Slutseglat för i år.

Artemis Boatyard, Leros. Seglad distans 34 nm. Totalt i höst 736 nm.

Så var det slutseglat för i år. Trist men sant.

Från Patmos hade vi en underbar slör i 7-9 m/s avtagande när vi närmade oss Leros fast prognosen var på tilltagande. Vi gick direkt in till Leros Marina för att där få tillgång på vatten och el för att kunna klargöra båten. Vi fick spolat av genuan och hann till och med torka den innan blåsten tog till på allvar. Skönt för annars hade den biten varit svår att få till med tanke på hur mycket det sedan fortsatte att blåsa.

Marie sydde om vår gamla sprayhood och täckte de sönderbrända fönstren med tjockt plastat tyg. På så sätt kan vi täcka in hela sittbrunnen när vi är borta. Jag tar hand om allt det utvändiga.

Marinan ligger i Lakki som är en liten stad på västsidan även om viken är så djup att den ligger mer österut. Stan har tagit hand om många flyktingar, här av väldigt blandad härkomst. Inne i stan finns en liten butik där man kan lämna in kläder och annat och i år tog jag med alla min gamla glasögon som förhoppningsvis kan komma till användning igen. Det blev också några besök i båtbutiken och jag lyckades få ihop alla skruvar som ska till för att montera upp VHF-antennen jag köpte på Lesbos. När den var uppe och skulle provas av upptäckte vi att vi på något sätt sumpat vår Icom. Suck

Leros tar emot många flyktingar och man är stolta över att bo i ett land som kan göra det även om det kostar på. Ingen här skulle komma på idén att plocka bort den grekiska flaggan av någon slags felriktad hänsyn

Leros Marina
På kvällarna åt vi på Skippers bar i marinan. De har helt klart den bästa carpaccion vi någonsin ätit med hyvlad svart tryffel ovanpå. Mmmm

I tisdags togs vi oss så norrut i hård vind. Eftersom förseglet var tvättat och nedtaget blev det för motor och storsegel. Den riktiga kulingen i gattet norr om Leros uteblev dock helt och vi fick en ganska behaglig tur till varvet. Här fick vi vänta en timme extra på bojen utanför på grund av en reparation av lyftvagnen med det gjorde inget för nu var vi på plats och kunde börja plocka ner det sista och släppa riggen. Inför lyftet lägger man till båten vid en kort brygga och sen tar varvet över medan man själv kan ta en kaffe i lugn och ro.

Norra sundet i en behaglig bris

När båten väl var uppallad gick jag för tredje gången igång med att leta efter var diesellukten kommer ifrån som vi känner på toaletten när vi tankat. Trodde att det var påfyllningsslangen men det visade sig vara en spricka i tanken helt akteröver. Inte bästa tänkbara scenario. Hur varvet ska lösa den biten vet jag inte men varvsförmannen tyckte inte att det var ett större problem.
 

Efter en natt på land täckte vi över båten och lämnade den i varvets förvar. Nu kommer vi först tillbaka i vår. Dessvärre hinner man inte byta flyg i Aten så den blev en övernattning där också innan vi var hemma.

Ett båtvarv på var sida flygplatsen. Vi ligger till vänster

Sista kvällen i Grekland för i år

Möte med en apostel.

Patmos

Patmos är en rimligt stor ö som mest liknar tre mindre öar förbundna med smala låga näs. Med båt anländer man till hamnen i Skala som trots att den till stor del är byggd för att ta emot tusentals dagturister och några övernattande, ändå är väldigt charmerande. På höjdryggen ovanför hamnen ligger choran – den gamla staden, och ovanför den ligger det väldiga Johannesklostret som är tusentals människors pilgrimsmål.


Små och stora kyrkor finns det överallt

Aposteln och senare evangelisten Johannes förvisades i exil till Patmos. Enligt vad han själv skriver i Uppenbarelseboken fick han i en grotta på ön sin uppenbarelse och anvisningar av Gud om att han skulle skriva ner dem och ge till sju stora städer. Det är fragment av dessa sju skrifter som man har pusslat ihop till i princip hela Uppenbarelseboken. Oavsett vad vi andra må tycka om historien är detta den främsta platsen för grekiskt ortodoxa efter Athos som ju bara får beträdas av män. Johannes byggde ett litet kapell på klippan ovanför staden och 1000 år senare bygges så det stora klostret där det fortfarande bor ett 60-tal munkar. Ovanför apokalypsgrottan ligger ett senare anlagt kloster.

Grottan med sitt kloster i förgrunden och choran med stora klostret bakom

I våras var i Patmos men tvingades iväg efter någon timme av en väderprognos som lovade sydöstlig kuling vid vilken det blir ganska obehagligt i hamnen. Nu var det stiltje och vi gick stundtals i dimma mot Patmos. De senaste tre dagarna har vi faktiskt sett fler segelbåtar ute än vi gjort tillsammans på hela hösten. Det fanns dock massor av plats i hamnen. Man har ett konstigt system att ta betalt här. Som många andra ställen tar man betalt även för ankomstdagen men här har man tydligen missuppfattat helt för man tar betalt för två dagar per natt oavsett hur länge man stannar. Det blev 13€ per natt.

