Bra dagar för böcker

Orei, Evia. Seglad distans 70 nm. Totalt 433 nm.

Tjugo minuter i tre blev vi, en och en uppkallade på radio för att vi skulle vara stand-by för broöppning och vid slack kl tre var det bara att gå igenom. Problemet var väl snarast att vi var fem båtar och på andra sidan var det bara tre platser kvar på stadskajen. Vi hade redan utsett prioritering och kom in på vår tvåa. Här låg man visserligen på ett avspärrat område där man håller på och borrar men det var bättre än längre fram där man låg på tvärs av strömmen.  Det var skönt att lägga sig igen och på morgonen började arbetarna borra utan att bekymra sig för mycket om oss. Oväsendet gjorde dock att vi satte kurs mot nordväst så snart morgonfrallan var inhandlad. I lätta vindar fortsatte vi så till den stora viken Atalantis på fastlandssidan är vi lade till utanför den till synes helt slumrande byn Ay Ioannis Theologus. Det var en perfekt dag för att ta det lugnt på båten medan den tuffade framåt i den norra delen av Eviasundet.

Stilla ankring i stor vik
Det blir stora ärr i naturen när man ska bygga en motorväg

Torsdagen började som onsdagen slutade – i bleke. Det blev vidare motorgång norrut och därmed ytterligare god tid att läsa böcker. När vinden äntligen kom vid viken in mot antikens Thermopyle så var den naturligtvis rakt emot. I denna del av Grekland ser man inte så mycket segelbåtar men när vi väl mötte en i sundet så visade det sig vara svenska Sally Ruth.  http://sallyruthsailing.blogspot.gr/
Fram på eftermiddagen kom vi fram till Orei och vi trodde först att vi skulle vara helt ensamma för att det är ganska tidigt på säsongen. Plötsligt kom dock 11 charterbåtar och minst lika många privatbåtar så det var nästan fullt i hamnen. Ovanlig dag.
Från hamnen traskade vi till Dimitris varv. Där ska vi lägga upp båten i sommar och vi ville se hur det ser ut. Alla vi mött talar väl om Dimitris
På väg från Dimitris stannade jag och fotograferade några rosor och då kom ägarinna ut och gav oss några kvistar
Fiskafänge i hamnen!965 fastnade denna marmortjur i en fiskares trål. Den är från 400 f.kr.
Strandpromenaden i Orei

Annons

Tidvatten i Grekland

Just nu väntar vi på broöppning i Chalkis. Den sker alltid vid första slack efter 22.00. Vi hade ingen aning om att det marginella tidvattnet i Grekland skulle vara något man tänkte på. Här i Chalkis är det annorlunda. Alla seglare pratar tidvatten. Som mest här är det 0,8 m men i dag bara 0,3. Öppning vid bron är bara 24 m bred och 6 m djup så det är en enorm mängd vatten som skall färdas igenom här. Tidvattensströmmen är 6-7 knop ibland betydligt mer än så. Det är inget man skulle vilja bege sig ut i.
Väntan på broöppning. Först går man till Port Authority för att betala. Där gås alla båtpappren igenom noga. När man har betalat måste man gå en bra bit till Cost Guard som hanterar öppningen. Där läser man igenom alla papper en gång till. Smidigt

Bron kvällstid. Små båtar åker fram och tillbaka genom strömmen och dörjar fisk

Det finns två broar mellan Evia och fastlandet, en motorvägsbro lite längre söderut och så stadsbron mitt inne i stan. Det är den vi ska förbi. Trafiken i denna stad är kaotisk nog till att börja med och skulle bron öppnas under dagtid skulle det plugga igen hela staden.

Full fart på strömmen

Det blir till att sova lite och sen försöka piggna till fort.

