Några dagar på Kythera

Porto Kagio (Porto Kayio). Seglad distans 33 nm. Totalt 212 nm.

Vädrets makter gjorde att det blev tre dagar i Kapsali. På lite olika ställen skulle det visa sig. Första kvällen vi kom lade vi oss på piren eftersom vi ville traska runt en del och det inte blåste så mycket. Nu visade det sig att bara 4 m/s mot piren gör att sjöhävningen blir så stor att båten rycker hit och dit hela tiden. Den andra båten vid piren gick i skymningen ut och ankrade och det borde vi också ha gjort. Nu blev det dålig sömn i stället. Dagen efter vände vinden och kom svagt från sydväst. Då är det värdelöst att ankra ute men bra på piren. Precis innan vi skulle gå ner för kvällen kom grannbåten förbi och hälsade att någon från hamnen kommit och sagt att vi måste lämna senast sju nästa morgon för en färja skulle komma in. Vi funderade en hel del på det för det går inga färjor till Kapsali och sen visste vi inte när vi skulle bli utslängda. Dålig sömn igen. Vi sjutiden gick vi i alla fall ut och sedan kom ett ganska litet kryssningsfartyg in som nog skulle varit i Santorini enligt färdplan men där blåste det kuling från väst som hamnen där är oskyddad emot. Fartyget hade inte lämnat när vi kröp till kojs så vi stannade på ankare. Med 1,2 m dyning rakt in blev det den rulligaste natt vi någonsin upplevt. Dålig sömn igen. Så snart vi vaknade drog vi dock in till kajen och stannade hela dagen. På kvällen skulle vinden vrida igen mot nord så då fick vi gå ut på ankringen igen. Mycket flyttande blev resultatet men i natt sov vi gott i alla fall.

Kapsali har två vikar. Den bortre är så grund att den bara kan användas av små fiskebåtar.

Dagen innan det lilla kryssningsfartyget kom in arbetade sex man med klockan på det lilla kapellet högst upp till vänster. När så båten lagt till klingade man tre gånger och sen var det klart.

Det påstås att Afrodite föddes både på Kythera och på Cypern (samtidigt?) ur skummet som bildades i havet när Uranus testiklar kastades ner. Hur som helst flyttade folk hit ca 5000 år före vår tidräkning. Minoerna använde ön som rastplats på sina seglingar. Kythera kallades för Kretas öga för här vakade man över alla som kom norrifrån. Senare togs ön över av betydligt fler olika stater än vad vanligt är. Förutom de sedvanliga ottomanerna och venetianerna styrdes ön även av ryssar, turkar, engelsmän och fransmän.

Kapsali sägs vara den vackraste delen av Kythera och vackert är det verkligen. Första dagen gick vi upp till choran och fortet. En vacker men ganska ansträngande tur för även om det bara är en dryg kilometer så är det 150 höjdmeter upp. Fortet byggdes 1503 av Venetien och är fortfarande väldigt välhållet.

På vägen upp mot byn passerar man över en stenbro från 1825 som byggdes av engelsmännen. Ett gediget bygge över en djup ravin. Vägen upp går i övrigt genom en vacker tallskog och nu på våren översållat av blommor.

Uppe i byn fanns det bara ett fik öppet som vi naturligtvis besökte för en juice och kaffe. Dessutom en liten affär som egentligen saknade det mesta. Dom lokala tar nog bilen in till öns lite större by och handlar. Detta verkade mest vända sig till det fåtal turister som hyr lägenhet här och de flesta har ännu inte kommit. Nere i hamnen i Kapsali finns det ytterligare en liten affär och dom hade i alla fall några paket fruset kött, sex äpplen och några tomater.

Sista dagen fick det bli en tur upp till byn igen för att köpa mjölk och yoghurt och lite frukt så att vi kan klara oss ett tag till på ankare. Denna dag var det mulet och mycket fukt i luften. När det första dagen var vacker utsikt var det denna dag dofterna från alla träd och blommor som var helt överväldigande. Lite promenad till andra sidan av viken hann vi också med. De flesta restauranger nere vid hamnen håller på att öppna men av vad vi kan se och förstå finns det bara ett ställe dit lokalbefolkningen kommer och som verkar ha öppet i alla fall en längre tid av året. Även vi besökte Trattamento som stället heter och matlagningen var i absolut toppklass.

