En veckas grabbsegling

Messolonghi. Seglad distans 156 nm. Totalt 478 nm

Under vår segling hem från Skottland förra sommaren bestämde sig besättningen på s/y Liv att ta en vecka i Grekland i vår. Det blev så att Håkan och Jerry dök upp på Korfu och tillsammans seglade vi båten tillbaka till Messolonghi. Dessvärre sammanföll denna vecka med att jag blev kraftigt förkyld så att jag själv inte var mycket att visa upp under turen.

Vi började med att (vanan trogen) segla till Lakka på Paxos. Eftersom det blåste en nordvästanvind ankrade vi långt inne i viken för att slippa rullningen när vinden mojnade. Det blev en härlig promenad längs vikens östra sida och upp mot fyren medan vinden lade sig allt mer. En liten öl vid en av strandbarerna unnade vi oss också medan middag intogs ombord.

Dagen efter blåste det en rakt sydlig vind som lyckligtvis under några timmar vred sydväst så att vi kunde segla lite i alla fall. Ett oväder från syd var på gång så vi ville gärna komma ner till Lefkas innan det satte igång på riktigt. Ganska snart slutade vår plotter att fungera så det fick bli navigation efter datorn i stället. Absolut lika bra men inte lika snabbt som att ha det till hands uppe i sittbrunnen. Mot slutet friskade det i rejält men just när man ska in i Lefkas Kanal är man glad när det inte är pålandsvind. Vattnet grundar upp till en sandstrand och precis innan man går upp på land ska man in under sandbanken som kommer ut vid inloppet. Tillsammans med ytterligare en handfull båtar inväntade vi broöppning i kanalen och styrde så mot stadskajen. Här var det dock rejält fullt utom de platser som skulle komma att ligga vinkelrätt på kommande kuling så vi bestämde oss att ta marinan i stället. Här fick vi plats längst inne vid baren där ett gitarrbaserat band spelade rock från vår ungdomstid. Det blev en fin kväll i Lefkas.

Lefkas kanal muddras konstant

Dagen efter kom regnet från syd och med den all röd sand från Afrika. Båten blev lerigt röd.  För någon månad sedan när Marie och Jag var i Vassiliki glömde jag min plånbok på ett lite gyrosställe och upptäckte först det två dagar senare. Eftersom jag hade telefonnumret på kvittot försökte jag nå dem men ingen svarade. Döm då om min förvåning när jag två veckor senare fick ett mail om att de hade plånboken. Denna dag i regnet beslutade vi så att bussen till Vassiliki och hämta den. Jag hade feber och sov hela vägen men Håkan och Jerry intygade att det var en fin tur. Framme i Vassiliki återfick jag plånboken med pengar och allt och en hittelön var inte att tala om. Efter att ha kollat runt lite i byn tog vi första bus tillbaka igen. Då hade det slutat regna och hemresan var enligt mina medresenärer lika vacker.

Med en helt sandig båt seglade vi dagen efter söderut. Det blev frukost för genua söderut i kanalen och efter en rundtur i Tranquil Bay kollade vi in Onassis tidigare ö, Skorpios. Vi seglade rakt mot bryggan och tre vakter for upp och observerade oss. I efterhand har vi lärt oss att ön köptes för tre år sedan av den 24-åriga ryskan Ekaterina Rybolovleva för den nätta summan av 100 milj £. Ryssar behöver väl mer livvakter än andra.
Efter Skorpios åkte gennakern upp tills vi passerat Meganisi och sedan blev det en härlig halvvind fram till Vahti på Ithaka där vi lade oss vid stadskajen. Det hade kommit in en hel drös charterbåtar på eskader och lagt sig vid bryggan på vikens östra sida så vi traskade dit för att se hur den delen av viken såg ut. Det blev en trevlig promenad avslutad med en god öl vid bryggans taverna. Kvällen avrundades med restaurangbesök i land.

Avslutningsdagen blåste det absolut ingenting alls och vi gick för motor hela vägen till Messolonghi. På väg in i den grävda rännan fick vi syn på två stora havssköldpaddor i en kärleksstund. Det verkar lite bökigt att få till det för två så stora och ganska otympliga djur. Väl framme i marinan stod en bil och väntade på oss som vi skulle ta till Aten tidigt nästa morgon. Naturligtvis avslutades kvällen hos Maro på Ola Xyma. För mig var det roligt att höra att såväl Håkan som Jerry trivdes i Messolonghi.
Handvevad färja vid Messolonghi

Veckan avslutades så med att vi tog bilen till Atens flygplats. Vi körde lite fel inne i Aten så det blev några udda u-turns och en kort stäcka mot enkelriktning. Medtrafikanterna visade mycket hänsyn och släppte fram oss utan att visa fingret. Vad de innerst inne tänkte vet vi så klart inte. Vi hann dock fram till flygplatsen i god tid före avgång.

