Rhodos

Lindos, Rhodos. Seglad distans 27 nm. Totalt 495 nm

Det blev fyra dagar i Rhodos stad. Vi ankom i måndags till Mandraki, den gamla hamnen. Här blev vi mottagna av marinero och anvisade plats med eget ankare men med en mooringlina för att hålla upp  fören där vinden skulle ta till.

Här stod Kolossen. Nu ligger vi här

Staden var ny för mig men väl knappast för majoriteten av svenskar. De första charterresorna hit var på 60-talet när ön var en billig plats att semestra på. Staden är otroligt charmig med de små gatorna byggda av korsriddarna på 1300-talet: Både stormästarens palats och sjukhuset som nu hyser det arkeologiska muséet var väl värda ett besök. Långt innan stormästarnas tid hade ön som en handelsplats mellan öst och väst naturligtvis många andra storhetstider.

Marie hälsar mig välkommen till stormästarens palats. Lägg märke till att det inte finns något räcke. Det fanns det inte på någon av de äldre trapporna
Korsriddarnas sjukhussal. De små nischerna till de riktigt sjuka

Jag hade frågat den unga damen i marinans reception var man borde äta, en kanske onödig fråga i en stad när det står inkastare till restaurangerna var tionde meter. Så inte alls. Vi fick ett råd att äta på en tvärgata vid mitten av den stora gågatan och när vi passerade där på eftermiddagen såg den ut som alla det andra tio runt omkring. På kvällen dock var detta det enda stället utan inkastare och när vi frågade var det fullt. Det fanns bord en trappa upp på balkongen så det tog vi. Vid sidan om satt tre systrar från Persien som tillsammans med övriga fyra syskon spreds ut i världen när ayatollorna tog över. Nu bodde två i Tyskland och en i USA. Naturligtvis väckte det också en tanke på vilken värld vi har skapat när vi nyligen stöttade den arabiska våren.
Vackert arrangerad busk

På tisdagen var det dags för vaktbyte ombord. Håkan och Jerry flög hem och Marie kom tillbaka. Vi har funderingar på att komma tillbaka hit till hösten så vi rekade lite. Marinan som ligger på stans östsida verkar väldigt välskött men omgivningarna är allt annat än fina. Klassiska hamnkvarter. För vår båt kostar det 35€/natt i marinan medan vi bara gav 20 i Mandraki som ligger perfekt och faktiskt är skapligt tyst.

Tillsammans fortsatte vi också att njuta av både den gamla och den nya staden. Till sist blir man som i alla turiststäder trött på tingeltangel och inkastare.

Vid sidan om kryssningsfartygen ser de gamla vakttornen pyttesmå ut

Tingeltangel för – nästan – alla
Rhodos norra rev
Tur att flytkuddar finns

I går hade det mojnat så mycket att det var läge att gå. Vi är på väg till Kreta och förhoppningen var att spendera lite tid på öarna söder om Rhodos men vädret vill annorlunda. En meltemi är åter på väg och det finns ett fönster öppet mot Kreta på söndagen och sedan är det stängt i en vecka om man inte tycker väldigt mycket om bidevind i 13-17.

Vi seglade söderut i halvvind mot Lindos som är ön äldsta huvudstad. Viken är underbar och staden med sitt fort och sitt Akropolis är fantastisk men ankringen är en mardröm. Botten är full av kantiga stenblock där kättingen kan sno in sig i en smal skreva. Vi droppade ankaret i den norra viken men när jag dök ner och kollade hade kätting och ankare lagt sig i en allt för smal skreva. Vi beslutade att ankra om närmare badstranden och det verkade skapligt bra när jag kollade. Då vred vinden och det blåste på rejält så i morse hade kättingen lika förbaskat kilat sig mellan två stenar. Plötsligt gled den dock bara upp ur skrevan och vi kunde lätt stressade få upp ankaret med lite hjälp av triplinan som är en absolut nödvändighet här.

En mardröm till ankarplats

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s