Mithymna eller Molivos på Lesbos

Vi var ganska oförberedde på Mithymna. Vi visste att det låg en borg högst upp men inte så mycket mer. Ganska snart insåg vi att det är den mest unika grekiska staden vi varit i och vi kom omedelbart att tycka mycket om den. Tyvärr blev inte uppehållet så länge som vi önskat men det återkommer jag till.

Vi närmar os Mithymna
 

Nedanför staden finns hamnen, dels en fiskehamn, dels en större yttre hamnbåda kantade av söta tavernor. Här är känt dåligt fäste för ankare och tidigare har man alltid legat för ankare längst in och sedan långsides längre ut. Nu är dock det mesta av hamnen upptaget av två patrullbåtar, en grekisk och en kroatisk, samt en trålare. Det blir till att ligga på ankare längst ut och vi var noggranna här att verkligen backa fast ankaret.

En patrullbåt längst ut vid sidan av oss och en längst in där fästen är bäst.

Den här lilla båten drog var dag ut fiskebåten tvärs och krokade sedan fast i den


Militärförläggning, patrullbåt i sundet och Turkiet i bakgrunden

Mithymna har under lång tid varit en rik handelsstad eftersom man kontrollerade den västra delen av det smala sundet mellan Lesbos och Turkiet, samma sund som nu ger grekerna i allmänhet och de lokala i synnerhet så mycket bekymmer. Man har här inte bara att ta emot flyktingar utan också se hela turistverksamheten falla ihop som ett korthus. Staden hade sin första storhetstid 600-400 f.kr då man till skillnad från alla andra byar på Lesbos slöt sig till Aten och inte Sparta i det Peloponnesiska kriget. När Aten vann var lyckan gjort. Borgen på toppen började byggas och byggdes sedan ut under den Bysantiska eran. Det var också då staden fick namnet Molivos som lever kvar hos öborna. 1355 var det Genuas tid att ta över och Gattelusi (Genuas svar på vår egen borgbyggare Gustav Wasa) satte sin prägel på borgen. Under den ottomanska perioden 1450–1912 gjordes den om till en muslims borg.

Vägen upp till borgen går från hamnen och vindlar sig sedan upp genom staden. Huvudgatan är övertäckt av vinrankor så att man kan gå i skugga närhelst på dagen. Vi hann med de flesta gator och trappor. Allt är så otroligt välvårdat och vackert. Här var till 2015 öns huvudsakliga turistområde. Nu är det mest holländare kvar.

Huvudgatan. Här samsades både fotgängare, mopeder och bilar.

För att köpa ett enkelt bröd eller lite grönsaker måste man från hamnen antingen traska upp längs huvudvägen till där byn börjar och sen ner på andra sidan eller fortsätta upp i byn. Fördelen med det sista är det är nerför hela vägen med varorna.


Marie badar vid den härliga stranden

De flesta husen har träbalkonger påhängda. Alla ser inte helt stabila ut

Efter två dagar av fem vi tänkt oss släppte vårt ankare i en kombination av sidvind och en kraftig gir från en av patrullbåtarna. Något nytt bra fäste fick vi inte så vi tvingades lämna byn. Lyckligtvis hann vi se alla sevärdheter, oturligt nog hann vi inte bli hemmastadda.

Varken analoga telefoner eller pipor har jag sett i Sverige på ett tag

Hit kommer vi gärna igen

Annonser

Ankaret släppte

Mytilene, Lesbos. Seglad distans 33 nm. Totalt 502 nm

Så släppte vårt ankare för första gången och hux flux är vi i Mytilene eller Mitilini eller hur man nu vill stava det.
Heikell skriver i sin hamngiude att botten i Mithimna är så lös att det är svårt att få fästen med plogankare. Vi har aldrig upplevt problem med vårt Delta tidigare och även här i Mithimna tyckte vi att vi satt hårt när vi backade fast ankaret. Problemet är dock att man måste ha det ganska stramt eftersom det är så mycket båtar som far in och ut ur hamnen. Natten till i dag blåste det oväntat upp 10-12 m/s från sydost inne i hamnen, direkt tvärs kättingen. När så den kroatiska polisbåten kom in blev kombinationen vind, svall för stort och vi började dragga tvärs. Lyckligtvis hade vi vaknat av vinden så vi var uppe. Vi släppte ut och ankrade om, åter utan fäste och upprepade detta tre gånger innan vi gav upp och lade oss långsides längre in. Det är dock platsen för den grekiska Frontexbåten så jag gick till Port Police som är bemannad 24/7 här på Lesbos. Jag fick avslag på min förfrågan att ligga långsides så kl två drog vi mot Mytilene i sydost. Här ankom vi i morse strax efter sju och somnade. Väcktes efter en timme av en marinero som anvisade oss en korrekt plats. Nu blir vi här lite längre i stället.

