Crotone efter en vecka

Nu har vi varit inblåsta här i Crotone i en vecka. I morgon ser det ut till att mojna så det är dags att summera.
Vi har haft några otroligt fina dagar här och pratat mycket med våra båtgrannar fast de flesta är fransmän och franska är väl inte precis vårt huvudspråk. Två tasmaner är här också. De har köpt en båt i Kroatien och ska hem. De såg båten för ett par år sedan i Hobarth då den var på världsomsegling och nu är det deras. Bägge har bott i de flesta delar av världen och har historier om allt.

Våra franska grannar.

Framför våra båtar.
Hamnpersonalen är trevlig och de har hjälpt oss på alla sätt de kan. De är också nöjda för i slutet på September brukar det bara komma ströbåtar men nu har gästhamnen varit full i en vecka – med samma båtar. Priset här är förhandlingsbart och kvitto är det inte tal om. Trots att det blåst kuling till storm har dyningen i hamnen varit minimal. Dyningen brukar annars var det värsta i alla hamnar i Medelhavet när det börjar rycka och slita i förtöjningarna så snart det friskar i det minsta.

Det är inte storinköp av kontakter man sparat pengar på, möjligen av att man tagit dom från andra olika byggen.
En passus. I går när det blåste 15-19 kom det in en Oyster 56 med två tyskar ombord med en inte helt stabil skeppare och en villig men helt okunnig gast. De seglade under tidspress och det är ingen framgångssaga. Som tur var kunde ett tiotal seglare hjälpa till både på kajen och på vår bår för att ingen katastrof skulle ske. I morse drog de vidare och frågade mig hur jag tyckte de skulle ta sig ut. Jag blev nästan stum. Det var bara tur att dom inte fick vår mooringlina i proppen. Två grabbar med för stora leksaker.

Två extra tampar för att hålla fören på plats i den kraftiga vinden. Det var här på vär styrbordssida tyskarna gick in.

Crotone är en trevlig men lite ruffig stad. Stan hade sin storhetstid 700-500 f.kr när det var en av kronjuvelerna bland Magna Graecias kolonier med 50-80.000 invånare. Här bodde Pythagoras och satte upp sin asketiska sekt som han här är betydligt mer känd för är än sin matematiska förmåga. Människorna här betraktades som ovanligt starka och på 500-talet f.kr kom många stora olympier härifrån. 200 f.kr föll det till romarna, sedan till Venedig och så till spanjorerna som på 1500-talet byggde den stora fästningen här. Staden i övrigt förföll och fortsatte att göra så en bra bit in i senaste århundradet. För 20-30 år sedan en av de mer kriminella städerna i Italien, helt styrd av Ndrangheta. De styr kanske fortfarande men man har upptäckt att turismen ger pengar och staden har fått ett lyft de senaste åren.

Det spanska fortet. Av den grekiska perioden finns inget kvar i stan.

lite vanliga hus.

Hus i gamla stadsdelen innanför murarna.
Vi tyckte om stan. Folk är trevliga och tillmötesgående. Inne i centrum är det fullt av liv på morgonen när torghandeln är i gång och senare på eftermiddagen när Passegiatan börjar. Crotone känns som en slags definition la Mezzogiorno. Här händer bara det som några tycker ska hända. Dock, efter några dagars kaffe i den lokala baren kunde man inte växla en femma utan sa att det var helt ok att betala i morgon. I delikatessen frågade man mig förvånat varför jag kom om förmiddagen när jag brukade komma senare och i vinaffären sken man upp och frågade om jag tyckte om vinet jag köpt innan.

På marknaden

Salumerian som blev vår favorit

Kaffe och Cornetto.

Passegiatan.
Samtidigt ska man inte blunda för att det är ganska skitigt med mycket sopor som flyger omkring på gatorna men ändå, det blir plus. Inne i stan, en enda supermercato men desto fler handlare med bra priser och en ära i att försöka hjälpa sina kunder rätt. Vi kommer att sakna den här stan.

