På utflykt till McClure sundet.

I går var jag på Kryssarklubbens medelhavsseglares årsmöte i Malmö.
Efter årsmötet höll Edvin Buregren från Varberg ett föredrag om sin segling 2011/12 som låg så långt ifrån värmen i Medelhavet man kan komma. Tillsammans med två andra killar seglade han sin Monsun 31, Belzebub2, igenom McClure sundet som den första segelbåten någonsin efter det att McClure hade hittat en passage norr om den traditionella Nordvästpassagen. Tidigare har bara ett fartyg passerat sundet, den 25.000 hk starka isbrytaren Kaptain Khlebnikov. Crew-Ice-2

Edvin berättade också att seglingen var ett inlägg i debatten om global uppvärmning och hur fort avsmältningen i norra ishavet sker. Seglatsen uppmärksammades enormt i amerikanska och kanadensiska medier och blev en del av Al Gores bildmaterial. I Sverige uppmärksammades seglatsen endast i Hallandsposten. Det är inte lätt att vara profet i sitt eget hemland. Min egen reflexion till att Edvin inte hamnat i historieböckerna är att man faktiskt inte lade ut sina GPS-spår på nätet så att bedriften omedelbart kunde verifieras av alla.

Oavsett bedriften visade turen också på hur extremt ogästvänligt området kan vara med konstanta kulingar i näsan (isen bryter upp olika på vägen så man gjorde bedömningen att öst mot väst var enda tänkbara vägen) men också hur oändligt vackert det kan vara med isberg i midnattssol.

Med om Edvins segling på: http://belzebub2.com/
Picture 1.jpg

Annonser

Upp på land – och hem till Sverige.

Här blir det en hel del bilder men å andra sidan så blir det väl inte så många fler under vintern.

Det blev till sist en hel del regnande men lyckligtvis kom solen både helgen före vi skulle lyfta och själva lyftdagen vilket innebar att allt hann bli torrt och fint.
DSC_0005-20
Under solskenstimmarna fick vi också sett lite mer av staden som är ett paradis att cykla i. Dels är den helt platt och med alla studenter är det helt naturligt att cykla och alla rättar sig efter det. På lördagen tog vi en sväng till marknaden. Jag behövde bara ett par lime men det ville mannen inte ta betalt för eftersom han sålde kilovis. Som svensk med mer pengar än de flesta lokala här kändes det lite märkligt att ta emot varor av en handlare utan att betala men så är det här nere.
DSC_0011-20
Glad försäljare av extremt billiga citroner och lime.
DSC_0013-20
 Fika med Rie och Sten på torget.
DSC_0022-20 DSC_0019-20
Typiska gator med massor av cyklar i Messolonghi.

Det sociala livet i hamnen är ganska omfattande och man hinner knappt ut på bryggan innan man bjudits in till en bit mat eller ett glas vin. Trevligt men man får nästan jobba på att få en stund för sig själv. Nåväl alla är otroligt trevliga här och alla pratar med varandra oavsett nationalitet. En fransos satte sig på sittbrunnssargen och inledde ett samtal med mig medan vi satt på båten. Det har nog aldrig hänt förr för de flesta fransmän söker upp sina landsmän. En riktigt positiv överraskning.
DSC_0004-20
Vi packar ner alla våra kläder i vacuumpåsar och lämnar dem i båten.

På måndagen var det dags att lyfta. Tidpunkten var vag men vi skulle vara fjärdebåt. Vid tredjebåten traskade jag över och då skulle han ta två andra först men väntade på en lastbil. Eftersom jag ändå var där frågade han om vi kunde komma direkt och på så sätt hann vi lyfta innan lunch vilket innebar att vi blev helt färdiga med att både vinterfixa inne och polera skrovet. Vilken lättnad. Lyftkranen har tidigare gått i Sverige för den varnade på svenska både för bred last och faran att vistas under kranen när den svänger.
På kvällen när vi var helt färdiga gick vi in till stan tillsammans med Rie och Sten och åt på en trevlig restaurang där man t o m lovade att köra oss tillbaka till hamnen om det skulle börja regna. Det fortsatte dock att vara en fin kväll. När vi lom tillbaka var det sångafton i segelklubben. Alla som vill får dra en låt och man blir imponerad vad som finns i instrumentväg ombord på båtarna.
DSC_0001-20
Marie väntar på kranföraren. Lägg märke till den svenska texten på kranen. Bakom står några av de redan upplagda båtarna.
DSC_0022-20
Lyft med kranen upp på en släpkärra…
DSC_0037-20
…och sedan vidare bort till uppställningsplatsen.
DSC_0044-20
Uppe på land med mäklarutsikt mot havet.
DSC_0047-20
Mitt emot kontoret och toaletter. Vi upplever det som en av de bästa platserna på land i hela marinan. Luckorna är täckta med canvas och däcket vaxat med International Teak Wax som kan spolas av tillsammans med all smuts i vår. Det rostfria får vänta till våren.

Tisdag morgon smattrade regnet mot båten och det var kyligt. Taxin kom en minut i sex och hämtade för resan till busshållplatsen. Där öppnade man kl sex så att man både kunde handla biljett och få frukost innan avfärd. Bussen kom lite försenad och körde oss mot Athen där vi var framme dryga tre timmar senare. Vägen dit går via Peloponnesos och en betalmotorväg på 30 mil med ett körfält i var riktning!!!, maxhastighet på 60 km/t och en snittfart på bussen på dryga 90. Överfarten på Patrasviken var också något udda. En ny, fin bro (världens längsta hängbro enligt hemsidan) som vi trodde var stängd för det kom inga bilar men så plötsligt så jo, där kommer en. Vi sidan om bron 5 färjor som fulla körde skytteltrafik. Priset på bron måste vara åt skogen fel fast bussen tog i alla fall bron.
DSC_0049-20
i väntan på bussen…
DSC_0054-20
…mitt emot gamla stadsporten.

Vid tiotiden var vi busstationen i Athen och bytte till flygplatsbussen som tog oss direkt till avgångsterminalen och plötsligt var vi i Köpenhamn och full julskyltning. Två skilda världar.

Nu ska vi arbeta några månader och i slutet på mars tar seglingen fart igen. Händer det något som har med båtar att göra skriver jag det men det blir en ganska tyst period på denna hemsida.