IKea. Snarare på Kea

Voukari, Kea. Seglad distans 44nm. Totalt 276 nm

Vi lade loss från Pireus i bleke vid niotiden i morse och seglade söderut förbi ett smogfyllt Attika. Vid Gaidouroniso såg vi lite moln rulla in och sen försvann ön och ytterligare några minuter senare även båten framför oss. Radarn sattes igång och plötsligt var dimman över oss. Det var inte många meter vi såg så det blev navigering fullständigt efter plotter och radar. Eftersom vi valt att gå inomskärs blev det ganska mycket arbete med att hitta stenar, fiskfarmer och andra båtar. Allt detta finns det mycket av i området. Templet vid Sounion som vi tänkt se från vattnet kom vi inte ens i närheten av även om det bara var 500 meter.

Efter Makronisos klarnade det upp igen och vi kunde gå i en perfekt slör ut mot Kea. Hamnen i Voukari var full så vi lade oss för ankare precis utanför och tog dingen i land. Där promenerade vi så till Korissa för att bese hamnlivet där. Det hade funnits plats för oss men vi ligger betydligt bättre på ankare. Vi bestämde att i stället ta ett glas vin och bara njuta utsikten.

Hugo fotograferar viken mot Korissa

Babord- styrbordshus

Två grabbar har hittat en bläckfisk

Efter en timme traskade vi tillbaka och ut till båten och nu sitter vi mätta och nöjda och njuter av utsikten

Ankring vid Voukari på Kea

Annons

Lyxens högborg degraderad.

Pireus. Seglad distans 29 nm. Totalt 232 nm

I tisdags stannade vi kvar på Methana och upptäckte en del av halvön till fots. Ska man se lite mer än en bråkdel måste man ha bil för denna lilla halvö har ett tjugotal små kullar på 600 – 800 m och det blir lite jobbigt att både gå och cykla över några av passen mellan dessa. Det är lite märkligt att se dessa grekiska orter före turistinvasionen. Allt ser i princip helt dött ut med några pensionärer här och var. Alla hotellen ser öde ut. På vår vandring passerade vi några av halvöns berömda varma svavelkällor. En rinner ut i havet precis vid marinan. Vattnet färgas helt vitt och det liknar mest av allt Ouzo även om jag är säker på att smaken skiljer sig en del.

Trottoarerna i Methana var oframkomliga för de flesta. Inte ens utanför Polisstationen var det enkelt.

Vi letade efter resterna av ett mycensk samhälle men fann endast detta. Jag är inte helt säker på att det var rätt.

Hushållspapper var i alla fall ingen bristvara på Methana

Det största badet med svavelhaltigt vatten

I går gick vi för motor i obefintlig vind upp till Pireus där vi lade till i favorithamnen Zeá. Vi tog en sväng på stan och kollade lite affärer och var bussarna till och från flygplatsen går. Inget har ändrat sig på de senaste åren utan i marinan. 2015 byggde man helt nya toaletter och duschar som var otroligt fräscha. Nu har man låst dessa och har återgått till de gamla där herrtoan har fått ett litet ansiktslyft men damernas ser ut som tidigare. Det är bara vi på gästbryggan som måste använda de gamla så kanske charterturisterna skitade ner för mycket. Det blev lite av en degradering för denna hamn som i övrigt är lyxens högborg.

Lite båtvård i bleket

Några delfiner såg vi aldrig men väl denna u-båt som avtecknade sig framför smogen över Attika

I går kväll åt vi på Pisina, ett härligt ställe i marinan med mat som är lite mer internationellt influerad än den standardgrekiska maten. Här åt vi flera gånger 2015 både med barnen och mina kollegor när de besökte oss vid kiropraktorernas världskonferens som hölls här det året.

I dag åkte Marie till Krakow för att sjunga och nästa vecka ska hon vara hemma. Efter att ha följt henne till bussen spenderade jag resten av dagen med att fixa båten utvändigt och föra lite reparationer. I morgon dyker Hugo upp och skall segla med en vecka.

Kanotister i Zeá marina

Igenom Korinthkanalen

Methana. Seglad distans 40 nm. Totalt 203

Vi började morgonen med att handla i Korinth som är allt annat än en vacker stad men däremot väldigt trevlig. Färdigutrustade drog vi ut mot kanalen. Där fick vi veta att vi skulle ankra ca 45 min norr om inseglingen. Efter 45 fick vi veta att det skulle ta 45 till. Bara att gilla läget i den ganska jobbiga sjön.

