Upp till de Saroniska öarna

Poros. Seglad distans 75 nm. Totalt 383 nm.

En Scirocco, det var vad som var på väg. Varm vind från Afrika. Plötsligt skulle vi få sydlig kuling i flera dagar i sträck kombinerat med 30+ grader.  Det finns inte så många hamnar i Kykladerna som är gjorda för hård vind från syd så det var bara att bita i det sura äpplet och segla mot den Saroniska viken där det ofta är lite lugnare.

Poros, Greklands Sandhamn

Första dagen ut från Serifos gick vi till grannön Kithnos där vi beslutat att ankra i en vik vi varit i flera gånger förr. Vinden skulle under natten komma från nordväst så vi hade tänkt att ankra i Ormos Fikiadha, innanför en ö på västsidan. Andra hade tydligen slagits av samma tanke och det var helt enkelt överfullt med båtar med för lite avstånd för vår smak. Inget för oss när det skulle komma 10 m/s. Lite längre in ligger ytterligare en vik som dock har en liten bit vatten öppet mot väst. Det är näst bästa valet så tillsammans med fem andra båtar lade vi oss där. Perfekt skydd mot vind och vågor men svallet från fartygstrafiken mellan Gibraltar och Istanbul tar sig in där och det är ändå några båtar var timme som får båten att rulla ganska kraftigt. När vinden kom senare på natten märktes dock inte svallet så mycket.

Jag dyker på ankaret

Öppningen till höger skyddas av ett sandrev och där ligger alla andra båtar

Dagen efter seglade vi rakt västerut mot Poros, först på bidevind från NW och senare en halvvind från syd. En av höstens många perfekta seglingsdagar. Det första man slås av när man närmar sig Poros är hur otroligt grönt det är. Vi har skrivit det många gånger förr men här är den vackraste platsen i hela Grekland. Poros är Atens Sandhamn och om stället skriver jag mer senare.

När man möter en båt från Ryssland på väg mot Gioia Tauro i Italien blir man dessvärre misstänksam att alla containrar inte innehåller det de skall. Gioia Tauro är en betonghamn som lär ägas av Ndrangeta

På Yeroryias producerar man garanterat mer el än man gör av med. Ön används också att läa ankrade ankrade fartyg. Just nu låg här fem oljetankers.

En av charterskepparna vi mötte på Syros tipsade oss att lägga till mot kaj i kanalen i Poros när det nu skulle komma först sydlig och sedan västlig kuling. Det visade sig vara ett klokt val även om det initialt kändes lite udda att ligga med 20 m/s rakt in från sidan.

Nu blir vi här tills vi går upp mot Aten

Serifos

Livadi, Serifos. Seglad distans 25 nm. Totalt 309 nm

Till Serifos gick vår bröllopsresa för 20 år sedan. När vi då såg segelbåtarna i hamnen fanns såklart en längtan att segla hit även om drömmen var långt borta. Nu kom vi hit. På avstånd är mycket sig likt. Ett förbränt månlandskap med en kritvit by på toppen. Det är så den framstår på lite avstånd. Väl framme i Livadi kunde vi konstatera att det hänt en hel del på 20 år. Då fanns en grusväg från det lilla färjeläget, nu en stor hamn i betong. Hamnen är som så många andra i Grekland, fin pir med el- och vattenskåp men som sällan funkar. Här fanns vatten men inte el. Sånt fruktansvärt spill av kapital att bygga allt detta och sedan inte koppla in det och ta betalt. Här på Serifos låg vi gratis.

Efter att ha vant oss vid hamnen tog vi bussen upp till choran. Precis som för 20 år sedan finns här många väl anlagda vandringsstigar. Denna gång använde vi oss bara av en, den från baksidan av byn ner till hamnen. Från toppen har man en fantastisk utsikt över hamnen och alla öarna runt omkring.

Livadi från choran. Hela betongstrukturen i hamnen är ny. I bakgrunden ser man Sifnos

Vi 20 år senare

De verkliga ägarna

Choran bygges som skydd mot pirater. Meningen var att man skulle irra bort sig i trapporna. Nu har man målat in små vägskyltar för att man ska hitta.

Stigen ner till hamnen

Trafikkaos på Serifos

På kvällen gick vi ut och åt och firade vårt 20-åriga äktenskap. Det blev en fantastisk dag. Tanken var att stanna ytterligare en dag eller två men nu är en sydlig kuling på väg in och då finns det egentligen ingen bra plats att ligga här.

Syros

Syros är den enda tätbefolkade ön i Kykladerna och den enda som är levande året rund. Huvudstaden Ermoupolis är Kykladernas administrativa centrum även om Pireus allt mer tagit över den rollen. Ön är tämligen välmående och maken till villor har vi inte sett på någon annan ö.

