Årets sista tur

Cleopatra Marina, Preveza. Seglad distans 20 nm. Totalt i höst 737 nm.

Så blev det ändå ytterligare några fina sjömil så här på slutet. Vi var färdiga med alla de förberedelser inför vintern som kunde göras innan vi går upp på land och plötsligt hade vi en dag över. Vi beslutade oss därför att motorsegla (genuan är nerpackad) in i Amvrakiaviken till Vonitsa. Fyra större vattendrag rinner ner i viken och sandbanken vid utloppet vid Preveza är bara några meter under ytan. Det gör att viken precis som Östersjön innehåller väldigt små mängder salt. Här hittar man också en av världens få arter av färskvattensdelfiner. De har väl simmat allt längre in under årens lopp. Delfinerna utgör en vanlig syn i viken antagligen välgödda av alla fiskodlingar.

Redan en bit in i viken såg vi några delfiner men de var mer intresserade av att äta än av oss. När vi så skulle ankra vid Vonitsa dök en delfin upp precis framför båten. Vi har aldrig kastat ankare med delfinvakt förr. Vonitsa är en vacker venetiansk stad med ett stort fort som tornar upp sig ovanför husen. Vi betraktade det hela från vattnet eftersom dingen är nerpackad och vi inte hade någon större lust att ligga på stadskaj.
161028-10-20

Efter lunch och eftermiddagsfika tuffade vi tillbaka till Preveza igen, denna gång till Cleopatra Marina på Aktiosidan. Vinden hade hunnit vända så nu var det emot igen. Cleopatra ligger utan fast vågbrytare vilket vi missat så vi blev mäktigt förvånade av all ström i hamnen. Det var inte helt enkelt att göra en snygg inbackning här. Vi kom dock in utan missöden. När vi lagt till dök Sten upp och tog oss med på sundowner på det lokala fiket.
161028-5-20cr
Här på Cleopatra har vi nu lyft och sen ska Synapsen stå här över vintern. Det var ett professionellt lyft och allt verkar fungera perfekt här.
161028-18-20 161028-26-20 161028-31-20 161028-32-20 161028-36-20 161028-38-20 161028-41-20 161028-48-20 161028-64-20
Utsikten från vårt fördäck i rad M. Det finns 14 rader till.

Annonser

Mot årets avslut

Preveza. Seglad distans 72 nm. Totalt 717 nm

Så var det dags att lämna Alexandra och så Korfu. Vår gamla sprayhood hade lagats så att den ska kunna fungera som uppläggningssprayhood. Solen är så stark att den bränner sönder rutorna härnere när båten ligger still så det är skönt att ha något uppe som man inte är så försiktig med.

Efter några dagars åska klarnade det upp och vi drog söderut, igen mot Syvota som blivit ett av våra favoritställen. Det spelar ingen större roll hur mycket det blåser för här ligger man alltid väldigt väl skyddad. Inte heller denna gång kände vi för att gå iland utan vi njöt bara av stillheten.

Dagen efter seglade vi mot Farnariviken utanför Ammoudia. Här rinner floden Acheron ut i havet. Acheron var forntidens flod Styx. Zeus blev vred över att titanerna drack av det heliga vattnet så han beslutade att floden skulle rinna ut från dödsriket Hades. Detta blev den största av de sju floderna mot Hades. Varje hellensk medborgare skickades för några tusen år sedan ner i graven med ett mynt i munnen. Myntet var för att betala färjkarlen Charon för överfarten eftersom man ville vara säker på att den döde verkligen kom fram till dödsriken och inte skulle irra runt i all evighet. Detta är onekligen en plats att se bakåt i tiden.
11019-4-20
Farnariviken
11019-75-20
Vädret hit blev som utlovat även om vi inte trodde på prognosen. Trots varning för hård vind från sydost var det bleke vid Syvota. En bit ut mötte vi grov sjö utan vind och först en halvtimme senare började det blåsa. Då hade vi kommit runt hörnet vid Parga och kunde nästa sträcka ner mot Farnari. Det blev ett kort slag mot slutet.
Ammoudia är en märklig och långt ifrån vacker stad som mest av allt minner om Sydamerika. Fyrkantigt gatunätverk, låga hus på stora avstånd och breda gator i dåligt skick utan trottoar eller bilar. I stort sett inga synliga människor men det beror väl mest på att både turisterna och dom som servar oss har lämnat denna håla för säsongen. Mest spännande är såklart floden som rinner förbi. Vi tog dingen upp och passade på att se både by och flod.
11019-45-20
11019-23-20 11019-42-20cr

På kvällen satt jag länge och tittade västerut. Det finns absolut inget i 180 graders vinkel som har ändrat sig här sedan Homeros´ tid. En ganska underlig känsla faktiskt. Både vid sydostlig och nordvästlig vind rullar det in en del sjö i viken vilket antagligen är anledningen till att viken är ganska lite besökt. Vi klarade det mesta av det problemet genom att lägga ett häckankare så att vi låg helt rakt mot öppningen. Det blev ändå lite sämre med sömnen av allt gungande men absolut värt det.
11019-62-20
Fiskare vid flodens utlopp

