En vecka runt Lesbos

Mytilini. Seglad distans 113 nm. Totalt 380 nm

Det är här vi har hamnat. På Lesbos.

För att se hur motorn fungerar tog jag tillsammans med Lars och Bente en tur mestadels för motor runt ön. Vi började dock med lite slö gennakersegling ner till Kolpos Yeras, den mindre av de två lagunerna på Lesbos. Efter att varit inne i lagunen och tittat beslutade vi oss för att ankra för natten i Ormos Avlonas, en lite vik precis i inseglingen. Här låg redan en tysk båt men stillheten var ändå total. Någon enstaka bil på land, annars inget. Plötsligt kom glassbilen och stannade och tittade på oss. När vi inte klev i dingen för att handla körde han vidare. Varför han skulle ut i ödemarken och sälja är svårt att förstå.

Ormos Avlonas

Fiskaren kommer in i natten med mängder av måsar ovanför

Från ankringen ångade vi västerut längs sydkusten till Plomari, en sant grekisk by. Inget har gjort för att tillmöteskomma turismen men vänligheten finns där. Medan vi stod på en bro över bäcken som på våren rinner igen byn och funderade på åt vilket håll vi skulle gå tog en man vid ett cafébord till orda. Han var dansk och bodde här så vi veta en del av vad man kunde se även om han var ganska fåordig. Lite senare gick vi för att titta på kyrkan och alla fina rosor som växer utanför och då dök prästen upp med orden ”come with me” och sedan visade han oss alla rosor och vilka vi i synnerhet skulle dofta på. En härlig man med passion för Gud och rosor. Dagen avslutades med ouzo på huvudgatan.

Bente ombord

Lars hos slaktaren

Prästen med kyrkans nyckel och en lokal herre vinkar farväl till oss

Huvudgatan trafikerad i bägge riktningar

Torget helt enkelt kallat Platano efter trädet som planterades 1813

Tidigt morgonen efter ångade vi dryga 30 sjömil mot nordväst till Sigri, en liten by med ett lika litet gammalt fort. Turistsäsongen har inte börjat här och förutom några gatlyktor var det inte många upplysta hus. Ingen taverna tycks ha öppnat för säsongen. Ankringsviken är dock så skyddad att detta är en av de första bebodda platserna på ön. Under medeltiden var dock sjöröveriet så omfattande här att få eller inga människor bodde vid vattnet utan högre upp i bergen. När man så på 1800-talet lyckades få lite mer ordning på ön flyttade många människor ner mot vattnet igen. Plomari och den lilla byn Sigri är två av dessa.

Plomari i morgonljus

Sigri i solnedgång

Fortet i Sigri

Från Sigri rundade vi öns västra hörn och begav oss till Molivos, turismens Mecka på denna ö. När man en gång sett denna by har man inte alls svårt att förstå varför detta är ett stort turistmål. Här kan man åka tuff-tuff tåg och köpa sololja och billiga stråhattar. Hamnen är liten och har nu till största delen tagits över av Frontex som ansvarar för EU’s yttre gräns. Kvar finns bara plats för en segelbåt längst ut på piren. Dessutom har hamnpolisen flyttat upp i staden vilket gör det svårt att fråga om lov var man får ligga. För vår del resulterade det i att polisen kom precis vid solnedgång och bad oss flytta på båten och lägga den med ankare på tvärs. Helt löjligt eftersom vi var ensamma i hamnen. Efter lite dividerande fick vi ligga kvar. Detta var enbart en styrkedemonstration och sådant irriterar mig. Vi låg dock kvar och gick ut och åt en trevlig middag.

Vi lånade ut fördäck till två killar som fått bottennapp

Den portugisiska Frontexbåten verkade ta uppdraget med visst lugn

Balkongerna på husen är fantastiska. Nu mest café och barer

Vi stannade såklart och fikade. Synapsen längst ut till vänster

Lite modernare ikon i kyrkan nere i hamnen

Vi stannade till under de vita parasollerna och åt middag…

…..medan fiskebåtarna kom in….

