Sapfo och Dylan

Det går väl knappast att vara på Lesbos utan att skriva några rader om Sapfo.
Egentligen ganska enkelt för om henne och hennes liv vet vi i princip ingenting. Hon föddes i en förmögen familj, oklart vilken, här på ön ca 630 f.kr. i antingen Mithymna eller Eressos. Här på ön ledde hon en thiasos som kan ha varit kultgrupp, skola eller förening för kvinnor. Hon skickades av ytterligare en oklar anledning i exil till Syracusa på Sicilien ca 600 f.kr. och dog antagligen 570 f.kr. Hon hade en dotter och tre bröder, resten får man gissa sig till själv.

Sapho enligt samtida kostnär

Sapfo var en otroligt produktiv lyrisk poet, man räknar med att hon skrev omkring 10.000 rader varav 650 finns bevarade. Många kan ha varit beställda bröllopssånger för fragment finns bevarade som inskriptioner på krus för bröllop. Inget av hennes poesi var tänkt att samlas på skrivna blad i en bok utan att framföras till lyra. Likväl har många fragment hittats på papyrus men då nedtecknade av andra. Mycket av hennes dikter känner man därför endast till genom referat från andra diktare. Hon var den första kvinnliga diktaren och så stor på sin tid att Platon refererade till henne som den tionde musan och såväl Catullus som Ovidius var djupt inspirerade av henne.

Väggmålning till en juvelerarbutik i Mytilene

Endast en hel dikt finns bevarad om den dödslösa Aphrodite. Ordet efter det debatteras ivrigt för med en bokstavs skillnad kan det stå antingen färgsprakande skrud och mångfacetterat sinne. Och sådär håller det på. Tvivels utan handlar det dock om kärleken till kvinnan, som oftast i hennes diktning skriven i första person.

Många strofer handlar om hennes reservationslösa kärlek till kvinnan som hon upplevde otroligt fysisk. Några skildringar av kärlekshandlingar får man dock fortsatt leta efter. Rykten om hennes homoerotiska eskapader dök först upp under antiken och under den Viktorianska tiden ansågs hon varit rektor för en flickskola i poesi. Tidigare beskrevs kärlek mellan kvinnor som Sapfisk. Ordet lesbisk efter ön Lesbos dök först upp på 1890-talet.

Grannhotellen här i Mytilene

Dylan då? Sapfos diktning var aldrig tänkt att hamna i en bok utan till för att sjungas och har man fått Nobelpriset i litteratur för texter som aldrig var tänkta att hamna i en bok ligger ändå tanken nära. Våra vägar korsades senast i Fuengirola i våras men det är en helt annan historia.

Dylan riggar upp i Fuengirola

Avslutningvis, fragment 31 som anses vara en av de mest välkända kärleksdikterna i den västerländska litteraturen. Nedan återfinns den i svensk översättning av Emil Zilliacus:

Gudars like syns mig den mannen vara,

han som mitt emot dig kan sitta, han som

i din närhet lyss till din kära stämmas

älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid

i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.

Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,

stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden

löper elden genast i fina flammor;

ögats blick blir skymd och det susar plötsligt

för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper

all min arma kropp. Jag blir mera färglöst

blek än ängens strå. Och det tycks som vore

döden mig nära.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s