Det är populärt att dingla med benen i Korinth

Ovanligt öppen ankarplats

Efter att två turistbåtar vänt inne i inseglingen blev vi beordrade att följa efter ”at maximum speed”. Halvvägs inne i kanalen blev vi uppropade igen att öka farten. Det var omöjligt för vi körde ”Italian tuning” dvs maxvarv och gick 7,6 knop men hängde ändå inte med turistbåtarna. Inte undra på att kanalen måste stängas en dag i veckan för underhåll.

Bilvägen sänks ner 7-8 meter när man seglar in: Udda ström- och vågspärr

Korinthkanalen är ganska kort, 3,6 nm och lär per längd vara den dyraste kanalen att passera. Det är dock billigt jämfört med att segla runt om Peloponnesos. Flera romerska kejsare funderade på att bygga en kanal här och Nero satte 6000 man i arbete utan att komma särskilt långt. 1893 blev så kanalen färdig, så smal att man bara kan färdas i en riktning i taget. Därav de långa väntetiderna. Betala göt man på den Egeiska sidan och sen är det bara att dra vidare.

På västsidan hade vi västlig vind ca 7 m/s som följde oss hela vägen igenom kanalen men på östsidan blåste det sydostlig vind. Eftersom det var precis rak motvind gick vi för motor hela vägen till Methana. Vi hittade (guidade av några vänliga tyskar som legat i Messolonghi) en fin plats i hamnen med mooringlinor. En stund senare kom en bil med en dam ut och tvärnitade framför oss. Damen började skrika osammanhängande i olika riktningar, tog tag i en landgångsbrygga till en båt några båtar bort från oss och hoppade över alla till grannen. Där inspekterade hon länge och väl vår mooringlina som om vi stulit den från kungen. Sen hoppade hon iland och skrek till oss att detta var en hamn för fastliggande båtar och om man bara skulle stanna en natt skulle man ta den andra hamnen. Sen sa hon att vi låg ok där och kunde betala i morgon. En stund senare kom en charterbåt in och fick en rejäl utskällning för att dom försökte lägga ut ankare, för att dom inte gjorde det, för att det gick för sakta och för att dom inte hade där att göra. Sen hjälpte hon dem att lägga till. Likadant med nästa båt som kom in. Det var underhållning på hög nivå. Alla blev utskällda, alla accepterade.

Äldre, nu förfallna terrasserade odlingar på Methana

Methana är känt för sina svavelhaltiga källor och det luktar ruttna ägg i hela hamnen. Under båten hör man hela tiden hur det bubblar. I hamnguiden står det att det inte är halvöns skönhet som är det bestående minnet utan lukten. För vår del är det dock tveklöst hamnchefen/damen

Två av de mest grekiska sakerna man hittar. En kyrka byggd på en pytteö eller annan halvt omöjlig plats och en sjunken båt som ingen kommer att flytta på

Helt blåsta.

Korinth. Seglad distans 54 nm. Totalt 163 nm.

I går tog vi det lugnt på Trizonia. Även om det var kallt i vinden var det riktigt behagligt i lä så vi tog en promenad i skogen runt norra delen av ön. På toppen skulle det finnas resterna av ett okristligt gammalt torn. Vad vi hittade var verkligen resterna, en trave utspridda stenar. Eftermiddagen gick åt båtvård. Marie sydde nya fenderskydd och jag polerade bort rostfläckarna på det rostfria. En paradox skulle man tro men icke så här i Medelhavet. På kvällen gick vi ut och åt. Det var så kallt i restaurangen att vi behöll jackorna på.

Vi har sett hundar, katter, sälar, sköldpaddor och annat som hamndjur men aldrig förr en gås.

Från toppen österut

Hamntorget i Trizonia

Nygjorda fenderskydd. Utan, så äter solen upp fendrarna.

Vädret har varit lite nyckfullt och i dag skulle det komma hård vind i Trizonia vid åttatiden. I Korinth skulle det blåsa till två och sedan börja igen vid sju. På havet spelar det oss ingen roll om det blåser men det är bökigt att lägga till så vi tog det lilla väderfönster som fanns. Tjugo över sex lade vi ut och plattlänsade ner mot Korinth. Vinden ökade ganska snart och efter en timme tog vi ner storseglet och fortsatte på bara genua. Det blåste en väldigt konstant vind på 11-14 med enstaka byar på 15. Som mest gick vi 9,40 för bara genuan och det är bara 1,2 mindre än vi hade med gennaker stor strax innan vi broachade och bröt peket utanför St Malo.

