På land

Aegina. Seglad distans 42 nm. Totalt i vår 565 nm

Vi stannade ytterligare en lugn dag på ankare utanför Poros där vi också passade på att besöka Galatas som är färjestaden mitt emot. Här finns inget sevärt eller fint men en verkligt genuin grekisk by som vi tyckte mycket om.

Fågel som bosatte sig hos oss i två dagar.
Undrar om den här paviljongen var tänkt som vespa-parkering. Poros sett från Galatas

Det var intressant att se hur mycket fler båtar det kommer in till Poros över helgen. Charterbåtar och Atenare i sina stora motorbåtar. Vi som låg för ankare var alla längeseglare som njöt stillheten. Vi hade under dagen lyckats att klura ut wifilösenordet till några barer på land så att vi på kvällen kunde sitta i båten och se Eurovision även om vi somnade långt innan det var avgjort.
Strandbar med utsikt över ankringsplatsen. Det visade sig att alla barer hade samma wifi-kod.
Poros strax före Eurovision

På söndagen drog vi norrut mot fastlandet, denna gång den lilla byn Korfos, som har få fasta invånare men mängder av sommarhus men så ligger den också ganska nära Aten. I hamnguiden nämns två potentiella faror, ett – revet utanför och två – fallvindarna som uppkommer vid västlig vind. För att kunna njuta av det varma vädret utan att lida av det lade vi oss tillsammans med flera andra båtar på ankare även om det var ganska tomt på byns tavernakajer. Precis efter solnedgång kom fallvindarna och sedan hade vi kulingstyrka det mesta av natten. Så där väldigt mycket sova blev det inte. Dagen efter gick flera av ankarliggarna in till land men när vi ville in var det stopp. Resten av kajen var reserverad av en eskadersegling. Dagen gick och vi hade en underbart lugn dag för ankare och när kvällen kom syntes fortfarande inte eskadern av – men det gjorde inte vinden heller. Det blev tji för tavernaägarna medan vi var lyckliga över att inte ha fått plats för nu kunde vi fortsätta att njuta i lugn och ro.

Nykteri, ett härligt vin från Santorini. Namnet betyder på grekiska; att vara uppe hela natten. Dessa druvor plockas på natten för att undvika vildjäsning.

Tavernakajerna från vattnet…………

………. och omvänt

Svalbo vid en taverna

Landskapet runt omkring skulle kunna vara Skottland

På tisdagen fick vi en perfekt avslutningssegling mot Aegina, halvvind 4-6 m/s och i hamnen massor av plats. Säg dock den lycka som varar för efter en halvtimme ringde Gregor och bad oss komma vid fyratiden eftersom det skulle mulna på och sedan blåsa och regna resten av veckan. Vi seglade över och backade in i hans lilla fålla och fem minuter efter det att vi pallats upp på land började det att regna.
Att lägga upp hos Asprakis Boatyard är lite pirrigt i magen. Hela norra Aegina är full av sten och stenrev och så backar man rakt in mot land där man grävt upp en lite ”smörjgrop” som är en dryg båtlängd och så 2,80 djup. Precis där stod fyra man och tog emot med båtshakar och höll fast båten medan kanen gjordes klar. Det är ingen tvekan om att dessa killar har gjort detta många, många gånger tidigare. Båten flyttades sedan över på en hydraulkärra och sattes på rätt plats där man bankade upp en massa träpåkar mot skrovet så att den stod stabilt. Samma tillvägagångssätt som på Malta men mer primitivt men säkert lika effektivt.
Båten uppallad precis vid havet så att man har ett härligt ljud och en härlig utsikt från sittbrunnen.
Båtarna står tätt och överallt. Detta är utsikten från toalettdörren
Annalkande regn

Nu är båten klargjord och sista natten tänkte vi bo på ett hotell nere vid hamnen så att vi lättare kommer med färjan till Pireus. Vi har också haft en genomgång med motormekanikern som kommer att ta hand om de fortfarande felande bitarna på vår motor, de flesta – alla handlar om intorkade och läckande packningar, sjövattenspumpen på oljesidan, sjövattenspumpen på vattensidan, s-drevet och slutligen dieseltanken. Det sliter på båtarna att vara i varma länder, i synnerhet på en motor som inte används så ofta.

