Några dagars reparationer

Det blev några extra dagar (och några hundra euro) mer i Pireus än vi hade räknat med. Tanken var att gå direkt mot Korinth efter att Jerry och Christer åket hem men nu fungerar ju inte långsegling på det sättet. När vi kom in till Zeas var det med ett totalt havererat ankarspel som inte ens orkade lyfta upp ankaret utan belastning.

Ett mycket slitet ankarspel
Georgios och hans son Nikos dök upp på tisdagsmorgonen och konstaterade precis som jag att kättingmataren var helt slut. Medan sonen Nikos kopplade bort elen började redan far att skruva isär ankarspelet och när bortkopplingen var klar hade han konstaterat att innandömet var perfekt och att vi inte behövde byta annat än mataren och slirspärren. Lite senare kom Nikos tillbaka med ett leende om att delarna fanns och han nu bara behövde lite pengar att lösa ut dom. Onsdag eftermiddag skulle allt vara på plats igen. Perfekt.
Motorn läcker fortfarande olja från huset till sjövattenspumpen och jag försökte få lite ordning på det också. Bättre men fortfarande inte bra. Resten av tisdagen tog vi en lång runda i Pireus, tittade i affärer och bara njöt. Pireus är vid första anblicken en ganska ful stad men man växer in i den på något sätt. Husen är rena, affärerna är fina och människorna är fantastiskt trevliga.



Utanför en mekaniker stod en uppsjö riktigt gamla utombordare och jag har nu förstått att dessa är plockade från flyktingarnas små båtar. Motorerna fixas sedan till och säljs. Eftersom de garanterat inte finns med i några motorregister och den enorma byråkrati det medför att köpa en motor i Grekland måste denna business vara perfekt. Folk får skattefria motorer utan byråkratiskt krångel.

I går kollade jag upp varför det var lite färskvatten i kölsvinet. Trodde det berodde på att grabbarna diskat lite slarvigt och att det runnit ner en del. Det visade sig dock finnas betydligt mer vatten under akterkojen och att det kommit en spricka i varmvattensröret. Problemet är att det är i kopplingen mellan varmvattensberedaren och slangen och att förstakopplingen i brons mot Whaleslangar inte gick att köpa här. Det fick bli reparation på plats och ytterligare arbete. På eftermiddagen kom våra två mekaniker precis som avtalat och installerade ankarspelet igen. Inte nog med att delarna var utbytta, allt var upputsat och servat inuti.

För några veckor sedan tappade jag fjärrkontrollen till ankarspelet. Christer hade med sig en ny men vi lyckades inte klura ut hur vi skulle få liv i den. Bruksanvisningen var dessutom helt värdelös. Med lite telefonkontakt till supporten fick vi nu liv i den också så nu har vi inget som är riktigt dåligt (lite oljeläckage) ombord. Att detta firades med att vi promenerade runt hela hamnen och satte oss på baren mitt emot och tog en sundowner för att sedan gå och shoppa lite kläder.
När vi kom ut från affären kändes det för första gången som höst. Det var mörkt ute och började bli lite kyligt (fortfarande shorts och piké) och vi började prata om julhandel. Det blev faktiskt kallare framåt kvällen och för första gången i höst åt vi middag inne.

I morse var det för första gången under 20 grader på morgonen (17,6) och vi börjar märka av att det är dags för hemgång. Vi seglar nu mot Korinthkanalen och på dess västsida är det flera grader kallare än i det Egeiska havet.

Jag kanske glömde nämna att vi funderar på att köpa motorbåt och har just hittat en lagom stor. 😉

 

Annons