Poros

Poros

Zea Marina, Pireus. Seglad distans 3 nm. Totalt 254 nm

Vi fick några riktigt fina dagar i Poros där vi både hann med oss själva och lite båtvård.

Som vanligt lade vi oss för ankare i Navy Bay precis väster om staden. Här ligger man bra och det är nära till bryggan och en helt otrolig vy över Poros och Peloponnesos. Det har tillkommit en del bojar sedan vi var här senast men det finns fortfarande rikligt med plats. Första natten var det bara ytterligare en båt men sedan har det fyllts på.

När vi skulle in med tvätten startade motorn perfekt och skvallerstrålen fungerade. Sen öste vi på mot bryggan och väl där rök det om motorn. Ingen svallerstråle längre. Vi satte full fart mot den ostligaste tillbehörsaffären där ägare talar svenska eftersom hans son bor i Götet. Han ringde mekanikern Stamitis som direkt tog färjan från Galatas på andra sidan och bort till oss. Inom en halvtimme hade han motorn under armen och körde iväg tillbaka till färjan på sin moppe. Några timmar senare var motorn klar. Han hade lyckligtvis alla reservdelar hemma, både impeller och den plastring som motorn roterar på. Efter detta fick vi lite mer lugn i själen.

När man väl är i närheten av en välsorterad hamn hittar man alltid några saker på listan över defekta saker som behöver bytas så det blev också en hel del arbete med båten även om inte promenader i land försummades

Här har påsken ännu inte infallit utan det var palmsöndagen i går. Det var vackert smyckat med palmblad i kyrkan. Vi satte oss på en uterestaurang och firade den svenska påsken och det faktum att det var drägligt att sitta ute för första gången.


Det är fortfarande exceptionellt kallt här. När vi vaknar är det 11 grader och smyger sig upp på 15 under dagen. Vattnet är bara 12 grader. Kommande vecka skall våren komma här enligt prognoserna i alla fall.

Efter en fantastisk soluppgång i måndags seglade vi så upp till Pireus där vi skulle möta upp med Bente och Lars. Marie åkte så hem i onsdags

Annonser

Bra väder västerut

Poros. Seglad distans 93 nm. Totalt 223 nm.

Så har vi kommit fram till Saroniska viken. På måndag kommer Bente och Lars och på onsdag flyger Marie hem så det var dags att komma västerut. Kylan gör också att det inte är lika kul att vara ute och segla.

I onsdags seglade vi från Tinos framåt morgonen. Vi väntade på att flickan som tog betalt i söndags skulle dyka upp igen men så skedde inte. Det kostade annars 8 € per dag att ligga där.

Som vanligt var det kallt på morgonen och både långkalsonger och fyra lager tröjor åkte på. Efter en smakfull start i halvvind dog vinden fullständigt och hela havet blev så där oljigt som bara en bleke på havet kan bli. Till sist blev det så varmt i lä bakom sprayhooden att vi kunde ta på oss shorts.

Efer 45 händelselösa sjömil kom vi till Ormos Fikiadha på Kithnos. På nordvästsidan av ön ligger en liten ö, Nisos Ay Loukas som hänger ihop med Kithnos med en smal sandremsa. Man kan ankra på bägge sidor av sandremsan och för några år sedan valde vi den västra, nu den östra. Vi pumpade upp dingen men gick dock aldrig i land. Medan vi lade ut ankaret kom en fransk aluminiumbåt och lade sitt ankare precis där vi var och när vi tittade undrande på honom ryckte han bara på axlarna och sa att det inte störde honom om vi kolliderade. Vi lyfte vårt ankare och lade oss 100 meter bort.

I torsdags skulle det komma åska, vind och regn kring Peloponnesos framåt eftermiddagen så ankaret åkte upp redan kvart över sex. Åter dags för långkalsonger och fyra lager tröjor men nu var det så kallt att jag satt på nedgångstrappan. 13 grader och 7-11 m/s in från låringen. Det blev en helt underbar seglats västpå. Mitt för öppningen till Saroniska viken ligger ön Yeoryios. Helt oanvändbar för allt har jag förstått men så var inte alls fallet. Den lilla ön var översållad av vindkraftverk och hur de kommit upp på ön och upp på toppen är för mig en total gåta. Dessutom används ön att ankra bakom för båtar på redden som tydligen inte vill betala väntpriserna till kineserna som äger Pireus hamn. Efter Yeoryios kommer man också i lä under Sounion så resten av turen mot Poros tillryggalades i lättare halvvind dock fortfarande med god fart. Betydligt varmare och den sista plattlänsen mot ön blev riktigt behaglig.

Soluppgång medan R Bordeaux girar 12 grader för att komma exakt en sjömil bakom oss. Vänligt

Yeoryios

En timme efter att vi ankrat upp väster om staden kom åskan, vinden och regnet så prognosen var det inget fel på.

