Panormitis, Symi (för tredje gången). Seglad distans 105 nm. Totalt 215 nm
Vi stannade kvar ytterligare en dag på Tilos och bara njöt lugnet. Mitt namn på ön har blivit Kyriakios. Söndagsön. Här händer absolut ingenting, någonsin känns det som. Sista natten gungade det som tusan vilket vi inte förstod eftersom det var vindstilla och skulle så vara längre ut. Fredagen gick vi så mot Symi. Tanken var att det skulle vara bleke eller någon sekundmeter emot för att senare blekna. Det blev 8-10 emot precis hela vägen så snart vi rundat udden och plötsligt var det inte så svårt att förstå varifrån vågorna kom. Väl framme i Panormitis njöt vi bara lugnet. Här finns ett kloster, ett klosterhotell, en klosteraffär och en klosterrestaurang och sedan inget annat. En egen klostermast till 4G har man också. Klostret är tillägnat ärkeängeln Michael och hit kommer dagligen hundratals pilgimer med de stora färjorna som lägger till här, för att få syndernas förlåtelse. Så mycket annat än greker dyker nog inte upp här.
På lördagen stannade vi kvar, läste böcker och tittade på raden av köande till klostret som kom med färjorna. Dessutom var cykellopp på land vi kunde titta på.
I söndags drog vi vidare till Rhodos stad. Vår agent, Navigo som alltid fixat plats åt oss i den gamla Mandrakihamnen svarade inte längre varken på telefon eller mail så efter ett par dagar hade vi gett upp och bokat plats i marinan i stället. Det är en helt modern marina som man har byggt i Rhodos mest sjabbiga utkant. Tanken var att vi skulle komma fram innan vinden kom och denna gång lyckades det. Vi lade till i nästan bleke och när vi en stund senare kom upp till restaurangen för att äta lunch höll maten på att blåsa bort. Senare på eftermiddagen hyrde vi en bil och hämtade Ingegerd och Pehr på flygplatsen. Blåsten fortsatte och några timmar senare for vi runt som gummibollar i båten. Lätt att sova var det inte.
Några dagar tidigare hade vi upptäckt att förbrukningsbatterierna inte laddade på generatorn och att startbatteriet överladdades. Vi misstänkte problem med isolationsdioden och hade kopplat bort startbatteriet och enbart laddade förbrukningen. Vi hade bokat en elektriker på Rhodos och han skulle komma måndag kl 10. Vis av tidigare erfarenheter väntade vi oss inte att han skulle komma i tid men prick tio var han där, konstaterade snart att dioden var trasig och ringde sin kompis i någon affär. Ytterligare en halvtimme senare var han tillbaka, den nya dioden var på plats och allt fungerade som det skulle förutom att han var klart missnöjd med all bråte som låg ovanpå min landströmsladdare. Där fick jag lova att städa.
När båten var fixad och vi hade en hyrbil drog vi till Lindos. Senast vi var där låg vi på ankare i viken men nu blev det tid att se byn och framförallt det gamla akropolis och den av korsriddarna byggda fortifikationen nedanför. Tid till bad för Marie och Ingegerd vid den underbara sandstranden blev det också. Pehr och jag nöjde oss med kaffe.
Vinden skulle fortsätta men vrida lite så att det absolut värsta gunget i hamnen försvann. Det är en nästan orimligt obekväm marina det här. Vi beslutade i alla fall att vädret var för hårt för oss så vi ville stanna två dagar till och titta på Rhodos gamla stad. Jag passade också på att traska ner i Mandrakihamnen och leta efter Navigo. Som vi trodde hade dom bommat igen. Deras främsta inkomst kom från agentverksamheten på fritidsbåtar som skulle klarera in från Turkiet så någon inkomst de senaste två åren kan det ju inte ha varit. Jag traskade runt till både en annan agent och hamnens representant och fick bägges telefonnummer till en annan gång. Söndag till torsdag kan dom fixa plats men över helgerna är det fullt med charterbåtar. Ett besök på vår favoritrestaurang hann vi så klart också med.
I torsdags seglade vi så tillbaka till Panormitis, satte i gummibåten och besökte klostret. Kyrkan var öppen men välkomstkommittén som finns där när färjan kommer in lyste med sin frånvaro. Vi fick dock sett hela detta vackra ställe. På kvällen drog ett åskväder in och vi förberedde oss för en jobbig natt men lyckligtvis ebbade det ut efter några minuters regn.
I går drog vi en medsolstur upp till Symi stad eftersom Ingegerd inte har sett den. Någon gång bör man i alla fall ha varit här om man är i omgivningarna. Det är en verkligt vacker stad dessvärre till stor del förstörd av massturism. Så här på hösten finns det dock lite ursprunglig luft kvar. Frampå kvällen om återigen ett åskväder men denna gång kom det bara några få regnstänk. I stället kom ett annat åskväder, en 80-fots speedboat för full fart in i hamnen där den tvärnitade. Svallet var enormt och alla båtar for runt inne i den lilla hamnen. Ganska obehagligt. Trots att det inte kan ha tagit mer än en halvtimme för båten att ta sig från Rhodos (den låg i marinan när vi var där) så tog det trekvart för den att lägga till. Ljudet från motorerna var öronbedövande och till sin hjälp hade han en rib på 120 hk och fyra hjälpare men eftersom ägaren körde båten själv fungerade allt ganska dåligt. När han slutligen stängde av motorn uppstod en spontan applåd i hela hamnen både från seglarna och restaurangerna. Det har jag aldrig hör förr och ägaren kan inte ha känt sig helt upprymd. Lite senare lallade han iväg ensam för att hitta något att äta. Han såg inte helt nykter ut och det hela var ganska tragiskt. Lyckligtvis hade han sin generator på babord sida och vi låg på hans styrbordssida så vi slapp det mesta av ljudet och lukten. Trots att Symi är Symi så blev det lyckligtvis ganska lugnt på natten. Säsongen är nästan över.
I dag tog vi en promenad upp till möllorna och en bit ner mot nästa vik, Pedi för att se den nya marinan. Ska man se den måste man dock gå hela vägen ner och det orkade vi inte. I stället gick vi tillbaka till stan och handlade och sedan drog vi åter vidare till Panormitis där vi avvaktar eftermiddagens kuling för att i morgon bitti går vi mot Chalki.
Synapsens blog 