Några charterseglare såg misstänksamt på oss när vi sa att vi skulle spendera dagen på att titta på elefanterna. Men de finns här eller snarare fanns här. 40 har man hittat. Dom sprang och simmade hit för 45000 år sedan. Ett tag efter blev Tilos en ö, maten var liten och elefanterna krympte efterhand till en höjd på 1,5 m. En dag när jorden skakade blev dom rädda och sprang in i sin grotta. Där stängdes dom inne av askan från Thira (Santorini) när den gick i luften för sådär 3700 år sedan. Det betyder att människor och små elefanter levde här tillsammans i många tusen år. Spännande tycker jag.
Lika spännande är så många saker runtomkring, 1971 åkte professor Symeonidis från Aten till ön för att gräva ut några gamla människoskelett man hittat. Med sig till ön hade han sin lilla bil som museet har två bilder på när den lastades av från båten. Lite udda tills jag upptäckte att öns första egna bil kom 1981. Det betyder att alla min ungdomstids vänner som båtluffade helt slapp bilarna eller också tyckte man inte så på den tiden när man fick traska i hettan. Numera går öns enda busslinje helt på el. Själva traskade vi efter grottbesöket i hettan upp till Megalo Chorio.
Nåväl, bakom skeletten låg grottan och där hittade man först ben från hjortar som stängdes in och dog ut vid utbrottet på Nisyros för 160.000 år sedan. Sedan dök fler och fler delar från elefanter upp och plötsligt hittade man ganska mycket från en och samma elefant. En tredjedel av grottan har grävts ut men resten har satts på vänt tills den grekiska staten har pengar igen och det lär väl dröja.
Efter elefanter och promenad tog vi bussen vidare till Agios Antonio som skulle husera en bra restaurang. Byn bestod av en pyttehamn och fyra hus varav ett var bar och det andra restaurang. Här fick vi en enkel men en av de absolut mest vällagade måltiderna vi fått i detta land. Med njutbar mättnad i kroppen tog vi åter bussen till Livadi där vi gick och satte oss vid stranden. Trots värme och nästan ingen vind är det en ganska besvärande dyning i dag som får alla båtar i hamnen att gunga och rycka och de som ligger på utsidan av piren far runt betänkligt.
smart
Förresten. Båten som i går korsat sitt ankare över vårt kom loss utan att dra upp vårt.
I söndags hade vädret lugnat ner sig och vi hade röjt upp i båten efter veckans besök. Nu var det dags att komma ut på sjön. Om en dryg vecka ska vi möta Ingegerd och Pehr på Rhodos så det var dags att gå söderut. Söder om Kos var dock ingen vind så vi beslutade att gå norrut mot Kalymnos i stället. Marie har aldrig varit där så vi seglad upp i en perfekt halvvind. På Kalymnos får man strax en massa uppvakning. Först kommer mooringkillen och tar linorna. För detta arbete vill han så klart ha en peng. Därefter kommer el och vattenkillen med mängder av anslutningskablar över axeln. Hans tjänster behövde vi inte. Därefter kommer hamnens sändebud, en ung dam som tog in hamnpengarna. Det är inte många Euro men här i landet betalar man per kalenderdag vilket betyder att man alltid måste betala för minst två dagar.
Bryggan på KlymnosInnerstaden. Vi ligger bland masterna till höger
När tilläggningen var avklarad lurade jag i Marie att man kunde cykla i dalen från hamnen hela vägen över till den väldigt vackra västsidan. Det kan man också men jag hade helt förträngt att vägen gick upp över Choran också. När man väl är nere måste man över ytterligare en backe. Jag hade helt förträngt att Pehr och jag gav upp här sist och tog en taxi. Det borde jag kommit ihåg för Marie var inte så glad för mig och vi vände. Fram mot sen eftermiddag tog vi dock en brant trappvandring upp till mitt favoritfik med utsikt över hela hamnen. Det blev en perfekt sundowner där uppe.
Roddträning i gammal räddningsbåt
I går seglade vi så söderut, denna gång väster om Kos där det alltid finns mera vind. Det blev en härlig dag med slör till läns vilket var ganska skönt för trots att vindarna var med oss hade vi både tröja och vindjackan på. Mot eftermiddagen kom vi in till Nisyros där vi lätt hittade en plats ute på piren. Denna gång avstod vi från en tur upp till vulkanen utan nöjdes med att gå längs vattnet ut till det enorma Hydropatiska Institutet där de rika badade i svavelvatten från 1895 till 1915. Så trist att det nu stått tomt i 100 år för det är verkligen en ståtlig byggnad.
