Norra Kykladerna

Poros. Seglad distans 98 M. Totalt 355 M

Ankarplatsen utanför Mykons var det totala lugnet och en enorm kontrast mot upplevelsen innanför murarna. Fram mot förmiddagen satte vi segel igen och tog oss förbi Tinos och lade så till i Batsí på Andros. Bägge öarna har en ganska stor andel katoliker som ett arv efter 500 års venetiansk ockupation och därmed också en påfallande venetiansk arkitektur med blekgula hus och röda tak.   Tinos är trots sitt stora katolska inslag en stor vallfartsort för grekiskt ortodoxa dit grekerna kommer någon gång under sitt liv som ett ortodoxt svar på Lourdes.

Ankringsviken i fullmåne

Andros har genom hela historien valt sida mot Aten och först efter att Grekland bildades har man betalat skatt dit. Det gör att man här hittar rester från Persien, Mykene, Sparta, Byzans, Venetien och Turkiet. En rejäl dos historia finns lagrad här. I dag lever ön i stort sett helt på grekisk turism och få utlänningar hittar hit. Det ser ju inte ut som vi vill att Kykladerna ska se ut med vita hus och små gränder.
Batsí är en vacker liten by på västsidan. Den gav mig en riktig dansk känsla, hur man nu kan få det med 1000 m höga berg i bakgrunden. Det handlade mest om den lilla hamnen där man kunde lägga till långsides på yttre piren vilket är riktigt ovanligt här. Vi valde dock grekisk tilläggning lite längre in och tog sedan en längre promenad runt viken.

Den lilla hamnen i Batsí

Batsí

Uppe från kyrkan

Handskriven busstidtabell. Dopping som torkar sig till vänster

Efter Andros seglade vi 27 M sydväst mot Voukari på Kea som har en liten kort kajkant och riktigt mycket flikar i viken där man kan ankra tryggt. Vi valde att lägga oss precis utanför Voukari för att njuta utsikten över både by och den vackra viken.

Behaglig havvind

Voukari, Kea

På natten började det regna kraftigt med lite inslag av åska. Man märker att en väderförändring är på gång. I går lämnade vi så Kykladerna för denna gång och satte kurs mot Poros. Anledningen är att det i dag kommer ytterligare en meltemi som gör livet surt därute. En dryg vecka med 15-20 m/s och dålig nattsömn är inget vi behöver och Marie måste också vara på fastlandet nästa måndag. På morgonen kom också ett SMS från Hugo att de tänkte bege sig till Poros så det gav ju lite extra skjuts. Det visade sig att de låg precis vid dingarnas landningsbrygga så när vi kom in från vår ankringsplats stod Hugo och vinkade och strax därefter kom Bo också. Vi hade tänkt att bjuda dom på en sundowner ombord med det blev vi som blev inbjudna i stället. De och ytterligare några läkare hade hyrt en gigantiskt bred 45-fotare och behövde fylla ut platsen. Vi blev också bjudna middag med champagne och gåslever som förrätt vilket var lite roligt med tanke på det förra inlägget på bloggen.

Innan det började regna var natten ljus och varm som en svensk midsommar

Liten ö utanför Poros men hög som Danmark plus moms: Mig påminde den mest om sidan 1 i Le Petit Prince

Klosterviken på Poros där vi ankrade en stund för att bada. Vattnet är renare på denna sida.

Nu ska vi njuta Poros någon dag till.

Annons

Fois Gras

Mykonos. Seglad distans 23 M. Totalt 257 M.

Det blev en behaglig segling norrut i strålande sol och halvvind i 4-5 m/s.
Marinan i Mykonos är en stor öde betongpir som ligger en bra bit norr om staden och vars huvudsakliga syfte är att härbärgera ett kryssningsfartyg på utsidan vilket den också gjorde. Vi ankrade i stället i likhet med flera andra, i viken omedelbart söder om stan. Från det att vi kom tills vi gick i land landade de minst tio flyg precis bakom stan och det ankom ytterligare tre kryssningsfartyg på eftermiddagen så vi räknade inte med att vara helt ensamma. Verkligheten blev ett riktigt uppvaknande från det behagliga livet vi hittills sett i Grekland. Det hela på minde mig om en sådan tratt man sätter på en gås för att fylla på med majs när man skall göda lever till Fois Gras. Det var vackert, javisst men så mycket människor på så lite plats blev ändå för mycket. Ön Mykonos har egentligen inget annat att erbjuda än vackra stränder, en bedårande stad och ett pulserande nattliv för väldigt många är det gott nog.