På väg in mot Poros från öst

Det är så här jag föreställer mig att vindarna borde se ut vid et vulkanutbrott. I övrigt ganska ovanligt

Glad påsk önskar vi på Synapsen

Tinos – en otroligt spännande ö.

I antiken hette ön Oiphoussa med hänvisning till de otaliga ormar som fanns på ön. Även feniciskans Tenok betyder orm. I sin visdom skickade dock havets gud Poseidon några storkar som åt upp alla ormar så att dessa nu är utrotade . Alla skänker vi en tacksamhetens tanke till Poseidon.

Från nutidens vallfartsort Tinos söderut mot antikens stora vallfartsort Delos där sjöfararnas orakel härskade.

Under Venetien kom ön att bli katolicismens starkaste fäste och bland öns femtiotal byar är många katoliker och det finns många katolska kyrkor.

1822 såg en nunna att en gammal kvinna gräva på en åker och då hon i drömmen såg att det var jungfru Maria som grävde åkte hon dit och hittade en ikon på jungfrun samtidigt som en källa sipprade fram. En grekiskt ortodox kyrka till Marias ära byggdes och snart stod det klart att många pilgrimer som kom hit helades från sina sjukdomar. Bättre blev tydligen resultatet om man kröp upp till kyrkan. I dag är Panagia Evangelista det största vallfartmålet i Grekland. Tusentals på tusentals pilgrimer kommer med färjorna och många kryper sedan vägen upp till kyrkan som nu har belagts med en matta i ”krypfilen”. På vägen upp köper man små foliebitar med den kroppsdel man vill ha helad, små plastflaskor och ett riktigt långt ljus och sedan sätter man ljusen i entrén, köar för att komma in och kyssa ikonen, hänga upp foliebiten och sedan ner en trappa till valven och fylla flaskorna med vatten. Kryparna har företräde i kön och får krypa mellan benen på de andra köande. Lite absurt det hela för en vanlig agnostiker. Lite udda också att detta är en ö både med ett starkt katolskt och ett starkt ortodoxt fäste.
Efteråt samlas folk på stan och livet går på som vanligt. Många stannar på ön någon eller några dagar och i stort sett hela turismen här är grekisk.



Man släpar in sina tomma småflaskor och ut igen fulla med vatten. Marie bevakar dörren


Här finns både ljus och knäskydd att köpa

”En salig blandning”

På söndagskvällen kom färjan in med öns fotbollslag som just vunnit Kykladmästerskapen. Ackompanjerade av trumvirvlar gick man upp till kyrkan för att tacka Maria.

Allt det blå i hamnen är plats för fotgängare. Det måste väl vara möjligt för kryparna att komma till buss eller färja utan att riskera att bli påkörda. Set udda ut i Grekland där trottoarer ammars är mest till pynt

I måndags gick vi promenader, arbetade med båten och väntade vi hela dagen på att det skulle börja åska och regna. Mullret och blixtarna kom från alla håll men höll sig runt omkring själva hamnen. När vi på kvällen satt på vårt favoritcafé och läste började det så smått regna. Vi hann tillbaka till båten och sen kom några av de värsta skyfallen och åskvädren vi varit med om. Det fortsatte sedan hela natten.


Första reparationen av fenderbrädan. Dag två gick den av helt.

På tisdagen skulle det blåsa 13-16 något son snart visade sig vara helt fel. Det blev till över 20.  För att inte vara i båten hyrde vi bil och körde runt på ön och besökte några av alla dessa byar som ligger här. I forna tider höll man duvor på ön eftersom de lättare hittade egen föda än höns. Fantastiskt vackra duvslag finns fortfarande kvar överallt på ön tillsammans med underbara terrasseringar. Det fanns något vackert att titta på bakom i stort sett varje hörn. Dessutom har ön mycket vatten och allt regnande därtill gjorde blomsterprakten enorm. Det enda som sved var kylan och blåsten




Volax, en by mitt bland stora runda stenar

Inte lätt att bygga hus under dessa förutsättningar.


Alla dessa otroligt vackra duvslag

På rekommendation från biluthyraren beställde vi lunch på en liten taverna en bit bortom huvudvägen. Den slags info är jag normalt skeptisk mot men inte mycket var öppet. Det visade sig att vi fick en helt fantastisk lunch, gjord på lokala produkter. Minnesvärd.

Brasan tänd för att få lite värme

Mot eftermiddagen traskade vi i en liten by i förhoppning att hitta lite eftermiddagskaffe men en caféägare hörde oss och slog upp portarna och plötsligt hade vi kaffe. Alla är glada för den lilla business som kommer.

