Hamnavgifter i Grekland

Vi fick en förfrågan från Mats om hamnavgifterna. Vi har haft uppe det i tidigare bloggar men nu tar vi Grekland och lite summering från tidigare.
Anledningen till att det finns så många svenska seglare i Grekland är just hamnpriserna eller bristen på densamma samtidigt som jag tycker att vi seglare borde kunna betala mer till det grekiska samhälle som så väl tar hand om oss. Det går alldeles utmärkt att fördriva en hel seglingssäsong utan att betala ett enda öre i hamnavgifter.
DSC_0027-20
Stadskajen i Katakolo
DSC_0180-20
Ankrade, södra Mani
Om vi börjar i den dyraste änden finns det en turkisk marina på Lesbos som drivs av Setur marinas. Priser finns på nätet liksom för de stora marinorna som drivs av Medmarinas. Generellt ligger dagspriset här för en båt på 12m på ca 40€ vilket vi har betalat på Korfu, Lefkas och i Kalamata och Pireus. Nästa steg neråt är privata marinor i vissa städer och på några öar i Kykladerna. Där kostar det 10-20€ per natt. Sedan blir det nästan bara stadskajerna kvar som ska ta upp en statlig avgift på ca 7€ per natt för en utländsk båt och ca 2€ för en grekisk. Proceduren för att ta betalt är komplicerad så de flesta städer struntar helt sonika i det. Några tar betalt i högsäsong och på helgerna. Kvar blir några hamnar där ägarläget är okänt eller oklart och där brukar det finns någon privat entreprenör som tar en femma eller så till egen ficka för tilläggshjälpen.
DSC_0092-20
Inklämda mellan en katamaran och en rejäl tenderbåt i Zeas, Pireus. Det kostar 38€/natt, man är klart minst men får precis lika fin service som en båt på 50 meter. Otroligt rent.
DSC_0195-20
Stadskaj på Paxos. Gratis
El och vatten måste man i stort sett alltid betala för även på stadskajerna. Ibland finns det en vattenpost som man kan få upplåst mot avgift, ibland kommer det förbi en vattenbil.
De flesta marinorna har mooringlinor medan man på stadskaj ligger för eget ankare. Stadskajerna är inte skyddade på det sätt marinorna är eller det sätt vi är vana vid från hamnar hemma och många av dom skall man undvika om det blåser. Som en grek sa till oss förra veckan på Aegina; – förr när en storm var på väg lämnade alla båtarna hamnen, nu kommer charterbåtarna in så snart hård vind är på gång. Detta naturligtvis med en massa skrovskador som följd.
DSC_0243-20
Fiskekaj på Spetses. 6,57€

Grekland har hur mycket ankringsvikar som helst och längst in ligger det i stort sett alltid en taverna eller två. Många gånger har dessa tavernor en brygga där man kan ligga gratis, få el och vatten bara man äter på tavernan.
DSC_0057-20
Ankrade precis utanför bryggan i Epidaurus. Vid bleke brukar vi lägga en dragg i aktern för att hålla upp fören mot inloppet och vågorna så att vi inte ska rulla

Själva väljer vi oftast att ligga för ankare även om det är i en stadsvik, det är vackrare, tystare och betydligt svalare eftersom båten alltid ligger upp mot vinden. Det kräver såklart att man klarar egen strömförsyning och har tillräckligt med vatten. På Poros exempelvis var viken framför staden full med långseglare medan charterbåtarna låg vid kaj. På fredag och lördag var det tomt på charterbåtar, musiken 20 db lägre på barerna och långseglarna låg vid kaj för att få tag på vatten
DSC_0090-20
Taverna längst in i en vik på Meganisi. Som många andra tavernor erbjuder man gratis brygga men för oss som ligger på ankare erbjuds dusch för 2€ eller tvättmaskin för 3.