Annons

Lägenhet i Stockholm sökes

Eftersom det är många som läser denna blogg tänkte jag lägga ut en annons.

Dottern som är nyutexaminerad civilingenjör har fått ett bra arbete i Stockholm men söker bostad. 1a eller 2a hand spelar ingen roll. Hon är självklart rök- och drogfri.

Kontakta oss på synapsen@sailblog.se

Hydra

Hydra är ingen hamn vi skulle vilja besöka med båt men ön är definitivt en av de platser i Grekland som stod på måstelistan. Anledningen är enkel. Det finns bara plats för ett fåtal båtar i hamnen och korsade ankare är en del av vardagslivet, den delen vi inte tycker är rolig. Samtidigt är Hydra en ganska tyst ö utan några som helst motorfordon. Vi bestämde oss för att ta flygbåten från Poros efter att ha lämnat in en ansenlig trave tvätt på ett av öns tvätterier.

Hydra. Så mycket plats för privata båtar finns det inte.
Jag fick springa som en dåre för att hinna på självutlösarens 10 sek

badplats. Det finns inte så mycket i strandväg.

Det första man slås av på Hydra är just avsaknaden av motorfordon. På kajkanten står det en massa lastkärror, hästar och åsnor. Här är det inte enbart till för turisternas skull utan allt som ska fraktas, gör med dessa hjälpmedel. Hamnen och byn i övrigt ser ut som så många andra här. Hydra har mycket turism men ingen massturism, dvs stora all-inclusive-hotell, utan bara rum för privata resande. Även om dagturismen är den största biten finns det vandringsleder till alla öns hörn. Vi började med att följa kusten söderut till nästa lilla fiskeläge. Där åt vi fin och billig lunchsallad med utsikt över ett seglande kryssningsfartyg. Mitt i maten kom en man med en åsna och frågade tavernaägaren om det var ok att han traskade rakt igenom. Självklart var det så.


Det är mycket som ska transporteras

Efter lunch vände vi och gick norrut i stället för att kolla in Mandrakiviken som är den enda riktiga ankringsviken på ön. Viken var vacker men svårankrad eftersom det är 25 meter djupt i stort sett direkt utanför sandstranden. Vi stannade och tog var sin kopp kaffe som senare skulle visa sig vara den dyraste koppen någonsin. 8€ för två koppar bränt kaffe och precis dubbelt så dyrt som den chicka baren i Hydras hamn där vi stannade till i väntan på färjan hem igen. Det var absolut värt att se Hydra men inte så att vi kommer hit på eget ankare.
Fiket bakom kyrkan i Mandraki var det dyraste hittills och inte alls bra.
I hamnen var det billigare trots att vi där fick två glassar också

För vart tredje hus bygger man man en kyrka eller ett kapell, alltid där det tycks vara som svårat

En sak som undrar mig. Hur kan det komma sig att Hydra är helt fri från motorfordon men man tillåter de stora motoryachtarna i hamnen att ligga och puttra med sina generatorer bara för att ägarna ska kunna ha AC ombord? Är det så viktigt att ha dessa båtar i hamnen att alla andra principer får vika?

Innan solnedgång var vi tillbaka på båten igen och kunde se hur Poros fylldes upp med helgfirare

Poros från ankringsviken

Tillbaka på Poros

Seglad distans 34 nm. Totalt 523 nm

Efter att Andreas lämnat oss i Pireus i tisdags drog vi söderut mot Aegina eftersom vi gärna ville kolla Asprakis båtvarv innan vi lägger upp Synapsen för sommaren där. På väg ner såg vi ett tiotal delfiner som var igång med att äta och därmed totalt ointresserade i oss. Vi gick rakt igenom flocken men de dök bara ett par meter och sedan var de uppe igen.

Bläckfisk på tork på Aegina

På Aegina trocklade vi in oss på i stort sett samma ställe som senast och kunde därmed använda bar Alexandros nät som vi fick koden till förra gången vi var där. På så sett såg vi också första rundan i Melodifestivalen. Andra delen går i kväll men jag tror inte vi lyckas hitta något nät.
Fina stränder men så grymt mycket plast.