På morgonen drog vi mot Preveza. Sydostlig vind 2-4 var utlovat men vädergudarna ville ge oss en fin avslutning så vi fick ONO 7-10 och därmed en fantastisk bidevind/halvvind låt vara med viss lutning. Inte värre dock än att vi fick oss en vällagad varm lunch. Precis när vi skulle ta ner seglen vid inseglingsbojen kallade Sten upp på radion och berättade att det fanns en reserverad plats till oss på bryggan i Preveza marina.
11019-99-20cr

Kvällen spenderade vi så i härligt återseende med Rie och Sten på en av de mer lokala grekiska restaurangerna.
14670635_206247873131137_4532917947641930885_n

En veckas segling med Alexandra.

Gouvia marina, Korfu. Seglad distans 135nm . Totalt 645nm

Efter att Pehr lämnat båten seglade jag tillbaka till Garitsasviken utanför Korfu stad, helt nära den västra sidan. På kvällen tog jag dingen in och promenerade sedan till flygplatsen på 13 minuter. Tillbaka med Alexandras bagage tog det 14. Det är ju inte så många flygplatser som man med lätthet kan promenera till.

På söndag morgon var det underbart väder och vi seglade söderut på Paxos. Utanför Korfus södra udde mötte en flock delfiner upp och lekte lite med oss. Mer hopp och skutt har jag faktiskt inte sett här i Medelhavet. I Lakka på Paxos’ norra udde stannade vi till och badade och njöt av de otroliga färgerna. Den här viken kan man inte riktigt se sig mätt på.
3 2
4
dsc_0029-20

På eftermiddagen drog vi in mot Gaios där jag förväntade mig att vi kunde ligga ganska lugnt även i en sydlig kuling. Detta visade sig dock vara helt fel och vid tretiden började vi gunga rejält. Flera besättningar satt redan ankarvakt ute när jag kom upp. Ytterligare några timmar senare kom regnet och åskan och sen var det helt slut på vilan. Den helt klart jobbigaste natten jag upplevt i Grekland:dsc_0040-20
Alexandra badar i Lakka
dsc_0050-20
Fik på kajen i Gaios
dsc_0063-20
Olivträd som en fasan

Dagen efter seglade vi så tillbaka till Gouvia eftersom Marie förväntades hit på kvällen. Vi hade en sydlig kuling upp mot Korfu och lyckades komma upp i 8,2 knop för bara genuan. Saltvattnet som kom upp på däck späddes snabbt ut av regnet. En bit upp längs Korfus kust mojnade det och vred mot öst och regnet övergick i skyfall. Strax före Gouvia vred någon av kranen och regnet upphörde tvärt så att vi kunde lägga till i uppehålls väder.
161010-5-20 161010-21-20

Marie som väntades in under kvällen dög först upp middagstid dagen efter. En flygledarstrejk hade utlysts i hela Grekland till natten strax efter att Alexandra kom. Alla flygen lystes så klart av. Strejken rann dock ut i sanden men det tog lång tid att få styr på alla av och ombokningar. Maries flyg gick planenligt till Aten men så hade hon fått ett boardingpass till ett flyg som inte fanns. Hon fick fel info från personalen och till slut hade hennes flyg gått. Hon kompenserades med middag och övernattning på ett femstjärnigt hotell i Aten men vad är väl det mot att sova i en båt. Nåväl i tisdags dök hon upp. Den dagen fanns det ändå inget behov av att segla för det regnade och åskade i stort sett hela dagen.
161012-18-20
Två vackra flickor under sprayhooden

Om natten mot onsdagen drog en tromb in över marinan och vi gick från vindstilla till storm och skyfall och tillbaka till vindstilla igen på fyra-fem minuter. Under denna tid var man tacksam över att ligga förtöjd med två mooringlinor. Dagen började sedan med regn men vid lunch klarnade det upp och vi kunde segla ner mot Mourtos i en hård vind på låringen. Det är första gången vi set riktigt många båtar ankrade här i sundet mot Sivota men på stadskajen lär väl folk bli sjösjuka. Båtarna rullade rejält i inseglingen.
161012-39-20
Alexandra på den favoritplats hon haft hela livet

Torsdagen började vi med en simtur runt båten och så en roddtur in mot viken på Sivota så att Alexandra skulle få se de stora musslorna som finns där. Sedan seglade vi runt till andra sidan ön där vi ankrade i så klart vatten att vi med lätthet kunde se ankaret på nio meters djup. Här blev det såklart mer bad även om temperaturen i vattnet nu sjunkit ner till 22 grader. Vid lunchtid seglade vi upp mot Kalami på Korfu. Kalami är den först vik som vi ankrade i när vi kom till Grekland 2014. Det är enormt vackert här och på stranden står det vita huset där Lawrence Durell en gång bodde. Badvattnet år 2016var dock inget att skryta med och när jag skulle kolla hur ankaret satt kunde jag inte ens se kölen. Trist.
161013-42-20
Snorkling i det kristallklara vattnet i Kalami
161013-56-20
Flickorna i Kalami. Till höger hittar man Lawrence Durells hus och i bakgrunden finns Albanien.

