Tvärstopp

Tinos. Seglad distans 120 nm. Totalt 535 nm

Tanken var att under fyra dagar segla båten från Aten till Patmos. Eller seglat. Det har blivit motorsegling i lätta vindar. I dag stod utsikterna på åska under en stor del av sträckan mot Patmos så vi valde att avstå från segling. Under morgondagen får vi se. Det är kraftig åska längre norrut och just nu är prognosen för morgondagen på 1,8 m vågor. Det kan vara att vi stannar ytterligare en dag.

Tinos


Pehr kom i söndags och acklimatiserade sig. Under måndagen seglade vi 31 nm till Poros och lade till i kanalen. Under eftermiddagen kom den sydliga vinden och 31 grader så vi nöjdes med att gå upp på toppen och titta ner över den vackra byn. Kände att detta inte var ett ställe som Pehr kan missa.

Molnig soluppgång

I tisdags drog vi skapligt tidigt för att segla dryga 50 nm till Loutra på Kithnos. Det visade sig vara en charmerande mycket liten by med plats för ett 20-tal båtar. Från antiken till i dag har det varit ett uppskattat mål för dem som tycker om spabad. Längst in i viken finns en varm källa där man lagt sten runt omkring så att man sitter som i en pool. Hit kommer både lokalbefolkning och turister och antingen doppar fötterna medan man tar sitt kaffe eller lägger i sig helt ner. Det sägs att man blir tio år yngre så jag valde att inte stanna för länge för att inte riskera min kommande pension. Vi hoppade helt enkelt i från båten och simmade över viken där man märkte att vattnet blev allt varmare ju längre in man kom. Häftig upplevelse.

Yioryios med sina vindkraftverk och båtar på redden

här har vi lagt till i Paradiset


Loutra på Kithnos. Längst in i viken ligger källan

Där sitter alltid en massa människor

Båtgrannen från Frankrike som lät barnen rita dekoren på båten.

I går tog vi oss så till Tinos på ett fullständigt blankt hav. Även här var temperaturen dryga 30 grader och det var en sann plåga att ta sig upp till kyrkan som är stadens huvudattraktion. Annars är det den sanna plågan som är stadens existensberättigande som en av Greklands största turistattraktioner. Hit kommer bara greker och det finns inget intresse av att utveckla internationell turism. Strax innan turisterna kommer fram till Mykonos stannar båten på Tinos och här stiger grekerna av. Här kommer förklaringen.

Tinos var Venetiens starkaste fäste fram till Greklands bildande 1821.  På ön var i stort sett alla katoliker och bortsett från här i huvudstaden är fortfarande de flesta det. !822 fick en ortodox nunna en uppenbarelse att om det inte var en hund begravd så i alla fall en ikon av jungfru Maria. Alla började leta och 1823 hittades ikonen och när man lyfte upp den sprang det upp en källa. Väldigt behändigt för Grekland för nu hade de ortodoxa plötsligt sin egen ö. På platsen för källan byggdes en kyrka och hit vallfärdar folk från hela riket för att få fysisk bot. Det går till så att när man når ön med färja skall man ner på knä och sedan krypa upp till kyrkan. För att underlätta detta har man lagt en matta på huvudgatan. Så ska man köpa en votivbild med den kroppsdelen som felar och en liten plastflaska för några droppar vatten. Väl uppe i kyrkan kysser man ikonen, hänger upp votivbilden och tar lite vatten från en av kranarna som förhoppningsvis är kopplad till källan. Sen får man gå ner. När vattnet ska drickas är högst oklart men om allt detta inte funkar så måste man komma tillbaka och försöka igen. Allt detta håller naturligtvis igång öns ekonomi. Nu är dock säsongen för bot och bättring slut och några som kryper har vi inte sett denna gång.

ingången till kyrkan med sina vackra mosaiker


För att få lite perspektiv på hur stort det här är tar jag med en bild från Google Satellite på hamnområdet där de blå fälten är reserverade för dem som ska krypa.