…och månen gick upp

…och så förbi de små barerna tillbaka till båten

Från Molivos gick vi i absolut bleke hela vägen tillbaka till Mytilini. På vägen träffade vi tre flockar delfiner utan att någon av dom var särskilt intresserade i oss.

bleke

Väl tillbaka kunde vi konstatera att motoroljan ökat rejält och det är ingen tvekan om att det fortsatt kommer in diesel. Eftersom matarpumpen har bytts återstår att kolla insprutningspumpen eller leta spricka i godset. Insprutningspumpen har nu plockats ut och skickats med flyg till Aten. När den kommer tillbaka har vi ingen aning om. Skulle den komma tillbaka innan vi måste hem kanske vi hinner till Leros, i annat fall får vi väl stanna kvar här och flytta båten senare. Lars och Bente har åkt hem och Marie är tillbaka. Nu kör vi lite båtvård och i övrigt håller vi semester.

Annons

Limes

Mytilini. Seglad distans 82 nm. Totalt 267 nm

Där tog det stopp norrut. Efter att bränslepumpen kommit på plats satte vi kursen norrut. I lätt motvind körde vi för motor upp genom sundet mot Turkiet till Molivos på Lesbos norra sida. Väl där kontrollerade vi oljan ingen och nu var nivån betydligt högre än normalt. Motorn har dock gått fint och jämnade än på längre men jag vågade inte fortsätta om det visar sig vara ett betydligt större fel. Det är inte så många ställen det kan läcka in diesel i oljan och nästa steg är i så fall att plocka ner insprutningspumpen och skicka den till Aten för kontroll. Allt sådant tar tid. I Mytilini ligger vi fint och skulle det värsta inträffa kan vi vara kvar här hela sommaren.

lite delfiner som dök upp

Dock, Dimitrios dök upp igen och trodde helt enkelt att vi pytsat i för mycket olja eftersom den inte tycks innehålla diesel. Han sög ut lite och pratade länge med Volvo Pentas chefsmekaniker i Aten. De beslutade så att vi skulle ut i dag fem timmar och testa motorn, kolla oljan på nytt och om det ser ok ut testa några timmar var i närheten. Vi var ute tre timmar i dag sen orkade vi inte mer i 13 m/s och en halvmeter vågor. Efter det såg det fortfarande bra ut och vi testar lite till nästa vecka. För Maries del slutar dock turen här för denna gång. Vaktskiftet fick ändras hit men hon räknar med att komma tillbaka om några veckor.

segling i Muselimkanalen

Turen upp till Molivos blev fin omän kort. Det var lätt motvind upp hela vägen så vi gick för motor. Inne i Molivos hamn har Frontex lagt beslag på samtliga platser. Förra gången vi var här hade man två båtar, nu var det sex. Det fanns plats till fiskaren längst ut på piren och enligt den portugisiska Frontexbesättningen kunde vi ligga längst ut men vara beredda om fiskaren kommer. Den grekiska kustbevakningen har själva flyttat sitt kontor upp i byn så det tar tid om man ska gå upp dit och tillbaka igen. Det är en gåta varför man lagt kontoret där uppe. Antagligen hade vi fått nej från kustbevakningen att ligga på fiskarens plats så vi beslutade att inte fråga.

En fiskebåt på väg mot Molivos. De har alltid en liten båt på släp som sedan används för att baxa båten in och ut ur hamn

Molivos

Molivos från ytteränden av piren

Morgonen efter att beslutet var fattat att avbryta seglingen tog vi så tillbaka till Mytilini igen. Nu blev det segling, först i halvvind och sedan platt läns där gennakern fick göra jobbet. Skön tur tillbaka även om det såklart är lite avslaget. Nu efter att Dimitrios sagt sitt väntade vi in Lars och Bente och sedan tar vi ett varv runt ön. Marie har åkt tillbaka till Sverige och återkommer om ett par veckor, förhoppningsvis till Chios. Vi hann få en tag tillsammans i Mytilini och där njöt vi mest av att bara traska runt.

