På ankare i Porto Koufo som ligger på Sithonias sydspets. Vi kom i onsdags och hade tänkt oss stanna här en natt eller två och sedan dra nordpå till Kavala. Nu är det ju inte vi som skruvar ihop vinden och någon dag med under 13 NE vid Athos södra udde dök inte upp förrän i morgon. Då visade det sig att det därefter blir sydlig vind följt av en meltemi från nordost. Vi får helt enkelt strunta i det nordöstra hörnet eftersom Marie flyger hem den 25e. Nu blir det i stället så att vi i morgon seglar mot Limnos och därefter vidare till Lesbos.
Porto Koufo ser ut som tidigare – eller vänta. Nu har det komit en 4G mast. Tidigare fanns inget nät här alls.
”vår egen dingeplats”
Lugnt tempo i Porto Koufo
I torsdags tog vi först en promenad runt viken där vi är ankrade och senare gick vi till Toroni på den andra sidan udden. Där visade sig att det faktiskt finns en stig längs hela udden. Förra gången vi var här funderade vi mycket på hur man kunde komma över bergskammen. Det visade sig att man måste går runt om i stället. Nu fanns det dock inte tid eftersom vi ville hinna tillbaka också innan det blev mörkt.
Ankringen i viken. Hela berget bakom var tidigare ett Akropolis
Kastellet i Toroni från 500 f.kr
Fredagen den trettonde började med att vi blev påseglade av en katamaran som med sitt ankare i vårt därefter kretsade 360 grader omkring oss för att göra saken värre. Till sist backade de in i oss med sin dävert och slog sönder pulpit och Furlex. Efter att jag hoppat ner i dingen och befriat oss från den – eller tvärtom satt jag resten av förmiddagen med telefonsamtal och skriftlig rapport till uthyrningsbolaget som var väldigt lätta att ha att göra med. Dom håller väl bara tillbaka självrisken på försäkringen och låter denna göra sitt jobb. Det stör mig bara lite att vem som helst kan hyra en väldigt stor båt helt utan kompetens.
När allt detta var klart visade det sig att kulingen blåst ner förluckan så hårt att den spruckit. Nu blev den limmad med silikon och sedan får den bytas ut i vinter. Vi gjorde inte så mycket mer vettigt på fredagen för luften gick liksom ur oss efter allt detta.
Så här mycket for vi runt i blåsten
I går tog vi tag i turen runt udden och traskade först till Toroni och sedan vidare ut till spetsen av udden. Väl där visade det sig att stigen inte alls gick ner till vattnet utan upp 100m eller så till ett kanonbatteri. Det ver ett tufft avslut i värmet men utsikten där uppifrån var värt hela turen. Det fanns 120 tyskar här under andra världskriget och dessa hade att beskydda några båtar i viken från grekiska ubåtar. Vilket slit att släpa upp betong till bunkrar som man sedan i fukten bodde i. Usch.
Efter promenaden stärkte vi oss med en pita gyro i Toroni och sedan promenerade vi tillbaka till båten.
Man missade inte skyltningen för det satt en var 50e meter
På sista stigningen hade man bytt ut skylten med kanonerna. Akropolis till höger
Utsikten över den smala inseglingen till viken. Ankringen ligger bakom berget till vänster
Bra karta över Porto Koufo
Toroni Beach, Här hittar man i stort set enbart folk från Balkan
I dag började vi dagen med båtvård och sedan tog vi busen till Nea Marmara för att se något nytt. Det är attan så mycket obebodd skog det finns här. Som att köra i Norrland. Efter kaffe och glass tog vi bussen tillbaka igen. Det fanns inte så mycket val för det går bara tre bussar om dagen. Vi trodde så klart att röda siffror i tidtabellen betydde söndag men det betyder här att den inte går på lördagar. Grönt betydde att den inte går på söndagar. Naturligtvis helt logiskt – eller.
Snyggaste Port Police-hus vi sett-
Tillbaka vid dingen visade det sig att golvet punkterat. Shit. Otroligt nog hittade jag direkt hålet men vi saknar fräsch gummiblandning, Får handla detta på Lesbos och klara oss utan dinge till dess, eller bara ta med pumpen.
Nu är vi klara att gå i morgon bitti
Synapsens blog 