Från hamnen på NisyrosHydropatiska institutet
I dag seglade vi inte alls. Vi gick för motor i rak motvind ner till Tilos. Prognosen var på bidevind men det slog inte alls in. Livadi på Tilos har en pyttehamn men vi fick en bra plats. Lite smolk i bägaren när några schweizare som hyrt en för stor båt kom in och droppade sitt ankare på fel sida vårt. Antagligen kommer dom att dra upp vårt ankare när dom ska gå i morgon. Först var dom väldigt arroganta men sen insåg dom vilket dilemma de försatt oss i och ursäktade så mycket. Allt det där får vi lösa i morgon. I dag blev det en lång promenad längs stranden. Byn här är mest ett litet torg och några små privata ”hotell” längs stranden. Man går inte vilse precis. Stranden här består av små runda sten så det är svart att ta sig upp ur det kristallklara vattnet. Renare än här är svårt att hitta.
Livadi på Tilos
Medan vi traskade runt fylldes inte bara hamnen utan piren där färjan ska lägga till och en stor del av viken. De båtar som ligger på färjans plats måste ut tidigt i morgon. Vi kan ta sovmorgon men måste ha koll på schweizarna.
Nu har vi varit här i två veckor. De första dagarna fixade vi till båten och sedan kom Andreas, Marie och Erik på besök. De bodde på hotell och vi i båten men vi sågs så klart hela dagarna. Ibland på hotellet för att sola och bada i poolerna och ibland för att se stan eller stranden. Det har blåst kraftigt hela vecka så vi kom bara ut en enda dag då vi å andra sida fick en perfekt bad- och seglingsdag. Vi seglade först ut till norra revet och tittade på hur otroligt klart vattnet är här. Därefter till en liten vik längre österut där vi kastade ankare och badade. Trots att vi är i en större turiststad var vattnet riktigt klart och vi kunde se ankaret på 10 m djup. Erik fick lära sig att starta motorn och att styra så han var riktigt nöjd. Dessutom fick han hissat vår nya grekiska gästflagg, ett arbete han var nöjd med. Vi passade också på att spela minigolf på betongbana i kuling. Ovanlig upplevelse där vinden och banans lutning bestämde var bollen skulle hamna om man inte slog i på första försöket.
De två första dagarna släpade vi med dem på våra favoritställen för att äta och sedan tyckte dom att det var så bra att det blev favoriter även för dem. När man seglat här så många år som vi har vet man när något är bra eller bara till för turisterna. Dionysos är ett riktigt turistställe med dyr och sådär mat men dom gör en pita gyro i världsklass och dessutom arbetar Alex där. Alex träffade vi första gången 2018. Omedelbart uppfattade han vad som ska ingå i vår specialgyro dvs den ska vara utan svampiga pommes i mitten. Ingen senap heller. Så snart han ser oss frågar han om det är det vanliga. Träffar vi honom någon annan stans hälsar han fortfarande glatt och vet vad vi heter. Service kan alla ge säger Alex, engagemang måste komma inifrån. Andra restaurangen började med att vi sökte en slaktare 2018 och fick rådet att gå till den bäste. Michel visade sig vara svensk-grek och tyckte det var kul att slänga några svenska ord. 2019 flyttade han butiken och öppnade samtidigt en köttrestaurang, Xasapaki. Här har man en handfull rätter på menyn, dagens rätt och sen kan man välja precis vad man vill i butiken så lagar han till det och tar 3-5 euro extra beroende på tillbehör. Det är så otroligt bra att man inte hittar motsvarigheten någon annan stans i övärlden här nere. Middag serverades som oftast ombord.
