Agios Nikolaos, Kreta. Seglad distans 140 nm. Totalt i höst 355 nm
Det blev ett ganska abrupt slut på höstens seglingar och det beror till största delen på vädret. Efter en ganska rullig natt på Symi seglade vi söderut mot Chalki i bra vind men väldigt mycket sjö. Eftersom vinden i Egeiska havet ofta är starkare längre norrut blir sjön hör ofta 2 Beaufort högre än vad vinden anger. På Chalki kom vi in som första båt på seglarsidan av bryggan. Här finns plats för 7-8 båtar på den tillfälliga bryggan man sätter upp över sommaren. El saknas med det finns vatten och det var vad vi ville åt eftersom vi räknat med att fortsätta seglingen två veckor till utan nytt vatten.
Charki som ligger på Rhodos östsida är en mysig ö som det är lätt att bli förälskad i. Byn är nästan lika vacker som Symi men i en betydligt mindre skala. Här finns inte heller några större hotell eller fina badvikar som lockar turister. Däremot är vattnet kristallklart. Några dagturister kommer från Rhodos men på kvällarna är det ganska lugnt. Vi traskade runt och tittade och sedan satt vi kvar i hamnen och tittade på folk som skulle lämna med färjan.
Medan vi var på Chalki ändrades väderprognoserna konstant och plötsligt var det bara tisdag kvar som uppvisade ett väderfönster till Kreta utan kuling eller åska. Vi beslutade oss för att ta den möjligheten så i måndags seglade vi 50 nm till Karpathos för att sedan fortsätta därifrån. Vi gick i gryningen och bara någon minut efter oss gick en svensk båt som ankrat också ut ur viken med kurs söderut. Vi höll ganska jämn fart men mot eftermiddagen när vi gick in i Karpathos fortsatte de mot Kasos där det finns en liten ankringsvik på sydsidan så vi misstänkte att vi skulle ses på Kreta igen.
I Karpathos blev vi enda båt i hamnen. Kajen är enormt hög och det är lite bökigt att komma tillräckligt nära för att fästa en lina. Att hoppa upp på kajen är omöjligt, det är för högt. När man väl har lagt fast får man ta sig i land via landgången i en opraktiskt hög vinkel. Pigadia som hamnbyn på Karpathos heter är väldigt trevligt men det har kommit betydligt fler turister till denna ö sedan vi var här senast 2018. Marie och Ingegerd skulle flyga hem från Karpathos på onsdagen men nu fick det i stället för mer tid på båten bli två nätter på hotell vilket inte är så farligt dyrt så här i slutet på säsongen. Detta var sista veckan både för både majoriteten av hotellen och butikerna.
Redan före soluppgång drog Pehr och jag från Pigadia rakt västerut. Karpatiska havet brukar räknas som det tuffaste i Grekland, ofta med mycket vind och ännu högre sjö eftersom som all vind och sjö i det Egeiska havet ska tryckas igenom här. I lä under öarna var sjön minimal men så snart vi kom ut i sundet mot Kasos fick vi en ganska grov sjö och det kändes väl sådär inför överseglingen men det visade sig vara en överdriven oro. Så snart vi rundat Kasos västliga udde fick vi en väldigt stabil vind på 6-8 m/s nordväst precis som utlovat. Vågorna var dessutom minimala så överseglingen blev väldigt behaglig och redan vi femtiden närmade vi oss Sitia på Kretas östra ände. Inne i hamnen fick vi plats långsides på piren. Där låg också den svenska båten vi sett på Karpathos och ytterligare ett par andra båtar. Mycket riktigt hade svenskarna legat för natten i viken på Kasos och på sätt haft mer tid för överseglingen. Senare visade det sig att vi seglat över ett jordskalv på 4,2 men det är såklart omöjligt att märka när man är ute till havs.
I Sitia lyckades vi med konststycket att inte hitta en enda affär som sålde frukt. Jag vet inte ens hur det kan gå till. Till sist frågade vi men då visade det sig att enda butiken nere i centrum var stängd för dagen. Suck. Vi klarade oss rätt bra ändå.
I onsdags kom vi så in i hamnen här i Agios Nikolaus, några veckor tidigare än jag räknat med. Det är tight mellan bryggorna här så Pehr fick hålla koll på fören så att vi inte träffade någon båt mitt emot när vi skulle backa in. Någon cm hade vi tillgodo eftersom det inte är en full båtlängd till båtarna mitt emot. Att backa in gick bra men däremot satte vi mooringlinan i propellern så det fick en dykare komma och hjälpa oss med att skära loss. Nu ska det blåsa och regna ett tag så det är lika bra att sikta in sig på att säsongen är slut. Jag kommer att hinna med en hel del arbete här. Återkommer till livet här nere.
Synapsens blog 