I dag lämnade vi ön och seglade till Peloponnesos. En totalt händelselös tur ända tills vad som såg ut som en svart kon dök upp precis vid båten. Det visade sig vara en stor fenval (blir dryga 20 meter). Vi var så exalterade att det tog ett tag att få fram kameran men en dålig bild blev det i alla fall.

När vi väl kom fram till Porto Kagio blåste det såklart upp och vi fick dryga 11 m/s när vi skulle ankra. Egentligen inte fel alls för nu vet vi att ankaret sitter och i kväll ska vinden vända igen och då blir det pålandsvind som ingen vill ha. Just nu är vädret väldigt instabilt med vindskiften varje dag. Det enda konstanta är kylan ute på vattnet. Vi har svårt att få termometern att gå över 17 grader. Nu har dock vattentemperaturen stigit till 15. Alltid något.

Annons

Åt nordväst i varierande väder.

Kapsali på Kythera. Seglad distans 168 nm. Totalt i vår 179 nm

Det blev en kall tur under några dagar. I fredags lämnade vi Spinalonga före soluppgång för att klara de 72 sjömilen till Rethymno. Det blev en tur längs vacker natur och snöklädda berg. Fram till Heraklion var det bleke men i gattet mellan Kreta och ön Dia kom vinden rakt bakifrån och vi kunde i alla fall motorsegla med skaplig fart. Platt läns är inget denna båt tycker om. Bättre än rak motvind såklart. Lagom till kvällen kom vi till Rethymno där det redan låg två båtar på gästkajen. Det är ännu allt för tidigt på året för de flesta att vara ute. En liten promenad in till den ganska folktomma staden hann vi med innan det var dags att krypa i säng.

Mellan den bortre lyktstolpen och palmen anar man marinan och vår båt. Rethymno

Natten till lördag började det regna och möjlighet för åska fanns senare under dagen så vi beslutade åter att dra tidigt. Ingen önskedröm med 13 grader och regn. Redan halvvägs mot Akrotirihalvön slutade regnet och det blev ganska behagligt. Det är en fördel att runda Akrotiri i helgen för ofta i veckan har man skjutövningar och då måste man som seglare hålla 20 sjömil ut vilket inte är någon höjdare när man bara vill runda udden. Här ligger Souda, Natos medelhavsbas som normalt sett är full med krigsfartyg men just nu ligger väl de flesta i Bosporen.

Efter en timme började det klarna över de snöklädda topparna

Precis väster om Akrotiri ligger Chania som var målet för dagens segling. Skandinavernas och ungdomarnas favoritmål. Här var det som en käftsmäll av turister när vi kom in. Trodde att det skulle vara för tidigt på året precis som i Rethymno men så var absolut inte fallet. Annars började tilläggningen med en barsk Port Police som talade om för oss exakt var vi kunde ligga. Ovanligt i en nästan tom hamn. Därefter ett farsartat besök inne på kontoret där jag förutom de vanliga båtpappren även var tvungen att presentera den ursprungliga besättningslistan från 2014 och fick klagomål på at passnumren var fel. Sedan skulle vartenda papper kopieras och lusläsas och det faktum att en fritidsbåt saknar bruttovikt lade extra börda på polisens axlar. Efter en knapp timme kom dock polisens beställda pizza och då fick jag gå mitt i en mening. Det visade sig senare att Premiärminister Mitsotakis skulle hålla tal nere vid hamnen så det kan ha föranlett den extra noggranna granskningen. Det var också anledningen till att inga båtar fick ligga i inre hamnen.

Marie betaktar båten på nära håll

Inre hamnen

Efter inklareringen tog vi en lång promenad på stan och förundrades över alla turister som redan kommit. Det var ofattbart många. Nu är inre Chania en väldigt vacker stad. Byggd av italienare under Venetiens styre, i stort sett helt utan inslag av grekisk betongarkitektur. Befriande.