Dingen upplagd på stranden

Det lär finnas 365 kyrkor i Mykonos

Ett av de vackra torgen i stan

Folk precis överallt

Mykonos stad som lär vara den mest fotograferade i Kykladerna är egentligen inte särskilt stor till ytan men när man kommer in i gränderna känns den oändlig och man tappar i stort sett omedelbart bort orienteringen. Det är som en stor vit labyrint. Affärerna är många och innehåller allt man behöver om man har ett välfyllt kreditkort. Affärerna är dessutom betydligt mer moderna än jag faktiskt sett någon annan stans. Det känns grymt fräscht och grymt dyrt. En drink eller en öl vid vattnet kostade tre gånger mer än på Naxos.

Solglasögön

En dyr drink……

…….men vyn var bedårande.

Vyerna med de fem vindmöllorna i bakgrunden är dock bedårande och med lite tålamod kunde man också få just den bilden man så innerligt önskade utan en massa andra människor i förgrunden.

Efter några timmar fick vi dock nog och drog oss tillbaka till det totala lugnet i ankringsviken.
Ankringsviken strax söder om stan

Strax utanför Mykonos ligger den karga och oansenliga ön Delos som i det antika Grekland faktiskt var världens centrum där Kykladerna utgjorde den innersta cirkeln (Kukloi = cirkel). Här sades Apollon vara född och till oraklet i Delos vände man sig för att få råd om krigsstrategier. Ruinerna efter det vardagliga livet på Delos lär vara de mest kompletta efter Pompei.

Naxos

Transporterad sträcka 9 M. Totalt 234 M

Transporterad för att det var svårt att kalla det segling. Vi började i totalt bleke och sen blåste det upp till 1 m/s. Motor hela vägen således i det behagliga och vackra sundet mellan Paros och Naxos där man vid inseglingen till Naxos stad leds av de majestätiska resterna av ett icke fullbordat Dionysostempel.

Bleke på Egeiska havet

Solbelyst katamaran mot ett regnigt Naxos

Dionysos tempel på udden

Naxos hamn är ganska liten och dessutom väldigt billig så jag misstänker att det snabbt blir fullt här på sommaren. När vi kom in stod ovanligt nog en tjej och tog emot oss och anvisade oss till en av två platser med mooringlina. Trevligt för oss men jag misstänker att man inte vill ha charterbåtarna på lina efter att ha sett hur ovana charterseglarna i detta område är med linorna.

Gästbryggan

Fiskarna i hamnen reparerar sina garn

Naxos är en ganska stor ö och den mest frodiga i Kykladerna och det har sin helt logiska förklaring. Det var nämligen här som Theseus övergav Ariadne på sin väg tillbaka från Kreta till Aten. Med Ariadnes hjälp hade Theseus tagit sig igenom labyrinten och dödat Ariadnes halvbror, Minotauren. Ariadne blev så förälskad i Theseus att hon följde med honom från Kreta och den första ön dom landsteg på var Naxos. Just varför Theseus lämnade Ariadne här är oklart men det begav sig inte sämre än att Dionysos landsteg på Naxos kort därefter och förälskade sig i Ariadne. Det slutade bättre och dom fick många gudomliga barn tillsammans. Dionysos, den grekiska vinguden var betydligt snällare än romarnas Baccus och han välsignade Naxos med ett landskap fruktbart nog att odla vin till sin älskade Ariadne. Som sagt, logiskt.
I dag är vinet härifrån drickbart men frågan är om det hade varit bra nog för Dionysos om han funnits kvar.

Naxos stad på kvällen

Kykladiskt blåvitt

Naxos stad är lite mer förfallen är Noussa på Paros men den har en fantastisk charm. Uppe på toppen ligger det gamla slottet och gränderna inne i slottsstaden är spännande och vackra. Inne i en affär stod flera antika kolonner och bar upp en del av slottet ovanför. Kolonnerna från den första borgen 450 f.kr och på sin nuvarande plats i 800 år. Häftigt.

Gränderna i slottet

Kolonner som bär upp slottet

I hamnen finns det en liten pittoresk kyrkoö som vi inte trodde användes så mycket men det finns en liten roddbåt man kan ta ut. Tydligen var det dock en lite mer helig dag när vi var där för kvistar låg på hamnpiren och en lite större bår gjordes klar för att skeppa över folk som stod i kö hela eftermiddagen och kvällen för att komma över. Inne i kyrkan får det väl knappt plats mer än 20 pers men utanför var det fullt. Flera gånger tidigare har vi här i Grekland sett att bara ett fåtal är inne i kyrkan medan flertalet är utanför och lyssnar via de stora megafoner som finns uppsatta.

