En vecka runt Lesbos

Mytilini. Seglad distans 113 nm. Totalt 380 nm

Det är här vi har hamnat. På Lesbos.

För att se hur motorn fungerar tog jag tillsammans med Lars och Bente en tur mestadels för motor runt ön. Vi började dock med lite slö gennakersegling ner till Kolpos Yeras, den mindre av de två lagunerna på Lesbos. Efter att varit inne i lagunen och tittat beslutade vi oss för att ankra för natten i Ormos Avlonas, en lite vik precis i inseglingen. Här låg redan en tysk båt men stillheten var ändå total. Någon enstaka bil på land, annars inget. Plötsligt kom glassbilen och stannade och tittade på oss. När vi inte klev i dingen för att handla körde han vidare. Varför han skulle ut i ödemarken och sälja är svårt att förstå.

Ormos Avlonas
Fiskaren kommer in i natten med mängder av måsar ovanför

Från ankringen ångade vi västerut längs sydkusten till Plomari, en sant grekisk by. Inget har gjort för att tillmöteskomma turismen men vänligheten finns där. Medan vi stod på en bro över bäcken som på våren rinner igen byn och funderade på åt vilket håll vi skulle gå tog en man vid ett cafébord till orda. Han var dansk och bodde här så vi veta en del av vad man kunde se även om han var ganska fåordig. Lite senare gick vi för att titta på kyrkan och alla fina rosor som växer utanför och då dök prästen upp med orden ”come with me” och sedan visade han oss alla rosor och vilka vi i synnerhet skulle dofta på. En härlig man med passion för Gud och rosor. Dagen avslutades med ouzo på huvudgatan.

Bente ombord
Lars hos slaktaren
Prästen med kyrkans nyckel och en lokal herre vinkar farväl till oss
Huvudgatan trafikerad i bägge riktningar
Torget helt enkelt kallat Platano efter trädet som planterades 1813

Tidigt morgonen efter ångade vi dryga 30 sjömil mot nordväst till Sigri, en liten by med ett lika litet gammalt fort. Turistsäsongen har inte börjat här och förutom några gatlyktor var det inte många upplysta hus. Ingen taverna tycks ha öppnat för säsongen. Ankringsviken är dock så skyddad att detta är en av de första bebodda platserna på ön. Under medeltiden var dock sjöröveriet så omfattande här att få eller inga människor bodde vid vattnet utan högre upp i bergen. När man så på 1800-talet lyckades få lite mer ordning på ön flyttade många människor ner mot vattnet igen. Plomari och den lilla byn Sigri är två av dessa.

Plomari i morgonljus
Sigri i solnedgång
Fortet i Sigri

Från Sigri rundade vi öns västra hörn och begav oss till Molivos, turismens Mecka på denna ö. När man en gång sett denna by har man inte alls svårt att förstå varför detta är ett stort turistmål. Här kan man åka tuff-tuff tåg och köpa sololja och billiga stråhattar. Hamnen är liten och har nu till största delen tagits över av Frontex som ansvarar för EU’s yttre gräns. Kvar finns bara plats för en segelbåt längst ut på piren. Dessutom har hamnpolisen flyttat upp i staden vilket gör det svårt att fråga om lov var man får ligga. För vår del resulterade det i att polisen kom precis vid solnedgång och bad oss flytta på båten och lägga den med ankare på tvärs. Helt löjligt eftersom vi var ensamma i hamnen. Efter lite dividerande fick vi ligga kvar. Detta var enbart en styrkedemonstration och sådant irriterar mig. Vi låg dock kvar och gick ut och åt en trevlig middag.

Vi lånade ut fördäck till två killar som fått bottennapp
Den portugisiska Frontexbåten verkade ta uppdraget med visst lugn
Balkongerna på husen är fantastiska. Nu mest café och barer
Vi stannade såklart och fikade. Synapsen längst ut till vänster
Lite modernare ikon i kyrkan nere i hamnen
Vi stannade till under de vita parasollerna och åt middag…
…..medan fiskebåtarna kom in….
…och månen gick upp
…och så förbi de små barerna tillbaka till båten

Från Molivos gick vi i absolut bleke hela vägen tillbaka till Mytilini. På vägen träffade vi tre flockar delfiner utan att någon av dom var särskilt intresserade i oss.

bleke

Väl tillbaka kunde vi konstatera att motoroljan ökat rejält och det är ingen tvekan om att det fortsatt kommer in diesel. Eftersom matarpumpen har bytts återstår att kolla insprutningspumpen eller leta spricka i godset. Insprutningspumpen har nu plockats ut och skickats med flyg till Aten. När den kommer tillbaka har vi ingen aning om. Skulle den komma tillbaka innan vi måste hem kanske vi hinner till Leros, i annat fall får vi väl stanna kvar här och flytta båten senare. Lars och Bente har åkt hem och Marie är tillbaka. Nu kör vi lite båtvård och i övrigt håller vi semester.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s