I går tog vi cyklarna upp till norra sidan av Aegina där det ligger tre varv vid sidan av varandra. Vi har valt Asprakis för att han har haft en del andra svenska båtar. De vi pratade med var mycket nöjda även om allt såg slitet och skitigt ut men vi har ju sett flera båtvarv och detta är inte värre än så många andra. Efter turen på varvet cyklade vi tillbaka på inlandsvägen vilket ska erkännas var ett väl varmt val. Precis när vi kom tillbaka till hamnen backade en holländsk båt med två äldre gentlemän in och vi fick oss en trevlig pratstund.

Blomsterprakt längs vägen

Nordvästra udden upp mot Pireus

Sedan natten till i går har det blåst en del och varit ganska mulet. Blåsten är borta men molnen och fukten är kvar. Vi ligger nu ankrade precis utanför Poros och i morgon ska vi ha tvättat lite kläder och evt ta färjan till Hydra eftersom vi inte gärna vill in i hamnen där.

Ankrade utanför Poros

Sidogata på Poros

Epidaurus tur och retur

Zea marina, Pireus. Seglad distans 60 nm. Totalt 489 nm.

Andreas behövde se lite annat än det hektiska Aten och önskade sig en tur till Epidaurus vilket passade alldeles förträffligt eftersom det skulle ge halvvind åt båda hållen. Det blev en lättvindsslör eller platt läns åt båda hållen i stället men vinden rår man ju inte på. Palaia Epidaurus ligger på östra Peloponnesos och är en söt liten vik med några obligatoriska tavernor. Det var rak pålandsvind när vi kom och de engelska charterbåtarna som låg vid kajen guppade betänkligt. Vi hade ingen lust att ligga vid kaj utan ankrade precis utanför för att kunna bada och bara njuta stillheten.


De stora fiskarna lät sig villigt klappas
Även Palaia Epidaurus har en antik teater även om den är liten och med få bevarade bitar. Den heter Demo Epidaurus så vi betraktade den som ett demoex. Runt omkring är det enbart apelsinodlingar och även om blomningstiden med dess underbara doft är över finns fortfarande apelsinerna kvar som börjar plockas nu. Apelsinträden och alla de röda, rosa och vita blommorna runt omkring gör landskapet väldigt välkomnande.

Ankrade i viken med olivträd och apelsiner runt om
Dagen efter tog vi dingen i land och sedan en taxi till gamla Epidaurus som vi även  besökte för några veckor sedan. Nu kom vi strax efter öppnandet och eftersom det var måndag, alldeles gratis. Under hela tiden vi var uppe vid amfiteatern kom det inte en annan människa så vi fick verkligen möjlighet att testa av akustiken. En av de saker jag inte reflekterat över förra gången är hur man vet så mycket om den medicinska verksamheten som bedrevs men det var så att man som patient var tvungen att skriva ett rekommendationsbrev. Nu är ju dessa huggna i sten och det finns mer än 70 sådana stenar bevarade.

Andreas testar ljudet


Här slipar man till nya bitar som ska infogas i pusslet

Renovering av arenan som är förebild för 1896 års olympiska arena i Aten

rekommendationsbrev

Väl tillbaka i båten seglade vi nordost mot Pireus och förundrades än en gång över alla de båtar som ligger på redden här. För att sträcka på benen tog vi sedan en lång pro
menad längs kusten så att Andreas fick sett så mycket det bara gick under sin korta vistelse här.

Marie hämtar oss med dingen

Andreas läser om Alexander den store

Marie bakade en namnsdagskaka

Aten

Aten är en gåta. Välbevarade antika monument och i övrigt en extremt ful stad, för en turist i tillsynes full kaos. Kaoset har blivit bättre med den ekonomiska recessionen och inte alls så illa som det var för 15 år sedan men ändå. Det mesta turistandet kan klaras av på en halv dag eller så, de grekiska ättlingar som läser detta får ursäkta. Vi var uppe på Akropolis som är ett under av välbevarade byggnader med tanke på hur många jordbävningar som drabbat området. Från Akropolis gick vi den obligatoriska turen ner till Plaka som är den äldsta nuvarande stadsdelen. Här slutar det mesta som är mysigt och vackert och allt känns som Kiviks marknad. Precis nere vid Monastriaki ligger ett hotell, 360, med en bar uppe på taket med en fantastisk utsikt över Akropolis. Dit eller till hotellet mitt emot, A for Athens, bör man söka sig om man vill ha en extraordinär utsikt till sin öl. Vi tog oss också till det arkeologiska museet och tittade på allt det fantastiska man grävt upp i detta land och insåg samtidigt att det mesta kommer från Peloponnesos och Aten.

