En veckas båtfix

Agios Nikolaos

En vecka har gått och vi ligger kvar i marinan. Vi har dock rört oss lite för vi gick upp på land i fredags och stannade uppe en timme för att göra rent propellern och byta anoder. Resten av botten är täckt med ett lager slem men det försvinner så snart vi får upp farten lite. Ingen påväxt på botten trots att hon har legat i vattnet sedan i somras. Bra betyg på bottenfärgen.

I måndags gick jag för att hämta mina båtpapper hos Hamnpolisen. Man måste lämna in dom om man ligger i vattnet men vill vara befriad från att betala skatt. Inget konstigt i det. För att hämta pappren måste man visa upp att skatten är betald och det kan man göra på nätet eller på plats. Lika bra att göra på plats tänkte jag. Men, skatten måste betalas på tullkontoret som ligger i en annan del av hamnen och där kunde man inte betala skatten om man inte kunde verifiera båtlängden med originalpappren. Kopia dög inte och pappren kunde jag inte får ut utan att ha betalat. Ett totalt moment 22 som man försökte lösa genom att skicka en man på moped till det andra kontoret men där var det bara en polisintendent som fick kopiera och han var inte där. Ett totalt byråkratiskt mörker. Jag gav upp och betalade via nätet där det inte krävs några originaldokument. På tisdagen var betalningen registrerad i Aten och jag kunde utan problem få mina båtpapper, denna gång även utan att visa pass som var så viktigt hos tullen. Nästa gång ber jag SXK att utfärda två ex av båtpappren ifall någon annan krånglar.

Marie kom i onsdags vid midnatt. Jag hyrde en bil och åkte till Heraklion där vi hyrt ett hotellrum precis vid flygplatsen för att slippa köra tillbaka mitt i natten. På torsdagen körde vi gamla vägen tillbaka och tittade på både natur och de gamla byarna som nere vid vattnet förvandlats till hektiska turistorter även om alla ännu bara är på målningsstadiet. Det tar ett tag innan den stora gruppen kommer även om vi ser lite ströturister även i Agios Nikolaos. Nästa söndag är det påsk här och då tar den inhemska turismen fart. På väg hem från Heraklion passade vi på att storhandla.

Giorgiou Selinariklostret mellan Heraklion och Agios Nikolaos

Efter att Marie har kommit har vi förutom turen på land fått upp seglen och sjösatt dingen som jag kan stå i när jag polerar och vaxar båten. I dag söndag kom dessutom mekanikern och servade vår motor. Nu är det bara utombordaren som ska hämtas i morgon och sen är vi helt klara bortsett från allt annat som dyker upp. I dag var det som vanligt på söndagarna barbecue i marinan. Lika trevligt som alltid. Någon påsk har inte kommit till Grekland än, den får vi vänta på en vecka till. Då kommer det naturligtvis att grillas lamm. Om vi stannar till dess eller inte får bero på vädret. Kommer ett perfekt väderfönster så drar vi.

En åskfront kom in på tisdagen med mängder av regn och 25 m/s

Annons

Europa och Tjuren

För den som varit i Halmstad är den vackra skulpturen av Carl Milles en välkänd syn. Även här i Agios Nikolas finns en extremt kantig version av samma tema men vem var Europa och vem var tjuren?

Europa var dotter till den feniciska kungen Agendor och hon blev bortförd till Kreta av Zeus som förvandlat sig själv till en tjur. Medan Europa en dag plockade blommor på en äng vid havet fick Zeus syn på henne och blev blixtförälskad (som han blev i stort sett var gång han såg en flicka och han var ju gud så han kunde välja och vraka). Han förvandlade sig till en vacker vit tjur och lockade henne att sitta upp på hans rygg. Så kutade han över hela den europeiska kontinenten och stannade på Kreta. Där parade dom sig och hon fick tre trillingsöner varav den ene var Minos. Hon gifte sig senare med Astraios som var far till de fyra vindarna men tillsammans fick de inga barn så Astraios adopterade hennes tre söner. En ack så komplicerad historia men så är den grekiska mytologin.