Väl tillbaka i båten hade fenderbrädan knäckts på mitten och båten studsade som en gummiboll så vi beslutade oss för att ta med våra böcker och ta vår sundowner på Apenanti. Äta gjorde vi också ute och när vi kom tillbaka vid tiotiden hade det börjat mojna.

Apenanti ligger i den låga byggnaden vid sidan av museet

Det blev många bilder men så var det också en otroligt spännande ö

Äntligen iväg

Tinos. Seglad distans 120 nm. Totalt 130 nm

I torsdags var det dags att få på nytt styrdon till bogproppen. Vi gick över till stadskajen längst in och lade oss på Coast Guard kajen för där har det varit tomt hela veckan. Efter en kvart kom ändå Coast Guard båten men fortsatte in mot marinan. Dock blev vi lite nervösa för att ligga kvar om de hade sett oss och tänkt komma förbi och ge oss en reprimand. Vi flyttade oss några båtlängder fram men då kom en kille och berättade att han väntade på dykaren för de skulle lägga ut nya mooringlinor. Vilken otrolig aktivitet i denna stad där det normalt sett inte händer något alls.

Efter en halvtimme kom elektrikern och satte dit styrdonet. Det var inte helt enkelt eftersom innerdiametern var 60 mot den gamla på 52. Vi fick borra upp ett större hål i piedestalen. Efter en timme var han klar och vi fick snabbt städat upp allt borrdamm. Sen var det dags att komma ut på havet.

Efter knappa två sjömil för motor rakt mot vind och sjö på dryga metern var det dags att svänga åt NW och få upp seglen i en härlig halvvind på 6-11 m/s. Vi snittade så dryga 8 knop upp mot Pathmos där vi la till som enda båt i hamnen efter att en svensk just lämnat. Det var vackert att titta upp mot den gamla Choran och det gigantiska grå klostret som mest liknar en gammal fästning vilket det antagligen också varit. Efter en halvtimme kom dock en ny väderprognos och då hade man bytt vindriktning mot SE och 14-16 m/s. Pathmos är helt öppen mot SE och det är mycket ovanligt att djupa lågtryck passerar söder om. Enligt guideboken (skriven av Heikell som jag nämnde i förra bloggen) bör man inte ligga kvar i hamnen vid hårda vindar från SE.

Ny plan och vi siktade nu mot Arki som skulle ligga utanför den hårdaste vinden. Det blev platt läns upp mot Arki och naturligtvis inte samma fart. Väl inne fanns det inte andra seglare (det kom en engelsk båt lite senare) men vi fick hjälp med tampar av en man som höll på att klargöra sin taverna inför sommaren. Arki är en härlig liten ö utan någon egentlig sammanväxt by. Det är enstaka spridda hus på hela ön och ett tjugotal tillsammans i hamnlägret. Halva ön eller mer är faktiskt helt obebodd.

Huvudvägen på ön från färjeläget

Det liknar vår skärgård i Bohuslän

Fredagen ägnades i stort sett helt åt Clementine Churchill. Det regnade ute så det fanns inte så mycket annat att göra. På eftermiddagen blev det dock till en längre promenad. Trots att det börjat blåsa rejält och det blivit ganska kallt

I går steg vi upp medan det var beckmörkt och precis som det började ljusna lättade vi ankaret. Det skulle bli en behaglig tur på 80 nm i halvvind var det tänkt. Ca 60 nm söderut stod kulingen fortfarande på och drog upp en signifikant våghöjd på 1,5 meter. De stora betydligt högre. De första timmarna var riktigt bra men sedan mojnade det och vred mot öst så att det blev platt läns. Det betydde att vi fick motorsegla på platt läns med en enorm dyning rullande in tvärs. Rejält kallt blev det också när regnet började trycka på akterifrån.

Slutligen hade vi skakat runt på tanken så mycket att det lossnade lite dieselpest och satte stopp i bränsleröret vi avstängningen. Motorn hackade till ett tag och sen dog den. Det blev till att montera av slangen och suga bort proppen med en vakuumsug till att ta upp olja med. Processen är beprövad och fungerar alldeles utmärkt på vår båt. Dock inte så enkelt i hög sjö.

Bra skaffning trots hög sjö

Strax väster om Tinos dök det upp något lite udda. På fenorna såg det ut som fem delfiner men de rörde is som valar och dök väldigt långsamt och kom inte upp till ytan igen som delfiner skulle ha gjort. Vad det var blev vi inte kloka på, möjligen Rissos delfin.

Mellan Mykonos och Tinos var det nästan bleke men den sista sjömilen blåste det upp till 14 m/s. Det blev till att lägga till i hård vind med två grabbar som ville hjälpa till men som man klarade sig bäst utan. När vi lagt till och duschat vräkte regnet ner men vi valde ändå att gå ut och äta eftersom all mat ombord var slut.

