Nej, vi försvann inte på vägen. Vi kom bara fram med så kort marginal att arbetssysslorna og över.
På tisdagen var det så pass bra väder att vi kunde segla de dryga 100 sjömilen till Peterhead som ligger på Skottlands östkust.Peterhead är en liten stad med en gigantisk hamn som servar oljeriggarna. Här finns plats för mängder av supplyships samtidigt som det finns flera fiskehamnar och en marina innanför de höga pirarna. För att komma in i hamnen måste man begära tillstånd och det var vi ganska sena med så när jag kallade upp på VHF’en svarade de direkt att de satt och undrade om vi skulle ropa upp eller inte. Därefter fick vi klartecken.
Mycket regn när vi gick ut från Inverness
Hamnbassängen i Peterhead
Onsdag morgon sov vi lite länge och sedan tog vi en promenad in till staden medan kulingen piskade upp sjöar mot piren. Peterhead är ärligt talat inget vidare men där finns Simpsons Tearoom som en kvarleva från en helt annan epok. Vi hade turen att hitta denna lilla pärla och vi blev serverade en utsökt lunch samt tea med scones.
Efter denna överdådiga måltid handlade vi i stadens enda större matvaruaffär så att vi kunde bjuda skepparen på en anständig middag på kvällen. Pilgrimsmusslor, hummer och så en oxfilet av Aberdeen Angus. Jag fick stå för köttet och fick lite lax att börja med. Middan blev fantastisk och skeppare Håkan kom i Harris Tveed. När han köpte den och hans fru Eva köpt en dräkt i tveed frågade den extremt skotske affärsägaren om de ville ha en påse till sina kläder. Då blev det 5p extra.
Färgglada hus i Peterhead
Torrdocka i Fiskerihamnen. Det liknade mest en anatomisk teater för valar.
Torget. Rådhuset i bakgrunden och precis vänster därom Simpsons Tearoom.
Perfekt omhändertagna
Torsdag morgon hade vinden mojnat men sjön var kvar så det var lite skumpigt i början. Vi hade en frisk vind som långsamt vred mot väst och tvingade oss norrut mot Norska sydkusten vilket var helt ok eftersom det mojnade efter ett dygn och sedan friskade i från syd igen vilket gav oss en behaglig slör till strax före Skagen då det mojnade helt. Det blev motor runt hörnet och från Läsö kunde vi segla vidare i en sydvästlig vind ner mot Varberg.
Skeppare Håkan
Jerry och Torsten
I Varberg hoppade Torsten och jag av för att hinna hem till andra åtaganden på hemmafronten medan Håkan och Jerry fick förstärkning av Åke för den vidare turen ner mot Råå.
Turen Peterhead – Varberg på ca 490 nm tog exakt tre dygn vilket vi tyckte var väldigt bra. En tur över Nordsjön är egentligen bara njutning om man kan slappna av på sitt fripass när andra seglar. Väderprognoserna i dag är så tillförlitliga att man bara behöver ställa frågan om hur mycket båt och manskap tål och rätta avseglingen efter det. Jag gjorde denna lilla video för den som frågar sig vad seglingen egentligen går ut på. Jämför det med den dagliga stressen hemma.