Slutligen för Grekland, uppläggning eller långtidsförvaring i vattnet. I några marinor kan man ligga kvar i vattnet medan det finns en mängd privata varv där man kan ligga på land. Priset varierar från ca 130€ (många små privata varv som Asprakis på Aegina) till dryga 200€ (Medmarinas på Korfu) per månad. Denna vinter lägger vi upp båten på land i Messolonghi för 180/mån. Priset i vattnet och på land är det samma men krankostnader tillkommer på land. Priserna i vattnet är ex el och vatten medan detta ingår på land. Mekaniker och servicefolk finns de flesta ställen.
DSC_0039-20
Marina Messolonghi

Skall man kort summera resan hit är det på Atlantsidan ganska billigt och i Medelhavet ganska dyrt att ligga i marina. Stadskajer tillgängliga för segelbåtar finns som regel inte i Spanien och Frankrike. Priserna för de flesta marinorna hittar man på nätet och finns de inte med där är det som regel mycket dyrt. Vi har alltid frågat via mail eller telefon innan vi gått in.
Italien är ett kapitel för sig. Strukturerade marinor finns med på nätet och dom är inte så många. De flesta hamnar har precis som hemma några bryggor för fritidsbåtar men där upphör likheten. På två bryggor kan det finnas fem ägare, alla med olika priser. Dessutom finns det som regel en stadskaj och där får man ligga gratis en natt men som regel finns det också en ormeggatori som med borgmästarens goda vilja tar ordentligt betalt för att lägga till. Som regel får man ankra innanför yttre piren men inte innanför inre. Själva öppningen kan innehålla några båtar. Ibland kan man ankra inne i hamnen. Många seglare ser Italien som något nödvändigt ont på vägen men vi tycker det finns en charm i allt detta. Bäst är att backa in, fråga efter priset, tala om att det är för dyrt för att man inte har en charterbåt, låta handen vila på gasreglaget, tuffa framåt ett par meter och se vad slutpriset landar på. Vad vi har betalat i en hamn har inget med att göra vad grannen betalat.
DSC_0080-20
En av många minimarinor längs kajen i Crotone

Vi svarar gärna på frågor om enskilda hamnar och ska försöka att komma ihåg att få med det i bloggen. I år, förutom i marinorna i Kalamata och Pireus där vi gått in för att reparera eller hämta vänner, har vi endast betalat på Aegina (6,57€) samt vid en kuling på Paros (18€). Vid två tillfällen har en privat man velat ha en femma för att ta emot tamparna.

 

Annonser

Motorbekymmer – igen

Messolonghi. Seglad distans 83 M. Totalt 592 M

Just medan jag skrev förra inlägget om en fungerande båt dog motorn. Vi lade ut från Korinth i totalt bleke men fångade ganska fort vinden i den innersta delen av Korinthviken. När vi kom ut till udden där viken öppnar sig dog vinden igen och vi startade motorn och jag skrev senaste inlägget till bloggen.
DSC_0012-20
Soluppgång Korinth
151017 (24)-20
Korinthviken i bleke
Plötsligt stannade motorn med en suck. På tomgång utan belastning gick det lite och det var uppenbart att det var stopp i bränslesystemet. Eftersom vi hade en platt läns (1 m/s/) åkte gennakern upp och vi drev i alla fall framåt. Det i stort sett nya bränslefiltret och förfiltret byttes ut och det var lite klumpar i förfiltret men det var helt omöjligt att pumpa bort luften. Det var tvärstopp i slangen och inte mycket mer vi kunde göra till havs tyckte vi då nså det blev till att segla i stället. I växlande vindstyrka från bleke till 5 m/s tog vi oss västerut. Ganska snart stod det klart att vi inte skulle nå någon stad eller möjlig ankringsvik innan mörkrets inbrott så vi beslutade att segla på. För att fånga så mycket vind som möjligt låg vi nära mitten i den smala viken och vid ett tillfälle mitt i natten bad jag ett mötande fartyg vika några grader eftersom vi hade dåligt manöverutrymme utan motor. Vi fick direkt ett positivt svar, hjälpsamheten till sjöss är stor.
151017 (31)-20
Marie samtalar med sin far. På läns fungerar gennakern bäst
151017 (37)-20
Normalt sett ökar vinden rejält när man kommer in i Rion-sundet så vi höll ögonen på vindmätaren och plötsligt for det upp till 9 m/s och vi tog ner gennakern 4 M före bron. Inom några minuter blåste det över 12 m/s. Bron över Rion-sundet är världens längsta kabelhängbro, enormt vacker och antagligen mycket dyr att köra på för det kör nästan inga bilar på bron medan det är full ruljangs på färjetrafiken parallellt med bron. Vi hade så gärna seglat under denna bro i dagsljus precis som vi så gärna ville se byarna och vikarna på fastlandssidan av Korinthviken. Nu blev det inte så utan vid fyratiden på natten anropade vi Rion Traffic Control och fick tillstånd och position att gå under. Det är en märklig upplevelse att gå under bron på natten. Hela Korinthviken på 65 M är full med byar och hus och helt upplyst och så når man bron och dess helt vita streck i vattnet av ljuset och bakom är allt svart. Inte ett hus när sundet utvidgas till Patrasviken.
sxbh_rioantirio_bridge_edit
Det var det här vi ville se. Bilden tagen från brons hemsida.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var det här vi såg i stället. Bilden från brons hemsida, vi hade brått nog med att styra.

