Slutseglat för i år.

Artemis Boatyard, Leros. Seglad distans 34 nm. Totalt i höst 736 nm.

Så var det slutseglat för i år. Trist men sant.

Från Patmos hade vi en underbar slör i 7-9 m/s avtagande när vi närmade oss Leros fast prognosen var på tilltagande. Vi gick direkt in till Leros Marina för att där få tillgång på vatten och el för att kunna klargöra båten. Vi fick spolat av genuan och hann till och med torka den innan blåsten tog till på allvar. Skönt för annars hade den biten varit svår att få till med tanke på hur mycket det sedan fortsatte att blåsa.

Marie sydde om vår gamla sprayhood och täckte de sönderbrända fönstren med tjockt plastat tyg. På så sätt kan vi täcka in hela sittbrunnen när vi är borta. Jag tar hand om allt det utvändiga.

Marinan ligger i Lakki som är en liten stad på västsidan även om viken är så djup att den ligger mer österut. Stan har tagit hand om många flyktingar, här av väldigt blandad härkomst. Inne i stan finns en liten butik där man kan lämna in kläder och annat och i år tog jag med alla min gamla glasögon som förhoppningsvis kan komma till användning igen. Det blev också några besök i båtbutiken och jag lyckades få ihop alla skruvar som ska till för att montera upp VHF-antennen jag köpte på Lesbos. När den var uppe och skulle provas av upptäckte vi att vi på något sätt sumpat vår Icom. Suck

Leros tar emot många flyktingar och man är stolta över att bo i ett land som kan göra det även om det kostar på. Ingen här skulle komma på idén att plocka bort den grekiska flaggan av någon slags felriktad hänsyn

Leros Marina
På kvällarna åt vi på Skippers bar i marinan. De har helt klart den bästa carpaccion vi någonsin ätit med hyvlad svart tryffel ovanpå. Mmmm

I tisdags togs vi oss så norrut i hård vind. Eftersom förseglet var tvättat och nedtaget blev det för motor och storsegel. Den riktiga kulingen i gattet norr om Leros uteblev dock helt och vi fick en ganska behaglig tur till varvet. Här fick vi vänta en timme extra på bojen utanför på grund av en reparation av lyftvagnen med det gjorde inget för nu var vi på plats och kunde börja plocka ner det sista och släppa riggen. Inför lyftet lägger man till båten vid en kort brygga och sen tar varvet över medan man själv kan ta en kaffe i lugn och ro.

Norra sundet i en behaglig bris

När båten väl var uppallad gick jag för tredje gången igång med att leta efter var diesellukten kommer ifrån som vi känner på toaletten när vi tankat. Trodde att det var påfyllningsslangen men det visade sig vara en spricka i tanken helt akteröver. Inte bästa tänkbara scenario. Hur varvet ska lösa den biten vet jag inte men varvsförmannen tyckte inte att det var ett större problem.
 

Efter en natt på land täckte vi över båten och lämnade den i varvets förvar. Nu kommer vi först tillbaka i vår. Dessvärre hinner man inte byta flyg i Aten så den blev en övernattning där också innan vi var hemma.

Ett båtvarv på var sida flygplatsen. Vi ligger till vänster

Sista kvällen i Grekland för i år

Annons

Möte med en apostel.

Patmos

Patmos är en rimligt stor ö som mest liknar tre mindre öar förbundna med smala låga näs. Med båt anländer man till hamnen i Skala som trots att den till stor del är byggd för att ta emot tusentals dagturister och några övernattande, ändå är väldigt charmerande. På höjdryggen ovanför hamnen ligger choran – den gamla staden, och ovanför den ligger det väldiga Johannesklostret som är tusentals människors pilgrimsmål.


Små och stora kyrkor finns det överallt

Aposteln och senare evangelisten Johannes förvisades i exil till Patmos. Enligt vad han själv skriver i Uppenbarelseboken fick han i en grotta på ön sin uppenbarelse och anvisningar av Gud om att han skulle skriva ner dem och ge till sju stora städer. Det är fragment av dessa sju skrifter som man har pusslat ihop till i princip hela Uppenbarelseboken. Oavsett vad vi andra må tycka om historien är detta den främsta platsen för grekiskt ortodoxa efter Athos som ju bara får beträdas av män. Johannes byggde ett litet kapell på klippan ovanför staden och 1000 år senare bygges så det stora klostret där det fortfarande bor ett 60-tal munkar. Ovanför apokalypsgrottan ligger ett senare anlagt kloster.

