Skyros

Skiathos stadskaj. Seglad distans 104 nm. Totalt  höst 208 nm

I måndags lämnade vi Steni Vala exakt vid soluppgång. Lite tidigare hade vi vinkat av Julia Too. När vi närmade oss Peristera försvann solen igen bakom berget så vi fick två soluppgångar denna dag. Efter att ha tråcklat oss ut genom den yttre skärgården satte vi av österut mot Skyros. På vägen fick vi dessutom ta oss igenom den väldigt låglänta skärgården vid Skantzoura och gå mellan ön Valaxa och Skyros. Jag hade nog inte vågat mig på det om inte Michael sagt att det var minst 3,2 mellan öarna. Det visade sig senare att alla segelbåtar tog den vägen men det visste inte vi.

Soluppgång Steni Vala

Gattet mellan Skyros och Valaxa. På 10 m djup kunde man se varenda sten. Något av det klaraste vatten vi sett

Hamnen i Linaria visade sig vara lite annorlunda än andra grekiska hamnar. Visserligen kostade det 16€ men då fanns det finna mooringlinor, hjälp att lägga till, bibliotek, datorrum, tvättstuga, duschar och toalett. Dessutom kom hamnfogden direkt med den finaste landgångsplanka vi sett. Han var vänligheten själv och hjälpte oss med allt vi behövde. Biblioteket fanns på hamnplan i fina hyllor indelade efter språk. Det var bara att ta några böcker och lämna några man redan läst. På dörren till duschen stod det att det var discodusch efter kl 20. Vi fattade inte vad det betyder men precis kl 20 slocknade den vanliga radiokanalen och det kritvita ljuset försvann och ersattes av discokulans kulörta fläckar på väggar och golv. Despacito spelades på max och jag upptäckte att jag stod och dansade i duschen.
Bokhyllorna på kajen och en del av landgången vi lånat Linaria. så våldsamt stort är det inte  När färjan kom in fick vi alla tomtebloss av caféägaren. Så vinkade vi med dem medan Wagner spelades högt så att alla på däck vinkade. Bra marknadsföring.

Inte bara duscharna var moderna utan hela hamnen. Det gjordes mycket för att locka hit fler seglare och turister. Mängden fisk i det blåa ljuset var nästan overkligt.

I tisdags hyrde vi bil och körde runt ön. Eller kanske öarna?  Ön är delad i två av ett låglänt område på bara någon meter över havet. Den södra delen är helt torr och stenig och den norra är lummigt grön. Vi började på den södra delen och körde upp till Ari som är en högplatå med en av Europas få bestånd av vilda hästar, en ponnyart avlägset besläktad med shetlandsponnyn. I den rejäla värmen såg vi inga hästar men när vi tittade närmare efter upptäckte vi en get i skuggan av nästan vartenda träd. Efter Ari fortsatte vi till vägen tog slut, ett kanske lite överilat tilltag eftersom den sista kilometern var väldigt brant utför en klippa ner till en väderstation. Inger särskilt att se där. När vi så kom tillbaka till det låglänta som delar ön såg vi plötsligt en hel drös av hästar.
På sydsidan i vår något blodfattiga bil som vi hyrt av Anemos Sista biten mot havet

Efter sydsidan åkte vi till huvudortens sjösida, Molos. Lågländ terräng med utspridda små hotell och studios. Området liknade mest av allt Skagen. Härifrån avseglade Achilles till kriget i Troja. Odysseus tittade förbi på vägen dit och övertalade sin rival att åka dit väl medveten om hans förväntade öde. För att få lite rättvisa på slutet tog det så Odysseus tio år att komma hem till Ithaka. Ute på udden tittade vi också på kyrkorna, uthuggna direkt ur stenen.

Efter udden tog vi nordsidan och den vackra skogen. Av och till är vägen så smal här att man undrar om det verkligen är en huvudväg eller om man hamnat fel. På hela dagen mötte vi tre bilar. Det är totalt öde de flesta ställen och enligt en servitris berodde det på ”krisen”. Det betyder antingen att de har mest grekiska turister här eller att östeuropéer har mindre pengar. Skyros har nog aldrig varit stort bland skandinaver

Huvudväg?

Dagen avslutades med en tur upp till Choran som var ganska annorlunda från andra vi sett. Här fanns knappt några affärer, inga torg och inga öppna café. Vi hittade ett men de serverade bara grekiskt kaffe. Högst upp låg ett venetiansk fort som under åren förvandlats till ett kloster. Vi tröttnade ganska fort på detta gytter av trappor med enbart stängda dörrar, handlade på öns enda stora affär och åkte tillbaka till Linaria.
Man på åsna på väg mot choran, 2017 Klostret 
Rejäla druvor växte det i choran i alla fall

Molos uppe från byn. Kyrkorna längst ut på udden

Det var meningen att vi skulle stanna ytterligare några dagar men när vi vaknade hade prognosen ändrats så att det skulle bli väldigt skvalpigt i hamnen på torsdagen så vi bestämde oss för att gå. Resten av byn får vi se vid ett annat tillfälle. Tillbaka till Skiathos växlade vinden så att vi fick allt från slör till kryss och däremellan stiltje. Mer om Skiathos senare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s