Gouvia Marina. Seglad distans 93 nm. Totalt 331 nm
Tidigt på påskdagens (den grekiska) morgon dök Ingegerd och Pehr upp. Jag tog dingen in till stan och hämtade upp dem och sedan blev det frukost ute i viken. På eftermiddagen skulle det bli regn och åska så vi drog oss norrut till Gouvia. Där var charterbåtarna i full färd med att ge sig av medan vi långseglare gick in. Sista charterbåten gick vid tvåtiden och klockan tre kom kulingen och med den ett femtital återvändande charterbåtar nu med skörade segel och ännu mera skörade besättningar. Trist inledning för många på en efterlängtad semestervecka. Vad vi inte kunde förstå var varför man ska gå ut när så mycket vind är att vänta. Och detta med ofta ganska oerfarna besättningar.
Ingegerd och Pehr anländer om natten
När vinden och framförallt regnet lagt sig seglade vi söderut till Lakka på Paxos. Ankringen är fin och staden mysig så det är alltid trevligt att komma dit. För att vara en så liten by har man faktiskt en riktigt bra slaktarbutik här som är ett nöje att besöka. Som vanligt här i Grekland rundar man av neråt om växelpengar saknas.
Efter Lakka seglade vi söderut till Gaios som är Paxos huvudort, mest för att våra gäster skulle få se den mysiga staden som är lite av ett grekiskt Marstrand. När vi tittat in här vände vi norrut igen till Sivota på fastlandet. Sivota är några naturskyddade öar strax utanför byn Murtos. Här hittade vi en perfekt vik at ankra i, fullständigt skyddade från alla vindar. Den var så bra att vi beslutade att stanna kvar här ytterligare en dag. Dingen packades ut och vi åkte in till Murtos för att ta en lång promenad längs vattnet och njuta av alla blommorna. Turen avslutades med en rejäl hemmagjord glass för ganska lite pengar. Dessutom rodde vi in till den riktigt grunda delen av vår ankringsvik och tittade på de gigantiska musslor som stod upp på botten. De stängde sig väldigt fort när vi petade till med åran.
Syvota
Längs vattnet vid Mourtos
Från Sivota seglade vi vidare norrut mot Ormiskos Valtou där vi möttes av både delfiner och pelikaner. Vi stannade bara för lunch och fortsatte sedan upp mot Korfu stad där vi ankrade i två nätter för lite sightseeing i den enormt vackra staden. På vägen mot Korfu följde vi färjerutten från Igoumenitsa och reagerade på att det faktiskt på hela överfarten inte kom en enda färja mot normalt 4-8 i var riktning per timme. Det kändes helt öde där ute i sundet. Varför fick vi ingen klarhet i – då.
På väg norrut
Väderkvarnen vid Garitsavikens sydspets
I Korfu stad traskade vi runt i den gamla stadsdelen och på lördagen var vi på marknaden och fick även sett de lite nyare delarna som faktiskt har lika mycket men en helt annan charm.
I Korfu stad
Badrestaurangen i Korfu stad. Här äter gäster tillsammans i kavaj eller baddräkt
Söndagen var Ingegerd och Pehrs sista hela dag ombord så vi seglade först upp till Kalami uppe i sundet mot Albanien. Lawrence Durell bosatte sig här i ”The White House” på 30-talet, byggde båten Van Norden tillsammans med Henry Miller påbörjade sin litterära karriär. Huset står fortfarande kvar, nu en taverna.
Ankrade i Kalami. Vid vattnet till vänster; ”The White House”
Efter en härlig lunch drog i tillbaka till Gouvia och packade för hemresa. Denna gång skulle även Marie med till Sverige och jag skulle senare segla tillbaka båten till Messolonghi tillsammans med delar av den besättning på s/y Liv som seglade hem båten från Skottland 2015.
Det där med färjorna då? Strejk i fyra dagar. Mataffärerna var helt tomma och det såg lite kusligt ut. När Yannis kom för att leverera vår nya sprayhood, kom han endast för att informera att något tyg inte kommit och att de första tio dagarna skulle färjorna vara helt upptagna med att transportera privatpersoner och färskvaror till ön som ju är helt beroende av turismen. Sprayhooden får vänta tills i höst.
Synapsens blog 