Historien om Minos är minst lika komplicerad så den ska jag bespara er men han levde i det labyrintliknande palatset i Knossos och blev anfader till det minoiska folket som levde på Kreta inågra tusen år och så totalt förintades i vulkanutbrottet på Thira (nuvarande Santorini) ca 1500 för vår tideräkning.

På så sätt är Europa urmodern för folken och kulturen på Kreta och därför finns hon här. Vi räknar ju Kreta som Europas södra utpost men för grekerna var det här Europa började och fanns det en utpost så var det de öde och outforskade norra territorierna som nu kallas Skandinavien.

På textstenen som tar sin utgångspunkt i just Europa kan man läsa: Jag är Europa och jag är dotter till den feniciska kungen Agendor och mor till Minos som skapade den minotiska civilisationen. Oavsett, vacker tycker jag inte att denna skulptur är, jag föredrar Milles.

Arbetet med att få båten klar skrider vidare och lyckligtvis har jag inte brått. Marie kommer först onsdag och tills dess är jag klar. Jag hinner titta runt på stan och det sociala livet i hamnen kräver också en hel del tid. Över hälften av alla båtägare har redan kommit och jag träffar folk från hela världen. På fredagarna tar många en öl tillsammans och på söndagslunchen grillar vi gemensamt. Vi är sex svenska båtar, fyra danska och tre finska och majoriteten är som vanligt engelska. I går satt jag vid sidan om en kiropraktor från Arkansas. Kreta är inte den första platsen man söker sig till utan detta är platsen för dem som seglat länge eller långt. För många som kommer genom Suez är detta första anhalten i Europa och den vägen upp kommer just nu en båt i veckan. Jag kommer att skriva mer om hamnen senare misstänker jag. I dag blev vi dessvärre av med lite båtar som låg på vinterkontrakt för från 1 april stiger priset om man inte vi har årskontrakt. Dessvärre drog några av de riktigt trevliga.

Fredagsträff

Några av Skandinaverna vid söndagslunchen

Den grekiska självständighetsdagen

Agios Nikolaos – det tar några veckor innan vi kommer ut och seglar men båten ligger i vattnet.

Sent i förrgår kväll kom jag fram till Agios Nikolaos på Kretas nordöstra sida. Där har Synapsen legat i vattnet hela vintern, regelbundet tillsedd av både marinan och vänner.

I går blev det mest snack på bryggan. De flesta har redan kommit ner och det är ett trevligt återseende av många.

I dag firar Grekland sin självständighetsdag, en av två nationaldagar. Det är en lite udda dag att fira självständigheten för kampen mot ottomanerna började den 25e mars 1821 men det var först några år senare man fick sin självständighet. Det ottomanska förtrycket började 1453 när ottomanerna besegrade Bysans och tog över hela riket. Grekerna tilläts inte att utöva sin religion och de gamla grekiska statyerna förstördes. Parthenon blev ammunitionsförråd och förstördes till stora delar. Med brittisk hjälp erövrade till Grekerna till sist sin frihet och den är man både mån om och stolt över.

Rödakorsarna blev rejält bossade nere i hamnen innan paraden

Varje skolklass i hela staden var med. Alla tog det mycket seriöst

De enda affärerna som var öppna i dag var fiskaffärerna för i kväll är det Bakaliaros Scordalia, friterad torsk, so gäller. Här i Agios Nikolaos äter man all typ av fisk man får tag på.

Själv avslutade jag dagen med att dofta på de underbara apelsinblommorna. För er som inte visste så mognar först förra årets apelsiner om några månader.

Summering av höstens segling

Höstens segling bjöd på ganska varierad temperatur, kallast i början på september och varmast i oktober. Totalt seglade vi bara 355 nm och säsongen blev ganska kort. Efter några år på land på Leros har vi nu valt att låta båten ligga i vattnet i Agios Nikolaos på Kreta. Evt gör vi ett kort lyft i sommar för att måla om botten. Det beror på hur den ser ut då. Det mest nervpirrande under höstens segling har varit att kolla om motorn fungerar efter alla reparation och ja, allt har gått bra. Relädioden till laddaren gick sönder men vi hittade snabbt felet och en elektriker hjälpte oss att byta på Rhodos.