Det fortsatte att blåsa 10-13 så vi började reducera försegel för att inte komma in i Messolonghi i mörker med det var en onödig åtgärd. Vid sydmärket där bergen går över i ett låglänt marsklandskap med saltvattenslaguner dog vinden helt så att vi långsamt närmade oss inseglingen. Det är en smal ränna in till staden på några sjömil med bara några decimeter vatten på båda sidor och en massa hus som står på pålar (pelagos) på bägge sidor. Problemet var att de 0,2 m/s som rådde var emot i kanalen. Snabbt kastade vi i dingen och försökte att dra oss framåt vilket faktiskt är helt omöjligt, man måste i så fall backa med dingen har vi nu lärt oss. I stället valde vi att putta oss framåt och det gick riktigt bra. Faktiskt gav vår 2,5 hk utombordare oss en fart på 3,6 kn. Efter en stund kom Sten oss till möte i sin dinge och gemensamt baxade vi in Synapsen på plats med Marie ofrivilligt vid rodret. Det gick riktigt bra att komma in på plats och frukostunderhållningen för hamnen var räddad. Efter tilläggning var dessutom frukosten serverad ombord på Troldand. Det är fantastiskt att ha vänner som Rie och Sten
151017 (40)-20
Sten och jag puttar in Synapsen i kanalen.
151017 (41)-20På väg till frukost på Troldand.
Sten har dessutom en betydligt bättre oljesug än jag har och med den lyckades det oss att suga ut stoppet i bränsleslangen som visade sig sitta i kranen. Tanken var helt från bakterier och jag misstänker att smutsen kommer från den tillväxt vi hade i tanken i våras som vi rensade ut i Kalamata. Lite smuts i ett halvt tillstoppat rör kan göra mycket skada. Nu ligger nog kvar här i Messolonghi tills vi ska lyfta om en vecka. Just nu är vädret här riktigt risigt med åska och regn som skall stå sig några dagar. Det blir båtvård ett tag.
151021 (2)-20
Dieseltanken kollas
151021 (6)-20
Slutbesiktning

Nästa inlägg kommer på förfrågan att handla om hamnavgifter.

Till västra Grekland

Korinth. Seglad distans 39 M. Totalt 509 M

Peloponnesos skiljer östra från västra Grekland och i våras seglade vi runt den klassiska halvön men denna gång tog vi genvägen genom Korinthkanalen.
151015 (5)-20
Pireus är inte på något sätt vacker men jag kommer ändå att sakna den här vyn som jag lärt mig att tycka så mycket om.

Med en båt i gott skick (trodde vi då) lämnade vi Pireus i stiltje och passerade rakt igenom den redd som för tjugo år sedan huserade hundratals båtar men som i dag endast gästas av några tiotal. På nära håll passerade vi inloppet till det smala sundet mellan Salamis och fastlandet där ett av historiens stora och mest raffinerade sjöslag utspelade sig den 22e september 460 f.kr. Vid utgrävningar i Trikerikanalen har man hittat en sten som beskriver slaget och den mycket detaljerade plan som grekernas ledare Themistocles utarbetade för hur han med få båtar skulle vinna över persernas gigantiska flotta under ledning av Xerxes. Perserna tänkte klämma in grekerna mellan sin flotta och stora marktrupper som marscherade upp på fastlandet och Xerxes hade redan låtit bygga en silvertribun varifrån han skulle kunna se hela slaget eftersom grekerna låtit läcka ut att om man inte vann ett lätt slag skulle man ge upp. 200 egyptiska skepp seglade västerut för att täppa till den västra delen av sundet medan resten av de flera tusen persiska båtarna kom in österifrån i den smala delen som i dag enbart utgörs av oljeraffinaderier vid Pireus redd. Den grekiska flottan kom ut från sundet och vid anblicken av perserna vände man i vad som syntes vara full kalabalik. Perserna ryckte fram men blev helt överrumplade då grekerna låg och väntade bakom nästa udde. De små lättseglade grekiska tiremerna utmanövrerade fullständigt den persiska flottan och sänkte samtliga skepp och därmed det persiska hotet mot det nya grekiska riket.
Så snart vi passerat det smala sundet flyttades tankarna åter till nutid för på någon minut kom vinden och vi vick god fart för segel.
151015 (14).20
Härlig bris utanför Salamis