Störigt torg. Jag fick gå ut och känna efter

En gammal pulpit till användning

Syros har samma historia som de flesta öarna här. Bebott i dryga 5000 år, kontinuerligt plundrat av pirater, turkar venetianare och fransmän. Liksom Lesbos fick ön sin ekonomiska storhetstid med flyktingarna från Smyrna. Ermoupolis och Mitilini liknar varandra väldigt mycket och det är lätt att ta till sig städernas kaotiska charm. Ermoupolis har ca 30.000 invånare och i princip enbart grekisk turism. Mycket få utlänningar hittar hit.

Vi tog bussen från Finikas och fick en tur runt det mesta av ön. Det finns en rutt medsols och en motsols så det spelar ingen roll vilken buss man tar. De gamla 1800-tals kvarteren är charmiga men börjar bli smått förfallna. Det är inte svår att hitta sig ett större hus eller palats med goda renoveringsmöjligheter, med andra ord står bara skalet kvar.



Några hus blir faktiskt renoverade

Efter en dag i öns huvudstad var vi ganska slut så vi stannade ytterligare en dag och bara njöt stillheten. Syros är en ö man gärna kommer tillbaka till om man inte är otroligt road av tingel-tangelbutiker.

Badplattformen mitt i stan

Falling off the Gravy Train

För lite drygt 100 år sedan skev W.C. Handy in den frasen i en blueslåt. På svenska bäst översatt att man glidit av räkmackan. Tillsammans med bluesmusiken beskriver det väl hur det känns att bli av med det man egentligen aldrig behövt kämpa för. Turismen i Kykladerna har gått som på räls de senaste åren och att vara charterskeppare här så nära lyx man kan komma i den branschen.  2020 dog den drömmen. Från att normalt börja säsongen i maj kom den för vissa igång i slutet på augusti, för flesta inte alls. Barer håller helt stängt, hotell rustades aldrig upp för att öppna. På väg hit mot Syros passerade vi många båtar på redden som väntar på order och två av världens största segelfartyg, Royal Clipper och Flying Star som ligger ankrade är bra bit ut.

Inseglingen till viken. I bakgrunden ett handelsfartyg på redden

Finikas på Syros räknas som en av de säkraste hamnarna vid en meltemi och samtidigt den enda hamnen i Kykladerna där det finns ett normalt liv på vintern. Här finns en del charterskeppare som jag har haft tid att prata med. Det är ett tufft liv i år. Säsongen kom igång för en månad sedan och nu är den slut. Pengarna ska man leva på hela vintern samtidigt som båten måste hållas i ship shape till nästa år som ingen vet hur den säsongen kommer att arta sig. Grannskepparen har inte råd att bo i land och här i hamnen är det fullt. Hamnen i Ermoupolis saknar el och vatten men är gratis. Han hoppas fortfarande på att någon båt i inre hamnen ska lämna.

Hundra år före W.C. Handy skrev sin låt hade ön sin riktiga storhetsperiod när flyktingarna kom från Smyrna. Precis som på Lesbos byggde dessa upp ett enormt handelsimperium som gav rikedom till ön. Den räkmackan försvann i början på 1900-talet när tyskarna inledde sin ockupation.

Kyrkan i Ermoupolis är den största i Kykladerna. Den är byggd av flyktingarna från Smyra i tacksamhet över att blivit så väl mottagna.

Syros har få turister och kommer att klara detta år skapligt, till de flesta andra öarna i Kykladerna har bluesen kommit.

Zickzack undan ett lågtryck

Finikas, Syros. Seglad distans 65 nm. Totalt 284 nm.

Ett större lågtryck ”Medicaine” med orkanstyrka drog i fredags in över Jonien för att sedan vika av mot Afrika. De sydligaste Joniska öarna drabbades något fruktansvärt med sjunkna båtar och översvämningar. Även så långt bort som det Egeiska havet påverkades men egentligen först i går med vindar i kulingstyrka. För att undvika de hårdaste vindarna tog vi oss först från Ios upp mot Paros där vi ankrade i två nätter och sedan vidare hit mot Syros som lär vara det säkraste stället att ligga i hård vind.

fin segling upp mot Paros

Första natten vid Paros var det nordlig vind och vi ankrade i den nordligaste viken norr om Naoussa. Här var vi väldigt många båtar. Under natten vred vinden mot syd och vi beslutade att ankra om närmare staden i skydd av sydliga vindar. Vi var här i Nauossa 2015 och skrev då mer om staden. Då var vi ganska nya i Grekland och tyckte det var vackert här. Nu några år och en massa erfarenhet rikare känns staden mest som en Disneykuliss. Låt vara att det är vackert men det är för mycket tingeltangelbutiker överallt även om det mesta i år är stängt. Nauossa är som en chora fast plan och ligger vid havet. Det gör den till ett perfekt resmål även för amerikaner som inte orkar gå i trappor. Efter ett par timmar tröttnade vi.

