Slutseglat för en längre tid

Agios Nikolaos på Kreta.Seglad distans 264 nm. Totalt i vår 571 nm.

Det blev inte alls som vi hoppats på. Efter att ha fått klartecken från mekanikern i Kalamata drog Pehr och jag söderut. Tre timmar ut från Kalamata gick motorn ner i varv och började ryka igen. Efter ytterligare en stund hostade den till och körde sedan normalt en timme då den slutligen tappade kraften helt. Lyckligtvis hade det börjat blåsa lite så vi beslutade att fortsätta för segel helt ner till Kapsali på Kythera. Vi kom hela vägen in i viken utan att vara beroende av motorn och kastade ankare för natten.

Dagen efter kollade vi igenom bränslefilter och slang och när allt såg bra ut gick vi in till piren där vi så stannade ytterligare två nätter. Första dagen gick vi upp till choran och det venetianska fortet och njöt den fantastiska utsikten. Andra dagen hyrde vi en bil och körde runt lite på ön. Att hyra bil på Kythera är inget billigt nöje men å andra sidan är säsongen kort och pengarna måste in. Det blev en skraltig gammal bil för 60 euro men klarade av att köra oss runt ön. Naturen på Kythera är omväxlande och väldigt vacker från sandstränder med turkost vatten till karga berg. Vi började med att titta på den största av det otal broar som engelsmännen byggde på ön i början av 1820-talet. Man måste verkligen ha bestämt sig för att organisera upp hela ön. Efter bron besökte vi ett kloster, …… Verkligen välskött. Det såg ut som om man tog emot övernattande gäster under sommarperioden. Just nu var det bara vaktmästaren och städerskan där. Vaktmästaren fick bråttom när vi kom för att springa in och visa kyrkan som hade den mest graciösa predikstol jag sett.

Efter klostret var tanken att vi skulle titta på en grotta med gamla målningar men som alltid när Pehr och jag är ute så är grottorna stängda. Det blev i stället till en fika vars kaka var så mastig att vi därefter inte orkade någon lunch. På öns östra sida ligger Avelomonas där Afrodite enligt sägnen föddes upp ur havets skum men det gjorde hon visst på Rhodos också. Alla vill ha en liten bit av sägnens kakor. Oavsett vad har den lilla viken här använts som hamn i mer än 4000 år.

Efter bilturen hann vi med både en sväng upp till choran och en middag i hamnen. Det hade dock börjat blåsa upp så det blev en ganska orolig natt med kraftiga sidvindar. Det hade varit bättre att ankra ute som vi gjorde första natten.

På morgonen drog vi söderut mot Kreta i god nordostlig vind med besök av några delfiner. Målet var att ta sig till östra sidan av halvön Akrotiri och sedan ankra där. Precis utanför udden dog vinden och när vi sedan skulle köra motorn rusade den och rök så att vi trodde den brunnit. Oljestickan visade att hela vevhuset var fyllt av diesel. Vi sög ut överskottet och hällde på ny olja ifall vi skulle behöva motorn i nödfall men vågade inte starta den. Vi beslutade att gå vidare till Rethymnon men på vägen dit dog vinden fullständigt när vi var 11 nm från hamnen. På nio timmar drev vi sedan med strömmen lika många sjömil närmare staden. Vid soluppgång satte vi dingen i vattnet och jag tryckte oss framåt medan Pehr styrde. Det gick så bra att vi lade till vid bryggan helt utan att starta motorn. Nu gällde det bara att hitta vind nog att komma ut igen så det blev två dagars turistande samtidigt som vi bytte all olja på motorn.

Hit var farten acceptabel sen försvann vinden helt

Fronten med kraftig sydlig vind och åska på väg in

Rethynon har en väldigt fin stadskärna som också är resmålet för tusentals turister så det blir ganska ansträngande med alla människor efter en dag. Det blev till ett besök på det venetianska fortet (som finns i ett ex på i stort sett varenda plats vi varit på i år). Detta är ett av de större forten nästan i paritet med Methoni. Hittade också ett fint ställe som serverade pita gyro. När vi var där åt ett femtiotal ungdomar där i åldern 12-14 år. Inget oväsen alls. Samma ljudnivå som om det varit motsvarande antal vuxna. Det hade inte fungerat i Sverige. På eftermiddagen just när vi skulle in och ta en kaffe i den gamla hamnen började det regna så vi blev kvar ombord.