Inseglingen till Korinthkanalen är enkel. Man anropar och blir dirigerad till piren vid kanalkontoret där man ska betala. Per km är Korintkanalen den dyraste i världen och också med tanke på hur många sjömil man vinner. Kanalen är 3,1 M lång, man vinner 133 M och priset för vår lilla båt är 164€. Kanalen är öppen dygnet runt med undantag av tisdagar då den renoveras fortlöpande eftersom sand och stenar konstant rasar ner för de branta sidorna. Aktiviteten i kanalen är inte den största. Medan vi seglade från Salamis mötte vi två fartyg och några segelbåtar som kom via kanalen. Själva fick vi vänta på en annan segelbåt och efter 20 minuter blev vi insläppta. Precis vid inseglingen från vart håll finns en bro som också fungerar som crash-bar, dvs den sänktes ner i vattnet i stället för upp. På så sätt stoppas alla båtar med för stort djupgående och hindras från att gå på grund mitt inne i den trånga kanalen.
151015 (33)-20
Man kan titta rakt igenom hela kanalen. Kanalkontoret och tilläggspiren till vänster
151015 (39)-20
164 € lättare
151015 (47)-20
Båten framför går rakt över den nedsänkta bron
151015 (66)-20
Smalt och högt
151015 (83)-20
Marie håller tungan rakt i munnen

Efter kanalen drog vi direkt in till Korinth som har en liten fiskehamn med en stor kommersiell hamn utanför. Inne i den lilla hamnen finns det plats för fyra gästande båtar och absolut inte mer. Dessutom är det exakt 2 m djupt vilket vi upptäckte när vi stötte på lite grann. Efter att vi backat en meter gick det bra. Kanske det bara låg en tappad utombordare under kölen. Sådana finns det gott om här nere.
Korinth är en helt modern stad uppbyggd med exakt raka kvarter helt uppbyggd efter den senaste jordbävningen 1953. Historia saknas naturligtvis inte eftersom detta genom årtusenden var omlastningsplatsen från större båtar västerifrån till mindre båtar mot Aten. Korinth var också en av de rikaste städerna i det antika Grekland. Staden är trots att den är ny men ändå sliten, väldigt trevlig.
151015 (131)-20
Den lilla gästbryggan i Korinth. En båt får plats mitt emot också.
151015 (128)-20
På andra sidan piren ligger de små fiskebåtarna som håller lite försäljning om morgonen. Få fisk, mycket gubbar som alla var enormt trevliga
151015 (134)-20
Pegasus som ochså finns i Korinths stadsvapen liksom på de antika mynten från Korinth. Pegasus bar Zeus blixtar och reds av Bellerophon vars far var kung av Korinth och farfar var Sisyfos som antagligen dog av att oupphörligen rulla den där stenen uppför olympen. När Pegasus dog blev han en stjärnbild. Inte illa för en häst omän bevingad.
151015 (136)-20
Raka gator i det moderna Korinth
151015 (142)-20
Kanske lite onödigt dyr torkställning
DSC_0002-20
Nymåne över hamnen

Innan detta hann publiceras har vi råkat ut för ytterligare missöden men det kommer nästa gång.