Efter en behaglig natt med de två sedvanliga avbrotten för rullning här när högfartsfärjorna till Italien dundrar förbi seglade vi över till Albanien för att bada i en liten vik som bildar gräns mot Grekland. När vi skulle starta plottern hade den helt slutat att fungera så efter en felnavigering in på albanskt territorium och lite rop från några fiskodlingsarbetare vågade vi oss inte ända in i viken. Det slutade med att vi istället seglade ut till Vito, ön precis utanför Korfu stad där vi kastade ankare spenderade resten av dagen med badning och en promenad på ön. Lagom till solnedgången kom vi in till Gouvia marina där vi tänker ligga några dagar och vänta ut ett regnväder från syd.
161014-72-20
Alexandra njuter sista degen på Korfu

Efter att vi satt av Alexandra på flygplatsen traskade vi tillbaka till stan och intog lunch på Liston som kommit att bli vårt favorithak.

En vecka med Pehr

Gouvia marina på Korfu. Seglad distans 153 nm. Totalt 510nm

Efter att vi åkt in till Nidri för att köpa en fendrar i ottan för precis en vecka sedan seglade Pehr och jag söderut mot Ithaka. På vägen dit stannade vi vid Ormos Nikolaus, samma ankringsvik som Marie och jag stannat till vid några veckor tidigare. Här är fortfarande vattnet något av det klaraste jag sett. Temperaturen i vattnet är dock på väg ner och det passar inte alls mig. Inne i viken vid Vahti blåste det som vanligt en del men ankaret höll bra och vi tog dingen in till land för att äta ute. Kohili är en helt underbar restaurang som jag tidigare besökt. På väg tillbaka hade det mojnat lite men det var otroligt så mörkt det var. Vi fick också vara med och bevittna ett rejält bröllopsfölje. Bröllopet var ute på kyrkön och för att få dit alla gäster fick den stora kyrkbåten köra tre vändor med över 100 var gång. Hela kajen nere i byn var full av folk.  Brudparet kom på den lilla kyrkbåten. Allsköns nödraketer fyrades av från båtarna och på de daycruisers som finns till uthyrning var det fotografer. Vi misstänker att det blev en rejäl fest efteråt.
161001-11-20
161001-19-20

Efter ett långsamt uppvaknande seglade vi över till One House Bay på Atoko. Ön är stor men det finns bara ett hus i denna enda vik man kan ankra i. Vattnet var otroligt klart och vi fick det bad som Marie och jag snuvades på i våras när vi inte kunde stoppa motorn. Efter Atoko fortsatte vi 10 nm österut mot Kalamos där George i vanlig ordning väntade på oss längst ut på piren. Alltid lika glad och alltid lika hjälpsam och alltid samma ord om att vi borde äta i hans taverna. Hamnavgift finns ingen.
Det blev kaffe hos George och sen en lång promenad till badstranden och den lätt förfallna möllan. Vid sidan om oss hade Marc från Sundance lagt till. Han har också kastats ut från Messolonghi så vi grät ut tillsammans över en middag hos George. Det blev en riktigt rolig kväll.
161002-3-20
Kristallklart vatten på Atoko
161002-8-20
Inlandet på Kalamos
161002-16-20 161002-6-20
Hamnen

Ytterligare en totalt vindstilla morgon där några delfiner hoppade runt utanför hamnen strax innan vi gick ut. Vi valde att segla på fastlandssidan av Kalamos för att se Episkopi som är för grund för oss att komma in i. Vid okulär besiktning kändes det dock inte som om vi missat något utan vi seglade vidare mot svenskvikarna på Meganisi där vi ankrade upp utanför tavernan i grillviken. Eftersom solen sken och vi var ganska tidiga passade jag på att tvätta lite kläder på tavernan. Vi försökte oss också på en kaffe men myggen var i totalt övertag.
161005-3-20 161005-4-20
Himmel och hav går i ett i sundet mellan Kalamos och fastlandet
161005-14-20
Vacker natur omkring Episkopi
161005-15-20
Solnedgång på Meganisi

Nu skulle vädret växla om till kuling och efter tur runt Scorpios begav vi oss upp mot Lefkas. Vägen dit kantades av delfiner, blå häger, flamingo och pelikan. Och, en helsikes massa måsar vid Lefkas soptipp som dessvärre växer sig allt större ut mot kanalen. Av kulingen blev det endast några timmar så redan dagen efter kunde vi fortsätta upp mot Gaios på Paxos och ytterligare en dag senare vidare tillbaka till Gouvia på Korfu. Hit kom vi med några timmars marginal innan ett rejält åskoväder satte in.
161005-24-20
I väntan på broöppning i Lefkas kanal
161005-30-20 161005-36-20
På kan i Gaios på Paxos

Totalt fick Pehr med sig en dryg veckas underbar segling i perfekt väder.