Vi ligger i stora hamnen, Mandraki. Marinan är överfull varje fredag till söndag när charterbåtarna byter och numera är hamnen också alltid full. Vi bokade för flera månader sedan eftersom vi visste att familjen skulle komma. Sedan var tanken att vi skulle gå i fredags men det har blåst som tusan och varit riktigt kallt de senaste dagarna så vi frågade hamnfogden om det fanns plats till söndag. Svårt svarade han men han skulle kolla. Oavsett resultat så påminde jag mig att mannen älskar Leros och dessutom tycker om vin så han fick en flaska vi fått på varvet på Leros. En timme senare dök han upp och jodå, det hade blivit en plats ledig. Dagspriset är annars 22,5 euro. En lite historia om flaggning. Den amerikanska delstaten Delaware har öppnat upp sitt skeppsregister för utländskt ägda båtar, initialt för att utlänningar som arbetade i USA skulle ha en plats där man fick äga sina båtar. Efter hand som åren gått har det blivit ett kryphål för ryskt ägda båtar som vill se mer västerländska ut utan att ha redarflagg på Bahamas. Här i hamnen ligger just en båt registrerad i Delaware. Jag träffade kaptenen på det mikroskopiska hamnkontoret/kiosken här. Han beklagade sig över att han tagit hyra för två månader i mars med sina två små barn hemma men nu var han ju här olagligt och åkte han hem via Turkiet fick han inte komma tillbaka hit. Det bekräftade mina fördomar om registrering i Delaware. För övrigt ligger här flera mycket stora båtar registrerade på Cook Island. Det är för mig en helt ny plats att registrera båtar men jag misstänker att det också har med Ryssland att göra. On någon av er som läser detta vet mer om registrering på just Cook Island tar jag gärna till mig den infon.
Förutom båtliv och sol och bad har vi så klart också tittat lite på kulturen här. Förutom allt det jag sett och skrivit om tidigare passade vi på att ta vår hyrbil till Asklepion som var antikens sjukvårdsplats. Här utbildades Hippokrates och här började han formulera sin tes om att alla de örter och dekokter man gav till sina patienter kanske inte alls påverkade gudarna i kroppen utan verkade på själva kroppen. Ganska logiskt som vi ser det i dag men en revolutionerande tanke för 2200 år sedan. Spännande plats om man är intresserad men de otaliga jordbävningarna som varit här under alla dessa år som gått gör att det mest finns små fragment kvar. Dessutom har väl mycket av stenen återanvänts när staden Kos skulle byggas, först av romarna, sedan venetianarna, ottomanerna och slutligen vi.
I morgon räknar vi med att påbörja vår segling mot Rhodos även om planen är att gå lite norrut först. Det får vi återkomma till.
Det har varit mycket oro och huvudbry efter vårens motorhaveri. Varvet på Leros insisterade på att insprutningspumpen skulle på ny service trots att den precis kom därifrån. Man litade helt enkelt inte på den som gjort det. Därefter plockade man isär det mesta av motorn och i den processen byttes och packningar i kamaxelhuset. Billig packning, dyrt att plocka isär motorn. Vidare hade vi elproblem med ankarspelet och en värmare vars fläkt skurit. Det blev mycket på en gång.
sjösättning
Som jag skrev sist så kom jag ju ner två dagar sent till ett från början taight schema och nu blev det ännu tightare. På två dagar blev jag dock färdig med allt som måste göras på land och båten kom i vattnet på avtalad tid i lördags. Väl nere i vattnet skulle man byta en av ankarrullarna och kolla oljan på motorn en sista gång. Sen upptäckte vi ett elfel vid mottagaren till ankarspelets fjärrkontroll. Det blev mycket men efter några timmar var man klar och jag kunde lämna varvets servicebrygga. Nu var det dags att sätta storseglet och gå söderut. Genuan var ännu inte på plats.
det är alltid skönt när seglen kommer
I en skön slör/läns kom jag några timmar senare fram till Xerokambos på Leros sydsida där jag droppade ankaret. Torrt område betyder det och det är precis vad det är. Några timmar senare mojnade vinden och jag kunde få upp förseglet så att båten nu ser ut som den borde.
Det var många ankrade båtar
I söndags fortsatte de nordvästliga vindarna och jag kunde länsa ner till Kos dit Marie skulle komma på kvällen. Tillsammans med förseglet gick jag också för motor för att kunna kolla oljan. Än så länge kan man inte se att oljan har ökat och naturligtvis hoppas jag på att problemet är löst men det behövs 10-15 timmar för att kunna säga säkert. Med rådande vindar kan det ta lång tid innan vi kommer upp på så många motortimmar. Jag måste lämna tankarna på motorn och bara glädjas över att allt annat ombord fungerar.
motorsegling mot Kos
Nu är besättningen fulltalig och vi har spenderat några timmar var dag här på Kos med att göra resten av båten klar. Vi ligger i den gamla Mandrakihamnen mitt inne i stan så det är en perfekt utgångspunkt när man vill se mer av denna vackra men ack så överturistificerade stad. I morgon, fredag kommer Andreas, Marie och Erik ner så vi kommer att vara kvar här minst en vecka till så jag återkommer till mer om Kos. Kan dock berätta att jag traskade upp till mitt pitaställe där hälsade man mig välkommen åter och frågade efter min vackra fru. Vi gick dit tillsammans på kvällen också så att hon skulle få en kram. Även slaktaren hälsade oss välkommen åter. Dom har verkligen ögon för återkommande turister på ett sätt vi inte är vana vid.