Liten kyrkoö i hamnen

Många vill över denna kväll

full aktivitet långt in p¨å natten

Vi tog oss en sundowner i hamnen på en bar där man hade happy-hour från 2pm-2am dagligen. Bra tidsupplägg. Vid solnedgången gick vi ut till templet på norra udden tillsammans med några hundra andra och kvällen avslutades på taverna där man serverade en enorm sallad, därefter svärdfisk och så ett glas vin till för 8€. Om det är standardpris eller bara lockpris för att få del av årets sista turistinkomster är oklart.

Passande tider för Happy Hour

Solndgång på norra udden

I går tog vi bussen upp i bergen till Chalki, en gammal by med väldigt många välbevarade venetianska herresäten. Det var häftigt att se dom så långt från inkomstkällan som måste ha varit hamnen. Det var dock betydligt svalare här upp. Från Chalki traskade vi sedan till nästa by, Filoti och att får rört på benen i den friska luften. Efter en lätt lunch i den lilla bergsbyn tog vi så bussen tillbaka till Naxos stad igen.

Chalki

Affärsinnehavare, Chalki

Venetianskt herresäte

Kloster vid Filoti

Eftersom vattnet är helt gratis i hamnen passade vi på att spola av hela båten från alla de saltkristaller som satt kvar precis överallt. Fortfarande efter spolning smakar det mesta lite salt ändå.

I början på nästa vecka kommer det hårda nordliga vindar så vi börjar nu så långsamt att gå norrut igen.

Paros

Naousa hamn. Seglad distans 3 M

När vi ankrade i Ay Ioannou, den nordvästligaste förgreningen av viken norr om Naousa satte ankaret sig så hårt att vi trodde det fastnat i en sten. Det visade sig dock bara vara lera och sand och med det fästet och det faktum att vi låg helt i lä bakom fyrklippan gjorde att vi somnade hårt efter en tuff dags segling.

Hela det nordvästra näset har gjorts till parkområde med många fina vandringsleder ut på de olika uddarna, något vi använde oss flitigt av. Dessutom var vattnet fantastisk även om det var ganska snålt med fisk att titta på. En del bläckfiskar låg dock och lurade i sanden. Så länge det blåste byig vind drog alla ankarkättingar upp ganska mycket lera från botten och det såg ut som ett mindre vulkanutbrott på botten så snart kättingen rörde sig lite vilket gjorde sikten på ankringsområdet något sämre. Andra dagen när det var helt stiltje var det betydligt klarare i vattnet.

Vandringslederna och beskrivning



Från vandringsleden mot havet och viken.

På en av klipporna vid viken ligger kyrkan Ag Ioannou, och där visade det sig vara bröllop något vi så klart passade på att titta på. I det hela taget är denna vik otroligt vacker med staden i bakgrunden och klipporna runt omkring.

Bröllop

Längst in i viken ligger en fantastisk strand som är så populär att det går en liten båt ut varje timme från Naousa. Vi gjorde det motsatta och tog båten in till stan i stället, dels för att maten ombord var nästan helt slut och för att kolla hur marinan såg ut. Vi hade tänkt oss att åka runt lite på ön och med sydlig kuling och åska på gång tyckte vi att det kunde vara bättre att ligga i stan så kan man sitta på ett fik och läsa i stället för i båten. Problemet med regn här är ju att man måste stänga luckorna och med 28 graders värme blir det rätt trist efter ett tag.

I söndags flyttade vi så båten in till stan och marinan. Någon timme efter det att vi kommit in var det helt fullt av långseglare och charterbåtarna tvingades i stället ut på ankare. De flesta charterbåtar är helt oförberedda på det eftersom de räknar med att kunna gå ut och äta de flesta måltiderna. Vid sidan om oss har vi nu en båt som låg vid sidan om på land hos Asprakis för någon månad sedan.

Vackert i Naousa

I går började det att mulna på och vi tog bussen in till Parikia som är huvudorten på Paros. Det är vitt och blått och Bougainvilleans cerise och så romantiskt kykladiskt att det lätt blir för mycket. Vi stannade några timmar och tog sedan bussen tillbaka igen. Det slående här på Kykladerna är förutom det vita och blå att alla öar är helt bruna. Det finns inte mycket växtlighet här även om vi på bussresan åkte igenom en oas där man odlade vin. På kvällen köpte vi en flaska och provade och den var helt ok.