Förblir prognosen för våghöjden oförändrad stanna vi i morgon och tittar på de katolska byarna.

Zea marina

Zea är världens äldsta hamn. Ur en naturlig vik i Pireus stod hamnen färdig 511 f.kr. Här fanns slipar för sjösättning och här fanns Hippokrates klinik för sjöfarare. Här ankrade Atens triremer upp som sedan användes och vann slaget mot Xerxes vid Salamis 480 f.kr. Det här är klassisk mark.


Relief med Hippokrates utgrävd i Pireus. Finns på Arkeologiska museet i Aten. En kopia hänger på vår klinik hemma.

I Zea får alla plats, den minsta båten 3m och den största 133. Fiskebåtar samsas med segelbåtar och lyxyachter från en annan värld. Hamnen är också ett utflyktsmål för Pireusborna och man hittar både dyra restaurangen och billiga gyrosställen helt nere vid kajen där 50 metersbåtarna ligger sida vid sida.

Vi har legat här några dagar. Marie skulle hem och Pehr komma ner för några veckors segling. Tidigare har vi legat vid gästbryggan nära kontoret, denna gång mitt i hamnen. Först blev vi lite besvikna men sedan upptäckte vi att dessa bryggor har betydligt högre säkerhet och dessutom är det en helt tyst plats mitt i denna hektiska stad. På helgkvällarna satt trubadurer och spelade för det tusentals människor som planerade på kajen. Helt fantastiskt.

Vi hann med att gå en dag i Pireus som är en ful hektisk stad med en enorm charm. Det här är en plats jag helt enkelt tycker om.

Tveklöst det fulaste rådhuset jag sett. Det slår till och med gamla stadshuset i Helsingborg (även om vi har ett av Sveriges vackraste rådhus)

Poros

Zea Marina, Pireus. Seglad distans 32 nm. Totalt 415 nm

Denna gång stannade vi fyra dagar i Poros. Vi fick en kraftig Scirocco, sydlig vind från Afrika, som normalt sett varar en dag. Nu höll det i sig i fyra dagar med kraftiga vindar från syd och en kortvarig storm från väst. Vi hade lärt oss att vid dåligt väder från dessa riktningar var det nödvändigt att lägga till mot kaj i kanalen. All ankringsplats på fastlandssidan är upptagen av mooringbojar och på ösidan växer sig sjön för stor. Så visade det sig bli. De flesta kajplatser på Poros ligger på uddens norra sida som är helt öppen mot väst. Där låg mängder av framförallt charterbåtar som tyckte det kändes bra när den sydliga vinden låg på. Stormen från väst kom på några minuter. Då brukar det alltid bli kaos på norra kajen, så även nu. Plötsligt vällde det in med båtar i kanalen och naturligtvis fick alla inte plats. Det är heller inte lätt att lägga till i sidvind på över 20 m/s så det blev mycket ropande. På norra kajen var det flera båtar som kapade sina linor och elkablar för att komma iväg och en stackars dansk båt blev av med rodret. Vår båtgranne i kanalen passade på att ta hand om avkapade linor som han sedan spenderade resten av tiden på att splitsa in nya öglor i. Dom blå elkontakterna som blev över säljs väl sedan begagnat i båtaffären misstänker jag.

i kanalen. Huset till höger med gul front hyser Malibu bar som normalt har öppet till sex på morgonen. Det är inte här man vill ligga ett vanligt år.


Till höger ligger norra kajen öppen mot väster. Kanalen ligger till vänster.

Vi är en av de små båtarna vid kaj. På andra sidan den röda bojen där båtarna på boj ligger är det bara drygt 2 m djupt.