Annons

En vecka med Ingegerd och Pehr

Gouvia Marina. Seglad distans 93 nm. Totalt 331 nm

Tidigt på påskdagens (den grekiska) morgon dök Ingegerd och Pehr upp. Jag tog dingen in till stan och hämtade upp dem och sedan blev det frukost ute i viken. På eftermiddagen skulle det bli regn och åska så vi drog oss norrut till Gouvia. Där var charterbåtarna i full färd med att ge sig av medan vi långseglare gick in. Sista charterbåten gick vid tvåtiden och klockan tre kom kulingen och med den ett femtital återvändande charterbåtar nu med skörade segel och ännu mera skörade besättningar. Trist inledning för många på en efterlängtad semestervecka. Vad vi inte kunde förstå var varför man ska gå ut när så mycket vind är att vänta. Och detta med ofta ganska oerfarna besättningar.

Ingegerd och Pehr anländer om natten

När vinden och framförallt regnet lagt sig seglade vi söderut till Lakka på Paxos. Ankringen är fin och staden mysig så det är alltid trevligt att komma dit. För att vara en så liten by har man faktiskt en riktigt bra slaktarbutik här som är ett nöje att besöka. Som vanligt här i Grekland rundar man av neråt om växelpengar saknas.

Efter Lakka seglade vi söderut till Gaios som är Paxos huvudort, mest för att våra gäster skulle få se den mysiga staden som är lite av ett grekiskt Marstrand. När vi tittat in här vände vi norrut igen till Sivota på fastlandet. Sivota är några naturskyddade öar strax utanför byn Murtos. Här hittade vi en perfekt vik at ankra i, fullständigt skyddade från alla vindar. Den var så bra att vi beslutade att stanna kvar här ytterligare en dag. Dingen packades ut och vi åkte in till Murtos för att ta en lång promenad längs vattnet och njuta av alla blommorna. Turen avslutades med en rejäl hemmagjord glass för ganska lite pengar. Dessutom rodde vi in till den riktigt grunda delen av vår ankringsvik och tittade på de gigantiska musslor som stod upp på botten. De stängde sig väldigt fort när vi petade till med åran.

Syvota
Längs vattnet vid Mourtos

Från Sivota seglade vi vidare norrut mot Ormiskos Valtou där vi möttes av både delfiner och pelikaner. Vi stannade bara för lunch och fortsatte sedan upp mot Korfu stad där vi ankrade i två nätter för lite sightseeing i den enormt vackra staden. På vägen mot Korfu följde vi färjerutten från Igoumenitsa och reagerade på att det faktiskt på hela överfarten inte kom en enda färja mot normalt 4-8 i var riktning per timme. Det kändes helt öde där ute i sundet. Varför fick vi ingen klarhet i – då.
På väg norrut

Väderkvarnen vid Garitsavikens sydspets

I Korfu stad traskade vi runt i den gamla stadsdelen och på lördagen var vi på marknaden och fick även sett de lite nyare delarna som faktiskt har lika mycket men en helt annan charm.

I Korfu stad
Badrestaurangen i Korfu stad. Här äter gäster tillsammans i kavaj eller baddräkt

Söndagen var Ingegerd och Pehrs sista hela dag ombord så vi seglade först upp till Kalami uppe i sundet mot Albanien. Lawrence Durell bosatte sig här i ”The White House” på 30-talet, byggde båten Van Norden tillsammans med Henry Miller påbörjade sin litterära karriär. Huset står fortfarande kvar, nu en taverna.

Ankrade i Kalami. Vid vattnet till vänster; ”The White House”

Efter en härlig lunch drog i tillbaka till Gouvia och packade för hemresa. Denna gång skulle även Marie med till Sverige och jag skulle senare segla tillbaka båten till Messolonghi tillsammans med delar av den besättning på s/y Liv som seglade hem båten från Skottland 2015.

Det där med färjorna då? Strejk i fyra dagar. Mataffärerna var helt tomma och det såg lite kusligt ut. När Yannis kom för att leverera vår nya sprayhood, kom han endast för att informera att något tyg inte kommit och att de första tio dagarna skulle färjorna vara helt upptagna med att transportera privatpersoner och färskvaror till ön som ju är helt beroende av turismen. Sprayhooden får vänta tills i höst.