Mondango 3, en av våra grannar i ankringsviken. Kan hyras för 195.000/vecka. Euro. Utan omkostnader som diesel, mat och dricks. Just nu låg hon och väntade på kunder

smart

smart


Sammanpackat för säsongen som blev två månader kortare än normalt

På natten kom så ovädret in över oss. Vi visste att det skulle börja regna men ingenstans hittade jag information om åska även om jag letade. Nåväl det kom ett helvetes regn och likaledes åska i två omgångar. En blixt kändes som om den slog ner vid sidan om oss men på kartan kunde vi se att det var i andra änden av viken. Rejält skärrade blev vi dock. Vi gjorde som vi lärt. Slår åskan ner i båten är det inget att göra åt. En dieselmotor slås inte ut men väl startmotorn så vi startade motorn, tog på oss flytvästarna, stoppade in datorerna i ugnen och väntade. Skådespelet på himlen var fantastisk.

Antalet blixtar på ett dygn rund stormens öga

Vi låg i viken på norra Paros vid Nauossa

I lördags seglade vi så vidare norrut, mot slutet i ganska mycket regn. Tog fram seglarställen men det visade sig att gummit smält under sommaren och allt fastnade på armarna. När vi kom in till Finikas började tre båtar som ankrat i viken att lägga till vid kaj. Det var skeppare till charterbåtar som inte vågade vara kvar på ankare så beslutet att komma hit kändes helt rätt. Här blåser det rakt ut från kajen så belastningen på ankaret blir minimalt. Om Syros skriver jag mer senare.

resten av seglarstället

Som en dansk fiskehamn, betongkaj, långt till elskåpen och duggregn. Låt vara att man här backar in på eget ankare

Just det, gåtan. Det pojken svarade på var inte om de fick fisk utan om hårlöss. Dem de fångade tog de död på och de andra fick bli kvar.

Här dog Homeros eller inte

Ios historia är gammal. Ön har varit bebodd sedan tidig Kykladisk period 4-5000 år f-kr. Homeros mor föddes här och det sägs att skalden själv dog här. Enligt sägnen hade han pratat med pythian i Delfi som sagt honom att Ios skulle välkomna honom efter sin död och att han samtidigt skulle passa upp för alldeles för kloka pojkar. Han trotsade pythian och reste till Ios där han mötte några pojkar som fiskade och frågade dem ”vad får ni”. Den ena pojken svarade att ”det de får gjorde de sig snabbt av med och det de inte fick behöll de”. Det sägs att Homeros dog av irritation över att inte kunna lösa gåtan. Huruvida han finns begraven på ön eller inte får vi nog aldrig veta. Svaret på gåtan skriver jag i nästa blogg om du inte redan räknat ut den.

Förutom som hemvist för partyfolket gör ön väldigt lite väsen av sig. Det är en enormt behaglig ö att vara på i synnerhet 2020 utan allt festande. I hamnen fanns plats för 4-5 båtar på mooringlina och för en massa andra på ankare. Man får passa på att man ligger långt ifrån kajkanten för när de snabba katamaranerna kommer in i hamnen skapas ett sådant sug att vattnet flyttar sig över en meter. Det blir några ordentliga ryck och gungningar.

Dinge i dingen. Kanske dags för en ny bemärkelsedag

Choran sträcker sig ovanför hamnen. Ikonen nedan på kyrka nr 2 från vänster glimmade i kvällssolen ända ner till hamnen.


Den gamla handlagda vägen upp till choran till för åsnetransport. Fungerar dåligt i dagens samhälle fast vi såg faktiskt två åsnor. Vet inte hur man flyttar utan dom uppe bland alla trappor.

Det sägsa att ön har 365 kyrkor fast det säger man om Mykonos också

Förutom turen till chorans topp hann vi med att sola och bada samt gå en lång tur ut till fyren längst ut på udden vid inseglingsviken. Det har varit några fantastiska dagar på denna ö. Vi mötte också en massa trevliga båtgrannar bland annat ett par som var charterskeppare och denna vecka lediga så de seglade med kvinnans syster som var forskare i England och en kille som studerade IT strategi på universitetet i Uppsala.

Perfekt för bad för handikapppade

Angelos Mikopoulos privata residens. Han köpte halvön för 150000 Euro och har bebyggt för 50 mill Euro.

Marie vid fyren

Ofärdiga hus kan också användas