Porto Kagio (Porto Kayio). Seglad distans 33 nm. Totalt 212 nm.
Vädrets makter gjorde att det blev tre dagar i Kapsali. På lite olika ställen skulle det visa sig. Första kvällen vi kom lade vi oss på piren eftersom vi ville traska runt en del och det inte blåste så mycket. Nu visade det sig att bara 4 m/s mot piren gör att sjöhävningen blir så stor att båten rycker hit och dit hela tiden. Den andra båten vid piren gick i skymningen ut och ankrade och det borde vi också ha gjort. Nu blev det dålig sömn i stället. Dagen efter vände vinden och kom svagt från sydväst. Då är det värdelöst att ankra ute men bra på piren. Precis innan vi skulle gå ner för kvällen kom grannbåten förbi och hälsade att någon från hamnen kommit och sagt att vi måste lämna senast sju nästa morgon för en färja skulle komma in. Vi funderade en hel del på det för det går inga färjor till Kapsali och sen visste vi inte när vi skulle bli utslängda. Dålig sömn igen. Vi sjutiden gick vi i alla fall ut och sedan kom ett ganska litet kryssningsfartyg in som nog skulle varit i Santorini enligt färdplan men där blåste det kuling från väst som hamnen där är oskyddad emot. Fartyget hade inte lämnat när vi kröp till kojs så vi stannade på ankare. Med 1,2 m dyning rakt in blev det den rulligaste natt vi någonsin upplevt. Dålig sömn igen. Så snart vi vaknade drog vi dock in till kajen och stannade hela dagen. På kvällen skulle vinden vrida igen mot nord så då fick vi gå ut på ankringen igen. Mycket flyttande blev resultatet men i natt sov vi gott i alla fall.
Kapsali har två vikar. Den bortre är så grund att den bara kan användas av små fiskebåtar.
Dagen innan det lilla kryssningsfartyget kom in arbetade sex man med klockan på det lilla kapellet högst upp till vänster. När så båten lagt till klingade man tre gånger och sen var det klart.
Det påstås att Afrodite föddes både på Kythera och på Cypern (samtidigt?) ur skummet som bildades i havet när Uranus testiklar kastades ner. Hur som helst flyttade folk hit ca 5000 år före vår tidräkning. Minoerna använde ön som rastplats på sina seglingar. Kythera kallades för Kretas öga för här vakade man över alla som kom norrifrån. Senare togs ön över av betydligt fler olika stater än vad vanligt är. Förutom de sedvanliga ottomanerna och venetianerna styrdes ön även av ryssar, turkar, engelsmän och fransmän.
Kapsali sägs vara den vackraste delen av Kythera och vackert är det verkligen. Första dagen gick vi upp till choran och fortet. En vacker men ganska ansträngande tur för även om det bara är en dryg kilometer så är det 150 höjdmeter upp. Fortet byggdes 1503 av Venetien och är fortfarande väldigt välhållet.
På vägen upp mot byn passerar man över en stenbro från 1825 som byggdes av engelsmännen. Ett gediget bygge över en djup ravin. Vägen upp går i övrigt genom en vacker tallskog och nu på våren översållat av blommor.
Uppe i byn fanns det bara ett fik öppet som vi naturligtvis besökte för en juice och kaffe. Dessutom en liten affär som egentligen saknade det mesta. Dom lokala tar nog bilen in till öns lite större by och handlar. Detta verkade mest vända sig till det fåtal turister som hyr lägenhet här och de flesta har ännu inte kommit. Nere i hamnen i Kapsali finns det ytterligare en liten affär och dom hade i alla fall några paket fruset kött, sex äpplen och några tomater.
Sista dagen fick det bli en tur upp till byn igen för att köpa mjölk och yoghurt och lite frukt så att vi kan klara oss ett tag till på ankare. Denna dag var det mulet och mycket fukt i luften. När det första dagen var vacker utsikt var det denna dag dofterna från alla träd och blommor som var helt överväldigande. Lite promenad till andra sidan av viken hann vi också med. De flesta restauranger nere vid hamnen håller på att öppna men av vad vi kan se och förstå finns det bara ett ställe dit lokalbefolkningen kommer och som verkar ha öppet i alla fall en längre tid av året. Även vi besökte Trattamento som stället heter och matlagningen var i absolut toppklass.
I dag lämnade vi ön och seglade till Peloponnesos. En totalt händelselös tur ända tills vad som såg ut som en svart kon dök upp precis vid båten. Det visade sig vara en stor fenval (blir dryga 20 meter). Vi var så exalterade att det tog ett tag att få fram kameran men en dålig bild blev det i alla fall.
När vi väl kom fram till Porto Kagio blåste det såklart upp och vi fick dryga 11 m/s när vi skulle ankra. Egentligen inte fel alls för nu vet vi att ankaret sitter och i kväll ska vinden vända igen och då blir det pålandsvind som ingen vill ha. Just nu är vädret väldigt instabilt med vindskiften varje dag. Det enda konstanta är kylan ute på vattnet. Vi har svårt att få termometern att gå över 17 grader. Nu har dock vattentemperaturen stigit till 15. Alltid något.
Synapsens blog 