22 € för vår båt. Billigare och trevligare än marinan men några faciliteter utöver mooringlina, vatten och el finns inte.

Sent måndags kom Marie tillbaka till båten så vi stannade ytterligare en dag och bara njöt atmosfären och Dionysos goda Pita Gyros.

Rhodos till Kos

Mandraki, Rhodos. Seglad distans 105 nm. Totalt 320 nm

I tisdags lämnade vi Rhodos med första destination Symi. Vi började med att gå till Panormiti som är en liten vik på öns sydvästsida. Här är bra ankring och normalt sett väldigt klart vatten. Nu efter det myckna regnandet var det så grumligt att vi bara kunde se några meter ner. Det var skönt att bada här i alla fall. Efter stormen har dock temperaturen i vattnet fallit drastiskt från 27 till 23 grader. För mig knappt badbart.

Efter sydvästsidan seglade vi runt ön till Symi stad som är en av de populäraste hamnarna i Grekland. Trots detta var vi bara tio segelbåtar så man märker verkligen att hösten är på väg. Priset är 17€ och det får anses hyggligt med tanke på populariteten. I våras kostade det 13. Symi är verkligen en pärla och en av de vackraste byarna på Tolvöarna. Ön i övrigt är i stort sett karg som ett månlandskap.

Efter en natt på Symi drog vi norrut mot Pali på Nisyros. Vinden var lätt, västlig så det var en dröm att ta sig norrut. Sådant är inte vanligt här, där meltemin blåser från nordväst i stort sett oavbrutet. När vi närmade oss ön friskade det dock i och drog mot sin vanliga riktning. Då fick vår motor arbeta lite. Även på Nisyros var det lätt att få plats. Många charterbåtar dock med varierande ankringsstil och ofta korsade ankare som följd. Priset här är endast 6€

Hamnen i Pali

De underbara terrasseringarna på ön håller på att försvinna då det i dag är betydligt mer lönsamt med turism än odling

Så snart vi lagt till traskade vi till Giorgios och Stamatis på Captains och hyrde en bil. Georgios frågade om vi kunde köra och berättade att öns mack öppnade fyra. Sen var den uthyrningen klar. Betala kunde vi alltid göra senare. Innan turen tog vi en kopp kaffe och även här konstaterade att betalning kunde ske senare. Enkelt och smidigt. Med bilen tog vi oss så upp till vulkanen och njöt av naturen omkring denna enorma krater som fortfarande är aktiv. Nu hade det även regnat här så vi både såg och hörde hur vattnet kokade i kraterns små hål.

Efter lite svavelosande hetta fortsatte vi till öns högst belägna by, Nikea, en liten men otroligt vacker bergsby. Här träffade vi på ett stort filmentourage under ledning av Almodóvar. Det är en spansk-amerikansk-grekisk långfilm som spelas in. Dem skulle vi träffa flera gånger. Väl framme i Pali duschade vi hos Georgios och sedan intog vi en överdådig middag där. Fattiga blev vi inte. Kollade bilen efter inlämning gjordes inte heller. I alla fall inte så att vi såg det.

Nästa morgon hade vinden friskat i och vi beslutade oss för att stanna ytterligare några dagar tills det mojnade. Nu hade filmteamet dykt upp på piren och skulle filma när Emma Stone traskade 10 meter till en fiskebåt. Inspelning pågick när vi kom tillbaka från bagaren så vi fick vänta medan vi blev serverade kaffe och kaka. Det fanns bara en stol med namn på – Emma – och då utgår man väl från att just hon ska sitta på den stolen och ingen annan. Annars behöver man ju inte märka den när alla ser lika ut. Det stolen satte man dock mig på. Sen blev det lite rörigt när alla skådespelare och fotografer kom tillbaka så då passade vi på att gå.

På eftermiddagen hade det börjat blåsa mycket mer och av 10 inkommande båtar gjordes fyra allvarliga fel och ett mindre. Värst var en båt som gick på fel sida bojarna och gick på grund och två som glömde att kasta i ankaret. Den ena, en Najad dundrade på vår båt ganska kraftigt medan besättningen bände och slet på vårt mantåg innan man kom på att ankaret satt kvar i fören. Giorgios tittade och yttrade lakoniskt: ”Two movies” och pekade på piren och sen på hamnbassängen.

I går tog vi lokalbussen till Mandraki som är öns huvudort. Hit går färjorna som sedan slussar vidare alla turister till bussar för vidare transport till kratern. Vi lyckades missa den stora turistströmmen både vid vulkanen och i byn. Bortsett från hamnområdet är byn riktigt trevlig. Vi traskade in till muséet och där kom vi in för halva priset för att vaktmästaren hade grävt med den svenske kungen en gång. Måste vara den gamle kungen.