Marie har blivit omslagsflicka

Vi är fortfarande ute och seglar men på grund av tragiska omständigheter hemma och sjukdom ombord har vi inte haft någon större lust att sitta vid datorn. I några inlägg kommer seglingen nu att läggas in retroaktivt.

Under tiden har dock tidningen Odyssé valt att lägga in Marie som omslagsflicka och dessutom tagit in en av våra artiklar om de grekiska bergen. Kul

Artikelns förstasida

Påsk på Korfu

Gouvia Marina på Korfu. Seglad distans 6 nm. Totalt 238

Påsken i Grekland infaller inte samtidigt som hemma. Medan vi hemma har gått över till den Gregorianska kalendern håller man fast vid den Julianska. Påsken i Korfu stad lär tillhöra de mera extravaganta och drar till sig tiotusentals åskådare, några utländska turister men mest greker. För att kunna vara med så mycket som möjligt valde vi att ankra i Garitsasviken precis sydost om innerstaden.


Ankrade i Garitsa

På långfredagens förmiddag rullade det konstant in bussar som sedan parkerade i dubbla rader längs hela viken och det var folkvandring upp mot stan. I varje kyrka tar man ner Jesusfiguren från korset och sveper in den i linneduk och sedan placeras den i en kista av blommor. Därefter inleder man en procession genom kvarteret med sorgemusik där kistan bärs runt. Varje kyrka har sin egen orkester, kör, barngrupp, scoutgrupp och allmänt sörjande. Tidtabell för processionen finns upptryckt och åskådarna är många. Mellan varje procession är det mera upprymt, barer och restauranger är fulla, leksaker och ballonger inhandlas och det är allmän feststämning så varje halvtimme bryts av med lite sorgemusik. En mycket udda tillställning. Sent på kvällen samlas alla kyrkornas procession till Mariakyrkans stora gemensamma marsch. Då hade vi redan kroknat och åkt tillbaka till båten.

Feststämning i väntan på processionerna

Relikskrinet som bärs runt

På påskafton är det ännu mer spektakulärt. Bussarna anlände tidigt och vid tiotiden var staden proppfull av folk. På många balkonger stod det människor, inte sällan finklädda med röda terrakottakrukor i handen eller på balkongräcket. Dessa krukor ska kastas ut från balkongen så det blev lite uppståndelse när folk kom för nära husen. Då hällde man helt sonika ut vatten så att man skulle förstå att där är olämpligt att vara. Klockan elva far det sedan ut vattenfyllda terrakottakrus från fönster och balkonger, några små andra stora så att de fick lyftas av flera man. Det blev enorma dunsar när dessa krus föll i marken och gatan täcktes av skärvor. Stämningen var uppsluppet laddad och många räknade ner när de riktigt stora krusen kastades ner. Anledningen till denna tradition lär vara att man samlar in husets onda andar och påskens sorg i dessa krus och sedan kastar ut dem. Det lär också bringa lycka att ta med sig en skärva hem efteråt varför folk flög iväg och började samla så snart allt var över. Resten av påskaftonens dag spenderas nog på restaurang. Mängder av folk överallt.

Krukkastning. https://www.youtube.com/watch?v=7j7sd5IVklE

Klockan elva på kvällen ar det åter mässa i en av kyrkorna och där flammar elden som tagits dit från födelsegrottan i Betlehem. Sedan tänder alla människor sina facklor mot varandra och vid midnatt stod det människor längs hela viken med facklor och sjöng. Det måste ha varit tiotusentals där längs viken. Vid midnatt förklarar prästen att Jesus är uppstånden och så sätter fyrverkeriet igång. Först i vitt och sedan rött. Även om vi befann oss i båten ute i viken – tillsammans med många andra båtar – kunde man känna stämningen.

Vid halvsex fick vi ett telefonsamtal från Ingegerd och Pehr att nu satt de i taxi på väg in till staden. Jag hoppade ner i dingen och hämtade dem till en råkall och fuktig morgon ombord där stämningen dock höll oss alla varma. Mot lunchtid drog vi norrut mot Gouvia eftersom det ska börja regna och blåsa i ett par dagar. Vi stannar här i alla fall till tisdag.

Ingegerd och Pehr anländer i gryningen

Restauranger i Korfu stad
Marie med utsikt mot Albanien