I går kväll kom så hamnfogden runt till alla båtar och meddelade att väderleksrapporten varnat för hård vind med kulingstyrka i åskbyarna. Vi tyckte den servicen var fantastisk fin. Alla kollande vi förtöjningarna en extra gång och sedan satte vi oss och tittade på himlens skådespel.

Tveksamt gångbara byggnadsställningar i kyrkaRomantiskt vitt och blått

Vi har fortfarande någon dags kuling och regn kvar så vi stannar ett dygn till.

Meltemi i Kykladerna.

Naousa, Poros. Seglad distans 122 M, Pireus – Sounion 33 M, Sounion – Kithnos 26 M, Kithnos – Paros 63M
Totalt seglat I höst: 222 M

Meltemin är den vind som uppkommer på sommaren i framförallt det Egeiska havet mellan Grekland och Turkiet. Den uppkommen när ett högtryck över Balkan samarbetar med ett lågtryck över Turkiet. Resultatet är rejält hårda vindar från nordost.

Efter att vi satt av Caroline och Daniel i Pireus tog vi en extra dag där och fixade till båten så att allt var klart till några veckors segling i Kykladerna. I det Saroniska havet mellan Aten och Hydra behövs det knappt väderprognoser för på sommaren är det nästan alltid fint väder där. Annorlunda är det i Kykladerna och vi blev såklart lite irriterade när det visade sig att meltemin skulle slå till precis på tisdagen när vi ville iväg. Vi seglade i alla fall och det blev en behaglig halvvind längs Atens kust ner mot Sounion på fastlandets sydspets där vi ankrade precis nedanför ett tempel från 444 f.kr.
När det begav sig kunde man från templet vid Sounion se den 12 meter höga gyllene skulpturen över Atenae som stod uppe vid Parthenon. Skulpturen stals ca 450 e.kr av turkarna och sattes upp i Konstantinopel och förstördes sedan av frankerna år 1204 eftersom dom trodde det föreställde en turkisk gudinna.

Ankringsplatsen nedanför templet i Sounion

Ankringen var ärligt talat ingen höjdare med byig vind upp till 17 m/s när det skakade i hela båten. Väderleksrapporten lovade dessutom sämre väder omkring Sounion så på onsdagen seglade vi söderut mot Kithnos. Det blev en häftig tur med enbart revad genua i vindar mellan 15 och dryga 20 m/s. Skillnaden mot att segla i samma väder hemma är ju att här gör man det i t-shirt. Det är också en häftig upplevelse att få in saltvatten över båten som hinner torka till saltkristaller innan man upplever vätan.

Utanför Kea.
På Kithnos hittade vi en fin ankringsplats i Ormos Kolona på västsidan. Det ligger en ”ö” här, Ay Loukas, som är förbunden med Kithnos med en smal sandremsa. Man kan ankra på vilken sida som men det är ganska långt runt ön så man bör välja sida redan från början. Vi valde den västra som lär ha lite mindre fallvindar och det fungerade ganska bra tills framåt natten när den ramlade ner 17m/s även här och gjorde det halvsvårt att sova vidare. Vår ryckdämpare till ankarkättingens avlastare, en Forshaga 3 gick tvärt av i den hårda vinden.

Sandrevet med ankring på båda sidor. Vi ligger upp till vänster i bilden. Vid revet en taverna

…..där vi njöt en öl och lite vatten.

Utsikten från tavernan

Det ser så häftigt ut när man ser de andra båtarna så nära med ett sandrev i mellan

Vackert i ankringsviken

Vår Forshaga 3 som gick rakt av

På torsdagen skulle det blåsa som mest och eftersom fästet på ankare var helt perfekt stannade vi kvar och tog hand om sådant som gått sönder och annat som behövde fixas. Andras ankare satt inte lika bra och av de fem inkommande båtarna på torsdagsförmiddagen draggade fyra. Det vara bara tyskarna vid sidan om som både backade fast och sedan dök och kollade ankaret. Det måste inträffa många grundstötningar bland hyrbåtarna här i Kykladerna om sommaren när meltemin härjar som mest. På eftermiddagen traskade vi upp på ön och kunde blicka ut över alla fina vikar som omger huvudorten Merichas. På kvällen satte vi oss på däck och tittade på stjärnhimlen som i denna vik inte förstörs av ljuset från en enda bostad. Det enda som syntes var vår egen och några andras ankarlanternor och dom är inte så starka.

Idogt arbete. Fetta in wincharna och sy ny hätta till motorn. Solen åt den gamla.