Skala med hamnen längst bort och på andra sidan näset ligger viken på västsidan.

Skala är en mysig stad som innehåller allt man behöver i affärsväg. Går man några höjdmeter kommer man dessutom lätt över på ön västra sida som är betydligt kargare eftersom det vanligtvis blåser från nordväst här. För att komma till choran får man ta i lite mer. Vi började direkt efter frukost för att det inte skulle hinna bli allt för varmt vilket det ändå blev ganska snabbt. Det är 160 höjdmeter uppåt och man kan gå upp längs den gamla vägen. På vägen upp lämnar man staden och går igenom pinjeskogen upp till Apokalypsgrottan med ett kloster ovanpå. Grottan var väldigt fin men här fick man inte plocka fram kameran.

https://i.pinimg.com/originals/58/45/17/584517659babfba1ca463f3a059f8913.jpg
Den här bilden av grottan tog jag från en amerikansk blogg

Efter grottan fortsätter det bara uppåt. När väl den övre staden började stannade vi till och tog en kaffe vid bergskanten. Misstänker att Johannes inte fick en cappuccino var gång han gick upp. Choran är väldigt mysig och ganska Cykladisk i sin natur med vitt och blått. Vi fortsatte efter en präst och efter ytterliga några kurvor dök det upp två tingel-tangelbutiker, här enbart med religiöst och pseudoreligiöst innehåll typ kors och snäckskal med grottan målad på. Misstänker att alla pilgrimer vill ha med sig något hem. Om det är privat entreprenad eller klostret som säljer är oklart.


Ovanför butikerna kommer man så in i klostret och här råder ett behagligt lugn. Allt var väldigt vacker och välhållet och vi fick till skillnad från andra kloster komma in och titta i stort sett överallt. Några privata rum var också öppna så att man kunde titta in och få en uppfattning av hur man på riktigt bor i ett kloster. Kyrkan och matsalen är intakta från 1000-talet.

Efter att ha traskat runt betydligt längre än vi kunnat drömma om tittade vi vidare på choran och den underbara utsikten mot staden nedanför. Därefter tillbaka till Benetos där vi drack kaffet. Nu för lunch. Fick en lång förklaring varför det uttalades med B i stället för V som borde vara det logiska med grekisk stavning. Måste erkänna att jag inte hängde med men det var något med ett namn från ett annat land.
Efter maten var det bara att traska den gamla vägen tillbaka igen och passa på att handla innan vi nådde båten.


På väg tillbaka längs den gamla vägen

Norra Tolvöarna

Patmos. Seglad distans 47 nm. Totalt 702 nm

Samos är den sydligaste ön i östra Sporaderna och blev grekiskt 1913. Alla öar söder om, längs den turkiska kusten från Patmos till Rhodos tillhör Tolvöarna och blev först grekiska 1947.


Blomsterprakt i oktober

Marie anlände till Samos i måndags och besättningen är åter fulltalig. Vi spenderade ytterligare en dag på ön med att traska runt så mycket vi hann med. Detta medan mitt favorithak, Corner Café packade ihop för detta år. Det är en lätt sorglig stämning när den ena baren efter den andra släcker ner som om luften långsamt pyser ut.

Tänk att ha dom här som avlastningsytor i trädgården

Helt tom var stranden uppenbart inte

Skyddet mot bilarna utanför skolan

Corner Bar stänger ner

En container skulle med färjan. Vi ligger precis i T-korsningen mellan huvudgatan och vägen till färjläget.

Från Samos seglade vi 18 nm till Agathonisi, en av de minst besökta öarna, kanske för att det inte finns någon kaj djup nog att man kan backa in. Vi lade oss på ankare i byviken som precis är bred nog för att friankra utan landlina. Några gånger per dag kommer färjan och man kan inte låta bli att imponeras över hur lite plats det finns för det att få ner sitt ankare innan den backar in.

Det är inte mycket plats när färjan ska kasta ankare och backa in.

En bit bort ligger Grottviken med en liten men ganska djup grotta. Vägen dit är mycket flott och i alla fall kvällstid upplyst med solcellslampor. Vem som behöver resultatet av detta EU-projekt är högst oklart men några människor fick i alla fall arbete under tiden.

Från Agathonisi seglade vi ytterligare 18 nm till Lipsi, en riktig pärla. Vid kajkanten väntade öns marinero och tog för 3€ emot förtöjningarna. I priset ingick även att han tog emot soporna på morgonen. Slänga dom själv fick man inte. Kanske lika bra det för här nere har folk svårt att skilja på sorterbart och icke sorterbart avfall. Lipsi ligger mitt i ett marint naturreservat vilket gör att man är extra noga med soporna.

 

Lipsi by är enomt gullig och välskött. Här har man verkligen lagt ner mycket möda på att få en välkomnande by för alla de turister som söker sig hit. Hela ön med omkringliggande 36 kobbar har bara 790 invånare och med det tagit i beaktning är det imponerande att man lyckas hålla ön så fin. Även här hann vi med lite promenader, både i byn och vidare ut på landet.


En sån här borde man ha på uppfarten


I dag gick turen vidare till Patmos som är lite större. Dessutom är ön ev av kristendomens stora vallfartsorter men om detta återkommer jag.

Några av kobbarna som tillhör Lipsi