Fortet med ursprungliga venetianska bågar och kyrkan senare omgjord till moské

Efter två dagar kom så vinden från väst. I överkant styrkemässigt men utan motor är det bättre än för lite vind. Det blev en bra slör nästan till Heraklion och därefter så mycket vind att vi länsade för bara förseglet resten av vägen. Vi rundade udden vid Spinalonga strax efter solnedgång och sen blev det blåsa av på riktigt. Udden är välkänd för sina kraftiga fallvindar på läsidan som ofta dubblar vindstyrkan och man rekommenderas att gå långt ut från uddeen. Det gjorde vi men likväl fik vi 27,9 m/s i den becksvarta natten. Vi var förberedda och revade snabbt in förseglet så att bara en liten näsduk kvarstod och den tog oss fram med nästan sex knop tills vinden åter dog ut vid sydsidan av Spinalonga. Lyckligtvis blev bleket kortvarigt och vi kunde sedan med god fart segla nästan hela vägen i hamnen. Här väntade en marinera på oss ute på piren eftersom vi inte vågade oss på ett försök att backa in på vår ordinarie plats. I torsdags kunde vi slutgiltigen baxa oss in på ordinarie plats och här lär vi bli en lång tid framöver. Mekanikern har ingen tid att titta på motorn innan hösten och vi vet inte ännu om den går att reparera. Många frågor återstår liksom ännu fler svar.

Precis efter solnedgången kom vinden in storstilat

Annons

En dryg vecka i Kalmata

Kalmata marina. Seglad distans 8 nm. Totalt 307 nm

Tiden i Kalamata blev längre än vi hoppats på och mentalt betydlig drygare än vi hoppats på. Vi visste att det var igensatta bränslefilter och smuts i tanken som gjorde att det tog tvärstopp på vägen från Methoni så vi beslutade att ta tag i problemet i större skala och beställde en större oljesug som skulle kunna komma två dagar senare. Under tiden deppade vi och i övrigt bytte filtren. Förfiltret var helt igensatt.

Så mycket av staden såg vi inte de första dagarna för vädret var väldigt dåligt. Regn och kyla är en svårslaget dålig kombo. På torsdagen när oljesugen skulle komma var det dock så vackert väder att vi beslutade oss för att hyra bil och åka till Mystras som ligger uppe i bergen utanför Sparta. Vi valde den gamla vägen över bergen som vi har åkt förr och som är väldigt vacker. Nu visade det sig att halvvägs in på den hade det inträffat ett ras så vi fick ta den gamla, gamla vägen. Bred nog för två Renault 4 på sextiotalet att mötas men jag är glad att vi inte mötte någon husbil förrän senare på dagen där vägen blivit bredare. Det blev en omväg på sådär 45 km med en snittfart på 20. Vackert var det men svårt att uppskatta när man försöker hålla tungan mitt i munnen.

Mystras är en underbar plats som vi missade när vi var här 2015. Fortet började byggas högst upp på berget av frankerna 1249. Under det anlades en mindre stad för de lokala bönderna och därifrån utvecklades det till att hela bergssidan bebyggdes som en konvex omvänd amfiteater. Står man nedanför är hela bergssidan täckt av gamla husmurar. Inne i den övre staden finns en underbar kyrka från 1200-talet med sina originalmålningar kvar och i den nedre staden finns en kyrka där man på grund av de ständiga belägringarna och krigen har karvat in alla officiella bygg- och ägardokument i pelarna. Fiffigt.

Efter Mystras åkte vi till en närbelägen by och åt på vad vi trodde skulle vara en turisttaverna. Det kanske det var också men de titulerade Gourmet Taverna och var definitivt en av de bättre restaurangerna vi ätit på i Grekland.

