Österut

Kos. Seglad distans 132 nm.  Totalt 667 nm

Det här inlägget kommer väldigt sent pga avsaknad av nät.

Soluppgång med Mykonos om styrbord

Vi lämnade Tinos en timme för gryning för att ha en chans att komma till Patmos innan solnedgång. Dagen innan hade den signifikanta våghöjden varit 1,9 meter, nu bara 0,5. Strax efter att solen gått upp och vi kommit ut i sundet mellan Tinos och Mykonos kom så den efterlängtade vinden. Vi fick en perfekt halvvind på 5-6 m/ ökande till en slör på 11 m/s. En bit in under Ikaria dog vinden helt när den stora ön på 1000 m höjd kom i vägen. På östsidan kom vinden tillbaka men nu med en ganska grov sjö som gjorde resten av turen till Patmos om inte besvärlig så i alla fall obekväm. På Patmos skulle vi så droppa ankaret och backa in men det var helt tyst och dött där framme. Snabbt kollade vi in läget och ändrade till långsidestilläggning längs den låga kajen. Annat stod inte till buds. När tilläggningen var klar var de redan becksvart ute.

En liten stenblob vi seglade förbi. Den är lika hög som Danmark


Hamnen på Patmos ligger längst in i viken. Här från den medeltida vägen upp till klostret.

I söndags morse tog vi på oss långa byxor och traskade uppåt mot det stora klostret. På vägen upp ligger Uppenbarelsegrottan där Johannes efter att ha förvisats i exil till Patmos år 95 fick sin uppenbarelse. Efter Atos är detta den heligaste platsen i Grekland. När vi kom upp till grottan var det gudstjänst med något som liknade indiska eller pakistanska konfirmander. Man känner sig helt utanför när alla gör korstecknet någon gång varje minut minst. Efter en stund lämnade vi gudstjänsten och traskade vidare upp till klostret som är lika mäktigt som platsen. Där var vi ganska ensamma och hade gott om tid att titta oss omkring.

Nere ligger klostret som täcker Uppenbarelsegrottan och högst upp det stora Johanniterklostret.

Det här vändkorset i klostret förstod vi oss inte på men kanske det följer Eagles’ ”you can check out any time but you can never leave”

Den vackra klostergården
På vägen ner stannade vi åter till i grottan för att se om man nu kunde titta rund och det gick bra men nu kostade det 3 euro. Vi var dock ensamma förutom den vaktande prästen och det är häftigt att sitta inne i denna grotta och känna historiens vingslag.

Uppenbarelsegrottan där min kamera råkade gå av utan att det var meningen

Nere i stan stannade vi till och åt lunch på ett ställe för turister som antagligen inte kommer tillbaka. Tanken var att vi sedan skulle dra vidare till Arki och äta bläckfisk men med ett defekt ankarspel kändes inte det så lyckat så vi gick mot Lakki på Leros i stället. Där fick vi en mooringlina och låg alldeles ypperligt.

Arki i bakgrunden

Fiskebåt i Lakki. Den stora marinan i bakgrunden

På morgonen dök flera kända seglarvänner förbi som jag kommer att få mer tid att prata med nästa vecka. Vi packade i stället ner vår nyinköpta mat och seglade söderut mot Kos. Här skulle Pehr hoppa av och flyga hem. Totalt fick vi några väldigt fina dagar  med ett par i hamn på grund av vädret men så är det ju varje år i oktober.

Pehr njuter sista kvällen i Grekland för detta år. Stadskajen på Kos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s