Av båtgrannen George och kompisen Peter som bott på ön 14 år fick vi också veta att alla bojar egentligen är olagliga. Hittar man en boj utan båt på kan man bara ta över den som sin egen. I verkligheten går det till så att killen som äger båttaxirörelsen ser till att ett betongblock på några ton beroende på båtens storlek kommer ner i vattnet mot en viss avgift. Därefter ser han till att vakta bojen och ta nattbetalt om någon skulle dyka upp. Med tanke på aktiviteten inom båttaxirörelsen mellan Galatas på Peloponnesos och Poros lär det inte gå många sekunder innan de vet att man lagt sig på boj. Efter bara några minuter kom det alltid ut en liten röd eka med utombordare.

Taxibåtarna i kanalen mellan Galatas och Poros.

Poros i sig är en underbar stad. Det är Greklands svar på Sandhamn eller kanske snarare Marstrand. Helt omslutet at land har det i årtusenden gett skydd åt fartyg. Bebyggelsen är vackert neoklassicistisk och extremt välhållen. Vi har tidigare alltid legat på ankare men pga vädret blev det kanalen. Det var en positiv upplevelse förstärkt av att det är 2020. Här ligger nämligen alla barer som för ett herrans oväsen till kl sex var morgon. I år tvingas man stänga kl tolv av coronaskäl och inom några minuter är allt tyst då folk inte hunnit bli så fulla. Det är också mycket mindre atenare som kommer hit för att festa i år.

vid kanalen

vid kanalen

På Poros låg tidigare en rysk örlogsbas för att beskydda de ryska handelsfartygen i farvattnen. När Grekland bildades 1821 bad man ryssarna flytta till en större vik längre ut så att man själva hade uppsyn över staden. Den ryska basen låg kvar under hela 1800-talet och ruiner av byggnaderna finns kvar i superyachtarnas favoritvik, Russian Bay. I den inre viken, Naval Bay, där vi tidigare alltid legat på ankare hör man fortfarande basens revelj och tapto var dag.

Fotbollsplanen vid örlogsbasen med havet på båda sidor

Från Poros är det en enkel segling upp mot Aten.

Upp till de Saroniska öarna

Poros. Seglad distans 75 nm. Totalt 383 nm.

En Scirocco, det var vad som var på väg. Varm vind från Afrika. Plötsligt skulle vi få sydlig kuling i flera dagar i sträck kombinerat med 30+ grader.  Det finns inte så många hamnar i Kykladerna som är gjorda för hård vind från syd så det var bara att bita i det sura äpplet och segla mot den Saroniska viken där det ofta är lite lugnare.

Poros, Greklands Sandhamn

Första dagen ut från Serifos gick vi till grannön Kithnos där vi beslutat att ankra i en vik vi varit i flera gånger förr. Vinden skulle under natten komma från nordväst så vi hade tänkt att ankra i Ormos Fikiadha, innanför en ö på västsidan. Andra hade tydligen slagits av samma tanke och det var helt enkelt överfullt med båtar med för lite avstånd för vår smak. Inget för oss när det skulle komma 10 m/s. Lite längre in ligger ytterligare en vik som dock har en liten bit vatten öppet mot väst. Det är näst bästa valet så tillsammans med fem andra båtar lade vi oss där. Perfekt skydd mot vind och vågor men svallet från fartygstrafiken mellan Gibraltar och Istanbul tar sig in där och det är ändå några båtar var timme som får båten att rulla ganska kraftigt. När vinden kom senare på natten märktes dock inte svallet så mycket.

Jag dyker på ankaret

Öppningen till höger skyddas av ett sandrev och där ligger alla andra båtar

Dagen efter seglade vi rakt västerut mot Poros, först på bidevind från NW och senare en halvvind från syd. En av höstens många perfekta seglingsdagar. Det första man slås av när man närmar sig Poros är hur otroligt grönt det är. Vi har skrivit det många gånger förr men här är den vackraste platsen i hela Grekland. Poros är Atens Sandhamn och om stället skriver jag mer senare.

När man möter en båt från Ryssland på väg mot Gioia Tauro i Italien blir man dessvärre misstänksam att alla containrar inte innehåller det de skall. Gioia Tauro är en betonghamn som lär ägas av Ndrangeta

På Yeroryias producerar man garanterat mer el än man gör av med. Ön används också att läa ankrade ankrade fartyg. Just nu låg här fem oljetankers.