Agios Nikolaos är en trevlig stad med en väldigt trevlig marina. Detta är Greklands så vitt vi vet enda kommunalt ägda marina på både gott och ont. Organisationen är inte alls lika bra som om den vore privat men priserna är låga. Toaletter och tvättstuga är väldigt rena och jag har aldrig varit där inne utan att det samtidigt varit någon och städat. En eloge. Sammanhållningen bland seglarna är riktigt bra. Här finns många långseglare och flera som övervintrar. Plats att komma in och ut är det absolut mest snäva vi har varit med om. Här finns inte många mm marginal och det är klokt att ha en person i fören för att se till att man inte svänger in i båten mitt emot. Lite nervkittlande.

Söndagssegling med optimisterna. Barnen fick göra allt arbete med sjösättningen själva.

Söndagsgrillning för alla seglarna

Inseglingen till platserna är snäv.

Staden är är sådär. Vi tycker mycket om den men i ärlighetens namn är det mest fula betonghus. Det lite speciella är sjön mitt i staden. En djup vulkankrater som har en liten öppning mot havet. Här ligger små fiskebåtar och det är härligt att bara komma hit. Varje dag vi har varit här har det kommit ett kryssningsfartyg så visst är det populärt.

Sjön med den smala inseglingen under bron

Utsikt över havet

Vi hoppas att vi kommer att trivas med att ha staden som hemmahamn under 2023

Med bilen till Chania

Det kommer framöver att bli en del bilresor på Kreta eftersom båten kommer att ha sin bas i Agios Nikolaos det närmaste året. Det finns så mycket vi vill se på ön och dit räknas inte normalturistens behov av strand och sol. Det får vi var vi än är. Nu var det så att Pehr skulle hem och ett billigt flyg gick från Chania dit de flesta skandinaviska flyg går. Annars är Heraklion störst både inrikes och på chartersidan. Hit går dock flest flyg från Centraleuropa.

Vi passade på att ta lite sightseeing när vi ändå hade tillgång till bil. Först ut blev en färgaffär i Heraklion. Den enda butiken på Kreta som säljer Vemars produkter och i mitt tycke gör dom en oslagbar teak sealer till däcket. Den minskar temperaturen med flera grader och skyddar mot uv. Affären ligger inte alls vid någon marina utan i ett område med främst bilverkstäder. Udda. Dom blev så glada när jag dök upp att jag fick produkterna till grossistpris.

Efter färgaffären åkte vi till Knossos. Nu i oktober borde det finnas lite utrymme att röra sig. När vi kom fanns det fortfarande tomma parkeringsplatser men när vi sedan åkte därifrån var hela områdets gigantiska parkering full. Däremot färre bussar än när Marie och jag 2018 beslutade oss för att inte stanna. Då var det överfullt med bussar och 40 grader varmt. Outhärdligt. Nu var det hälften av både temperatur och folk. Dock tror jag att många äldre reser till Kreta på hösten och i den gruppen finns säkert procentuellt fler som vil besöka Knossos. Säkert också fler som kommer i egna hyrbilar i stället för buss.

Hela byggnadskomplexet liknar en labyrint

Knossos påbörjades som by för ca 6000 år sedan och hade sin storhetstid när Thira på Santorini gick i luften och totalförstörde den minoiska kulturen. Efter utbrottet på Thira beboddes platsen av folk från Mykene men deras tid här blev av någon anledning kort. 1894 kom engelsmannen Evans hit för att leta efter labyrinten på Kreta där minotauren enligt sägnen skulle hållits fången. De få delar av Knossos som var synliga tydde på att här låg en labyrint. Evans köpte hela området och började gräva efter att det grekiska inbördeskriget avslutats. Någon labyrint hittade han inte men väl en hel stad på 22000 kv uppbyggd som en labyrint. I centrum fanns det kolossala palatset med underbara statyer och fresker som visar på en dittills helt okänd civilisation. All text är hieroglyfer och dom har man ännu inte lyckats tyda. Inte heller förstår man varför detta är den enda plats som hittats i världen som helt saknar försvarsmurar. Det som väckte mitt intresse var hur man fick dit vattnet för här bodde tiotusentals människor. Här finns runda terracottarör från de omgivande bergen med vatten under tryck och fyrkantiga rör för avträdet som fortsatte ner till havet. Inte mycket verkar ha saknats och standarden var på ca 1800-talsnivå fast långt tidigare. Det var inspirerande att titta på. Hit kommer jag att åka igen och nästa gång tar jag en heldag och även tittar på museet i Heraklion där alla fynden finns bevarade.

