Kalmata marina. Seglad distans 8 nm. Totalt 307 nm
Tiden i Kalamata blev längre än vi hoppats på och mentalt betydlig drygare än vi hoppats på. Vi visste att det var igensatta bränslefilter och smuts i tanken som gjorde att det tog tvärstopp på vägen från Methoni så vi beslutade att ta tag i problemet i större skala och beställde en större oljesug som skulle kunna komma två dagar senare. Under tiden deppade vi och i övrigt bytte filtren. Förfiltret var helt igensatt.
Så mycket av staden såg vi inte de första dagarna för vädret var väldigt dåligt. Regn och kyla är en svårslaget dålig kombo. På torsdagen när oljesugen skulle komma var det dock så vackert väder att vi beslutade oss för att hyra bil och åka till Mystras som ligger uppe i bergen utanför Sparta. Vi valde den gamla vägen över bergen som vi har åkt förr och som är väldigt vacker. Nu visade det sig att halvvägs in på den hade det inträffat ett ras så vi fick ta den gamla, gamla vägen. Bred nog för två Renault 4 på sextiotalet att mötas men jag är glad att vi inte mötte någon husbil förrän senare på dagen där vägen blivit bredare. Det blev en omväg på sådär 45 km med en snittfart på 20. Vackert var det men svårt att uppskatta när man försöker hålla tungan mitt i munnen.
Mystras är en underbar plats som vi missade när vi var här 2015. Fortet började byggas högst upp på berget av frankerna 1249. Under det anlades en mindre stad för de lokala bönderna och därifrån utvecklades det till att hela bergssidan bebyggdes som en konvex omvänd amfiteater. Står man nedanför är hela bergssidan täckt av gamla husmurar. Inne i den övre staden finns en underbar kyrka från 1200-talet med sina originalmålningar kvar och i den nedre staden finns en kyrka där man på grund av de ständiga belägringarna och krigen har karvat in alla officiella bygg- och ägardokument i pelarna. Fiffigt.
Efter Mystras åkte vi till en närbelägen by och åt på vad vi trodde skulle vara en turisttaverna. Det kanske det var också men de titulerade Gourmet Taverna och var definitivt en av de bättre restaurangerna vi ätit på i Grekland.
Efter mat och lite vila tog vi den långa motorvägen tillbaka 110 km i stället för fågelvägens 22. Väl hemma åkte vi ner och hämtade oljesugen som kommit och förberedde fredagen arbete som blev klart drygare än vi trodde men så är det väl alltid. Vi började med att suga ut all diesel ut tanken. Det översta, rena lagret filtrerade vi och återanvände senare medan de nedersta 45 litrarna fick åka ut. Det såg gräsligt ut i tanken och vi plockade nog upp en halv liter koagulerade alger. Efter en tvätt med filtrerat diesel var vi nöjda. För att klara av arbetet i det trånga utrymmet fick Marie pumpa och jag föra runt slangen i tanken. Hårt arbete för båda men det såg rent ut när vi vart klara. Egentligen måste man ha en betydligt större manlucka i tanken för det arbetet men just en sådan har Pehr med sig som snart kommer. Vi hade hoppats på att klara oss till dess men så blev det inte. Det betyder att arbetet måste göras om och rätt igen om några veckor.
Lördagen spenderade vi på stan och bara njöt av att vara färdiga. På söndagen gav vi oss ut igen för att under några dagar se mer av Messiniakisviken och provköra motorn. Vi var inte helt nöjda med varvtalet och tyckte det rök mer än vanligt så vi beslutade att segla tillbaka igen. Nu ringde vi Ioannis i stället som reparerade vår motor för åtta år sedan. I går hade han tid att kolla och tycker att allt ser bra ut och att den inte ryker för mycket. Antagligen hade jag inte luftat ut bra nog efter arbetet. För den upplysningen ville han inte ha betalt men jag får gärna bjuda på en öl nästa gång vi kommer till Kalamata. För säkerhets skull bytte jag förfilter en gång till eftersom det kan ha stått skit i de gamla slangarna. Det arbetet var lite i överkant försiktigt men det är jobbigt att inte kunna lita på sin motor.
Torget. Stadens vardagsrum
Vackrare än så här är inte Kalamata. Bra pita gyro dock
Den onödigaste rondellen jag sett
På marknader ska man ta bilder på frukt men jag kunde inte motstå denna
I dag har vi åkt till Aten. Marie ska åka hem och Pehr kommer ner. Marie fick inte så många fina dagar under sin vistelse här i Grekland i år. Det har varit sjukt kallt och betydligt mer regn än vanligt men nu denna sista veckan har det börjat stabilisera sig. Nu seglar Pehr och jag tillbaka båten till Kreta.
Tågparken i Kalamata är en stor lekpark med att tiotal gamla tåg man kan kliva runt i
Synapsens blog 