Utsikt över skärgården mot Merichas

Jag bygger vidare på ett befintligt stentorn. Det finns många sådana här.

I dag seglade vi så vidare mot Paros. Det var lovat 8-10 m/s längs Kithnos och ökande i sundet mot Paros men det blev tvärt om och denna dag fick vi möjlighet att testa ett otal segelkombinationer. Vi började med revad genua på en läns längs Kithnos i 16-18 m/s och när vi sedan skar upp till en bit framför tvärs revade vi genuan ytterligare och satte tre rev i storseglet i stället. Plötsligt mojnade det nästan helt för att efter en stund ge oss en perfekt halvvind som i hög fart tog oss mot Paros för revad stor och full genua. Det blev en riktigt härlig dag på sjön även om vädret inte gav oss många lugna stunder, jag hann läsa en sida.

Fartfyllt längs Kithnos’ kust….

…. byttes senare ut mot en behaglig bris.

En riktig luring 8 M utanför Poros där övriga djupet är 80m. Det är djupt överallt runt om.

Fyren vid inseglingen till Naousa. Precis bakom ligger ankringsplatsen.

Nu ligger vi ankrade i viken norr om Naousa på Paros där vi kommer att stanna i några dagar. Det kommer att blåsa hårt från syd i början på nästa vecka och då lägger vi oss mot kajen här.

Där bakom fyren ligger vi nu i totalt sjölä även om det kommer några rejäla byar av och till

Aten och Zea marina i Pireus.

Sista dagen med Caroline och Daniel passade vi på att åka en kort tur in till Aten. Det blev taxi upp till Akropolis med en enormt trevlig chaufför. Han hade arbetat i resebranschen i både Manchester och Amsterdam men längtade tillbaka till Aten. Arbete fanns fortfarande i turistbranschen men lönen där vara bara ca 500 € per månad vilket är svårt eller omöjligt om man har en hyra på 300 varför han valde att köra taxi i stället. Atens innerstad har bara 500.000 invånare medan hela Attika som är ett område på ca 70 km har 5,2 milj invånare och dessutom 2 milj flyktingar. Förutom att ge oss kunskap gav denne chaufför oss dessutom vår mest behagliga tur genom Aten vi hittills fått.

Även i Aten fick jag jobba

Aten ut mot havet

Upp på Akropolis blir jag fortfarande imponerad över detta stora område med olika tempel och för var gång man kommer hit upptäcker man nya saker. Den här dagen blåste det friskt och värmen kändes inte alls betungande.

Marie och Caroline utanför Parthenon

Dom där svåra små bitarna i pusslet som man inte riktigt fattar var dom platsar.

Rusch upp på klippan utanför Akropolis för att fixa bästa platsen att se solnedgången.

Efter det kulturella traskade vi ner på Plaka som är Atens gamla stadsdel och upp på favoritbaren 360 som ligger på Monastrikitorget. Denna gång upptäckte vi att det fanns en restaurangdel också och trots att det stod reserverat på alla bord frågade jag om det fanns plats för fyra.
– Har du reserverat?
– Nej.
– Bor du här på hotellet?
– Nej, men vi har suttit i baren en stund.
– Ok, då har jag en plats för fyra.
Därefter fick vi bästa bordet med sagolik utsikt över både Akropolis och Monatriki rakt under oss. Det var lite mörkt vid borden vilket var synd för uppläggningen av maten var i världsklass här.

Utsikten från 360 mot Akropolis

Och vi, ditkastade i förgrunden.

Monastriki lite från ovan

Mätta och belåtna tog vi en taxi tillbaka till marinan. Chauffören som bara kunde inre Aten hade ingen aning om var det låg men som tur var börjar vi kunna vägen dit.

På måndagsmorgonen åkte Caroline och Daniel hem igen. Vi följde dem till bussen och sedan gick vi och handlade mat och lite smådelar till båten. Sen satte vi oss ner och bara njöt.
På eftermiddagen städade vi ut hela båten både in och utvändigt och fyllde upp med både vatten och diesel. När mörkret fallit satte vi oss på en av restaurangerna, tog en gyros och bara njöt av att titta på folk och känna atmosfären i hamnen. Zea är en härlig marina och trots att många båtar är stora och riktigt stora känner vi oss som minstingarna ändå välkomna. Det är full fart på musiken på alla barer men precis runt hörnet där gästbryggan ligger är det nästan helt tyst.

Marie sitter och tittar på folklivet

Här trivs de riktigt stora båtarna

Sex man för att tvätta akterdäck på Al Mirqab, världens största privata yacht ägd av Quatars premiärminister