Höstens segling bjöd på ganska varierad temperatur, kallast i början på september och varmast i oktober. Totalt seglade vi bara 355 nm och säsongen blev ganska kort. Efter några år på land på Leros har vi nu valt att låta båten ligga i vattnet i Agios Nikolaos på Kreta. Evt gör vi ett kort lyft i sommar för att måla om botten. Det beror på hur den ser ut då. Det mest nervpirrande under höstens segling har varit att kolla om motorn fungerar efter alla reparation och ja, allt har gått bra. Relädioden till laddaren gick sönder men vi hittade snabbt felet och en elektriker hjälpte oss att byta på Rhodos.
Agios Nikolaos är en trevlig stad med en väldigt trevlig marina. Detta är Greklands så vitt vi vet enda kommunalt ägda marina på både gott och ont. Organisationen är inte alls lika bra som om den vore privat men priserna är låga. Toaletter och tvättstuga är väldigt rena och jag har aldrig varit där inne utan att det samtidigt varit någon och städat. En eloge. Sammanhållningen bland seglarna är riktigt bra. Här finns många långseglare och flera som övervintrar. Plats att komma in och ut är det absolut mest snäva vi har varit med om. Här finns inte många mm marginal och det är klokt att ha en person i fören för att se till att man inte svänger in i båten mitt emot. Lite nervkittlande.
Söndagssegling med optimisterna. Barnen fick göra allt arbete med sjösättningen själva.
Söndagsgrillning för alla seglarna
Inseglingen till platserna är snäv.
Staden är är sådär. Vi tycker mycket om den men i ärlighetens namn är det mest fula betonghus. Det lite speciella är sjön mitt i staden. En djup vulkankrater som har en liten öppning mot havet. Här ligger små fiskebåtar och det är härligt att bara komma hit. Varje dag vi har varit här har det kommit ett kryssningsfartyg så visst är det populärt.
Sjön med den smala inseglingen under bronUtsikt över havet
Vi hoppas att vi kommer att trivas med att ha staden som hemmahamn under 2023
Det kommer framöver att bli en del bilresor på Kreta eftersom båten kommer att ha sin bas i Agios Nikolaos det närmaste året. Det finns så mycket vi vill se på ön och dit räknas inte normalturistens behov av strand och sol. Det får vi var vi än är. Nu var det så att Pehr skulle hem och ett billigt flyg gick från Chania dit de flesta skandinaviska flyg går. Annars är Heraklion störst både inrikes och på chartersidan. Hit går dock flest flyg från Centraleuropa.
Vi passade på att ta lite sightseeing när vi ändå hade tillgång till bil. Först ut blev en färgaffär i Heraklion. Den enda butiken på Kreta som säljer Vemars produkter och i mitt tycke gör dom en oslagbar teak sealer till däcket. Den minskar temperaturen med flera grader och skyddar mot uv. Affären ligger inte alls vid någon marina utan i ett område med främst bilverkstäder. Udda. Dom blev så glada när jag dök upp att jag fick produkterna till grossistpris.
Efter färgaffären åkte vi till Knossos. Nu i oktober borde det finnas lite utrymme att röra sig. När vi kom fanns det fortfarande tomma parkeringsplatser men när vi sedan åkte därifrån var hela områdets gigantiska parkering full. Däremot färre bussar än när Marie och jag 2018 beslutade oss för att inte stanna. Då var det överfullt med bussar och 40 grader varmt. Outhärdligt. Nu var det hälften av både temperatur och folk. Dock tror jag att många äldre reser till Kreta på hösten och i den gruppen finns säkert procentuellt fler som vil besöka Knossos. Säkert också fler som kommer i egna hyrbilar i stället för buss.
Hela byggnadskomplexet liknar en labyrint
Knossos påbörjades som by för ca 6000 år sedan och hade sin storhetstid när Thira på Santorini gick i luften och totalförstörde den minoiska kulturen. Efter utbrottet på Thira beboddes platsen av folk från Mykene men deras tid här blev av någon anledning kort. 1894 kom engelsmannen Evans hit för att leta efter labyrinten på Kreta där minotauren enligt sägnen skulle hållits fången. De få delar av Knossos som var synliga tydde på att här låg en labyrint. Evans köpte hela området och började gräva efter att det grekiska inbördeskriget avslutats. Någon labyrint hittade han inte men väl en hel stad på 22000 kv uppbyggd som en labyrint. I centrum fanns det kolossala palatset med underbara statyer och fresker som visar på en dittills helt okänd civilisation. All text är hieroglyfer och dom har man ännu inte lyckats tyda. Inte heller förstår man varför detta är den enda plats som hittats i världen som helt saknar försvarsmurar. Det som väckte mitt intresse var hur man fick dit vattnet för här bodde tiotusentals människor. Här finns runda terracottarör från de omgivande bergen med vatten under tryck och fyrkantiga rör för avträdet som fortsatte ner till havet. Inte mycket verkar ha saknats och standarden var på ca 1800-talsnivå fast långt tidigare. Det var inspirerande att titta på. Hit kommer jag att åka igen och nästa gång tar jag en heldag och även tittar på museet i Heraklion där alla fynden finns bevarade.
Den berömda tjurreliefen
Helt tomt var det inte på Knossos
Efter Knossos fortsatte vi västerut till Rethymnion som visade sig ganska tråkig så här på höstkanten så vi fortsatte till Chania. Där bokade vi in oss på ett litet hotell norr om staden ut mot flygplatsen. Hotellet var billigt och på bilderna ganska oansenligt. I verkligheten var det fantastiskt. Stort rum, fräscht och stor altan ut mot staden och viken. På kvällen åkte vi in till stan. Det stora lågtrycket var fortfarande kvar och skickade in enorma vågor i den gamla hamnen. Restaurangerna blev konstant överspolade och turisterna trängdes längs väggarna. Det var dock ett vackert skådespel så vi stannade kvar och åt där. En lång kvällspromenad han vi också med.
Den venetianska fyren i Rethymnion
På morgonen satte jag av Pehr på flygplatsen och tog bilen tillbaka till Agios Nikolaos. Kunde konstatera att polisen här använder både vanlig radar och handhållen för att förhindra fortkörning. Vägen inbjuder ändå inte till det. I Selinariravinen stannade jag till och tittade på klostret. Här som på många andra platser i Grekland måste det ha varit otroligt tyst och vackert innan vägen byggdes.
Klostret men vägen precis nedanför
Efter ytterligare några dagar i Agios Nikolaos var det min tur att åka hem. Denna gången från Heraklion. Synapsen ligger kvar i vattnet men allt känns lugnt och stabilt där hon ligger.
Synapsens blog 