En av charterskepparna vi mötte på Syros tipsade oss att lägga till mot kaj i kanalen i Poros när det nu skulle komma först sydlig och sedan västlig kuling. Det visade sig vara ett klokt val även om det initialt kändes lite udda att ligga med 20 m/s rakt in från sidan.

Nu blir vi här tills vi går upp mot Aten

Serifos

Livadi, Serifos. Seglad distans 25 nm. Totalt 309 nm

Till Serifos gick vår bröllopsresa för 20 år sedan. När vi då såg segelbåtarna i hamnen fanns såklart en längtan att segla hit även om drömmen var långt borta. Nu kom vi hit. På avstånd är mycket sig likt. Ett förbränt månlandskap med en kritvit by på toppen. Det är så den framstår på lite avstånd. Väl framme i Livadi kunde vi konstatera att det hänt en hel del på 20 år. Då fanns en grusväg från det lilla färjeläget, nu en stor hamn i betong. Hamnen är som så många andra i Grekland, fin pir med el- och vattenskåp men som sällan funkar. Här fanns vatten men inte el. Sånt fruktansvärt spill av kapital att bygga allt detta och sedan inte koppla in det och ta betalt. Här på Serifos låg vi gratis.

Efter att ha vant oss vid hamnen tog vi bussen upp till choran. Precis som för 20 år sedan finns här många väl anlagda vandringsstigar. Denna gång använde vi oss bara av en, den från baksidan av byn ner till hamnen. Från toppen har man en fantastisk utsikt över hamnen och alla öarna runt omkring.

Livadi från choran. Hela betongstrukturen i hamnen är ny. I bakgrunden ser man Sifnos

Vi 20 år senare

De verkliga ägarna

Choran bygges som skydd mot pirater. Meningen var att man skulle irra bort sig i trapporna. Nu har man målat in små vägskyltar för att man ska hitta.

Stigen ner till hamnen

Trafikkaos på Serifos

På kvällen gick vi ut och åt och firade vårt 20-åriga äktenskap. Det blev en fantastisk dag. Tanken var att stanna ytterligare en dag eller två men nu är en sydlig kuling på väg in och då finns det egentligen ingen bra plats att ligga här.

Syros

Syros är den enda tätbefolkade ön i Kykladerna och den enda som är levande året rund. Huvudstaden Ermoupolis är Kykladernas administrativa centrum även om Pireus allt mer tagit över den rollen. Ön är tämligen välmående och maken till villor har vi inte sett på någon annan ö.

Störigt torg. Jag fick gå ut och känna efter

En gammal pulpit till användning

Syros har samma historia som de flesta öarna här. Bebott i dryga 5000 år, kontinuerligt plundrat av pirater, turkar venetianare och fransmän. Liksom Lesbos fick ön sin ekonomiska storhetstid med flyktingarna från Smyrna. Ermoupolis och Mitilini liknar varandra väldigt mycket och det är lätt att ta till sig städernas kaotiska charm. Ermoupolis har ca 30.000 invånare och i princip enbart grekisk turism. Mycket få utlänningar hittar hit.

Vi tog bussen från Finikas och fick en tur runt det mesta av ön. Det finns en rutt medsols och en motsols så det spelar ingen roll vilken buss man tar. De gamla 1800-tals kvarteren är charmiga men börjar bli smått förfallna. Det är inte svår att hitta sig ett större hus eller palats med goda renoveringsmöjligheter, med andra ord står bara skalet kvar.



Några hus blir faktiskt renoverade

Efter en dag i öns huvudstad var vi ganska slut så vi stannade ytterligare en dag och bara njöt stillheten. Syros är en ö man gärna kommer tillbaka till om man inte är otroligt road av tingel-tangelbutiker.

Badplattformen mitt i stan