Aten och Zea marina i Pireus.

Sista dagen med Caroline och Daniel passade vi på att åka en kort tur in till Aten. Det blev taxi upp till Akropolis med en enormt trevlig chaufför. Han hade arbetat i resebranschen i både Manchester och Amsterdam men längtade tillbaka till Aten. Arbete fanns fortfarande i turistbranschen men lönen där vara bara ca 500 € per månad vilket är svårt eller omöjligt om man har en hyra på 300 varför han valde att köra taxi i stället. Atens innerstad har bara 500.000 invånare medan hela Attika som är ett område på ca 70 km har 5,2 milj invånare och dessutom 2 milj flyktingar. Förutom att ge oss kunskap gav denne chaufför oss dessutom vår mest behagliga tur genom Aten vi hittills fått.

Även i Aten fick jag jobba

Aten ut mot havet

Upp på Akropolis blir jag fortfarande imponerad över detta stora område med olika tempel och för var gång man kommer hit upptäcker man nya saker. Den här dagen blåste det friskt och värmen kändes inte alls betungande.

Marie och Caroline utanför Parthenon

Dom där svåra små bitarna i pusslet som man inte riktigt fattar var dom platsar.

Rusch upp på klippan utanför Akropolis för att fixa bästa platsen att se solnedgången.

Efter det kulturella traskade vi ner på Plaka som är Atens gamla stadsdel och upp på favoritbaren 360 som ligger på Monastrikitorget. Denna gång upptäckte vi att det fanns en restaurangdel också och trots att det stod reserverat på alla bord frågade jag om det fanns plats för fyra.
– Har du reserverat?
– Nej.
– Bor du här på hotellet?
– Nej, men vi har suttit i baren en stund.
– Ok, då har jag en plats för fyra.
Därefter fick vi bästa bordet med sagolik utsikt över både Akropolis och Monatriki rakt under oss. Det var lite mörkt vid borden vilket var synd för uppläggningen av maten var i världsklass här.

Utsikten från 360 mot Akropolis

Och vi, ditkastade i förgrunden.

Monastriki lite från ovan

Mätta och belåtna tog vi en taxi tillbaka till marinan. Chauffören som bara kunde inre Aten hade ingen aning om var det låg men som tur var börjar vi kunna vägen dit.

På måndagsmorgonen åkte Caroline och Daniel hem igen. Vi följde dem till bussen och sedan gick vi och handlade mat och lite smådelar till båten. Sen satte vi oss ner och bara njöt.
På eftermiddagen städade vi ut hela båten både in och utvändigt och fyllde upp med både vatten och diesel. När mörkret fallit satte vi oss på en av restaurangerna, tog en gyros och bara njöt av att titta på folk och känna atmosfären i hamnen. Zea är en härlig marina och trots att många båtar är stora och riktigt stora känner vi oss som minstingarna ändå välkomna. Det är full fart på musiken på alla barer men precis runt hörnet där gästbryggan ligger är det nästan helt tyst.

Marie sitter och tittar på folklivet

Här trivs de riktigt stora båtarna