Det finns inte plats för så många båtar i Mithimna. Tidigare ankrade man längst in där botten är bättre och låg långsides längre ut. Nu tar två Frontexbåtar och en trålare upp det mesta av den tillgängliga platsen

Ovanpå allt detta kom hösten i dag också. 17 grader var det när vi seglade och nu vräker kalluften ner i båten. Hade nästan glömt var tröjorna låg.
Om Mithimna och Mytilene återkommer jag.

Ett tomt hav

Mithimna, Lesbos, Seglad distans 143 Nm. Totalt 469 nm

Måndag morgon vid soluppgång lämnade vi Porto Koufo. Det var många som hade satt väckarklockan på samma tid som oss för vid kvart i sju var vi fyra båtar på väg ut. Efter någon timme såg vi inte till de andra mer och ingen annan heller på hela överfarten till Limnos.

På väg in i hamnen dock kom en annan båt norrifrån. Plats fanns det gott om marinan. En stackars tysk charterbåt lyckades dock med det till synes omöjliga att inte lyckas komma in på en plats öppen för sju båtar. Efter en stund kom en turk och lade sig vid sidan om oss och vi behövde inte bry oss mer om tyskarna. När vi kom tillbaka på kvällen hade de lyckats komma in.

Hit kom man först efter 20 försök och ett korsat ankare.
I hamnen finns flera skyltar att man omedelbart skulle infinna sig på hamnkontoret så jag traskade dit. Det var stängt och nerrullat. Medan jag drog i dörren kom en dam i uniform och frågade dag jag ville eftersom hon arbetade på port police vid sidan om. –”Betala” sa jag. –”Dom har inte öppet förrän i morgon förmiddag.” –”Hmm, vi tänkte gå vid sjutiden.” –”Good for you” sa hon och traskade vidare.

Utsikten från båten

Det gäller att välja rätt båtgrannar

Myrina är en helt underbar stad. Vi var här några dagar 2017 och hade hoppats på att få några dagar nu också. Så blev det dock inte eftersom det ska komma sydliga vindar på onsdag. Dock hann vi med att traska runt på stan och bara njuta. Många affärer öppnar inte förrän klockan sju efter siestan och vid mörkrets inbrott är halva staden ute och promenerar.

Fiskehamnen

Sundowner

Gågatan

Tisdag åter väckning vid halv sju och åter avgång tillsamman med grannbåten som dock skulle söderut. Denna dag stilla i dubbel bemärkelse eftersom det dessutom var bleke i stort sett hela vägen till Lesbos. Strax före ön passerar man skepprutten till och från Istanbul. Nio båtar söderut och en båt norrut missade vi utan att gira. Med tanke på antalet måste Istanbul vara avfolkningsbygd. I bleket passade jag på att nödtorftigt reparera hålet i dingen med Tec7 och en gummilapp. Får se om det håller tills jag får tag i ett riktigt reparationskit.

Här på Lesbos gick vi till Sigri, en liten by på öns västra hörn. Byn är vacker från havet med ett pyttelitet fort längst ut på udden. Någon särskild lust att gå iland infann sig dock inte trots att dingen såg ut att i alla fall behålla skapligt med luft efter min primitiva reparation.

I dag seglade vi så nordost mot Mithimna. Vi började med utlovad sydlig vind 8-9 m/s men när vi kom in i Muselimkanalen hade vi hoppats på halvvind. Där trycktes dock vinden hela vägen runt Lesbos och vi fick motvind på 7-8. Det blev mycket stampande i den krabba sjön.

Om Mithimna finns mycket att berätta vid ett senare tillfälle.

Ibland blir inte allt som man tänkt sig

På ankare i Porto Koufo som ligger på Sithonias sydspets. Vi kom i onsdags och hade tänkt oss stanna här en natt eller två och sedan dra nordpå till Kavala. Nu är det ju inte vi som skruvar ihop vinden och någon dag med under 13 NE vid Athos södra udde dök inte upp förrän i morgon. Då visade det sig att det därefter blir sydlig vind följt av en meltemi från nordost. Vi får helt enkelt strunta i det nordöstra hörnet eftersom Marie flyger hem den 25e. Nu blir det i stället så att vi i morgon seglar mot Limnos och därefter vidare till Lesbos.

