I går hyrde vi en bil och tog oss bort från hamnen en sväng. Vi är fortfarande inblåsta så till den milda grad att hamnkontoret förärade oss alla var sin flaska vin i går. Det brukar vara lågsäsong så här års men nu har vi alla varit här snart en vecka.
Tillbaka till bilen. Vi ville gärna to oss en sväng upp i bergen och se lite av det inre av Kalabrien. Vägen ut ur Crotone är som alla andra Italienska städer kantade av plast och sopor men när vi svängde av på bergsvägen mot Scandale hände något. Det var rent vid vägkanten och i byn Scandale såg vi inte en enda plastpåse eller papperslapp så vari skandalen ligger fattar vi inte riktigt. Vi stannade till och fick en kopp förmiddagskaffe.
Den största skandalen i Scandale var väl vägens beskaffenhet som här tillhör de bättre på sträckan.
Utkanten av Scandale med Silabergen i bakgrunden.Vår bil är den grå Pandan längst fram till höger som inte parkerats så nära muren som man borde.
Från Scandale kan man se över de böljande kullarna mot den helt flata klippan med medeltidsstaden Santa Severina men att ta sig dit var lite mer komplicerat. I San Mauro Marchesato var vägen avstängd. Efter vi stått där en stund kom dock en bil och körde förbi avspärrningen så vi hängde på. Det visade sig att vägen hade rasat på flera ställen men det gick att köra på ena sidan om man tog det lite lugnt. Efter någon timme hade vi i alla fall kört de ca 15 km det var frågan om.
Santa Severina på klippan i bakgrunden och de symmetriska olivlundarna i förgrunden.
Genom de lite mer låglänta kullarna på vägen.
Santa Severina är en underbar stad uppe på det helt platta berget. Kastellet hade en mycket intressant utställning om detta och flera andra Aragonesiska fortifikationer i Kalabrien. I det nya slottet i mitten hade man dessutom en modern konstutställning som kontrast till det stela yttre.
På väg in i kastellet.
Musiksalen med modern kost på väggarna. Varke tavla var bara gjort genom att skriva ett ord i olika storlekar.
Efter turen i kastellet tog vi oss an den lilla och likaså otroligt rena staden med förvånansvärd brist på tingeltangel för turister. Det är ju så det borde vara. Kyrkan var vacker men baptisteriet, dopskyrkan enastående i sin enkelhet och skönhet. En bit bysantinsk kvarleva i den medeltida staden.
Torget med kyrkan. Hör fanns bara tre fik mot de normala femton man ser i andra byar.
En av de lokala Pioggiorna. Hur de tar sig upp för backen med den motorn fattar jag inte.
Det bysantinska baptisteriet från 700 e.kr. Lugnet var slående.
Efter att sett i stort sett alla gator gick vi till La Locanda del Re för lunch. Det såg ganska turistigt ut när vi kom in fast vi var de enda gästerna så vi hade inga större förväntningar på maten. Desto mer överraskade blev vi när den kom in. Först en liten antipasto som huset bjöd på och sedan en pasta med nyplockad Karl Johan svamp från Silabergen som tornar upp sig i bakgrunden. Detta var en av de bästa pastarätter jag ätit. Därefter schnitzel med stekt citron, Maries med vitvin. Allt för 7€ per rätt.
La Locanda del Re
Mätta och belåtna körde vi vidare upp mot Silabergen men plötsligt förändrades idyllen. Nästa by Roccabernarda var precis så skitig som jag förväntat mig i Kalabrien men med ett udda fenomen. Alla husen var skal. Det bodde någon i varje hus men därutöver hade samtliga hus 3-4 våningar bara skal. Det byggdes och så flyttade man vidare till nästa bygge. Här fanns plats till flera hundratusen invånare. Det här handlar inte om att man förbyggt sig i slutet på 90-talet utan något betydligt mer systematiskt. Naturligtvis om pengar men hur får vi inte ihop. Maffian styr här uppe. Dock en otroligt trist syn att se. När vi kom till Petilia Policastro och såg att det var likadant där fast de yttre ramarna med bergen var vackrare fick vi nog och körde tillbaka till kusten.
Sunkiga hus i Petilia.
Sista stoppet på vägen blev Capo Colonna. Här finns de sista resterna kvar efter den blomstrande staden Kroton som var en av kronjuvelerna i Magna Graecia 700 f.kr. Här bodde Pytahagoras och skapade sin asketiska sekt. När turkarna tog över förföll staden helt och alla grekiska rester utom en kolonn ute på udden är borta. De flesta stenarna användes till att skapa hamnen och piren inne i stan. Sedan dess var Crotone en totalt bortglömd stad och en av de mer kriminella fram till för 30 år sedan när man upptäckte att turismen kunde vara lönsam. Crotone är fortfarande en ruffig men lite charmig stad som jag tänkte återkomma till när jag ska summera vår vistelse här.
Capo Colonna. Sista biten efter en grekisk pärla.
Innan vi lämnade tillbaka bilen passade vi såklart på att handla vatten och andra tunga/skrymmande varor.
Synapsens blog 