Efter mat och lite vila tog vi den långa motorvägen tillbaka 110 km i stället för fågelvägens 22. Väl hemma åkte vi ner och hämtade oljesugen som kommit och förberedde fredagen arbete som blev klart drygare än vi trodde men så är det väl alltid. Vi började med att suga ut all diesel ut tanken. Det översta, rena lagret filtrerade vi och återanvände senare medan de nedersta 45 litrarna fick åka ut. Det såg gräsligt ut i tanken och vi plockade nog upp en halv liter koagulerade alger. Efter en tvätt med filtrerat diesel var vi nöjda. För att klara av arbetet i det trånga utrymmet fick Marie pumpa och jag föra runt slangen i tanken. Hårt arbete för båda men det såg rent ut när vi vart klara. Egentligen måste man ha en betydligt större manlucka i tanken för det arbetet men just en sådan har Pehr med sig som snart kommer. Vi hade hoppats på att klara oss till dess men så blev det inte. Det betyder att arbetet måste göras om och rätt igen om några veckor.

Lördagen spenderade vi på stan och bara njöt av att vara färdiga. På söndagen gav vi oss ut igen för att under några dagar se mer av Messiniakisviken och provköra motorn. Vi var inte helt nöjda med varvtalet och tyckte det rök mer än vanligt så vi beslutade att segla tillbaka igen. Nu ringde vi Ioannis i stället som reparerade vår motor för åtta år sedan. I går hade han tid att kolla och tycker att allt ser bra ut och att den inte ryker för mycket. Antagligen hade jag inte luftat ut bra nog efter arbetet. För den upplysningen ville han inte ha betalt men jag får gärna bjuda på en öl nästa gång vi kommer till Kalamata. För säkerhets skull bytte jag förfilter en gång till eftersom det kan ha stått skit i de gamla slangarna. Det arbetet var lite i överkant försiktigt men det är jobbigt att inte kunna lita på sin motor.

Torget. Stadens vardagsrum

Vackrare än så här är inte Kalamata. Bra pita gyro dock

Den onödigaste rondellen jag sett

På marknader ska man ta bilder på frukt men jag kunde inte motstå denna

I dag har vi åkt till Aten. Marie ska åka hem och Pehr kommer ner. Marie fick inte så många fina dagar under sin vistelse här i Grekland i år. Det har varit sjukt kallt och betydligt mer regn än vanligt men nu denna sista veckan har det börjat stabilisera sig. Nu seglar Pehr och jag tillbaka båten till Kreta.

Tågparken i Kalamata är en stor lekpark med att tiotal gamla tåg man kan kliva runt i

Mot sydvästra Peloponnesos

Kalamata. Seglad distans 87. Totalt 299 nm

Vi stannade kvar i Porto Kagio i två nätter. Det första blev ganska rullig när vinden vände mot ost och vågorna kom rakt i viken. Dagen efter ankrade vi om och låg betydligt bättre. Flera nätters brist på sömn i kombination med väldigt kyligt väder gjorde att vi ingen lust hade att gå iland utan njöt bara av att läsa och slappa. På morgonen kom tre delfiner in och fiskade mellan våra ankarkättingar. Ett trevligt inslag till frukosten.

Tavernorna i Porto Kagio

En delfin till frukost. De grå maniotiska husen är extremt svåra att se på avstånd.

I lätt vind lämnade vi ankringsviken, rundade  fastlandseuropas näst sydligaste spets Kap Tainaron och seglade rakt över Messiniakosviken mot Peloponnesos västligaste finger, Messinia. Vi började med att gå till ön Sapienza som är ett naturreservat med en massa unika företeelser. Här hittar man smultronträd som når över tio meters höjd och som gjort ön till ett Natura 2000 reservat. Här finns också världens enda helt vilda flockar av både bergsgeten kri-kri och mufflonfår. Av djuren såg vi ingenting men desto mer skräp på stranden i ankringsviken. Här har legat en fiskfarm som nu är nerlagd och alla delarna har bara spridits på stranden. Så synd. Det är förbjudet att gå iland på hela ön som är väldigt stor men just dom skyltarna valde vi att missa. Andra har missat före oss. Det är ändå inte så lätt att ta sig runt för underlaget av vulkanisk sten är allt annat än lätt att gå på. På avstånd ser den skapligt låga ön ut att vara en sandö men med tanke på att djupet precis väster om ön är dryga 5200 meter borde jag ju förstått bättre.