Några dagars reparationer

Det blev några extra dagar (och några hundra euro) mer i Pireus än vi hade räknat med. Tanken var att gå direkt mot Korinth efter att Jerry och Christer åket hem men nu fungerar ju inte långsegling på det sättet. När vi kom in till Zeas var det med ett totalt havererat ankarspel som inte ens orkade lyfta upp ankaret utan belastning.
151014 (6)-20
Ett mycket slitet ankarspel
Georgios och hans son Nikos dök upp på tisdagsmorgonen och konstaterade precis som jag att kättingmataren var helt slut. Medan sonen Nikos kopplade bort elen började redan far att skruva isär ankarspelet och när bortkopplingen var klar hade han konstaterat att innandömet var perfekt och att vi inte behövde byta annat än mataren och slirspärren. Lite senare kom Nikos tillbaka med ett leende om att delarna fanns och han nu bara behövde lite pengar att lösa ut dom. Onsdag eftermiddag skulle allt vara på plats igen. Perfekt.
Motorn läcker fortfarande olja från huset till sjövattenspumpen och jag försökte få lite ordning på det också. Bättre men fortfarande inte bra. Resten av tisdagen tog vi en lång runda i Pireus, tittade i affärer och bara njöt. Pireus är vid första anblicken en ganska ful stad men man växer in i den på något sätt. Husen är rena, affärerna är fina och människorna är fantastiskt trevliga.
151014 (3)-20
DSC_0007-20
151014 (9)-20
Utanför en mekaniker stod en uppsjö riktigt gamla utombordare och jag har nu förstått att dessa är plockade från flyktingarnas små båtar. Motorerna fixas sedan till och säljs. Eftersom de garanterat inte finns med i några motorregister och den enorma byråkrati det medför att köpa en motor i Grekland måste denna business vara perfekt. Folk får skattefria motorer utan byråkratiskt krångel.
20151014_112915[1]

I går kollade jag upp varför det var lite färskvatten i kölsvinet. Trodde det berodde på att grabbarna diskat lite slarvigt och att det runnit ner en del. Det visade sig dock finnas betydligt mer vatten under akterkojen och att det kommit en spricka i varmvattensröret. Problemet är att det är i kopplingen mellan varmvattensberedaren och slangen och att förstakopplingen i brons mot Whaleslangar inte gick att köpa här. Det fick bli reparation på plats och ytterligare arbete. På eftermiddagen kom våra två mekaniker precis som avtalat och installerade ankarspelet igen. Inte nog med att delarna var utbytta, allt var upputsat och servat inuti.
151014 (1)-20
För några veckor sedan tappade jag fjärrkontrollen till ankarspelet. Christer hade med sig en ny men vi lyckades inte klura ut hur vi skulle få liv i den. Bruksanvisningen var dessutom helt värdelös. Med lite telefonkontakt till supporten fick vi nu liv i den också så nu har vi inget som är riktigt dåligt (lite oljeläckage) ombord. Att detta firades med att vi promenerade runt hela hamnen och satte oss på baren mitt emot och tog en sundowner för att sedan gå och shoppa lite kläder.
När vi kom ut från affären kändes det för första gången som höst. Det var mörkt ute och började bli lite kyligt (fortfarande shorts och piké) och vi började prata om julhandel. Det blev faktiskt kallare framåt kvällen och för första gången i höst åt vi middag inne.
151014 (18)-20

I morse var det för första gången under 20 grader på morgonen (17,6) och vi börjar märka av att det är dags för hemgång. Vi seglar nu mot Korinthkanalen och på dess västsida är det flera grader kallare än i det Egeiska havet.
151014 (23)-20
Jag kanske glömde nämna att vi funderar på att köpa motorbåt och har just hittat en lagom stor. 😉

 

En veckas grabbsegling

Marina Zeas, Pireus. Seglad distans 115 M. Totalt.

Förra måndagen mönstrade Marie av i Pireus för att åka hem en vecka och sjunga Haydns ”skapelsen”. Jag spenderade några dagar på att fixa till lite småsaker som behövde åtgärdas och på att snygga upp båten lite.
I onsdags dök så Jerry och Christer upp. Jerry seglade i somras med på s/y Liv på väg från Skottland hem till Sverige, Taxin tog med dom på lite extra sightseeing i Pireus men som tur är blir man inte helt ruinerad av några extra mil.
På kvällen åkte vi in till Aten och åt på 360 som tillhör mina favoriter. Vi kom dit vid halvniotiden och då började bargästerna att droppa av och de andra matgästerna kom inte förrän vid tiotiden. Grekerna har verkligen sena matvanor.
150914 (65)-20
Utsikt från 360
151009 (61)-20 151009 (71)-20
Jerry och Christer som kuttersmycken

I torsdags seglade vi så i varierande vind ner mot Poros där vi lade oss för ankare i Navy Bay som blivit lite av Maries och min favorit. Efter tilläggning tog vi dingen till land och tog en lång promenad längs vattnet. Lite längre österut stod ett par och fiskade med några båtars mellanrum. Vid mannen stod det åtta katter och vid kvinnan inga så vi listade snabbt ut vem som drog upp mest småfisk som ingen ville ha.
Det blev en extremt sen kväll ombord med mycket berättande.
151009 (31)-20
Christer släppte ut genuan när vi skulle rulla in den och sen fick han vila en timme
151009 (39)-20
Kaffe på Poros
151009 (42)-20
Katterna ha full koll
151009 (83)-20
Sen kväll