Precis bakom båten stod en parkbänk där folk satte sig och tittade på oss så nära att dom fick dra in fötterna när vi skulle ombord. Då brukar det alltid komma någon svensk och vilja snacka så vi var inte så pigga på att svara när någon plötsligt tilltalade oss på svenska. Det visade sig dock våra trevliga båtgrannar på TuSan, Päivi och Ott som ville bjuda oss på en sundowner och lite snack. Trevlig blev det. Kvällen avslutas med att Marie och jag tog en riktigt bra pita gyro nere i den mysiga inre hamnen.

När Mitsotakis dök upp tändes det marschaller i hamnen

Rejält leben precis bakom vår båt hela natten. När vi gick vid sextiden spelades det fortfarande musik på en bar.

I söndags blev det åter en mycket tidig morgon eftersom vi ville iväg innan soluppgång för att segla de dryga 60 sjömilen till Kythera. Det blev en svinkall men mycket trevlig segling. Vinden kom redan vid soluppgång och sedan surfade vi iväg i en god nordostlig bris. Farten var så hög att vi redan vid fyratiden kom in till Kapsali och kunde kränga av sig några av de fem lager kläder jag haft på hela dagen.

Vi lämnar Sidheroudden och därmed Kreta bakom oss

Det blir Kapsali under några dagar för nu kommer hård västlig vind.

Äntligen ute på öppet vatten.

Äntligen ute på öppet vatten

Ormos Spinalonga. Seglad distans 11 nm.

Äntligen dök ett passande väderfönster upp och vi har gett oss iväg. Inte särskilt långt i dag men det känns bra att kolla igenom allt innan vi går en längre sträcka. Vi har ankrat upp strax norr om hamnen i Elounda och njuter ombord. Det blåser rejält ute och med snö på Kretas toppar blir det ganska kyligt i luften.

Den första veckan Marie var här hade vi mestadels dåligt väder med regn och blåst men lagom till den grekiska påskveckan började det stabilisera sig. Påsken här infaller ju i år en vecka senare än i Sverige. På onsdagen gick vi först på marknaden där de lokala handlar grönsaker och enklare kläder. Efteråt traskade vi dryga sex km för att köpa en ny fenderbräda. Den gamla vi köpte på Evia för fyra år sedan var torr och gisten redan när vi släpade hem den men då hade vi inget annat val. Nu fick vi tag på en riktigt fin.

På skärtorsdagen var det ännu varmare så vi tog bussen upp till Kritsa som är en vacker bergsby en bit utanför Agios Nikolaos. Efter att ha strosat runt lite i byn vandrade vi mot den stora ravinen som ligger några kilometer utanför. Pehr och jag var här i höstas och det är sent på hösten eller tidigt på våren man ska bege sig hit. På sommaren är det fruktansvärt varmt och dessutom fullt med folk. Vi vandrade igenom ravinen uppåt till den tog slut och sedan gick vi utvändigt längs bergskammen tillbaka igen. Tre timmar senare var vi tillbaka i Kritsa och tog bussen tillbaka till stan. En underbar dag.

I Kritsa sitter alla gummorna hela vintern och stickar och virkar. Nu ska allt säljas

Skärtorsdagsikonen välkomnade oss i kyrkan

På långfredan arbetade vi med båten hela dagen och på kvällen tog vi en öl tillsammans med de andra svenskarna i hamnen. När det var läggdags för oss begav sig resten av staden i stället ut och vi ändrade oss och följde med. Vid tiotiden började påskprocessionen i kyrkan och redan en timme innan stod folk utanför och väntade. Härligt att se så många familjer ute med sina små välklädda barn. Kyrkorna tar ut sina heliga reliker och bär dem ett varv runt staden. Vi däremot gav upp efter en stund och lämnade folksamlingen när de passerade hamnen.

