En bortglömd kvinna men mycket annat

Kos. Seglad distans 38 nm. Totalt i år 838 nm.

Som regel är jag påläst när jag kommer till en ny ö och det trodde jag mig också vara när vi kom till Kalymnos men så var uppenbarligen inte fallet. Kalymnos huserar en av världens absolut vackraste skulpturer som är så okänd att den inte ens finns på Wikipedia. 1994 hittades en bronsskulptur i övernaturlig storlek på havsbotten mellan Kalymnos och Pserimos. Efter restaurering finns Kvinnan från Kalymnos nu på det arkeologiska museet på ön. Det kommer jag absolut inte att missa nästa gång.

Kalymnos är en vacker ö och det blev en väldans massa bilder så om du tycker bättre om text är detta inte ett inlägg för dig.

När regnfronten passerat seglade vi söderut mot Kalymnos i platt läns med en herrans massa sjö så det blev en rullig tur. Det var i söndags och vi ankom tillsammans med en massa charterbåtar ute på en av årets sista uthyrningsveckor. Vi slapp de värsta amatörerna och fick två väldigt fina båtgrannar och en trevlig fika med en dansk familj ute på ett års äventyr.  Naturen omkring Pothia, öns huvudort är dramatiskt vacker och lockar omedelbart till vandring eller klättring som de senaste åren blivit öns varumärke förutom den sedvanliga solturismen. Kalymnos delar öde med de flesta av Tolvöarna. De första bosättarna kom för 6-8000 år sedan och här på ön bosatte man sig i de otaliga grottorna som finns. Efter Alexander den stores fall blev ön egyptisk och sedan snart kristen. Tempelriddarna tog över på 1400-talet och fortifierade ön som därefter fick en brokig skara ägare, senast Italien fram till 1947 då det blev grekiskt.

Farvattnen utanför Kalymnos
Båten ovan använde hela eftermiddagen till solnedgång med att försöka lägga till. Fint med Kos i bakgrunden blev det dock
En av smågatorna mot hamnen

I måndags bestämde vi oss för att titta på öns största grotta, Kefala någon mil bort. Det blev en tuff promenad med många höjdmeter innan vi kom fram och fann grottan låst för säsongen. Lita aldrig på hemsidor. Turen i sig var dock otroligt vacker så det var värt varenda steg.

Det stora och enormt välskötta klostret St Catherine passerades på vägen
Nedanför det vita huset vek man av för att komma till grottan
Bergsskrevan med flera ingångar till den stora grottan. Dit upp måste man klättra.
Ingång för allmänheten
På takterrassen på huset högst upp till vänster fick fi en underbar lunch efter dagens vandring

I tisdags blev det ytterligare en lång promenad, nu till Myrties på öns västsida som bara i år haft 10.000 övernattningar kopplat till klättring. Byns fanns knappt för 15 år sedan. Vi stannade till och tittade på bergen och på havet ut mot ön Talendos och sedan unnade vi oss en taxi tillbaka till hamnen. På kvällen blev jag lite yr och sedan fruktansvärt yr och sedan var jag borta i över ett dygn. Oklart varför men att företa sig något som helst var omöjligt. I går hade jag piggnat till lite så vi satte segel i en perfekt halvvind hit till Kos.

På väg mot västsidan
Ett av Tempelriddarnas fortifikationer
Telendos från Myrties
Den som förstorar upp bilden ser klättrarna en bit ovanför husen till höger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s