Några dagars kuling

Zea Marina, Pireus. 80 nm Seglad distans. Totalt i år 355 nm.

Eftersom en nordlig kuling var på väg och vi fortfarande inte har en fungerande utombordare bestämde vi oss för att hitta en kaj mot syd för att få utvind och slippa trycket på ankaret. Det finns inte så många sådana och Ermioni låg bäst till. Nu var det ett par dagar fram så vi motorseglade upp från Leonidio till Porto Heli som Marie gärna ville se. Där ankrade vi i den enorma viken som är 4m djup oavsett var man ligger. Precis vid inseglingen ligger det rosa huset där man spelade in Mästarnas Mästare sista medelhavssäsongen 2019. Vattnet är helt turkost i hela viken och allt ser ut som ett vykort.

Så blev det en kort men fin segling österut mot Ermioni. Vi bestämde att komma in tidigt för att få en plats innan alla desperata charterbåtar kom in och precis så blev det. Det fanns fem båtar på hela södra kajen och vid fyratiden var det fullt och sedan bara välte det in med båtar som ankrade upp i viken med landlina eller friankrade längre ut. Vinden kom på natten och dagen efter blåste det ännu mer och ännu fler båtar ville ha plats. Det kändes skönt att redan ha en båt på var sida så vi tog lite promenader ut på den vackra udden som lyckligtvis får vara ifred för bebyggelse på grund av  lite gamla stenar.

Fyra dagar spenderade vi Ermioni och tiden bara flög iväg. Under de senaste fyra åren har vi bara sett någon enstaka svensk båt men här var det plötsligt fyra. Vi pratade mycket med våra båtgrannar från Vindö som varit här i många år. Sista dagen när blåsten ebbade ut bestämde sig våra franska grannar att segla till Kreta och på väg ut lyfte dom vårt ankare och placerade det under en kätting 20 meter längre bort. Det är surt men något man får räkna med. Det är inte alltid lätt att lägga ankaret i sidvind så att man kan backa rakt in. Det är bara att ankra om vilket vi gjorde.
En av sakerna som gjorde det skönt att vara i Ermioni var tillgången till nät. Tiden i Ermioni var nämligen inte helt fri från psykiska påfrestningar. Redan för flera veckor sedan har vi försökt att boka hamnplats i Aten eftersom jag ska tala på en konferens för kiropraktorer där. Varenda hamn var helt full och vi kunde inte uppdriva en enda plats på hela fastlandet inom fyra timmars körning från Aten. I Ermioni ringde jag Zea Marina igen och gjorde ett nytt försök. Efter mycket ringande och mailande fram och tillbaka fick vi äntligen en plats men det var några påfrestande dagar.

Från Ermioni fick vi återigen perfekt segelväder så att vi kunde gå österut mot Poros. Jag blir alltid lika betagen när jag ser den staden även om den som så många andra grekiska städer är lite vackrare på avstånd. Förra året låg vi här under en kuling och då är det kanalen söder om staden som gäller. Denna gång skulle det bli bleke och då kan man välja ett av två jobbiga alternativ. I kanalen ligger man perfekt med underbar utsikt utan vågor på vattnet men väl ljudvågor. Här ligger alla barer precis vid kajkanten och spelar enormt högt. Förra året var det ok för då stängde barerna vid midnatt pga corona. I år var det kl sex på morgonen som gällde. Det andra alternativet är norra kajen. Här är tyst och lugnt och inga ljudvågor. Däremot ett enormt svall när högfartskatamaranerna kommer in, Båtarna flyger som vantar. En av båtarna kom in i alldeles för hög fart och fick en reprimand av hamnpolisen på kanal 16 men då hade redan vårt ankare som satt stenhårt flyttat sig en meter. Det är bara att bita i det sura äpplet. Normalt friankrar vi ute i naval bay men det är väl långt utan utombordare och stort behov av saker i land. Här hade vi tillgång till ren bensin så jag tvättade igenom varenda del av utombordaren och efter några timmars arbete fick vi igång den så nu funkar den delen. Nu är det bara lite punktering kvar i dingen men den håller ändå några dagar.

Efter två dagar på nordkajen lämnade vi så och seglade rakt norrut till Salamis där vi lade oss i Perani som visade sig betydligt vackrare än vi någonsin tänkt oss om Salamis. Vattnet var kristallklart och vi såg kättingen på 10 meters djup. Här var vi så långt från charterseglarnas E4 på vägen från Aten till Hydra. Vi låg här två nätter och en kväll kom en tysk långseglare och nästa en fransk. Annat folk såg vi inte till. Utanför såg vi båtarna på Pireus redd.

Förra tisdagen drog vi så över till Zea Marina i Pireus för att vara med på konferensen i Aten. Där låg vi så fram till i söndags.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s