De två äldre bröderna som har en restaurang vid hamnen stannade naturligtvis upp i arbetet när processionen drog förbi

Påsklördagen blev det åter en del arbete på båten. Vi har haft så lång tid på oss i år att vi har tagit lite i taget. Dessutom är det alltid någon ute på bryggorna och vill prata. Vid elvatiden på kvällen gick vi tillsammans med i stort sett hela stan ner till sjön där det var proppfullt med folk hela vägen runt. Som en varm nyårsafton hemma med den skillnaden att här var hela familjen med. Från de nyfödda till de som hade svårt att ta sig fram. Strax före midnatt började mässan nere vid vattnet och vid tolvslaget sköt man ut brinnande pilar mot en Judasdocka i halm på en flotte. När den fattade eld tändes bengaler och hela himlen lystes upp av ett stort fyrverkeri. När det började avta startade en blåsorkester att marschera, oklart vart. Uppståndelsen är en stor del av den ortodoxa tron.

Judas förbereds på halmflotten inför natten.

Mässan till höger nere vid vattnet och den brinnande Judas på flotten

På söndagen äter man det traditionella påskalammet och marinan bjöd på lamm för oss seglare som ville vara med. Själva bidrog vi med en rätt till delning och det är så kul att smaka alla sallader som folk lägger ner mycket tid och kärlek på att tillaga. Vi satt vid ett helt svenskt bord och slapp således att försöka förstå schweiziska eller holländska vilket kan vara rätt skönt ibland. Efter maten spelades det finsk kubb, ett spel med 12 käglor som skulle ner. Jag har aldrig testat förr men Ragnar och jag lyckades ändå vinna vilket betydde att vi gick hem en flaska vin rikare. Den bestämde vi oss för att dela dagen efter på Ragnars balkong.

Svenskbordet

Lagom till sundownern i måndags träffades vi hos Ragnar som har en helt fantastisk lägenhet här i Ag Nik. Han köpte den precis som alla andra som ett tomt betongskal men har sedan gjort ett fantastiskt arbete. En av de finaste lägenheter vi sett med en helt fantastisk utsikt. Kul kväll.

Efter måndagen har vi mest gått och väntat på den efterlängtade ostanvinden som ska komma i morgon och ta oss västerut. Det kommer inte så många dagar med ostlig vind så normalt måste man segla en bra bit norrut innan man kan vika av mot väst. Nu hoppas vi i alla fall att kunna komma närmare Peloponnesos som är målet för vårens segling.

Trevligt fik under trädet och typisk parkering i en korsning

En parkbänk fungerar alldeles utmärkt när aktersnurran ska servas

En veckas båtfix

Agios Nikolaos

En vecka har gått och vi ligger kvar i marinan. Vi har dock rört oss lite för vi gick upp på land i fredags och stannade uppe en timme för att göra rent propellern och byta anoder. Resten av botten är täckt med ett lager slem men det försvinner så snart vi får upp farten lite. Ingen påväxt på botten trots att hon har legat i vattnet sedan i somras. Bra betyg på bottenfärgen.

I måndags gick jag för att hämta mina båtpapper hos Hamnpolisen. Man måste lämna in dom om man ligger i vattnet men vill vara befriad från att betala skatt. Inget konstigt i det. För att hämta pappren måste man visa upp att skatten är betald och det kan man göra på nätet eller på plats. Lika bra att göra på plats tänkte jag. Men, skatten måste betalas på tullkontoret som ligger i en annan del av hamnen och där kunde man inte betala skatten om man inte kunde verifiera båtlängden med originalpappren. Kopia dög inte och pappren kunde jag inte får ut utan att ha betalat. Ett totalt moment 22 som man försökte lösa genom att skicka en man på moped till det andra kontoret men där var det bara en polisintendent som fick kopiera och han var inte där. Ett totalt byråkratiskt mörker. Jag gav upp och betalade via nätet där det inte krävs några originaldokument. På tisdagen var betalningen registrerad i Aten och jag kunde utan problem få mina båtpapper, denna gång även utan att visa pass som var så viktigt hos tullen. Nästa gång ber jag SXK att utfärda två ex av båtpappren ifall någon annan krånglar.

Marie kom i onsdags vid midnatt. Jag hyrde en bil och åkte till Heraklion där vi hyrt ett hotellrum precis vid flygplatsen för att slippa köra tillbaka mitt i natten. På torsdagen körde vi gamla vägen tillbaka och tittade på både natur och de gamla byarna som nere vid vattnet förvandlats till hektiska turistorter även om alla ännu bara är på målningsstadiet. Det tar ett tag innan den stora gruppen kommer även om vi ser lite ströturister även i Agios Nikolaos. Nästa söndag är det påsk här och då tar den inhemska turismen fart. På väg hem från Heraklion passade vi på att storhandla.