En vecka i Lakki på Leros

Förhoppningsvis är vi klara att gå norrut i morgon så nu är det dags att summera veckan här.

Efter en natt på ankare i viken gick jag in i Leros marina (det kostar 32,76 per natt, priserna finns på nätet). Stormen var annonserad till lördag och vi två som låg ankrade hela natten gick i stort sett in samtidigt. Marinan är extremt flott och välskött och inte alls dyr om man ligger på längre tids kontrakt. Det finns många stora båtar här och som första hamn vi sett finns här fler Amel än Bavaria. Dessvärre har ännu inte restaurangen och baren öppnat så det saknas ett naturligt samlingsställe.
Den stora kranen lyfter 160 ton.
Snyggt om man har massor av tid till målning

Lördag morgon kom så stormen och det blåste konstant 20-26 m/s. Marie skulle komma med flyget från Aten och när hon meddelade att hon satt i bussen till flygplanet blev jag faktiskt oroligt. Plötsligt skulle dock alla ut igen och tillbaka och sedan fick även hon ett dygns fullpension på flygplatsens fina hotell. Själv kom jag inte ur båten på hela dagen med allt regnande och blåsande.

vackert grönt av allt regnande

Både blåst och regn har sedan fortsatt fram till i dag på eftermiddagen. Det var dock tillräckligt lite för att Maries flyg skulle gå på söndagen men tillräckligt mycket vind för att man inte ville flyga med fullt flyg. Marie kom dock med, det gjorde inte alla andra. Nu har det äntligen slutat att blåsa och regna. Efter en skur i dag på eftermiddagen sken plötsligt solen och nu är det stiltje.

På grund av vädret har det blivit mycket arbete gjort inne i båten som vi har legat lite efter med. Allt inne tar så förbaskat lång tid. Byte av sex skruvar till luckgaraget tog sammanlagt åtta timmar över två dagar, byte av en lampa tog två timmar och sådär har det fortsatt.

Mina hand efter att ha försökt få på en mutter bakom takpanelen

Var dag har vi cyklat bort till stan och handlat lite allt från mat till reservdelar. Vi har också passat på att äta lunch i ett litet pita gyro ställe. I dag var vi där för fjärde gången och då dök Rod Heikell där inne. Det är han som skrivit alla seglingsguider över Grekland, Italien och Turkiet.

I morgon ska (förhoppningsvis) vår nya kontrollpanel till bogproppen monteras och sedan bär det av norrut mot Pathmos. För montering måste vi gå över till stadskajen för här inne får bara varvets personal arbeta.

Vi har också en trevlig båtgranne, Henning, som vi har tagit en kombinerad eftermiddagskaffe och sundowner tillsammans med. Han har också introducerat oss till stadens patisserie och en hel butik fulla av kakor är ju inte fel. Dessutom kakor som inte alls är så otäckt söta som dom kan vara här i Grekland.

Lakki då? En mycket udda stad som byggdes av italienarna under ockupationen när de hade en flottbas här. Arkitekturen är storstilat Mussolini och passar inte alls in här. Mycket är dessutom förfallet. I början är det svårt att tycka om staden men efter ett tag så växer den och plötsligt förstår man alla den som har årskontrakt här.

Waterfront. Här har många italienska filmer spelats in

Greek time. Som vanligt ingen av de två klockorna som fungerar

Premiärturen

Lakki, Leros. Seglad distans 10 nm. Totalt i vår 10 nm

I går började jag så smått bli färdig med att fixa allt ombord. Vid kontroll av bogpropellern så fungerade den alldeles utmärkt åt bb men inte alls åt sb. Det visade sig att kontrollpanelen lagt av. Nu är väl det inte ett så stort problem förutom det att jag är på en ö i Grekland. Sidepower gick inte att få tag på inom rimlig tid men en Lewmar ska kunna vara här på måndag. En tiondedel så avancerad som en fjärrkontroll till TV’n men tio gånger så dyr. 220 € plus ilfrakt plus lite montage. Det är bara att bita i det sura äpplet.

När allt detta var utrett i dag var det dags att sjösätta båten. Där gick allt perfekt. De nya ventilerna och genomförningarna var täta och motorn fungerade. Direkt satt jag så kurs syd mot Lakki på öns västsida. Här lade jag mig för ankare precis utanför staden. Det var lättast så när förseglet skulle upp och dessutom absolut billigast. I morgon går jag dock in till Leros marina ett par dagar. Marie ska komma på lördag. Det ska dessvärre också ytterligare en vårstorm så det skulle inte förvåna mig om även hon får en fridag med helpension i Aten. Inges skada skedd i så fall för här ska det inte bara blåsa, det ska regna en massa också. Hur det bli med den saken kan jag återkomma till.