På fredagen seglade vi mot Hydra. Planen var klar, vi skulle kolla i hamnen om vi kunde ankra för dagen eller om vi skulle behöva gå över till Mandrakiviken i stället. Nattankring var det inte tal om eftersom Hydra brukar vara ganska livad under helgerna. Vi var fyra båtar som närmade sig samtidigt men plötsligt lämnade nio båtar hamnen och lämnade gott om plats efter sig. Vi fick en perfekt plats på norra piren och övervägde snabbt möjligheten att stanna kvar. På norra piren sticker det här och var ut stenar där man noggrant bör hålla rodret borta. Vi lade oss tre meter från kajen och lade dingen bakom så att vi kunde använda den för landstigning. Medan vi traskade runt på stan och letade efter en lunchrestaurang vände sig en äldre herre om och frågade vilket språk vi pratade för att det kändes bekant. Ganska snart kom vi i samspråk och det visade sig att Michel som han heter flyttade från Paris till Hydra i mitten på 60-talet tillsammans med andra unga rastlösa själar. Han blev erbjuden att köpa ett hus billigt och blev så granne med sin kompis Leonard Cohen. Michel berättade om livet på Hydra på 60-talet, visade oss Cohens hus och tog oss med på visning av staden i stort eftersom han själv bodde i ett stort hus högst upp och var på väg hem. Han kände naturligtvis alla så det var en härlig känsla att se Hydra på detta sätt. När han lämnade oss rekommenderade han så en liten oansenlig restaurang vid vattnet och det sig att det var just den restaurangen som Marie och jag ätit på i våras. När Michel hörde det sken han upp som en sol för att han träffat en verklig kännare. Lunchen med många olika smårätter blev naturligtvis en höjdare.
Tillbaka i båten tyckte vi att den låg så bra och lugnt att vi beslutade oss för att stanna över natten och gick så bort till en bar och lånade ett brädspel och fördrev eftermiddagen. Jerry blev så officiellt svensk Hydramästare i Tavli. Eftermiddagen avslutades med en av de underbara glassarna som serveras längst ut på piren där flygbåtarna avgår och på kvällen serverade Christer och Jerry en underbar kalvkotlett med tillbehör ombord. Inte helt fel att ha två marmiter ombord.
151009 (88)-20
Det fungerar bra att gå över dingen
151009 (96)-20
151009 (101)-20
Hydra
151009 (110)-20
Hamnen
151009 (98)-20
Michel utanför Leonards hus
151009 (111)-20
Svenska Hydramästerskapen i Tavli
151009 (114)-20
Glass på piren
151009 (136)-20
Solnedgång, Hydra
151012 (18)-20
Natt på Hydra

På lördagen var tanken att segla till Epidaurus men med kuling och regn på gång kändes det trevligare att gå till Aegina. Vi passerade än en gång genom sundet vid Poros, inte för att det är den närmaste vägen men för att det är så otroligt vackert där. Tanken var att bada i någon vik men så kom det lite regn och vi gick norrut för en halvvind i en härlig bris. Vid Moni ankrade vi precis som nästa lilla skur kom men vi stannade ändå till och badade. Både vattnet och luften var 22 grader så bättre kunde det inte bli trots att skuren övergick i ösregn. Till sist tyckte Christer ändå att han blev våt av allt regnande och steg upp ur vattnet och sedan länsade vi i vad som nu blivit hård vind upp mot Aegina.
Väl inne i hamnen var det i stort sett fullt. Det fanns en plats längst ut på piren och när vi precis skulle kasta ankaret för att lägga oss där smög en annan båt upp bakom oss, kastade ankare och backade in. Inte det mest gentlemannaaktiga jag har sett. Det fick bli plan B i ställen. Inne vid stadskajen var det en öppning på 1,5-2m mellan två båtar så vi siktade in oss dit i stället. Jerry tyckte nog det var väl lite plats och Christer var på väg att satsa en större summa pengar på att det var omöjligt. Båtgrannarna var villiga att spela på Christer tror jag men alla for ut, hjälpte oss med fendrar och med att lätta lite på egna förtöjningar så lyckades det oss att komma ända in till kajen. Jag erbjöd en sixpack öl till bägge båtarna men båda avböjde med ett leende. Tampar i land hade knappt behövts för vi kom ingen vart ändå. Så kom det sig att vi fick en perfekt plats vid kaj.
Lite senare traskade vi upp till slaktaren för att köpa lite kött till morgondagen. Slaktaren visade vad han hade och började prata med Christer som med sin förtid som slaktare kan allt om kött. Till sist bestämde vi oss för fläskkotlett. Då reser sig en äldre liten herre som vi trodde var en kund som väntade, upp från sin stol och plockar fram stora kniven och hugger upp tre bitar som om det vore en gräddtårta han skar i. Priset för tre kotletter på en bra bit över ett kilo blev sju €. Vi började så klart prata med den äldre slaktaren också för han hade en tavla på väggen med fotografier på affären och sig själv från det att han var ung. Han berättade om hur han började, om sin tid som snickare innan han blev slaktare och om sin fru som nu var död. När vi pratat en stund gick han ut och vi tackade honom och sonen för pratstunden. Då traskar han fram till kiosken som är utanför affären och som han antagligen själv också ägde och säger åt fickan där något. Så kommer hon ut med pistagenötter för lika mycket som köttet kostade och slaktaren berättade att det var hans egen odling så dom fick vi som present. Återigen ett härligt möte.
151012 (19)-20
Christer skotade hem genuan och sen fick han sova en timme
151012 (33)-20
Efter promenaden som på vissa ställen hade mycket lera, tvättade vi skor och fötter.
12144678_941912782555300_3273351543252763640_n
Slaktaren och hans son