Den först bron här byggdes redan 411 f.kr och romarna bytte sedan ut den mot en öppningsbar så att man kunde segla igenom sundet. Sedan har Venetien och turkarna slagits här under många är. Venetien kallade staden och ön Evia för Negroponte efter bron. Turkarna tog över på 1470-talet och byggde i slutet på 1600-talet fortet på andra sidan som skulle visa sig ointagligt för venetianarna. Först 1836 blev området grekiskt när den grekiska staten bildades

Chalkis från fortet. Bakom lastfartygen ligger marinan och ännu längre bort ser man insnävningen som ses till höger på bilden under.

Negroponte. På bilden ser man att nuvarande Chalkis ligger på utfyllt område som förr var ö.

 

Kättingen är aldrig starkare än sin svagaste länk.

I går hämtade jag Marie i Aten. Det var varmt och härligt men på eftermiddagen blåste det upp till stormstyrka på över 20 m/s. Alla i marinan tittade till sina förtöjningar men det var bryggans förtöjning som brast. Plötsligt hängde vi alla i några tampar och de fasta eldragningarna. Det blev mycket arbete för oss alla att säkra bryggan med tampar. Sedan kom kustbevakningen och brandkåren som satte över en brandstege till oss och med hjälp av lite landgångsplankor på dessa kom vi iland så att arbetet kunde gå vidare. Kranbil och dykare rekvirerades och eftersom detta är Grekland där alla är villiga att hjälpa till så var bryggan på plats igen inom några timmar. I dag tog man det mer tidskrävande arbetet att dra helt nya elkablar till bryggan. Vi var med om samma för ett tiotal år sedan i Helsingborg och där tog det ett par dagar att fixa med nödtampar tvärs över norra hamnen. Sedan inträffade det också i Port Soller på Mallorca men där var man helt ointresserad att hjälpa oss på båtarna.

Marie och jag tog en tur upp i bergen till Dirfi som är den högsta toppen.  Vägen slingrar sig snabbt upp på över 1000 m och över tvåans växel var inte att tänka på. Efter passen går det snabbt utför igen till den lilla bergsbyn Stropones med 500 invånare. Vi stannade och fikade och konstaterade att det fanns ca 400 stolar på fiken varav ca 10 var upptagna. Efter fikat gav i oss av hemåt igen och hann med en tur upp till fortet på fastlandssidan innan det var dags att lämna tillbaka bilen.

Körsvennen

I går hyrde Hugo och jag en bil och åkte upp i bergen mot Delfi. Det är en vacker tur först över de kustnära kullarna och sedan ut på det bördiga slättlandet mellan Aten och Lamia. När slättens grönska övergår i ett mer kargt bergsområde börjar klättringen uppåt, hela tiden med den snöklädda Parnassos i bakgrunden. Vi passerade Arachova som ligger på 1000 m där Parnassos ski area börjar. Arachova liknar vilken skidort som helst i Alperna, gamla hus och modern skidutrustning varvat med lite turistartiklar. Kanske inte vad man förväntar i Grekland dock.

Vinodling i dalen

Ginst och snö

Arachova

Delfi ligger inte så många kilometer ner på andra sidan. Den dramatiska naturen byts på denna sida ut mot ett hänförande mjukt bergsområde. Delfi har jag skrivit om tidigare också. Här huserade oraklet som var en lokal flicka som talade i tungor och vad hon sade översattes sedan av en rad präster så att svaret skulle passa frågeställaren. I min värld liknade det hela mest ett tidigt trendinstitut eftersom man hade flera hundra medarbetare ute i världen som höll fingrarna i luften för att se åt vilket håll de politikiska vindarna blåste.

Denna gång fastnade jag för skulpturen ”Körsvennen” en yngling i brons som stod i en vagn dragen av hästar, hur många vet ingen. Det är den enda bevarade antika bronsstatyn i naturlig storlek, ett mästerverk som räddats av en katastrof. Körsvennen beställdes av Polyzalus för att fira dennes seger vid de Pytiska spelen 478 eller 474 f.kr och sattes upp i vid Apollotemplet. Allt totalförstördes vid den stora jordbävningen 373 f.kr Statyn begravdes under rasmassorna och grävdes inte fram igen när Delfi återuppbyggdes. Några år senare plundrades Delfi på alla sina rikedomar under den feniciska invasionen. Körsvennen, dock endast med rester av vagn och hästar blev kvar under jorden och grävdes först fram på 1890-talet.

