Stekpannan

Efter en vecka i Pythagorion på Samos är det dags att summera.

Tysk guidad visning som jag fick åhöra gratis.

De flesta svenskar känner Pythagorion som ett soligt chartermål i Grekland, lite stränder, lite tavernor (det lär vara 60 längs hamnen) och inte så mycket mer. Det är vad jag hade läst in mig på. Byn är så väldigt mycket mer. I dag bor det 700 här, betydligt fler om sommaren naturligtvis då det finns 6000 hotellsängar. För 2500 år sedan hade staden 60.000 invånare. Enligt samtida historikern Herodotus var detta världens viktigaste stad på denna tid. Det fanns tre saker som bidrog till storhetstiden. Tyrannen Polykrates blev kung och han inledde sin period med att beställa tre enorma ingenjörsmässiga konstruktioner. Det första var hamnen där en 360 m lång pir byggdes. Piren finns kvar och gör hamnen till världens äldsta konstgjorda hamn. Det nästa var Heratemplet som var tidens största tempel och som överglänste alla andra vid Medelhavet. Det tredje var en vattentunnel som uppdrogs åt ingenjören Efpalinus. Tunnels skulle säkra stadens vatten och drogs rakt igenom berget (180 m under bergskammen) som kantar staden. Dessutom skulle tunneln kunna användas för att evakuera stadens befolkning under en belägring (den användes två gånger). Man började bygga tunneln i bägge ändar enbart på yttre beräkningar av naturen och möttes i mitten med ett fel på endast 50 cm. Det hade varit en bedrift även i dag. Tunneln användes i över 1000 år för att transportera vatten men stoppade sedan till pga kalkpålagringarna och föll i glömska. På grund av Herodotus noggranna beskrivningar av tunneln lyckades man hitta den på för bara 40 år sedan och nu kan man gå hela tunnelns längd.

Samos a la playa

Mynt från Pylykrates’ regeringstid

Stekpannan med den imponerande antika piren .

Varje hack i väggen representerar ett mejselslag. Tunneln är byggd som ett P. 4-8 meter under gallret rann vattnet långsamt nedåt.

Det smala vattendiket under själva tunneln

Den smala ingången

På väg till tunneln har EU sponsrat 612.000€ till belysningen. Med tanke på att tunneln stänger kl tre känns det som ytterligare ett bortkastat projekt. Fast som är ju solcellsdrivna.

Under den Bysantinska eran var detta en betydande hamnstad i korsningen mellan transporterna från Asien, Afrika och Europa. Här hade Cleopatra och Marcus Antonius sin sommarstuga och vägen dit grävdes fram för bara ett dryga 30-tal år sedan. Mycket av den romerska staden finns att se i anslutning det ganska nya arkeologiska muséet.

En vacker bygd där nu flygplatsen ligger

På denna gata gick Cleopatra och Marcus Antonius förbi tingel-tangel butikerna. Några årtusenden senare får jag gå på samma gata

En del av gamla stadsmuren används nu som terrass vid olivodlingarna

Besökte även klostret uppe på berget bakom staden.

Under Genuas styre föll staden helt i glömska och kallades då Tigani som betyder stekpannan för det var så staden såg ut med sin löjligt långa oanvända pir. 1955 döptes staden om till Pythagorion efter matematikern och filosofen Pythagoras som föddes här.

Pythagoras med vinkelhake i handen


Från innergården av kyrkan vid kastellet

Pehr och jag anlände hit för en vecka sedan, Pehr skulle hem och jag inväntar Marie. De dagar Pehr var här var vädret inget vidare så vi fick traska mellan skurarna. Det blev också en busstur till Vahti som numera är Samos huvudort med regelbundna färjeförbindelser med flera öar, Pireus och Turkiet. Hamnpromenaden lades för tre år sedan och är både vacker och mäktigt stor. Olyckligtvis rinner avloppen rakt ner i hamnen med regelbundet avstånd. Det luktar helt enkelt för dj-t och jag skulle aldrig vilja ligga här med båten. De flesta promenerar också på andra sidan gatan så där gick några EU-miljoner till spillo. Bakom hamnfronten ligger en labyrint av smågator och det är ganska mysigt att traska upp till kyrkan och rådhustorget. För turisten finns här dock inte mycket. Även Samos har fått mycket immigranter, här kommer de flesta från Centralafrika vilket betyder att få eller inga andra europeiska länder är intresserade av att ta emot dem. Självklart skapar det spänningar och här på ön kände vi för första gången i Grekland att det fanns ett motstånd från lokalbefolkningen, kanske för att den stora majoriteten är ekonomiska flyktingar.

Ytterliga ett EU projekt bokstavligt talat i sjön

Torget med lejonet som var Polykrates vapen

Ett av de få turisthaken vi hittade

De senaste dagarna har bjudit på underbart ”höstväder” med sol 25 grader och lite svalare nätter. Jag har ägnat några timmar var dag åt eftersatt båtvård, resten av tiden åt läsning och samtal med de lokala jag kunnat nå. Dessutom har jag haft gott om tid att läsa in mig på den imponerande historian.

I går så jag ett uppslag om live music på en av restaurangerna. Det brukar betyda lite grekisk musik och en massa turister. Fast här började det först vid tio. Jag traskade förbi och då var hela lokalen full, inte med turister utan den lokala befolkningen. Det fanns en ledig plats vid väggen längst ifrån musiken och det fick duga. Det fortsatte att komma folk i alla ådrar från 0-90+ som beställde mat även efter midnatt. Musiken var Rebetika och andra folksånger som tydligen alla kunde. Långa utdragna vokaler som det skulle svajas så mycket som möjligt på. Efterhand började de äldre damerna att dansa med händerna vid borden och snart tog ringdansen vid. När gamla män dansade var det ofta kvinnor som satt på golvet och imponerat tittade på stegen. När man såg dansande vid kajen och vattnet bakom var det så grekiskt som det bara kan bli. En fullständigt förtrollad kväll. När jag gick hem var det fullt ös medan alla andra barer hade stängt och släckt för natten.

I morgon kommer Marie tillbaka och då får vi förhoppningsvis lite tid och väder att besöka andra öar.

Solen har gått ner över Turkiet och månskäran har bytts ut mot en fullmåne rund som eldklotet från en långdistansrobot.