På söndagen blåste det rejält och det var full kaos i hamnen. Det är inte ovanligt med korsade ankare här eftersom kajen är konkav så att alla ankare i stort sett ligger på samma ställe. Denna morgon såg vi dock bara en enda båt som gick ut utan problem. Resten låg och drog i andra kättingar. Tre gånger hade någon napp i vår kätting så att vi fick släppa så att de kunde få ut sitt ankare och sen fick vi sträcka fast igen. Allt medan en engelsk båtgranne skällde på allt och alla. Som mest låg det åtta båtar i hamnen och försökte få upp ankaret samtidigt. Det såg ut som om starten till en kappsegling skulle gå i hamnen. Vi bestämde oss för att ligga kvar, gå en lång runda på ön och njuta en lunch på någon av de många bra restauranger som finns vid kajen. På kvällen blev det urbenad kotlett med stekta lök och äpplen ombord.
151012 (27)-20
Full fart i Aegina hamn när åtta båtar försökte få upp ankare som fastnat i andra

Måndag kom Marie tillbaka och det var dags att lämna Aegina Precis innan vi skulle gå kom det en katamaran och lade sitt ankare lite snett och så klart låg det över vår kätting. När vi skulle lyfta det fastnade vi i ytterligare ett. Vi blev dock inte kloka på varför vi inte fick upp kättingarna även om båtarna på land släppt sina. Till sist vinschade vi upp ankaret för hand, fick upp de andra kättingarna och fick hjälp av den australiska ägaren till katamaranen som kom ut med sin dinge och hjälpte till och efter en dryg timmes arbete kom vi loss och fick stående ovationer. Då visade det sig att vårt ankarspel inte ens orkade lyfta upp ankaret ur vattnet utan att slira. Vi drog upp det för hand, lade ut och slörade till Pireus i frisk vind. Reparera får vi göra på fastlandet och med god vind i seglen glömmer man alla bekymmer. Givetvis ”kappseglade” vi med de andra som skulle åt samma håll, fick upp båten i över nio knop och kom först till Pireus.
Marie dök upp bara en halvtimme efter det vi lagt till så timingen var det inget fel på. På kvällen blev det en av de trevliga restaurangerna här i Marina Zeas och Marie stod för prisutdelning efter dagens seglats. Vi fick var sin välförtjänt medalj.
151012 (48)-20 151012 (61)-20
Soluppgång på Aegina. På nedersta bilden ser man hur kajen svänger så att ankaren lättare korsas
151012 (62)-20
Full fart mot Pireus
DSC_0003-20
Medaljer ombord

En vecka på Poros

Nu har vi legat för ankare en vecka i Navy Bay på Pireus.