Efter Delfi fortsatte vi mot väst till den lilla byn Chrissos där vi som enda gäster åt på byns enda Taverna. Härligt hemlagade vindolmar och souvlaki på lamm. Efter maten körde vi hela vägen tillbaka igen, nu med stopp i Arachova för att få en kopp kaffe på torget. Vi var tillbaka i båten i lagom tid för att sedan ta en promenad i Chalkis och få en middag i solnedgången vid bron.

Lunch i Chrissos

I dag har jag kört Hugo till flygplatsen i Aten och nu sitter jag på IKEA och väntar på Marie som kommer med ett senare flyg.

Totalt Bleke

Chalkis, Evia. Seglad distans 28 nm. Totalt 363 nm.

I går tog vi en promenad upp på berget bakom Karavos och sedan gick vi vidare till Aliverion. Karavos är bara en lite hamnort med en bagare och en grönsaksbil som kommer några timmar. Ska man handla mer måste man ta sig till det lite större samhället Aliverion som är en dryg halvtimmes promenad bort. Där hittade vi en affär och kunde handla de saker vi behövde.

Berget vi traskade upp på

Karavos med ängarna runtomkring. I bakgrunden cementfabriken och på piren ligger vi
Aliverion med ängarna utanför

Felnavigering

Väl tillbaka i båten bestämde vi oss för att dra vidare västerut och ankra i någon av vikarna precis före Chalkis. Samtidigt med oss gick även några franska båtgrannar som vi pratat en del med. Ett äldre par (samma ålder som oss väl) med en Moody 45 och som alltid hade med sig skeppare när de seglade. Vi fick pratat både med ägarna och med skepparen även om han tyckte det var lättast att prata när ägarna inte var i närheten.
Båda båtarna stävade så västpå i nästan samma fart över ett totalt stilla sund. På vägen upp slutade även den nya plottern att fungera så vi fick navigera med paddan i stället. Den funkar såklart lika bra. På väg mot Chalkis såg vi flera flygformationer som var ute och lekte. Ibland med olikfärgare rökpuffar.

Sju flygplan  formation ovanför halkis

När man närmar sig Chalkis kommer några försnävningar i sundet med mycket sandbankar och grunt vatten. Stränderna innehåller mest industri såsom varv och cementbruk. Vackert är det inte. När vi kom fram till ankringsvikarna var utsikten så nedslående så att vi gick vidare till segelklubben i Chalkis i stället. Här lyckades vi hitta en plats där vi efter lite snack kunde få ligga i några dagar efter att en tysk medlem talat väl för oss. Efter att de senaste åren haft att göra med östeuropeiska charterbåtar som lekt radiobilar har man helt tröttnat på att ta emot gäster som tidigare alltid var välkomna här. Synd att några få ska få förstöra. Jag förstår medlemmarna. De upplåter sina platser till främlingar men som gäst måste man betala hos Kustbevakningen. Det kostar knappa 5 € att ligga här så man blir ju inte fattig precis. Kustbevakare var dock lite förvånad över att vi fått en plats.

Styrbords- babordsgrabbarna

Segelklubben i Chalkis

I dag har vi tittat på stan som är otroligt ful men ändå har en viss charm om man kan bortse från alla bilar (vilket inte är så enkelt). På andra sidan floden ligger ett välbevarat fort från kriget mellan Venetien och Turkarna på 1680-talet. Under Venetien hette staden (och landet bakom) Negorponte, den tredje viktigaste delen i Venetien och Negropontes flagga vajade alltid över Marcusplatsen.
Även i dag såg vi flygplanen ute på övning. Det ligger en flygbas precis utanför stan.