Grottan med sitt kloster i förgrunden och choran med stora klostret bakom

I våras var i Patmos men tvingades iväg efter någon timme av en väderprognos som lovade sydöstlig kuling vid vilken det blir ganska obehagligt i hamnen. Nu var det stiltje och vi gick stundtals i dimma mot Patmos. De senaste tre dagarna har vi faktiskt sett fler segelbåtar ute än vi gjort tillsammans på hela hösten. Det fanns dock massor av plats i hamnen. Man har ett konstigt system att ta betalt här. Som många andra ställen tar man betalt även för ankomstdagen men här har man tydligen missuppfattat helt för man tar betalt för två dagar per natt oavsett hur länge man stannar. Det blev 13€ per natt.

Skala med hamnen längst bort och på andra sidan näset ligger viken på västsidan.

Skala är en mysig stad som innehåller allt man behöver i affärsväg. Går man några höjdmeter kommer man dessutom lätt över på ön västra sida som är betydligt kargare eftersom det vanligtvis blåser från nordväst här. För att komma till choran får man ta i lite mer. Vi började direkt efter frukost för att det inte skulle hinna bli allt för varmt vilket det ändå blev ganska snabbt. Det är 160 höjdmeter uppåt och man kan gå upp längs den gamla vägen. På vägen upp lämnar man staden och går igenom pinjeskogen upp till Apokalypsgrottan med ett kloster ovanpå. Grottan var väldigt fin men här fick man inte plocka fram kameran.


Den här bilden av grottan tog jag från en amerikansk blogg

Efter grottan fortsätter det bara uppåt. När väl den övre staden började stannade vi till och tog en kaffe vid bergskanten. Misstänker att Johannes inte fick en cappuccino var gång han gick upp. Choran är väldigt mysig och ganska Cykladisk i sin natur med vitt och blått. Vi fortsatte efter en präst och efter ytterliga några kurvor dök det upp två tingel-tangelbutiker, här enbart med religiöst och pseudoreligiöst innehåll typ kors och snäckskal med grottan målad på. Misstänker att alla pilgrimer vill ha med sig något hem. Om det är privat entreprenad eller klostret som säljer är oklart.

Ovanför butikerna kommer man så in i klostret och här råder ett behagligt lugn. Allt var väldigt vacker och välhållet och vi fick till skillnad från andra kloster komma in och titta i stort sett överallt. Några privata rum var också öppna så att man kunde titta in och få en uppfattning av hur man på riktigt bor i ett kloster. Kyrkan och matsalen är intakta från 1000-talet.

Efter att ha traskat runt betydligt längre än vi kunnat drömma om tittade vi vidare på choran och den underbara utsikten mot staden nedanför. Därefter tillbaka till Benetos där vi drack kaffet. Nu för lunch. Fick en lång förklaring varför det uttalades med B i stället för V som borde vara det logiska med grekisk stavning. Måste erkänna att jag inte hängde med men det var något med ett namn från ett annat land.
Efter maten var det bara att traska den gamla vägen tillbaka igen och passa på att handla innan vi nådde båten.


På väg tillbaka längs den gamla vägen

Norra Tolvöarna

Patmos. Seglad distans 47 nm. Totalt 702 nm

Samos är den sydligaste ön i östra Sporaderna och blev grekiskt 1913. Alla öar söder om, längs den turkiska kusten från Patmos till Rhodos tillhör Tolvöarna och blev först grekiska 1947.


Blomsterprakt i oktober

Marie anlände till Samos i måndags och besättningen är åter fulltalig. Vi spenderade ytterligare en dag på ön med att traska runt så mycket vi hann med. Detta medan mitt favorithak, Corner Café packade ihop för detta år. Det är en lätt sorglig stämning när den ena baren efter den andra släcker ner som om luften långsamt pyser ut.

Tänk att ha dom här som avlastningsytor i trädgården

Helt tom var stranden uppenbart inte

Skyddet mot bilarna utanför skolan

Corner Bar stänger ner

En container skulle med färjan. Vi ligger precis i T-korsningen mellan huvudgatan och vägen till färjläget.