Porto Koufo ser ut som tidigare – eller vänta. Nu har det komit en 4G mast. Tidigare fanns inget nät här alls.

”vår egen dingeplats”

Lugnt tempo i Porto Koufo

I torsdags tog vi först en promenad runt viken där vi är ankrade och senare gick vi till Toroni på den andra sidan udden. Där visade sig att det faktiskt finns en stig längs hela udden. Förra gången vi var här funderade vi mycket på hur man kunde komma över bergskammen. Det visade sig att man måste går runt om i stället. Nu fanns det dock inte tid eftersom vi ville hinna tillbaka också innan det blev mörkt.

Ankringen i viken. Hela berget bakom var tidigare ett Akropolis


Kastellet i Toroni från 500 f.kr

Fredagen den trettonde började med att vi blev påseglade av en katamaran som med sitt ankare i vårt därefter kretsade 360 grader omkring oss för att göra saken värre. Till sist backade de in i oss med sin dävert och slog sönder pulpit och Furlex. Efter att jag hoppat ner i dingen och befriat oss från den – eller tvärtom satt jag resten av förmiddagen med telefonsamtal och skriftlig rapport till uthyrningsbolaget som var väldigt lätta att ha att göra med. Dom håller väl bara tillbaka självrisken på försäkringen och låter denna göra sitt jobb. Det stör mig bara lite att vem som helst kan hyra en väldigt stor båt helt utan kompetens.
När allt detta var klart visade det sig att kulingen blåst ner förluckan så hårt att den spruckit. Nu blev den limmad med silikon och sedan får den bytas ut i vinter. Vi gjorde inte så mycket mer vettigt på fredagen för luften gick liksom ur oss efter allt detta.


Så här mycket for vi runt i blåsten

I går tog vi tag i turen runt udden och traskade först till Toroni och sedan vidare ut till spetsen av udden. Väl där visade det sig att stigen inte alls gick ner till vattnet utan upp 100m eller så till ett kanonbatteri. Det ver ett tufft avslut i värmet men utsikten där uppifrån var värt hela turen. Det fanns 120 tyskar här under andra världskriget och dessa hade att beskydda några båtar i viken från grekiska ubåtar. Vilket slit att släpa upp betong till bunkrar som man sedan i fukten bodde i. Usch.
Efter promenaden stärkte vi oss med en pita gyro i Toroni och sedan promenerade vi tillbaka till båten.

Man missade inte skyltningen för det satt en var 50e meter

På sista stigningen hade man bytt ut skylten med kanonerna. Akropolis till höger

Utsikten över den smala inseglingen till viken. Ankringen ligger bakom berget till vänster


Bra karta över Porto Koufo

Toroni Beach, Här hittar man i stort set enbart folk från Balkan

I dag började vi dagen med båtvård och sedan tog vi busen till Nea Marmara för att se något nytt. Det är attan så mycket obebodd skog det finns här. Som att köra i Norrland. Efter kaffe och glass tog vi bussen tillbaka igen. Det fanns inte så mycket val för det går bara tre bussar om dagen. Vi trodde så klart att röda siffror i tidtabellen betydde söndag men det betyder här att den inte går på lördagar. Grönt betydde att den inte går på söndagar. Naturligtvis helt logiskt – eller.


Snyggaste Port Police-hus vi sett-

Tillbaka vid dingen visade det sig att golvet punkterat. Shit. Otroligt nog hittade jag direkt hålet men vi saknar fräsch gummiblandning, Får handla detta på Lesbos och klara oss utan dinge till dess, eller bara ta med pumpen.

Nu är vi klara att gå i morgon bitti

Thessaloniki

Medan vi ligger kvar på ankare i Porto Koufo är det dags att skriva några rader om Thessaloniki eller Salonika som lokalbefolkningen kallar staden.

Ja, jag är svag för grekiska parkeringar

Staden känns både renare och trevligare än Aten. Det finns naturligtvis några måsten men annars tyckte vi att det var en stad som kändes bra att bara traska i. Här finns södra Europas största universitet och tekniska högskola så självklart sätter alla studenter en stor prägel på staden, inte bara genom sin fysiska närvaro utan även i atmosfären på många kaféer och barer. Därutöver är det historia som gäller och allt däremellan är lika fult som resten av Grekland, Staden brann ner 1917 och bombades sedan sönder under andra världskriget så det mesta är standard grekisk betong låt vara med några våningar högre hus än i någon annan grekisk stad vi sett.