Chalkis från fortet. I bakgrunden Difris på 1745 m, fortfarande ganska mycket snö
Söderut. Marinan precis ovanför och t.v. om lastarna. I bakgrunden med smala delen av sundet och på övre bilden även den nya bron mot fastlandet

Gatubild

Stadsbron som vi måste förbi på måndag. Bron öppnar bara vid slack mellan 22.00 och 03.00. Även om tidvattnet är ganska liten här så är tidvattensströmmarna desto mer påtagliga. Det blir en väldig fart på vattnet och det smala sundet här mellan Evia och fastlandet är enbart möjligt att att sig förbi vid slack. Den första bron byggdes här redan 466 f.kr. och Aristoteles lär ha drunknat här 322 f.kr.

På eftermiddagen läste och slappade vi mest men jag hann ändå reparera utombordaren som var igensatt i förgasaren. Framåt kvällen hyrde vi en bil. I morgon tänkte vi ta en utflykt till Delfi. Nu sitter vi ute för detta är den första riktigt varma kvällen sedan vi kom till Grekland för snart en månad sedan

Plötsligt tog vinden slut

Karavos, Evia. Seglad distans 35 nm. Totalt 335 nm

Vi har träffat en massa trevliga människor i Marmari. Först Kostas på Batis som var vänligheten själv. Sen kom Kristos förbi på kajen och berättade att han arbetat på kryssningsfartyg i Norge. Han ville använda sin minimala engelska lite. Efter att vi pratat med honom en stund dök det upp en egyptisk kille från en fiskebåt som pekade på sig själv och sade att han skulle arbeta på kryssningsfartyg i Norge i sommar. Innan vi hann svara bara log han och hoppade iväg igen. Sedan stannade en bil och ut kom Mattis från Strövelstorp vars syster hade båt i Domstens hamn. Han är miljöingenjör och har bott i Marmari sedan 98. Det kändes helt främmande med någon som talade skånska men vi hade en väldigt trevlig stund.  Det var en lite märklig upplevelse att sedan sitta i båten i måndags kväll. Det ven i riggen medan vi njöt av solnedgången. Plötsligt blev det helt tyst. Vinden tog slut. Under natten började det dock blåsa igen men prognosen hade ändrats när vi vaknade. Nu skulle det blåsa 10 till 14 med ökande vind igen under onsdagen. Norr om det smala sundet mellan Styra och Marathon skulle dock inte blåsa alls. Efter shopping och en kopp kaffe på den lokala kaffebaren bestämde vi oss för att gå.

De två gästplatserna som finns i hamnen

Batis kafé. Hugo tillsammans med Kostas

Från Marmari till Styra växlade vinden mellan 1 och 16, mesta tiden dock 12-14. Med nordligt vind blev det tre rev i storseglet. Allteftersom vi kom norrut minskade vinden och när vi seglade in i den lilla vackra viken vid Voufalo var det bara en lätt bris. Perfekt ankringsvik. Vi tog så dingen till land och fick en kopp kaffe och tittade på den mikroskopiska byn.

Ormos Voufalo

Onsdag tog vi så en lång promenad upp på ett av bergen och väl tillbaka hade motorn till dingen slutat att fungera – igen. Det blir att åter plocka isär den. Suck. Dessutom var vinden borta så vi tog motorn de tio sjömilen till Karavos. Här har vi mest suttit och läst. Framåt kvällen kom en fransk båt in som seglat från Karystos och de hade även i dag haft kuling i den södra delen av sundet. Det är otroligt vilken skillnad det kan bara på bara några sjömil

Ormos Voufalo

Väderstrecken på grekiska

På kvällen traskade vi över på den lokala taverna och åt den bästa bläckfisk jag ätit.

Inte så vackert mot söderKlart vackrare mot norr

Nu lägger jag också in bilderna till förra inlägget