I dag, lördag mojnade det lite på Nisyros så vi bestämde oss för att gå mot Kos. Det blev en frisk halvvind mot nordost som ökade till styv kuling just innan vi rundade udden för att gå norrut mot staden. Återigen fick vi en båt helt täckt av salt. Här på Kos lade vi oss i den gamla hamnen. Vi fick en mooringlina som var för kort så nu ligger vi vid kajen med ett lapptäcke av linor för att hålla oss ute.

Ett ytterst litet regnmoln följde oss till Kos

Lite sightseeing hann vi också med. Mer om Kos senare.

Rhodos stad

Nu har jag legat still i Rhodos stad i en dryg vecka och det är dags att summera.

Utsikten från fördäck

Priset hade gått upp från 10 till 17 €  per natt sedan i våras. Det är väl högsäsong nu skulle man tro. Hur som helst, man får ligga här max sju dagar och jag har varit här i elva. Alexandra åkte hem förra lördagen och sedan har jag varit ensam nästan en vecka till Pehr kom. Den veckan gick fort med massor av underhåll och tvätt av båt. Det var mycket salt och skavanker efter en ganska hård tur hit.

Rhodos stad är egentligen helt fantastisk om man kan bortse från den hord av turister till vilken man naturligtvis själv bidrar. Här finns det i stort sett oändligt med historiska kopplingar genom de senaste 4000 åren med tonvikt på antiken och korsriddarnas tid omkring år 1400-1500. Det måste vara en utmaning att få ihop allt detta med moderna krav på tillgänglighet.

Pehr på favorithaket

Båten låg i den antika hamnen, Mandraki. Det var här som kolossen en gång stod. Strax söder om ligger den ”nya hamnen” som byggdes av korsriddarna för att husera deras betydligt större flotta. Mellan dessa hamnar ligger ett ytterst litet grundflak där ca fem båtar kan ankra. I den sydliga vind som blåst de senaste dagarna har det rullat betydligt hos båtarna som ankrat där. Mellan hamnarna och runt hela staden går den gamla och mycket imponerande stadsmuren. I norra änden av staden ligger så de halvmoderna hotellen, de flesta med några år på nacken och i behov av renovering. De helt nya och finare hotellen ligger sydväst om staden i Ixia.

Ganska snabbt har jag läst mig staden, både den nya och gamla delen och jag kommer att sakna allt detta nu när vi lämnat. Det är härligt att bara strosa rund och dels se allt gammalt men även hur byborna hanterar att komma rund i denna svårnavigerade stad. Jag har hyrt bil och ganska snabbt lär man sig de snabbaste vägarna och inser hur mycket lättare allt flyter om inte alla håller på sitt som man har en tendens att göra hemma i Sverige.

(I stormästarens palats fanns vaktmästare som till största delen var mycket kunniga. Så inte alla. I ett av de mindre kammarna satt en vakt och jag frågade vad dessa mindre kammare använts till och fick svaret: ”Just nu används hela huset som museum. Jag har bara arbetat här i två år och vad det var tidigare har jag ingen aning om”. Jag tackade och vände mig snabbt om så att jag kunde skratta i fred.)

Förutom staden passade Alexandra och jag på att besöka Fjärilarnas dal. I en ravin samlas miljoner fjärilar som tydligen gillar saven på träden. Först såg vi inga fjärilar alls men när de väl dök upp insåg man att alla grå fläckar på träden faktiskt var fjärilar. Det var helt fantastiskt att se.

I fredags kom Pehr och det var meningen att vi skulle segla norrut direkt men stormen Zorba kom i vägen. I två dagar har det regnat och åskat i stort sett oavbrutet. I måndags drog stormen bort så i tisdags var vi klara att gå.


Zorba på väg bort


Slutligen ett lite bevis på att allt inte är frid och fröjd i Grekland

Några dagars tuff segling med lugnt avslut.

Rhodos Mandraki. Seglad distans 171 nm. Totalt 215 nm   .

Det finns inte så många väderfönster att gå från Kreta österut om man inte tycker att det är riktigt kul att segla i styv kuling. Söndag och måndag dök det upp ett och det passade oss perfekt. Vi lämnade Sitia strax efter det ljusnat måndag morgon och hann en bit upp mot Kretas nordostliga udde innan solen gick upp. Vinden var återigen perfekt. Slör 10-13 så vi gick med 2 rev i storseglet och genuan. Vi valde att precis som när vi kom till Kreta, ta en nordligare sväng för att slippa läns vid udden. Sjön var ganska grov så vi fick många översköljningar i den höga farten. Två fartyg siktades i horisonten, inget annat.