Från Samos seglade vi 18 nm till Agathonisi, en av de minst besökta öarna, kanske för att det inte finns någon kaj djup nog att man kan backa in. Vi lade oss på ankare i byviken som precis är bred nog för att friankra utan landlina. Några gånger per dag kommer färjan och man kan inte låta bli att imponeras över hur lite plats det finns för det att få ner sitt ankare innan den backar in.

Det är inte mycket plats när färjan ska kasta ankare och backa in.

En bit bort ligger Grottviken med en liten men ganska djup grotta. Vägen dit är mycket flott och i alla fall kvällstid upplyst med solcellslampor. Vem som behöver resultatet av detta EU-projekt är högst oklart men några människor fick i alla fall arbete under tiden.

Från Agathonisi seglade vi ytterligare 18 nm till Lipsi, en riktig pärla. Vid kajkanten väntade öns marinero och tog för 3€ emot förtöjningarna. I priset ingick även att han tog emot soporna på morgonen. Slänga dom själv fick man inte. Kanske lika bra det för här nere har folk svårt att skilja på sorterbart och icke sorterbart avfall. Lipsi ligger mitt i ett marint naturreservat vilket gör att man är extra noga med soporna.

 

Lipsi by är enomt gullig och välskött. Här har man verkligen lagt ner mycket möda på att få en välkomnande by för alla de turister som söker sig hit. Hela ön med omkringliggande 36 kobbar har bara 790 invånare och med det tagit i beaktning är det imponerande att man lyckas hålla ön så fin. Även här hann vi med lite promenader, både i byn och vidare ut på landet.


En sån här borde man ha på uppfarten

I dag gick turen vidare till Patmos som är lite större. Dessutom är ön ev av kristendomens stora vallfartsorter men om detta återkommer jag.

Några av kobbarna som tillhör Lipsi

Stekpannan

Efter en vecka i Pythagorion på Samos är det dags att summera.

Tysk guidad visning som jag fick åhöra gratis.

De flesta svenskar känner Pythagorion som ett soligt chartermål i Grekland, lite stränder, lite tavernor (det lär vara 60 längs hamnen) och inte så mycket mer. Det är vad jag hade läst in mig på. Byn är så väldigt mycket mer. I dag bor det 700 här, betydligt fler om sommaren naturligtvis då det finns 6000 hotellsängar. För 2500 år sedan hade staden 60.000 invånare. Enligt samtida historikern Herodotus var detta världens viktigaste stad på denna tid. Det fanns tre saker som bidrog till storhetstiden. Tyrannen Polykrates blev kung och han inledde sin period med att beställa tre enorma ingenjörsmässiga konstruktioner. Det första var hamnen där en 360 m lång pir byggdes. Piren finns kvar och gör hamnen till världens äldsta konstgjorda hamn. Det nästa var Heratemplet som var tidens största tempel och som överglänste alla andra vid Medelhavet. Det tredje var en vattentunnel som uppdrogs åt ingenjören Efpalinus. Tunnels skulle säkra stadens vatten och drogs rakt igenom berget (180 m under bergskammen) som kantar staden. Dessutom skulle tunneln kunna användas för att evakuera stadens befolkning under en belägring (den användes två gånger). Man började bygga tunneln i bägge ändar enbart på yttre beräkningar av naturen och möttes i mitten med ett fel på endast 50 cm. Det hade varit en bedrift även i dag. Tunneln användes i över 1000 år för att transportera vatten men stoppade sedan till pga kalkpålagringarna och föll i glömska. På grund av Herodotus noggranna beskrivningar av tunneln lyckades man hitta den på för bara 40 år sedan och nu kan man gå hela tunnelns längd.

Samos a la playa

Mynt från Pylykrates’ regeringstid

Stekpannan med den imponerande antika piren .

Varje hack i väggen representerar ett mejselslag. Tunneln är byggd som ett P. 4-8 meter under gallret rann vattnet långsamt nedåt.

Det smala vattendiket under själva tunneln

Den smala ingången

På väg till tunneln har EU sponsrat 612.000€ till belysningen. Med tanke på att tunneln stänger kl tre känns det som ytterligare ett bortkastat projekt. Fast som är ju solcellsdrivna.

