Mithymna eller Molivos på Lesbos

Vi var ganska oförberedde på Mithymna. Vi visste att det låg en borg högst upp men inte så mycket mer. Ganska snart insåg vi att det är den mest unika grekiska staden vi varit i och vi kom omedelbart att tycka mycket om den. Tyvärr blev inte uppehållet så länge som vi önskat men det återkommer jag till.

Vi närmar os Mithymna
 

Nedanför staden finns hamnen, dels en fiskehamn, dels en större yttre hamnbåda kantade av söta tavernor. Här är känt dåligt fäste för ankare och tidigare har man alltid legat för ankare längst in och sedan långsides längre ut. Nu är dock det mesta av hamnen upptaget av två patrullbåtar, en grekisk och en kroatisk, samt en trålare. Det blir till att ligga på ankare längst ut och vi var noggranna här att verkligen backa fast ankaret.

En patrullbåt längst ut vid sidan av oss och en längst in där fästen är bäst.

Den här lilla båten drog var dag ut fiskebåten tvärs och krokade sedan fast i den


Militärförläggning, patrullbåt i sundet och Turkiet i bakgrunden

Mithymna har under lång tid varit en rik handelsstad eftersom man kontrollerade den västra delen av det smala sundet mellan Lesbos och Turkiet, samma sund som nu ger grekerna i allmänhet och de lokala i synnerhet så mycket bekymmer. Man har här inte bara att ta emot flyktingar utan också se hela turistverksamheten falla ihop som ett korthus. Staden hade sin första storhetstid 600-400 f.kr då man till skillnad från alla andra byar på Lesbos slöt sig till Aten och inte Sparta i det Peloponnesiska kriget. När Aten vann var lyckan gjort. Borgen på toppen började byggas och byggdes sedan ut under den Bysantiska eran. Det var också då staden fick namnet Molivos som lever kvar hos öborna. 1355 var det Genuas tid att ta över och Gattelusi (Genuas svar på vår egen borgbyggare Gustav Wasa) satte sin prägel på borgen. Under den ottomanska perioden 1450–1912 gjordes den om till en muslims borg.

Vägen upp till borgen går från hamnen och vindlar sig sedan upp genom staden. Huvudgatan är övertäckt av vinrankor så att man kan gå i skugga närhelst på dagen. Vi hann med de flesta gator och trappor. Allt är så otroligt välvårdat och vackert. Här var till 2015 öns huvudsakliga turistområde. Nu är det mest holländare kvar.

Huvudgatan. Här samsades både fotgängare, mopeder och bilar.

För att köpa ett enkelt bröd eller lite grönsaker måste man från hamnen antingen traska upp längs huvudvägen till där byn börjar och sen ner på andra sidan eller fortsätta upp i byn. Fördelen med det sista är det är nerför hela vägen med varorna.


Marie badar vid den härliga stranden

De flesta husen har träbalkonger påhängda. Alla ser inte helt stabila ut

Efter två dagar av fem vi tänkt oss släppte vårt ankare i en kombination av sidvind och en kraftig gir från en av patrullbåtarna. Något nytt bra fäste fick vi inte så vi tvingades lämna byn. Lyckligtvis hann vi se alla sevärdheter, oturligt nog hann vi inte bli hemmastadda.

Varken analoga telefoner eller pipor har jag sett i Sverige på ett tag

Hit kommer vi gärna igen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s