Akropolis

Det kliar verkligen i fingrarna på en kiropraktor

utsikt från 360 åt två håll

Vi var nu inte i Aten primärt för att turista utan för att vara med på den kiropraktiska världskonferensen som lägligt var här i år. Konferensen var på Hilton inne i stan medan vi bor kvar på båten i Zea marina i Pireus. Taxi mellan Pireus och innerstan tar allt från 20-50 minuter beroende på trafiken och kostar därför allt mellan 10,50 och 12,50 €. Det är för mig en gåta hur en taxichaufför kan få detta att gå runt med en skaplig bil och drivmedel som kostar som hemma. Konferensen var en riktig höjdare med det senaste inom forskning och därtill möjligheten att träffa tusen kollegor. Andreas kom ner till konferensen och bodde ombord på båten och två kvällar fick vi dessutom besök av kollegor som ville se hur vi bor här

Zea marina i Pireus är en lite udda marina. Den ligger i en naturlig vik och är så stor att alla får plats oavsett plånbok. Från de minsta fiskebåtarna till de absolut största privata lustyachter som finns. Även gästplatserna uppvisade en ganska stor variation. För vår båt kostar det 38€ per natt och det är i den låga änden i Europa för en marina som denna. Extremt rena faciliteter, välfungerande kontor med all information man behöver och möjligheten att få tag på servicefolk till varje tänkbart problem. Vi har nu legat här en vecka och har varit mycket nöjda. Det finns som i alla andra hamnar en massa tavernor och restauranger men med tanke på båtarna som ligger framför är det riktigt billigt trots att det ligger flera klasser över den normala tavernamaten. Kajkanten känns som om den fylls av helt vanliga greker, inte bara dem som vill titta på stora båtar.

Här finns plats för både stora och små…..

….även om man ibland känner sig väldigt liten. Vi ligger längst till höger mellan katamaranen och den blå båten som visat sig vara en tender till en av de riktigt stora

Biris ner i hamnen som ville att jag skulle fotografera honom och hans kompisar

Andreas utanför Olympiacos klubblokal i hamnen

Pireus är en ganska trist hamnstad. De flesta turisterna ser bara sträckan mellan stationen och båtarna där månglarna och guiderna finns men på andra sidan, där Zea ligger finns det riktiga Pireus. Trevliga människor och många affärer även om byggnaderna ser lika fula ut som överallt annars.

Det är backigt i delar av Pireus

Det där med diesel jag skrev om senast. När vi kom in till Zea luktade det ganska kraftigt av diesel ombord och det var värre dagen efter. Vi hade tankat fullt på Aegina och när jag klättrade ner i källaren upptäckte jag att det läckte från inspektionsluckan, vars packning har spruckit. Nu ligger inte luckan absolut överst så med helt full tank finns det inte en chans att öppna. Mekanikern som kom ansåg att enda sättet är att ta suga upp det vid filtret. Med tanke på att jag skulle på kurs försökte jag täta det utifrån eftersom trycket är så långt. Med fettfästande silkon gick det bra och när det torkat lade jag på ett lager till över ett större område. Nu får vi fixa det när vi kommer upp på land, tillsammans med en olje- och vattenläckande motor. Det är mycket fel just nu.

Till sist mat i världsklass. Vi tog oss friheten att äta på restaurangen Funkygourmet som är i en klass helt för sig själv. Den ligger i stadsdelen Keramikos som man inte med bästa vilja i världen kan tycka tillhör de bättre. Taxin satte av oss i en ganska sjavig korsning och pekade bortåt eftersom det var en gågata bland förfallna och tomma byggnader. Utanför ett av husen satt en kille på en sten och han såg direkt att vi inte hörde hemma där, alltså att vi skulle äta på restaurangen. Så tryckte han på ringklockan till ett hus och vi blev insläppta. Huset ser inget vidare ut men hela övervåningen är av glas och där äter man. Tre olika menyer och thats it. Alla rätter var fantastiska och helt oväntade och det var först när vi kom ut att vi faktiskt kom på att vi inte använt kniv och gaffel till en enda rätt. Helt i min nyårssmak var sorbeten på grekisk sallad mellan fisk- och kötträtten.

Kaviarcreme med friterad palsternacka