Annons

En tur på landet

I går hyrde vi en bil och tog oss bort från hamnen en sväng. Vi är fortfarande inblåsta så till den milda grad att hamnkontoret förärade oss alla var sin flaska vin i går. Det brukar vara lågsäsong så här års men nu har vi alla varit här snart en vecka.
Tillbaka till bilen. Vi ville gärna to oss en sväng upp i bergen och se lite av det inre av Kalabrien. Vägen ut ur Crotone är som alla andra Italienska städer kantade av plast och sopor men när vi svängde av på bergsvägen mot Scandale hände något. Det var rent vid vägkanten och i byn Scandale såg vi inte en enda plastpåse eller papperslapp så vari skandalen ligger fattar vi inte riktigt. Vi stannade till och fick en kopp förmiddagskaffe.

Den största skandalen i Scandale var väl vägens beskaffenhet som här tillhör de bättre på sträckan.

Utkanten av Scandale med Silabergen i bakgrunden.Vår bil är den grå Pandan längst fram till höger som inte parkerats så nära muren som man borde.

Från Scandale kan man se över de böljande kullarna mot den helt flata klippan med medeltidsstaden Santa Severina men att ta sig dit var lite mer komplicerat. I San Mauro Marchesato var vägen avstängd. Efter vi stått där en stund kom dock en bil och körde förbi avspärrningen så vi hängde på. Det visade sig att vägen hade rasat på flera ställen men det gick att köra på ena sidan om man tog det lite lugnt. Efter någon timme hade vi i alla fall kört de ca 15 km det var frågan om.

Santa Severina på klippan i bakgrunden och de symmetriska olivlundarna i förgrunden.

Genom de lite mer låglänta kullarna på vägen.

Santa Severina är en underbar stad uppe på det helt platta berget. Kastellet hade en mycket intressant utställning om detta och flera andra Aragonesiska fortifikationer i Kalabrien. I det nya slottet i mitten hade man dessutom en modern konstutställning som kontrast till det stela yttre.

På väg in i kastellet.

Musiksalen med modern kost på väggarna. Varke tavla var bara gjort genom att skriva ett ord i olika storlekar.
Efter turen i kastellet tog vi oss an den lilla och likaså otroligt rena staden med förvånansvärd brist på tingeltangel för turister. Det är ju så det borde vara. Kyrkan var vacker men baptisteriet, dopskyrkan enastående i sin enkelhet och skönhet. En bit bysantinsk kvarleva i den medeltida staden.

Torget med kyrkan. Hör fanns bara tre fik mot de normala femton man ser i andra byar.

En av de lokala Pioggiorna. Hur de tar sig upp för backen med den motorn fattar jag inte.

Det bysantinska baptisteriet från 700 e.kr. Lugnet var slående.
Efter att sett i stort sett alla gator gick vi till La Locanda del Re för lunch. Det såg ganska turistigt ut när vi kom in fast vi var de enda gästerna så vi hade inga större förväntningar på maten. Desto mer överraskade blev vi när den kom in. Först en liten antipasto som huset bjöd på och sedan en pasta med nyplockad Karl Johan svamp från Silabergen som tornar upp sig i bakgrunden. Detta var en av de bästa pastarätter jag ätit. Därefter schnitzel med stekt citron, Maries med vitvin. Allt för 7€ per rätt.

La Locanda del Re

Mätta och belåtna körde vi vidare upp mot Silabergen men plötsligt förändrades idyllen. Nästa by Roccabernarda var precis så skitig som jag förväntat mig i Kalabrien men med ett udda fenomen. Alla husen var skal. Det bodde någon i varje hus men därutöver hade samtliga hus 3-4 våningar bara skal. Det byggdes och så flyttade man vidare till nästa bygge. Här fanns plats till flera hundratusen invånare. Det här handlar inte om att man förbyggt sig i slutet på 90-talet utan något betydligt mer systematiskt. Naturligtvis om pengar men hur får vi inte ihop. Maffian styr här uppe. Dock en otroligt trist syn att se. När vi kom till Petilia Policastro och såg att det var likadant där fast de yttre ramarna med bergen var vackrare fick vi nog och körde tillbaka till kusten.

Sunkiga hus i Petilia.

Sista stoppet på vägen blev Capo Colonna. Här finns de sista resterna kvar efter den blomstrande staden Kroton som var en av kronjuvelerna i Magna Graecia 700 f.kr. Här bodde Pytahagoras och skapade sin asketiska sekt. När turkarna tog över förföll staden helt och alla grekiska rester utom en kolonn ute på udden är borta. De flesta stenarna användes till att skapa hamnen och piren inne i stan. Sedan dess var Crotone en totalt bortglömd stad och en av de mer kriminella fram till för 30 år sedan när man upptäckte att turismen kunde vara lönsam. Crotone är fortfarande en ruffig men lite charmig stad som jag tänkte återkomma till när jag ska summera vår vistelse här.

