En tur i bergen

I dag fortsatte det att blåsa så vi hyrde en bil och tog oss upp i bergen. Man kommer inte så långt för snitthastigheten på landsvägen i bergen är max 40. Vi rundade det mäktiga och ödsliga Gennargentumassivet som är på dryga 1800 m höjd och sedan det mer dramatiska Supramonte. Två gånger körde vi över pass på 1000 meter så vår lilla Twingo fick jobba hårt. På vägen fick vi de berömda korkekarna, kastanjer, vinodlingar och en massa vilda djur (ok, mest hundar). Det här den mest ursprungliga delen av Sardinien, mycket otillgänglig. Fram tills dess att agriturismen började för några år sedan fanns knappt några turister alls.
Vi stannade för lunch i den pittoreska staden Gavoi där vi fick så mycket mat att vi knappt orkade oss upp ur stolarna. Gavoi ligger på en klippa och gatorna är smala och branta med många trappor men på något vis är alla gator ändå fulla av bilar.
Inne i den mest avlägsna delen av Supramonte ligger den lilla staden Orgosolo. Den blev ”berömd” på 60-talet då det mördades 414 människor och otaliga kidnappades. Det var familje- och herdefejder som utlöste det och någonstans känns det som om polisen absolut inte ville klara upp någonting. Stadsskylten är ny men redan sönderskjuten och själva stan är väl inte så mycket att se på. Jag hade förväntat mig en rejäl brist på män men det var svårt att få en uppfattning om det i dag för ett veteranbilsrally stannade till i stan. Det var en herrans massa Citroën Traction Avant (från 34-57) som är på väg från Kapstaden till Paris.
Efter Orgosole körde vi ner till kusten vid Porto Gonone. Det ligger bara fyra mil fågelvägen, dryga nio mil bilvägen med ett pass på 1017m , från Santa Maria men vädret här är helt annorlunda. Mistralen svepte ner från bergen med över 20 m/s och drog upp rejäla virvlar av sjörök i vattnet.
En stund efter solnedgång var vi hemma i hamnen igen och kunde bara lämna in nycklarna i receptionen. Nu njuter vi en varm kväll i sittbrunnen.
I morgon hoppas vi på att det slutat blåsa så att vi kan bege oss norrut.
Cannonau-druvan är snart redo att skördas
Korkek. Man skalar trädet en bit upp och målar på något så att det inte ska dö. Efter en tid växer barken ut igen. Barken lyfts av i stora sjok.
En av kyrkorna i Gavoi
Sönderskjuten skylt i Orgosolo
Dalgång i Supramonte
Marie och twingon strax efter solnedgång. Några minuter senare var det bäckmörkt.