Chios

Det blev några riktigt trevliga dagar på Chios: i söndags var det dock så kallt och regnade hela dagen att vi aldrig lämnade båten.

Chios signum på cykelvägen mellan den öde ”marinan” och staden

I måndags kväll hyrde vi en bil. Vi tog cyklarna in till stan och funderade ett tag på att vänta ut det lilla duggregn som kom. Lyckligtvis gjorde vi inte det för precis som vi kom in till biluthyraren började det vräka ner. Det gick snabbt att få bilen och sen körde vi i ösregn till Lidl för att bunkra lite basvaror. I samband med att vi kom dit började bilen bullra något så förfärligt men det visade sig vara ett flygplan som taxade ut parallellt med oss och i samma fart. Resten av kvällen regnade det och temperaturen föll till tio grader. Novemberkallt var det.

Fortet i Chios. Påminner lite om Gibraltar

I tisdags kom solen så smått fram även om temperaturen höll sig kring tolv grader hela dagen. Lite kallare uppe i bergen. Vi började med att köra till Pyrgi, en bergsby på öns södra del känd för utsmyckningen på husen. På vägen dit passerade vi underbara apelsinlundar där träden just nu bär både frukt och blommor. Efterhand som vi kom längre upp i bergen började vi se allt fler mastixträd vars harts bidrar till en stor del av öns ekonomi. Mastix är ett harts som utvinns ur trädet när det skadas. Man skär små skåror i barken och samlar på hösten upp den kåda som kommit fram Det är inga stora klumpar och allt sorteras för hand. Av detta gör man sedan läkemedel och skönhetsprodukter men framförallt likör. Även under öns turkiska styre på medeltiden fick produktionen vara kvar eftersom kvinnorna i Smyrna (numera Izmir) ansåg att det var ett fantastiskt afrodisiakum för deras män. Hur som, det smakar förfärligt tycker jag. Men pengar till kassan i Pyrgi kom det dock och gör så fortfarande.

Torget i Pyrgi. Här var vi ensamma med caféets hund
Kådan smakar som en blandning av tallolja och eukalyptus

Efter Pyrgi körde vi till Mesta som är en fullständigt intakt medeltidsby innanför murarna. Även här kom pengarna från mastixen. Byn är fantastisk att titta på men måste vara odräglig om sommaren när horder av turister dyker upp.

Alla ingångar var genom valv i den tjocka muren
Liten trehjulig traktormoped kör in varor till byn. Den var exakt lika bred som gränderna
Kläder på tork vid kyrkan

Uppe i en lite bergsby hittade vi en taverna som var öppen. Det var tio grader ute och lika varmt inne. Dock lyckades det ägarinnan att ordna fram både vindolmar och köttbullar. Mellan dagarna då någon gäst kommer rensar hon som alla andra kvinnor mastixen.

Inte världens mysigaste taverna. På TV’n bakom rullade nyheter om upploppen i Sverige
Tavernaägaren på väg mot bisysslan
Överst är det man samlar. Till väster halvsorterat, nederst resterna och det vita är mastixen

Naturen på öns västsida är vild och vacker. Här är man största delen av året utsatt för de kraftiga nordvästvindarna som råder. På väg hem mot Chios stad stannade vi vid ett kloster som dock var stängt. Även det säkert välbesökt när turismen väl drar igång om någon vecka eller så.

Västkusten med ett medeltida försvarstorn eller snarare kommunikationstorn
Klostret Nea Moni

Det sista vi hann titta på var Homeros sten. Homeros lär vara född på ön (många andra hävdar det också men Chios är mest sannolikt) Homeros hade några lärjungar här och om han verkligen satt på denna sten är högst oklart. Det enda man vet är att han i alla fall inte korrekturläste här. Homeros var blind och läste upp alla sina dikter så att andra kunde skriva ner dem. Det i sig är en gåva att dikta på vers utan att kunna läsa det man skrivit.

Jag på Homeros sten. Bakom är klippan som en bänk där tre-fyra kan sitta.

I onsdags skulle vi så segla till Kardhamila på öns nordsida men därav blev inget. Tio minuter ut från Chios hamn rusade motorn helt okontrollerat. Det har kommit diesel i maskinoljan och det är sannolikt ingen enkel sak att åtgärda. Dessutom kommer den grekiska påsken. Efter att par minuters velande i absolut ingen vind bestämde vi oss ändå för att ta oss norrut till Lesbos för att försöka få motorn reparerad där. Lesbos har en riktig marina och vi får hoppas på det bästa. Om det återkommer vi

På väg mot Lesbos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s