Capo Colonna. Sista biten efter en grekisk pärla.

Innan vi lämnade tillbaka bilen passade vi såklart på att handla vatten och andra tunga/skrymmande varor.

Inblåsta

Crotone. Seglad distans 69 nm. Totalt 391 nm.

Det var lite klurigt med timingen för vi ville lämna Roccella Ionica innan vinden kom igång men runda Capo Rizzuto så sent som möjligt för att missa kulingen runt udden. Roccella har en igensandad bar längs piren så man måste börja inseglingen en bra bit bort, passera baren och sedan ligga på 4-meterskurvan in i hamnen. Över baren är det bara 3m men riskerar hela tiden att sanda igen. I går var vågorna höga och vi räknade faktiskt med att gå på i en vågdal men klarade oss väl.
Vi gick ut i stiltje vid sjutiden i går och tuffade sedan NO för motor. Efter en halvtimme kom vinden och ytterligare en timme senare passerade vi Punto Stilo och fick sätta första revet i storseglet. Över hela Golfo di Squillace, Italiens främre hålfotsvalv, blåste det en riktigt konstant vind på 8-10 m/s, temperaturen 34 grader så bättre fick man leta efter. Blåsten skulle först komma lite senare och vi trodde faktiskt för en stund att även den hårda vinden efter kulingen vid udden blåst förbi men precis vid Rizzuto friskade det i till 13-15 m/s så det fick bli ett rev till. Sedan gick det i rasande fart norrut. Problemet var att det inte avtog på läsidan och sista timmen i bidevind var väl inte dagens höjdpunkt. Det är dessutom aldrig kul att komma in i en främmande hamn med mycket vind. Inne i hamnen blev vi dock uppmärksammade av Signore Tricoli med en röd flagga i handen och kunde lugnt lägga till. Signore Tricoli är en äldre man och fixaren här, det står snart klart. Priset förhandlingsbart och efter en stund riktigt bra.

På väg mot Capo Rizzuto med frånlandsvind och absolut ingen sjö.

I dag har vinden vänt och vid niotiden kom den förväntade ostliga kulingen med kallare väder, det ska gå ner till 27 i dag, och nu ligger vi fint vid kaj medan vinden ylar i riggen i upp till 20 m/s. Plötsligt kommer det in en Wally, extremdyr tender till en superyacht, med två killar i sjöställ ombord. Jag gick upp på piren för att se var den stora båten ankrat i denna blåst men såg ingen så jag pratade med killarna i Wallyn, två trevliga grabbar från Australien. Båten låg i Venedig visade sig men ägaren ville ha Wallyn till Livorno så i stället för att slänga den på lastbil tog man varvet runt hela Italien. Det känns för mig som en dyr lösning. I dag hade man gått från Otranto och tuggat på i 50 knop i två timmar tills vinden kom. Sen blev det inte lika kul och de bestämde sig för att stanna här i dag.

Synapsen längst till höger. Signore Tricoli i beige med vit mössa.

Wally på väg in.

Livet utanför piren.

Tillbaka på fastlandet.

Roccella Ionica. Seglad distans 77 nm. Totalt 322 nm.

Det var fortfarande mörkt när vi lämnade Riposto och kvicksilvret hade smugit sig ner till 25 grader fast det rättade snart till sig när solen kom. Dyning in mot land var hög och det blev ganska rulligt med motor den första timmen. Sedan kom vi in i kompressionszonen och vinden ökade och vred mot norr från Messina. Strålande halvvind och båten satte iväg med full fart. När vi närmade oss fastlandet vred vinden och vi fick en platt läns på 8-10 hela vägen hit.
Mot slutet fick vi sällskap av några delfiner som skulle kolla vad vi var för några. Ganska snart efter vi kommit fram lade sig mörkret kompakt över hamnen.
Roccella Ionica ligger egentligen 4 km bort. Här i hamnen finns en väg kantad med pinjeträd och en pizzeria. Det är allt. Dyrt är det också, 40€ för en natt.