När vi rundat Kastos’ sydvästhörn hade vi räknat med lugnare väder på läsidan. Det kom också några fläckar med mindre vind men det vi minns mest av när fallvindarna kom vid den första dalen och vi fick 19 m/s. Då var det bara att reva ytterligare och även reva förseglet. Alexandra konstaterade dock att det var 19 och lugnt. Det kunde ha varit 19 och kaos. Innan vi tog in revet hann vi dock med att logga 10,8 knop. Från Kastos och upp mot Karpathos höll sig sedan vinden konstant 13-15 för att dö ut strax innan vi var framme.

Vi siktade in oss på Karpathos Marina som en gång säkert var ett storslaget projekt. Nu finns piren elskåpen är inte inkopplade och det är gratis att ligga. Som vanligt finns där då en salig blandning av dugliga båtar till rena vrak. Gästplatser fanns det bara en. Den fick vi. Efter oss kom ytterligare några båtar norrifrån men de fick ta stadskajen som ligger väldigt utsatt när det blåser. Efter tilläggning gick vi till byn och åt. På restaurangen arbetade svenske Thom som varit där i 8 år. Härligt att det finns folk som står ut att säsonga på samma ställe så länge.

På tisdagen seglade vi norrut mot Chalki. Fortfarande stabilt 10-13 m/s nu in från 60-80 grader så det blev en betydligt våtare och saltare tur. Efter 65 nm surfade vi nästan in i hamnen. Vi funderade starkt på att ankra men sen låg det bra två båtar vid bryggan så vi gick dit. Lite av ett felbeslut för sen kom det ytterligare en hel drös charterbåtar uppifrån Rhodos så blev helt fullt med tillhörande oväsen.

Chalki är en udda ö i stort sett helt befriad från grönska med undantag för den lilla byn och viken strax söder om byn. I övrigt ett träd. Mer månlandskap är svårt att hitta. På onsdagen stannade vi kvar på ön och traskade upp till möllorna som poserar ovanför byn. På väg dit passerade vi sopplatsen där allt ligger öppet och flyger ut i buskarna omkring och sedan vidare ut i havet. Där bidrar vi turister med mycket skit. Dagturister kommer här många från Rhodos för att mållöst vandra runt ett par timmar i denna ”genuina nästan oupptäckta pärla”. Jämfört med Rhodos stämmer det väl.

Till eftermiddagen bestämde vi oss för att segla till viken söder om byn för att ankra för natten. Ytterligare ett felbeslut för hur fin viken än är på dagtid lika illa är det på natten när vinden dör ut och bara dyningen är kvar som rullar in på tvärs. Ett häckankare hade kanske gjort saken bättre men mitt i natten är det för sent att tänka på den saken. Vi låg båda på tvärs i kojerna och sov ändå ganska bra.

I går seglade vi så norrut mot Rhodos stad. Det blev ett härligt avslut på seglingen men 5-10 m/s slör till läns. I Rhodos hade vi redan bokat plats i den gamla Mandrakihamnen där vi låg i våras. Även nu var vi välkomna. Staden är dock en helt annan än den vi såg i våras. Då var vi nästan ensamma och älskade staden. Nu är det fler än vi här, många fler och det blir bara jobbigt med så mycket människor. Nattetid är det dessutom full fart på musik från alla håll.

Om staden återkommer jag.

Perfekt seglingsdag

Sitia. Seglad distans 26 nm. Totalt 44 nm.

Marie lämnade båten tidigt i morse för att ta flyget hem. Sen tog det lite tid att få tillbaka min kamera som jag glömt på toaletten i går. Den hade lämnats in på kontoret just innan de stängde och i dag var det stängt. Managers satte sig dock gärna i bilen och körde ner och lämnade tillbaka den. Jag är alltid lika imponerad av grekers vänlighet.

Jolleregatta i Agios Nikolaos

Jag är inte helt säker på att jag valt just denna logga

Efter några timmars klargöring drog Alexandra och jag österut. Det är lovat ett två dagars väderfönster för passagen Kreta-Kastos med perfekta vindar, 10-15 m/s. Hittills har det blåst mycket mer. I dag seglade vi halvvind 7-11 med ett rev i storseglet. Mot slutet blev det platt läns och vi tog ner storseglet. Efter en promenad på stan sitter vi bara och njuter i båten.

Härlig halvvind längs Kretas norra kust

Strandpromenaden i Sitia. Vid piren ligger Synapsen

En pasta innan solen går ner

I morgon bär det av mot Karpathos