Kallt var det – som attan. 11 när vi började och 14 när vi kom fram. På allt över 1000m låg det nysnö på morgonen. Vi hade fem lager kläder på oss och termomuggarna från Starbucks kom fram och det var första gången sedan Biscaya.

Plötsligt blev vattnet turkost och det förstod vi inte riktigt för det är 400 m djupt här

Vid halvtre seglade vi in i Korinth fiskehamn och lade till mot vinden och plötsligt var det nästan behagligt i sittbrunnen. Det flesta lagren kläder åkte i alla fall av. Hamnen var helt öde när vi kom. Inga gäster och få sjösatta egna båtar. Några timmar senare dök det dock upp ytterligare tre båtar så nu är hamnen i stort sett full. Det får plats en till. Större än så är inte hamnen.

Korinth är som vi skrivit tidigare ingen vacker stad med helt kvadratiska rutor i 50-talsbetong. Det äldre staden har försvunnit i flera jordbävningar men flitigt folk bygger upp igen. Staden är dock levande och känns gemytligt grekisk utan att vara tillgjord för turister.

I morgon bär det av österut för tisdagar är kanalen stängd för renovering. Det faller hela tiden ner en massa sand från de lodräta väggarna.

Lite som att segla i Sverige

Trizonia. Seglad distans 39 nm. Totalt 109 nm

I morse vaknade vi tidigt och lämnade Messolonghi i ottan. Då var det 7,9 grader ute, något varmare i båten med hela 13 grader. Vid lunchtid hade det i alla fall blivit 12,3 dvs samma temperatur som i vattnet. Lite som en svensk aprildag.

Strax före soluppgång i Messolonghi kanal

Vi började i lätt nordvästlig vind helt fram till bron i Rion som är ett mästerverk till bro. Här måste man 5 nm före passage begära godkännande att gå under bron för att sedan 1 nm före repetera positionen. Antagligen mest för att tillfredsställa byråkratin för så mycket and båtar är det inte tal om. Enbart de parodiska färjorna som trafikerar precis under bron för 5€ per bil mot bron 13,2. Det var nog inte så man tänkt sig lönsamheten på bron.

Bron vid Rion. 2,6 km

Just efter bron några hundra meter innan vinden kom

Vackert på vägen var att se alla gröna berg. När vi om några dagar seglar igenom Korinthkanalen försvinner det gröna och byts ut mot brunt. Det är en enorm skillnad på temperatur och nederbörd öst och väst om Peloponnesos. På de höga bergen på bägge sidor om viken ligger fortfarande snön kvar.

Efter bron ökade vinden som förutspått, nu till 11 m/s, för att sedan avta när viken breder ut sig igen 15 nm längre österut. Sista biten mot hamnen i Trizonia skedde i en iskall motvind. Marinan här i Trizonia var antagligen en gång tänkt som början på något stort men sedan har det i sedvanlig grekisk stil stannat av på vägen. Bryggorna är fina men dåligt underhållna, i mitten ligger ett modernt vrak och många lämnar sina båtar här i vattnet och åker hem. Stadskajen på andra sidan landtungan är helt motsatt väldigt bra underhållen, inte alls som på andra ställen. Från stadskajen går det en liten båt varje timme för- och eftermiddag till Xania på fastlandet.

Sjunken båt i Trizonia marina

Vacker natur på ön

Vid det lilla torget vid kajen tog vi oss årets första glass trots den kalla dagen. Det var mysigt och faktiskt lite värme i den gassande solen så det kändes passande. Nu är vi tillbaka ner i båten. Att sitta ute i kväll är inte att tänka på.

Glass i Trizonia hamn

Kuling

Kvar i Messolonghi. Seglad distans 100m.

Vi satte väckarklockan på 6 för att se vilken väg ovädret tagit. Det var rakt över oss och med ännu mer luft öster om bron vid Rion. Däremot hade vinden gått helt väst i stället för nord så vi bestämde oss för att flytta båten 90 grader runt hörnet i botten på marinan för att slippa bli tryckta mot kajkanten. Det blev lite bökigt att komma ut med vinden tryckande mot kajen men det gick bra. Med tanke på den vind som kom vid lunchtid var det ett bra val. I morgon måste vi dock gå vidare österut för på lördag vänder vinden vid bron och där blåser det alltid hårt pga Venturieffekten.

Dagen har vi spenderat på att läsa och vila och gå en liten sväng på stan. Nu sitter vi på favorithaket i hamnen, Pellada bar