När vi kom in till Poros visade det sig att Hugo med skeppare Bo och kollegor redan ankommit och låg på bryggan på västsidan. Vi valde dock att lägga oss på ankare precis utanför. Utsikten är så oändligt mycket vackrare och så är det tyst på kvällen och natten – helt tyst. Det blev ett trevligt återseende med våra vänner från Helsingborg. Vi blev inbjudna på sundowner och efterföljande middag på deras gigantiska hyrbåt, en Oceanis 45 som verkar vara ritad för att det ska finnas fyra stora hytter för chartersegling och sen fick resten av båten bli som den blev. Den seglade dock skapligt på undanvind. När det var dags för grabbarna att gå på bar tog vi dingen tillbaka till vår lugna vrå.
150930 (15)-20Poros från öst
150930 (8)-20
150930 (22)-20
Nästan mogen fiken. Nästan är inte nog

Dagen efter lämnade vi in tvätten på ett av de många tvätterierna som servar båtarna. På kvällen när det var det dags att hämta tvätten igen kom det ett litet regnmoln och det var också lovat en skur på under en mm. Tvätten var inte helt torr så vi tog en sväng till affären och medan vi var där började det regna på riktigt. Efter en timmes skyfall var hela nedre staden översvämmad och någon ljusning fanns inte i sikte så vi gav upp, struntade i tvätten, struntade i vätan och begav oss till dingen. Då började det regna ännu mer och det var fullständigt omöjligt i mörkret och regnet att se en enda båt ute i ankringsviken. Vi siktade och körde och kom fram lika våta som när jag senast simmade klädsim i Karins pool i Vadstena. Vi kunde till och med vrida ut underkläderna. När vi kom in visade det sig att vi glömt en av luckorna öppna ovanför pentryt och vi hade att göra resten av kvällen. Allt simmade och vi tömde ut ca 200 l from båten. Ingen bra kväll. Dingen fick så klart också länsas ett par gånger så att den inte skulle fyllas. Tre timmar senare slutade regnet lika fort som det börjat.
150930 (30)-20
Lite regn på gång
Åskregnet var början på ytterligare en meltemi med kuling och stormstyrkor i Kykladerna. Här på Poros ligger man säkert även om det tjöt lite i riggen ibland när fallvindarna kom. Det blev några härliga, soliga och varma dagar ute på ankringsplatsen med långa vandringar på land varje dag. Vi lärde oss verkligen att uppskatta Poros. Det är som att befinna sig på Lago di Como fast med betydligt större båtar runt omkring.
151003 (15)-20
Poros sett från Galatas på fastlandet. Ankringsviken i bakgrunden
151003 (23)-20
Aspros Gatos med nyfångad bläckfisk precis framför vår båt.

151003 (29)-20
Västerut längs stranden
151003 (38)-20
151003 (56)-20
Russian Bay med dagisön i bakgrunden. Olika förskolor åker ut hit. Det finns ett litet hus på ön. Vi låg i den här viken i våra men gick inte i land
151003 (41)-20
Flying Fox. Lite bakom låg dess shadowboat FYS 6711. Kan vara värt att googla den. Systerbåt till Garcon som vi såg förra året på Malta och i Syracusa

En dag gick vi upp på högsta berget. Det var långt och segt men jag trodde att det skulle ligga ett kloster där uppe som vi tänkte titta på. Det visade sig dock bara vara ett pyttelitet kapell som byggts 1996 och grusvägen som man anlagt för att bygga den måste ha stått för 90% av byggkostnaderna.
150130 (18)-20
O’mega i Poros hamn
150130 (27)-20
Vägen upp var något så fantastisk grön med alla lärkträd.
150130 (43)-20
Nästan uppe. När man anlade kapellet här uppe måste man valt den breda vägen
150130 (34)-20
Kapellet. Det var lite gravar runt omkring.
150130 (38)-20
Utsikten var bedårande. Till vänster, Methanahalvön på Peloponnesos, Uppe till vänster, Isthmus vid Korintkanalen, i mitten, Moni och till vänster Aegina.
150130 (54)-20
Sundet mellan Poros och Peloponnesos med lite högre toppar i bakgrunden. I våras var det snö där.150130 (56)-20
Mindre lastbil på väg ner.

När vi kom till Poros var det många båtar på ankringen, till sist var det bara vi kvar. Det är antagligen många som går in till bryggan och tankar vatten fredag och lördag när det inte finns några charterbåtar och det är betydligt tystare.
150130 (3)-20
151003 (67)-20Till sist var det bara Synapsen kvar
150130 (67)-20

Nu blir det några dagar i Pireus, Marie mönstrar av en vecka och Jerry och Christer mönstrar på i stället. Till detta återkommer jag.