Den berömda tjurreliefen

Helt tomt var det inte på Knossos

Efter Knossos fortsatte vi västerut till Rethymnion som visade sig ganska tråkig så här på höstkanten så vi fortsatte till Chania. Där bokade vi in oss på ett litet hotell norr om staden ut mot flygplatsen. Hotellet var billigt och på bilderna ganska oansenligt. I verkligheten var det fantastiskt. Stort rum, fräscht och stor altan ut mot staden och viken. På kvällen åkte vi in till stan. Det stora lågtrycket var fortfarande kvar och skickade in enorma vågor i den gamla hamnen. Restaurangerna blev konstant överspolade och turisterna trängdes längs väggarna. Det var dock ett vackert skådespel så vi stannade kvar och åt där. En lång kvällspromenad han vi också med.

Den venetianska fyren i Rethymnion

På morgonen satte jag av Pehr på flygplatsen och tog bilen tillbaka till Agios Nikolaos. Kunde konstatera att polisen här använder både vanlig radar och handhållen för att förhindra fortkörning. Vägen inbjuder ändå inte till det. I Selinariravinen stannade jag till och tittade på klostret. Här som på många andra platser i Grekland måste det ha varit otroligt tyst och vackert innan vägen byggdes.

Klostret men vägen precis nedanför

Efter ytterligare några dagar i Agios Nikolaos var det min tur att åka hem. Denna gången från Heraklion. Synapsen ligger kvar i vattnet men allt känns lugnt och stabilt där hon ligger.

En tur upp i bergen

Det första som hände när vi ankommit till Agios Nikolaos var att det började regna. Det var lovat någonstans mellan 10-70 mm eftersom det även skulle åska. Nedslagen kom till absolut största delen i vattnet runt hela Kreta så det klarade sig bra. Värre var det med regnet. Det första timmarna kom 100 mm och senare på natten ytterligare 50 mm som naturligtvis följdes av rejäla översvämningar eftersom det inte regnat här sedan i våras. Nu kom en kvarts årsnederbörd på dryga 12 timmar.

regnet bara vräkte ner i 12 timmar. Bra test på om båten är tät.

I dag hade mycket torkat upp så Pehr och jag hyrde en bil och åkte upp i bergen. Vi började dagen med en vandring i ravinen vid Kritsa. Det är först en dryg kilometer uppför inne i ravinen och sedan kan man gå längs bergskammen tillbaka. Det var lagom svalt och en underbar vandring. Totalt sett såg vi tio andra vandrare. Värre är det antagligen på sommaren, fullt med turister och 50 grader varmt,

Efter ravinen åkte vi in till Kritsa för att äta lunch. Det är en vacker bergsby som på vinterhalvåret lever ett tillbakadraget liv. Även här är det sannolikt betydligt mer folk på sommaren när alla turisterna det välter in för att se en genuin liten by. Det mesta av det genuina har dock bytts ut mot butiker som säljer olivolja och virkade dukar. Här finns också Kretas äldsta bysantinska kyrka men just i dag var den stängd.

Efter lunchen körde vi norrut upp i bergen. Det var spännande att de de små buskarna som bara för några dagar sedan var intorkade. Nu är det ett fint lager gröna blad längst ut. Vi hade tänkt att ta en eftermiddagsfika där men det var alldeles för kallt så vi fortsatt ner mot vattnet igen. Även vid Spinalonga var det för kallt men det berodde mest på vinden så vi fick vänta med kaffet ända fram till den sydliga delen av den stora lagunen där det var fullständigt lä.

Spinalonga är den långa udden i bakgrunden. Framför den ligger en lite ö som tidigare var koloni för spetälska. Viken innanför (till höger) är väl skyddad från nästan alla vindar och erbjuder perfekt ankring på sand, 6-7 meters djup. Därav den mer turkosa färgen