Mytilini fort tornar upp sig bakom genakkern

Hela gänget

Södra delen av Lesbos

Förhoppningsvis blir detta sista natten i Mytilini i denna omgång. Vädret är kasst, det duggregnar och är småkyligt. Vi tvättade lite på morgonen och det mesta hann torka innan regnet kom. Nu sitter vi nere i båten och kurar. Det ska regna i morgon också och inget drömväder alls att dra men onsdag öppnar sig ett fönster att segla norrut till Limnos och den möjligheten vill vi inte förpassa.

Fortet i Mytilini

I går hyrde vi bil för att titta lite mer på ön. Lesbos är som alla andra öar bergigt men denna ö känns äldre. De stora vulkanutbrotten här skedde för 20-30 miljoner år sedan och kvar är två stora kratrar som i dag är djupa vikar in i ön. På grund av åldern är de flesta berg ganska mjuka och runda. Det blir en helsickes massa kurvor när man kör bil men egentligen mest vidsträckta vyer. Således en fantastisk upplevelse men inte mycket att visa på bild. Det mesta av den lägre terrängen är planterat med olivträd och den högre är det pinjeskog. Det speciella på denna ö är att man terrasserat varje enskilt olivträd och inte långa terrasser som man ser på andra öar. Brist på sten är det inte.

olivträden med terrasser

Vi körde först upp till Moria, numera mest känt för sitt nedlagda flyktingläger, för att titta på en del av en romersk akvedukt. Det står i guideböckerna att trots sin imponerande storlek så är den svår att hitta. Det visade sig att man skulle köra några grusvägar med sådär 30 graders lutning och det är inget vi känner för med en svag instabil hyrbil så vi gav upp det försöket. Moria dock är en väldigt vacker liten by, som alla andra full av äldre människor. Lägret är en sorglig syn, numera med grinden öppen. Tror ändå inte att någon ger sig in där frivilligt. Man har byggt ett betydligt större läger nere vid vattnet och närmare Mytilini men som med mycket annat i denna helt igenom trista historia står den nu nästan tom. Det kommer fortfarande någon gummibåt i veckan men antalet i lägret är nu nere under 3000. Staden har ett femtontal patrullbåtar stationerade och om de plockar upp flyktingar etter motar bort dem vet jag inte. Nu finns det så mycket annat i Europa att oroa sig för att kanske bara det minskar strömmen hit.

Kolpos Geras, den södra viken har en massa varma källor.

Vi bestämde oss för att besöka den pittoreska bergsbyn Agiasos och det var det många greker som också ville denna första maj som är en stor utflyktsdag. Parkeringen ligger nedanför byn och till sist hittade vi en plats en bra bit bort och på ett ställe vi inte valt att parkera hemma men så är det här. Finns det något som liknar en plats så tar man den. Agiasos klättrar uppför berget med en underbar kyrkplats mitt i. Själva kyrkan är typiskt grekiskt plottrig och vi skulle så gärna vilja förstå alla ritualer och vilka ikoner som ska kyssas. Munskydden åker på när man går in i kyrkan och sen hasar man ner det när man kysser glaset på ikonen. Jag är inte hundra på att det var så politikerna tänkte när de införde munskydd. I övrigt var denna första maj, första dagen utan vaccinationsrestriktioner. Vi är nu välkomna överallt i landet så länge vi likt alla andra drar upp ett gammalt munskydd ut fickan när vi går inomhus. Nåväl, Agiasos är känt för sin keramik och vi kunde inte motstå att köpa en lite mjölkkanna.

Från kyrkan mot huvudgatan

Huvudgatan i Agiasos där alla butiker var öppna

Det är en sån här uppfart Marie tycker att vi ska ha hemma

Från Agiasos körde vi till Plomari på sydkusten. Vi trodde att vi skulle över en bergskedja men det visade sig vara tre berg med djupa dalar mellan så det blev en helsickes massa kurvor. Vägen var stor med mittlinje och allt men de två gånger vi körde igenom en by övergick vägen till en lite stundom asfalterad och stundom grusad smågata. När vi kom ner i Plomari övergick vägen till smala stadsgränder där till och med hyrbilen hade svårt att komma fram. Hur man gör med lastbilar och bussar har vi ingen aning om för den väg vi körde visade sig vara korrekt även om vi granskade både två och tre gånger. Misstänker att det är de stora fordonen som lämnar färgfläckarna på väggarna.