Giorgiou Selinariklostret mellan Heraklion och Agios Nikolaos

Efter att Marie har kommit har vi förutom turen på land fått upp seglen och sjösatt dingen som jag kan stå i när jag polerar och vaxar båten. I dag söndag kom dessutom mekanikern och servade vår motor. Nu är det bara utombordaren som ska hämtas i morgon och sen är vi helt klara bortsett från allt annat som dyker upp. I dag var det som vanligt på söndagarna barbecue i marinan. Lika trevligt som alltid. Någon påsk har inte kommit till Grekland än, den får vi vänta på en vecka till. Då kommer det naturligtvis att grillas lamm. Om vi stannar till dess eller inte får bero på vädret. Kommer ett perfekt väderfönster så drar vi.

En åskfront kom in på tisdagen med mängder av regn och 25 m/s

Europa och Tjuren

För den som varit i Halmstad är den vackra skulpturen av Carl Milles en välkänd syn. Även här i Agios Nikolas finns en extremt kantig version av samma tema men vem var Europa och vem var tjuren?

Europa var dotter till den feniciska kungen Agendor och hon blev bortförd till Kreta av Zeus som förvandlat sig själv till en tjur. Medan Europa en dag plockade blommor på en äng vid havet fick Zeus syn på henne och blev blixtförälskad (som han blev i stort sett var gång han såg en flicka och han var ju gud så han kunde välja och vraka). Han förvandlade sig till en vacker vit tjur och lockade henne att sitta upp på hans rygg. Så kutade han över hela den europeiska kontinenten och stannade på Kreta. Där parade dom sig och hon fick tre trillingsöner varav den ene var Minos. Hon gifte sig senare med Astraios som var far till de fyra vindarna men tillsammans fick de inga barn så Astraios adopterade hennes tre söner. En ack så komplicerad historia men så är den grekiska mytologin.

Historien om Minos är minst lika komplicerad så den ska jag bespara er men han levde i det labyrintliknande palatset i Knossos och blev anfader till det minoiska folket som levde på Kreta inågra tusen år och så totalt förintades i vulkanutbrottet på Thira (nuvarande Santorini) ca 1500 för vår tideräkning.

På så sätt är Europa urmodern för folken och kulturen på Kreta och därför finns hon här. Vi räknar ju Kreta som Europas södra utpost men för grekerna var det här Europa började och fanns det en utpost så var det de öde och outforskade norra territorierna som nu kallas Skandinavien.

På textstenen som tar sin utgångspunkt i just Europa kan man läsa: Jag är Europa och jag är dotter till den feniciska kungen Agendor och mor till Minos som skapade den minotiska civilisationen. Oavsett, vacker tycker jag inte att denna skulptur är, jag föredrar Milles.

Arbetet med att få båten klar skrider vidare och lyckligtvis har jag inte brått. Marie kommer först onsdag och tills dess är jag klar. Jag hinner titta runt på stan och det sociala livet i hamnen kräver också en hel del tid. Över hälften av alla båtägare har redan kommit och jag träffar folk från hela världen. På fredagarna tar många en öl tillsammans och på söndagslunchen grillar vi gemensamt. Vi är sex svenska båtar, fyra danska och tre finska och majoriteten är som vanligt engelska. I går satt jag vid sidan om en kiropraktor från Arkansas. Kreta är inte den första platsen man söker sig till utan detta är platsen för dem som seglat länge eller långt. För många som kommer genom Suez är detta första anhalten i Europa och den vägen upp kommer just nu en båt i veckan. Jag kommer att skriva mer om hamnen senare misstänker jag. I dag blev vi dessvärre av med lite båtar som låg på vinterkontrakt för från 1 april stiger priset om man inte vi har årskontrakt. Dessvärre drog några av de riktigt trevliga.

Fredagsträff

Några av Skandinaverna vid söndagslunchen