Lefkas. Seglad distans 16 nm. Totalt. 660nm
När vi i söndags fått upp värmen (det är svalt om natten nu, 12-15 grader) bestämde vi oss för att dra en tur in i Amvrakiaviken för att försöka se några sötvattensdelfiner. Amvriakiaviken är både en vik och en lite bred flod. Det är bara någon meter vatten över banken ut mot Medelhavet (plus den muddrade rännan) och strömmen ut är ganska stark. Amvrakia har mer bräckvatten än sötvatten men långt ifrån så salt som Medelhavet. Det smakade lite som hemma. 
Försäljning av fisk bakom vår båt strax efter soluppgång.
En ganska tom stadskaj i Preveza.
I detta vatten finns det gott om delfiner men också gott om plats att leta på. Viken är ca 25×8 sjömil och delfinerna finns till stora flertalet inne i de många vikarna. Efter en timme där vi sett massor av fågel men inte så mycket annat gav vi upp och vände. Då dök det upp en vuxen och en liten delfin. De var dock helt ointresserade av oss och då blir det inte mycket att titta på. Några varv över ytan och sedan borta igen.
Rännan ut ur Amvrakiaviken med två knops medström
Väl ute ur viken satte vi gennacker och så gjorde även den tyska båten framför oss och sedan länsade vi tillsammans ner mot Lefkas i den lätta vinden. Väl där låg redan några båtar för ankare och besättningarna passade på att bada till bron öppnade. Inseglingen till Lefkas kanal är lite trickig. Det är som djupast ute vid sandrevet och mitt i rännan ligger en sten på under 2m som rullade dit vid senaste jordbävningen. Lägg därtill hel avsaknad av gröna bojer som blåst bort och röda som också blåst bort och som ersatts av röda mooringbojar som dessutom drivit i förbi 2m kurvan. Misstänker att det känns betydligt enklare när man gått igenom här för tionde gången.
På väg mot Lefkas.
Marie på span efter grund.
Bron är en flytbro som mest ser ut som en pråm som kan svänga 90 grader. Efter bron kommer man in i Lefkas kanal och snart nog till den även i oktober fulla stadskajen. Direkt efter stadskajen ligger 100m fritt vatten där man inte får ankra men det såklart ligger ankrade båtar ändå. Direkt därefter kommer marinan och det är dit vi styrde kosan. Vi behöver vatten och ville dessutom ha en dusch med riktigt mycket varmt vatten. Allt detta och lite till finns i denna hamn som dock ger ett lite dystert intryck så här nästsista veckan på denna sommars aktiviteter i hamnen. Kvar sedan blir övervintrarna och dom finns det också en hel del av, framförallt från England.
Flytbron över Lefkas kanal
Lefkas stad var en trevlig bekantskap. Nere längs stadskajen handlar det mesta såklart om båtarna. Alla sommargäster från båtarna och de landturister som tycker om att strosa på kajen ger en god inkomst. Mycket tavernor och tingeltangelbutiker. Borta på huvudgatan lever Lefkas sitt eget liv som inte förändras så mycket på vintern. Här finns en stad som trivs bra med sig själv. Kaféerna inne i stan håller så klart betydligt lägre priser och här ser man de grekiska familjerna. Kyrkornas klocktorn får en att fundera över om det möjligen är så att Eifel ändå kom från Grekland. I den här staden skulle vi nog kunnat stannat några dagar till.
Ett ganska typiskt hus i Lefkas (fast stängt på bottenvåningen) – betong nere och korrugerad plåt uppe.
Marie på ett av fiken på torget.
Affärsgatan gav på ett underligt sätt ett danskt intryck
Klocktorn
Synapsens blog 