Huvudvägen med vår hyrbil

Samma huvudväg genom byn

och huvudvägen förbi torget

Plomari är en riktigt trevlig stad med en stor hamn som skyddar från melemin men är helt otjänlig vid sydliga vindar eftersom den ligger nästan helt öppen. Varför man inte förlänger den redan stora piren är en gåta för mig. I Plomari fick en sen och lång lunch på torget nere vid hamnen och därefter körde vi långsamt hemåt längs den södra av de två kratervikarna. Tanken var att vi skulle ha ankrat där på vår väg norrut men vårt motorproblem kom ju i vägen. Väl tillbaka i Mytilini tog vi våra cyklar som väntade utanför uthyraren och cyklade tillbaka till båten.

Plomari

Inseglingen till Kolpos Geras, den sydliga viken

En mölla vid viken

Det här torget fick mig osökt att tänka på ”whish you were here”

I morgon bär det av.

Äntligen kom bränslepumpen

Påsken satt ju som jag tidigare skrev käppar i hjulen för en snabb reparation av motorn. På tisdagen var dock alla på plats och redan på förmiddagen hade Dimitri kollat motorn och konstaterat att det var bränslepumpen som måste bytas. Ny beställdes från Aten och hann nog inte in samma dag men i alla fall dagen efter. Greek time. I fredags kom så pumpen efter att ha varit på irrvägar och på kvällen skulle den sättas i. Vid tiotiden i lördags kom så äntligen Dimitri, satte i pumpen och sen skulle naturligtvis även den förorenade oljan och filter bytas. Med så mycket diesel i oljan tyckte Dimitri att vi haft en otrolig tur som lyckats stänga av motorn innan den rusade sönder. Motorn är nu testad och ska funka men jag fortsätter ändå att köra den lite på plats medan vi ligger här. Väderfönstret för att ta sig upp mot Limnos stängde i torsdags och någon ny lucka kommer först nu på onsdag. Just nu blåser det hårt och är kallt.

Dimitri på plats med pumpen

Marie tittar ut över den enorma hamnen. På motsatta sidan ser man fortet och frihetsgudinnan

Frihetsgudinnan i liten skala inspirerad men ej helt lika med förebilden i New York. I bakgrunden fortet.

Det är konstigt vad som händer när man har tid över. Båten tyckte vi i övrigt vara i bra skick men ändå har vi dessa tio dagar lagt ner fyra timmar var dag på båtvård. Det var tydligen en hel del som behövde fixas. Jag har också haft tid att nåta om däcket och nu är hela styrbordssidan klar.

Tejpning innan nåten läggs på

en bok och en kopp kaffe i segelklubben

Eftermiddagarna har vi tittat på stan eller bara läst och njutit. Det finns så många vackra hus här och staden är väldigt spännande att vara i. Mytilene är den administrativa huvudstaden för norra Egeiska regionen och här finns också ett universitet. Staden är ca 3000 år gammal och från början var det en liten ö där fortet nu ligger som förbands med broar till resten av staden. Kanalen däremellan användes för att nå hamnen norrifrån. Trots den imponerande infrastrukturen vann den unge Julius Cesar mot Mytilenes flotta och tog över ön. Genom åren sandade kanalen igen och under medeltiden gjorde man om den till en gata som nu är stadens handels- och gågata. De vackraste husen uppfördes alla under de år ön styrdes av Genua.
Vi har också hunnit titta på omgivningarna men det återkommer jag till.

Parken runt fortet.

Ett av de fina gamla husen som bara står och förfaller

Ett hus i bättre skick

Jag kan aldrig låta bli att imponeras över parkeringarna

Typiskt Grekland. Flyttar ingen in så inreds det inte heller