Vahti, Ithaka. Seglad distans 73 nm. Totalt 161 nm.
Efter en lugn natt på Zakynthos (på morgonen var det vi som låg still och alla båtarna vid kajen for rundor så det var helt rätt beslut att flytta ut) och likaledes lugn morgon seglade vi norrut mot Argostoli på Kefalonia. Sundet mellan öarna bjöd på perfekt halvvind 5-8 m/s som på slutet dessvärre vred mot platt läns och så dog ut. Det fanns två anledningar att gå dit. Dels för att vi inte varit där och dels för att största staden på ön borde kunna innehålla en motormekaniker.
En betongkopia av Bramantes tempietto vid inseglingen till Argostoli
Staden i sig är väl objektivt sett ganska trist men har verkligen en stor charm. Gågatan har fixats upp rejält för att turisterna som kommer med kryssningsfartygen inte ska känna sig helt lost. Ärligt talat fattar vi dock inte varför några kryssningsfartyg lägger till här alls. I dag var det två. Vi gillar dock Argostolis lite ruffiga charm och kommer väldigt gärna tillbaka. Motormekaniker finns det en på ön, Adreas – utan n. En otroligt trevlig kille som befann sig på öns västra sida hela dagen vi kom men ändå vill hjälpa oss. Han kom förbi båten kl nio på kvällen och hämtade motorn. I går kom han så tillbaka med en fungerande motor. Underbart. Efter att Adreas kommit drog vi så till gågatans fina café och unnade oss två cappucino.
Den blankploerade gågatan
Medan vi satt på cafét dök det upp ett mail. Messolonghi Marina lyfter inte längre upp båtar på land enligt en ny förordning från hamnpolisen. Plats i vattnet finns inte heller för det var fullt redan när vi seglade iväg och betydligt fler båtar är på väg dit mot samma trista besked. Vi har naturligtvis begärt att få våra pengar tillbaka men jag misstänker att det blir en mycket svår eller mest sannolikt omöjlig process. Det betyder att vi måste lägga upp nya pengar för att vinterförvara båten. Supertrist. Lika trist är det så klart för alla de människor i Messolonghi som blir arbetslösa efter detta besked. Ju jagar vi ni ny plats.
I dag seglade vi vidare norrut. Det riktigt trevlige hamnvakten som skulle ta betalt och som hjälpte oss att hitta Adreas ville inte ha betalt i går. ”Det tar jag i morgon” sade han. ”Hur dags går ni?” frågade han så och på vårt svar kom det. ”Oj då, då kommer jag nog att missa er.” Han tyckte nog inte att vi skulle betala när motorn behövde repareras.
Det blåste motvind alldeles för mycket på västsidan av Kefalonia så vi valde att gå till Ithaka där vi varit flera gånger tidigare. Det blåser just nu småspik men ska lugna ner sig lite till natten.
Vahti på Ithaka
Synapsens blog 