Under den Bysantinska eran var detta en betydande hamnstad i korsningen mellan transporterna från Asien, Afrika och Europa. Här hade Cleopatra och Marcus Antonius sin sommarstuga och vägen dit grävdes fram för bara ett dryga 30-tal år sedan. Mycket av den romerska staden finns att se i anslutning det ganska nya arkeologiska muséet.

En vacker bygd där nu flygplatsen ligger

På denna gata gick Cleopatra och Marcus Antonius förbi tingel-tangel butikerna. Några årtusenden senare får jag gå på samma gata

En del av gamla stadsmuren används nu som terrass vid olivodlingarna

Besökte även klostret uppe på berget bakom staden.

Under Genuas styre föll staden helt i glömska och kallades då Tigani som betyder stekpannan för det var så staden såg ut med sin löjligt långa oanvända pir. 1955 döptes staden om till Pythagorion efter matematikern och filosofen Pythagoras som föddes här.

Pythagoras med vinkelhake i handen


Från innergården av kyrkan vid kastellet

Pehr och jag anlände hit för en vecka sedan, Pehr skulle hem och jag inväntar Marie. De dagar Pehr var här var vädret inget vidare så vi fick traska mellan skurarna. Det blev också en busstur till Vahti som numera är Samos huvudort med regelbundna färjeförbindelser med flera öar, Pireus och Turkiet. Hamnpromenaden lades för tre år sedan och är både vacker och mäktigt stor. Olyckligtvis rinner avloppen rakt ner i hamnen med regelbundet avstånd. Det luktar helt enkelt för dj-t och jag skulle aldrig vilja ligga här med båten. De flesta promenerar också på andra sidan gatan så där gick några EU-miljoner till spillo. Bakom hamnfronten ligger en labyrint av smågator och det är ganska mysigt att traska upp till kyrkan och rådhustorget. För turisten finns här dock inte mycket. Även Samos har fått mycket immigranter, här kommer de flesta från Centralafrika vilket betyder att få eller inga andra europeiska länder är intresserade av att ta emot dem. Självklart skapar det spänningar och här på ön kände vi för första gången i Grekland att det fanns ett motstånd från lokalbefolkningen, kanske för att den stora majoriteten är ekonomiska flyktingar.

Ytterliga ett EU projekt bokstavligt talat i sjön

Torget med lejonet som var Polykrates vapen

Ett av de få turisthaken vi hittade

De senaste dagarna har bjudit på underbart ”höstväder” med sol 25 grader och lite svalare nätter. Jag har ägnat några timmar var dag åt eftersatt båtvård, resten av tiden åt läsning och samtal med de lokala jag kunnat nå. Dessutom har jag haft gott om tid att läsa in mig på den imponerande historian.

I går så jag ett uppslag om live music på en av restaurangerna. Det brukar betyda lite grekisk musik och en massa turister. Fast här började det först vid tio. Jag traskade förbi och då var hela lokalen full, inte med turister utan den lokala befolkningen. Det fanns en ledig plats vid väggen längst ifrån musiken och det fick duga. Det fortsatte att komma folk i alla ådrar från 0-90+ som beställde mat även efter midnatt. Musiken var Rebetika och andra folksånger som tydligen alla kunde. Långa utdragna vokaler som det skulle svajas så mycket som möjligt på. Efterhand började de äldre damerna att dansa med händerna vid borden och snart tog ringdansen vid. När gamla män dansade var det ofta kvinnor som satt på golvet och imponerat tittade på stegen. När man såg dansande vid kajen och vattnet bakom var det så grekiskt som det bara kan bli. En fullständigt förtrollad kväll. När jag gick hem var det fullt ös medan alla andra barer hade stängt och släckt för natten.

I morgon kommer Marie tillbaka och då får vi förhoppningsvis lite tid och väder att besöka andra öar.

Solen har gått ner över Turkiet och månskäran har bytts ut mot en fullmåne rund som eldklotet från en långdistansrobot.

Vaktvakans ombord

Pythagorion på Samos. Seglad distans 100 nm. Totalt 655 nm

Efter ovädret på Chios kom en dags stiltje där vi passade på att händelselöst motorera rakt söderut till Evdilos på Ikaria. Den duktiga skidåkerskan hos Port Police som vi träffade förra året har slutat men den nuvarande unge mannen var också trevlig. Dessutom tog han i år bara betalt för en natt där man förra året fick betala per kalenderdag.