Scirocco

Riposto. Seglad distans 43 nm. Totalt 245 nm.

I går tog vi ganska tidigt dingen in till stan för det skulle bli blåst under eftermiddagen. Först lite kaffe och sedan tittade vi på en utställning med Leonardo da Vincis maskiner. Både teckningar och modeller efter teckningarna fanns. Där fanns hans helikopter, en fungerande cykel med kedja och kullager i trä. Man fick pilla på de flesta sakerna så det var både roligt och lärorikt.

Sedan antiken har man skymtat marknaden som man gör än i dag.

Kullager typ da Vinci
Efter en tur på marknaden åkte vi tillbaka till båten. Man får passa på att handla grönsaker nu för bättre och färskare grönsaker än på Sicilien finns inte. Jo, svenska potatis och jordgubbar.
På eftermiddagen friskade vinden i och vi blev kvar i båten. De blåser en Scirocco, en fuktig sydlig vind från Afrika som driver upp temperaturen outhärdligt högt på land. 34-39 grader de närmaste dagarna trots att det är slutet på september.

på väg hem från marknaden.

Dagens lunch, mozzarellarullad med skinka och tonfisk. Därtill tomatsallad.

I dag steg vi upp tidigt och seglade norrut. Fin slör som övergick till platt läns och när vi var helt klara med att spira förseglet och sätta en preventer i storseglet kantrade vinden och dog ut, allt inom några minuter. Sen var det bleke resten av dagen. Varmluften pumpar in och är vi lade till vid dieselbryggan var det 39 grader. Vi fick fyllt på både diesel och vatten. Marinan i Riposto består av två bassänger. Den ena full till 60% och den andra helt, absolut helt tom. Här blev det fel någonstans. När vi mot sen eftermiddag kom in till stan var det fortfarande 28 grader ute. Utanför kyrkan satt fem gubbar och samtalade och vi kom nog fram till att detta måste vara en av de absolut tråkigaste städerna vi har varit i.
I morgon kryper det upp på 39 men då blir vi ute på havet hela dagen för vi ska till fastlandet.


Ganska lugnt i Riposto eller snarare grymt tråkig lördag.

Bok-boken har kommit.

Välsignat kött hos slaktaren.

En väldigt, väldigt tom hamn.

Man undrar ju vad plan A var för något.

Varm, regnig, solig dag i Siracusa.

Det var faktiskt lite svalka i luften när vi vaknade men sen steg solen upp och det började regna lite med tonvikt på lite. Dock nog för att hålla luckorna stängda och så blev det outhärdligt i båten.
När det slutat regna satte vi oss i dingen för att åka in till stan med all vår tvätt fast så snart vi satt oss där regnade det lite mer. På väg in stod det en stackare på knä i en dinge och försökte paddla med en åra. Vi åket över och tog med honom på släp. Det var en ung fransman som fått sin motor förstörd i en olycka och nu hoppades han på att hitta en billig begagnad. En ny tålde inte budgeten. Det är de mest olika människor man möter på havet med de mest olika budgetar man kan tänka sig. Tvätten lämnades i alla fall in på tvätteriet och sen turistade vi i gamla stan för att avsluta med att handla svärdfisk på marknaden. Väl så långt sken solen, det var fuktigt och temperaturen hade smugit sig upp på 29 grader – det blev 33 lite senare. Dessvärre hade det börjat blåsa en del också. Vågorna kom från syd och dyningen rullade in från sydväst så hela vattenytan var ett kokande inferno som stänkte till oss rejält på vägen ut till båten.

Dingen läggs fast i stan….

…på den här lilla platsen som fiskarna tycks ha accepterat att vi använder.

Några udda fiskar jag aldrig sett förr.

Eftermiddagen ägnades åt böcker och vid kvällstid tog vi oss in till stan igen för att hämta tvätten och byta ut en flaska gas. Nu har kvällen kommit och vi njuter utsikten över den gamla stadsdelen, Oritiga. Runt omkring oss hoppar guldmakrill och tonfisk i sin jakt på föda. Det låter som om någon ramlar i vattnet när de hoppar.

Stora gatan i den nya stadsdelen.

Vattenmätare modell lite udda.

Båtarna i viken innan vinden kom.