Utanför det venetianska fortet på KosVåra cyklar och ett enormt fikusträd
Det blir ju inte alltid som vi tänkt men nu är i alla fall tanken att segla båten till Agios Nikolaos på Kreta där den ska ligga under det närmaste året. Vi har legat där förr och nu är det dags igen.
Det tog lång tid att komma fram till Leros. Egentligen en historia som inte alls har med båten att göra men bara om hur det kan bli när man ska flyga till en vindpinad liten ö i det grekiska öhavet.
Måndag förra veckan flög jag hemifrån. Det blev till att övernatta i den lilla byn Marcopoulo som ligger några kilometer från flygplatsen för att dagens enda lokalflyg till Leros går kl 6.40 på morgonen. Det är vanligtvis den enda tiden man kan flyga för sen bygger vinden upp så mycket att det blir svårt att landa. Vid halv fem var jag på flygplatsen denna otroligt blåsiga morgon och det tog inte mer än någon extra timme efter utsatt flygtid för bolaget att inse att dagens flygning fick ställas in. Upp till servicedesken och få ny biljett till ett extrainsatt flyg dagen efter. Sen bokades jag in på lyxhotell inne i Aten. Normalt blir det på flygplatsens hotell men det var redan fullbelagt. Med hotellet ingick tre måltider mat och taxi fram och tillbaka.
Lyxhotellet mitt i Aten
Dagen tillbringades med en promenad genom den botaniska trädgården och vidare till Benaki museet som dessvärre var stängt på tisdagar. Eftermiddagen spenderade jag i stället på det Bysantinska museet där man förutom den fina permanenta utställningen hade svartvita bilder av den kristna församlingen i Lalibela. På kvällen drog jag mig till Monastiraki för att få en blick på Akropolis när jag ändå var i stan.
Grönskande stadsgator i AtenBysantinska museetBilder från Lalibela
Onsdag fick jag sovmorgon och kom utvilad till flygplatsen. Morgonflyget hade fått vända när det väl kom till Leros eftersom det var för mycket vind för att landa. Eftersom det skulle blåsa allt mer under dagen så utgick jag från att även mitt flyg skulle ställas in. Förvånad klev jag så in i bussen som sen körde oss en femminuters rundtur och sen fick vi kliva av i terminalen igen. Återigen upp till flickan i servicekontoret som jag på morgonen sagt till att jag inte ville se henne mer. Ånyo ombokad till torsdagen och sedan taxi till samma hotell i stan. Nu fick jag ett ännu bättre rum.
Gågatan från Syntagma till Monastiraki
Efter lunch drog jag direkt till Benaki och tittade på den enorma utställning som finns där. Mannen lyckades samla på sig det mesta av det bästa från grekisk historia. De tidigaste föremålen var 8500 år gamla och det senaste ett klädporträtt av honom själv från 1928. Det fanns nästan oändligt med guldföremål, antika skulpturer och helt intakta vävnader från 1600-talet. Till och med en grekiskt ägd Stradivarius fanns med bland musikinstrumenten. Denne Benaki måste ha varit samlare ut i fingerspetsarna och dessutom oändligt rik.
8500 år gammal kvinna visar fram sina bröstBrudsäng från Kreta 1600-talKlädportätt av Benaki
Efter museet fick jag gå ut på stan och köpa fler underkläder. Mitt bagage innehåller mest båtprylar. Kläder har jag ombord. Det blev lite Syntagma i solnedgången också.
Vaktavlösning på Syntagma
På torsdagen var det upp i ottan igen och nu gick verkligen 6.40 flyget i tid. Landningen på Leros odramatisk trots att det fortfarande blåste mycket. Det handlar om några graders vindvinkel här. På varvet hade man flyttat fram min sjösättning från fredagen till lördagen med option veckan efter. Det blev stenhårt arbete från soluppgång till sen kväll under de två dagar jag hade att fixa det som bara går att få färdigt på land. På lördagen var det dags för sjösättning men det är en annan båthistoria. Den kommer nästa gång.
Synapsens blog 