Lite regn kvar över bergen men på havet var det lugnt

Utsikten från hamnkontoret

Vi tog en stärkande promenad över kullen där byn ligger och bara njöt det vackra landskapet varefter vi stärkte oss med en kaffe på det fik hamnpolisen rekommenderat. Här hade de i alla fall espresso. I de små byarna långt ifrån turiststråken kan det vara lite si och så med den varan.

I söndags seglade vi så till Samos i en underbar halvvind från nord. Av det utlovade lätta brisen blev det 10 m/s vilket passade oss fint. De flesta platser på stadskajen har mooringlina och en grannseglare hade redan sträckt ut en när vi närmade oss. Trevligt välkomnande. Det kostar 10€ på stadskajen inklusive el och vatten. Detta att jämföra med marinan precis om hörnet utanför pirarmen. Där kostar det 35 ex vatten och el. Det är en bra övervintringshamn men någon större charm finns inte. Tredje alternativet är att ankra i ytterhamnen.

Djup ravin på Samos sydkust. Hit går tripperboats från Pythagorion.

På stadskajen ligger den sedvanliga räckan av tavernor, här dock befolkade av inte alltid nyktra svenskar så det kan bli lite livligt omkring midnatt. De flesta somnar dock snart. Hur det är på sommaren har jag ingen aning om men jag misstänker satt det är livligare.

Det blev en kaffe på kajkanten så snart vi lagt till.

Nu har Pehr åkt hem och jag stannar en vecka i väntan på Marie. Det finns massor som måste fixas på båten.

Pehr vilar ut efter en tuff vecka

Lite höstväder på gång

Chios ”marina”. Chios. Seglad distans 53 nm. Totalt 555 nm.

Efter två härliga veckor på Lesbos var det dags att lämna. Det har blivit lite mer planering för att ta sig vidare än tidigare. Sydlig vind, kuling och regn på gång den närmaste veckan. Det blev nödvändigt att lämna i totalt bleke och sedan bege sig direkt till Chios stad. Motvinden dök som förväntat upp några sjömil norr om gattet mellan Chios och redarön Inousses. Vi hade kurs mot ”marinan”, en färdig betongkonstruktion som sedan aldrig blev färdig och nu saknar all form för service inklusive någon som tar betalt. Stora hamnen är inte heller att tänka på när det ska komma mycket vind. Vi fick god plats långsides på piren och med cyklar är det inget större problem att ta sig in till centrum.

En sista blick på Lesbos fort.

Mellan marinan och centrum ligger några vackra väderkvarnar som har blivit en symbol för staden i avsaknad av något annat som egentligen är vackert

Chios är egentligen inte alls någon vacker stad och några eftergifter åt turismen har inte gjorts. Den ganska tomma hamnen är alldeles för stor för att någon trivsel ska infinna sig. Däremot är det en vänlig stad som man lätt kan vara i några blåsiga dagar. Ett stort byzantinskt fort finns naturligtvis men här har man byggt hela den äldsta staden innanför dess murar som endast bildar ett skal. I den norra delen hittar man ett fantastiskt Hamam, turkiskt bad från 1700-talet där man kunde se hur man värmt upp golv och väggar med ånga.

Att vara bilist i den gamla staden är en utmaning jag själv gärna avstår ifrån

Haman med en av uppvärmd massagebänk i mitten

Vi hann med några varma och kvava museer men annars gick vi mest på stan eller stannade och tog en kaffe.

Det minsta museet jag sett. Även en euro kändes i högsta laget

Gågatan på kvällen
I kväll kom en skärrad holländare till båten och frågade om vi pratat med Port Police vilket vi inte har. Tydligen ska alla båtar vara ute ur marinan till den 15e för det ska byggas något. Lite kort varsel kan man tycka. Han hade tänkt stanna här i vinter och flyger hem nästa onsdag. Nu behövde han snabbt som attan hitta en ny plats att ligga. Det finns inga gratisluncher.
I går kväll blåste det en styv kuling från syd och under natten kom regnet och åskan tillsammans med ytterligare vind. På morgonen hade det mojnat helt och vi har satt kurs rakt söderut mot Ikaria.