Kap Tainaron. Bara 14 nm sydligt från Tarifa vid Gibraltar. Detta visste man redan på antiken för Hades hade enligt sägnen två ingångar. Den ena vid Gibraltar och den andra vid Tainaron

Här känns det ofattbart att vi seglar med 1000 m under kölen

Stranden på Sapientza

Soluppgång Sapientza

Så när Skottland man kan komma i Medelhavet.

Lite liv finns överallt mellan stenarna

Efter en natt i total ensamhet gick vi den korta sträckan till fastlandet och ankrade upp precis under det venetianska fortet i Methoni. Methoni har en lång och spännande historia som i litteraturen börjar med Homerus stad Pedasus som enligt honom gör det bästa vinet och som Agamemnon erbjuder Achilles för att stilla dennes vrede. Under antiken tillhörde staden Sparta men efter tsunamin 365 där man hittade båtar många kilometer upp på land blev man tillsammans med resten av Messinia en fristående stat.

Eftersom staden kontrollerar all sjötrafik runt Peloponnesos har många länder haft intressen här. Venetien byggde det imponerande fortet som är ett av världens största. Fortet är skyddat av havet på tre sidor och två djupa vallgravar på den fjärde. Tillsammans med fortet byggde man även piren för att ge skydd åt flottan och den piren ger oss skydd än i dag. Turkarna tog över och gjorde om alla kyrkor till moskéer och byggde samtidigt ett fängelsetorn längst ut på udden. Här satt Cervantes några år efter att ha blivit tillfångatagen vid Lepanto som jag skrivit om tidigare. Det sägs att fängelsescenerna i Don Quijote kommer härifrån.

Ingången till fortet. I bakgrunden Synapsen och den lilla båten man senare skulle elda upp.

Vi tog jollen iland och gick bort till fortet. Till vår förvåning var det lång kö av folk som ville in. Väl inne är dock området så stort att det möjligen är lite trängsel längst ut i fängelsetornet på udden. Efter rundturen på fortet satte vi oss på byns enda lilla torg vid viken och åt de bästa hamburgare vi fått. Tre små minihamburgare var men smaken var himmelsk. Passade också på att fråga om lamporna, scenen och högtalarna var till första majtal men nej, det var till kvällens musik och dans. Trevligt att man firar Valborg här tänkte vi.

Den här nyckelstenen litade jag inte helt på

Tillbaka i båten hade vi första parkett på festen men det var lite udda och gammeldags musik även för att vara Grekland. Musiken varvades även med diktläsning. På kvällen sattes en symbolisk träbåt med segel i brand ute på vattnet och ett enormt fyrverkeri startade synkront med musiken. Vackert var det. Då lärde vi oss också att det inte alls är Valborg man firar utan vinsten i sjöslaget mot Egypten 1825. Därav den brinnande båten. Medan vi låg ankrade i viken dök drygt ett dussin andra segelbåtar upp, de flesta med äldre engelska par så alla ankrade på perfekt säkerhetsavstånd. Det är ovanligt med så många båtar på samma plats under våren. Normalt är man ensam eller möjligen några båtar till. Just nu är dock Korinthkanalen stängd vilket tvingar alla båtar mellan Jonien och Aten att ta vägen runt hela Peloponnesos.

Krutröken lyste upp som norrsken

På morgonen den första maj vräkte regnet ner och på natten skulle det komma en kuling över hela området vilket är ovanligt. Normalt är det i stort sett alltid stiltje inne i Kalamataviken även om vågorna som rullar in kan vara nog så besvärliga. Vädret gjorde att vi motorseglade mot Kalmata för att spendera en natt eller två inne i hamnen. Strax innan vi skulle runda det smala och vindrika sundet mellan sydspetsen och ön utanför gick motorn helt ner i varv och började ryka. Det lät som om bränsleslangen satts igen men motorn fortsatte att gå på lågvarv. På tomgång lade den av direkt och back var inte att tänka på så det blev andra gången (av två) som vi fick ta marinans marineros till hjälp för att kunna lägga till. Vid kontroll visade det sig att förfiltret var helt igensatt med smuts så uppehållet i Kalamata blev betydligt längre än beräknat men det återkommer jag till.