Lite gamla hus finns kvar mellan det nya

Thessalonikis svar på våra gasvärmare

Thessaloniki grundades 300 f.kr men det var under den byzantinska tiden staden hade sin storhet. Galerius byggde palatset och paradgatan som till dels finns kvar än i dag. När det byzantinska riket föll för ottomanerna fortsatte dock staden som viktig handelsplats. Sedan 1917 tillhör staden Grekland.

Vi tog bussen in från förstaden Kalamaria där marinan ligger. På bussarna gäller en mycket strikt rangordning på sittandet. Först kvinnor med spädbarn, därefter äldre kvinnor, sedan äldre män och så resten. Det är otroligt att se en 90-årig kvinna resa sig upp i bussen för att erbjuda plats åt en mamma med barn.

det vita tornet

Riktigt kyrkkaffe

Buss nr 5 stannar mitt i centrum så vi började med att traska till Aristoteles torg som står högst på alla reseguider och vi undrade – varför. Här finns inget att se, inte ens en staty av Aristoteles. Dock finns här en massa chicka caféer och vi tog förmiddagsfika på vad som såg ut att vara stadens finaste. Till kaffet ingick både en flaska vatten, två croissanter och två kakor. I retrospekt visade det sig att detta kafé var en € dyrare per kopp och sett till det man fick, staden bästa och billigaste.

Efter kaffe traskade vi vidare längs vattnet och gjorde ytterligare en iakttagelse. Det finns lika gott om elsparkcyklar här som hemma men i princip alla returneras snyggt och propert utan att vara i vägen. Varför ska vi i Sverige sakna allmänt hyfs? Härefter betade vi av de historiska monumenten på rad. Finast tyckte vi var Rotonda som från början byggdes som mausoleum, senare som kyrka (en tid stadens huvudkyrka), senare som moské, sedan åter kyrka och nu utställningslokal. Just nu pågick en utställning om mosaikerna i Ravenna och Thessaloniki. Det var ett härligt återseende av de vackra mosaiker som etsat sig fast i våra minnen sedan tidigare besök i Ravenna.

Efter besök i Agia Sofia som är stadens bäst bevarade kyrka betade vi av marknadsplatsen och sedan bar det av hemåt.

Interiör fråm Agia Sofia

Dagen efter upprepade sig bussproceduren varefter vi stretade oss upp till fortet som så klart ligger en bit ovanför staden. Galerius hann bygga en imponerade stadsmur hela vägen från fortet ner mot vattnet med Rotundan och Triumfbågen där stråket skar huvudvägen mot Rom. På vägen upp hann vi se universitetet, någon slags skoltävling med blåsorkester och stanna för en utsiktsfika. På väg ner besökte vi stadens äldsta kyrka, Agios Dimitrios, byggd 200 år innan Ansgar försökte kristna vikingarna. Perspektiven är svindlande.

Tillbaka i Kalamaria handlade vi, tankade vatten och gjorde båten klar för avgång nästa morgon. Helt i enlighet med hamnens enkla avgiftspolicy fick vi dessutom tillbaka 18,50 eftersom vi tänkte lämna innan soluppgång.

Lång dag på vattnet

Porto Koufo, Sitonia. Seglad distans 83 mn, totalt 226 nm

Tanken var att jag skulle spendera dagen med att skriva om Thessaloniki men jag var alldeles för trött. Vi steg upp kl fyra och kvart över lade vi loss för att segla söderut. Det är lite tricky här för vid 11-12 tiden kommer den sydliga brisen och 9-10 m/s vill man helst inte ha emot. Därför gäller det att komma iväg tidigt medan den nordliga morgonbrisen står på. I dag skulle dessutom lite vanlig östlig vind bryta igenom på förmiddagen så då ville vi inte heller .komma för tidigt till Kassandras södra udde och få vinden emot.

All timing visade sig vara perfekt. Strax efter soluppgång kom den östliga vinden och vi fick en härlig halvvind sydpå. Vid Kassandras södra udde dog vinden helt för att bara en halvtimme senare komma från syd så att vi återigen fick en halvvind. Bästa tänkbara. Problemet var väl bara att korta höga vågor kom rakt emot. Av och till lättade båten för att kraschlanda sekunderna efter. Ljudet och skaket av en landande båt är inte all leka med.

Vid femtiden var vi redan framme i Porto Koufo på Sitonias sydspets dvs det mittersta fingret på Halkidiki. Vi hittade omedelbart en bra ankringsplats och ankaret satt vid första försöket. I dag blir det en tidig kväll och jag får skriva om Thessaloniki vid ett annat tillfälle.

Så olika Thessaloniki