Malta 1

Ta’Xbiex, Malta. Seglad distans ca 65 nm. Totalt ca 650 nm.

Vi fick inte heller igång loggen på sträckan till Malta. Väderprognosen förespeglade perfekt vind och vädergudarna höll vad meteorologerna hade lovat. Kvart i sju kom vi iväg och fick en perfekt halvvind ner mot Siciliens östra hörn, Capo Passero. Därifrån platt läns vid udden i någon timme och sedan perfekt halvvind resten av turen ända fram till Valletta. Någon timme efter udden såg vi en annan båt framför oss som satte segel lite senare när vinden kom så att vi nästan kom ifatt. Det visade sig vara svenska Apostrof som startat från Porto Palo. Vi seglade sedan jämsides hela vägen till Valletta och kom fram med några minuters mellanrum vilket gjorde att vi fick platser vid sidan om varandra på vågbrytaren i Ta’Xbiex. De stora turistmarinorna Msida och Ta’Xbiex är numera sammanslagna till Creek development. Här blir man inte som i Spanien och Italien mottagna av någon, ingen svarade ens på VHf-anrop utan man fick hitta en plats själv. Väl på plats kom två killar och avkrävde oss 80€ men det visade sig efter lite förvirring vara deposition tills kontoret öppnade dagen efter. Priset för oss är 35€.
På kvällen blev det samtal Sören och Eivor from Apostrof. De kommer från Grekland och är nu på väg långsamt norröver.

Torsdagen spenderade vi med att titta på Valletta. Det tar en bra stund att gå dit från ambassadområdet i Ta’Xbiex där vi ligger med det var kul att titta på omgivningarna. Två saker ser man direkt. De flesta husen ser ganska förfallna ut och många lägenheter har förfallit helt och står tomma. Kanske har man byggt bättre lägenheter utanför stan. Det andra är att malteserna över lag är ganska överviktiga. Affärerna har också mångdubbelt fler kvadratmeter upplåtna åt godis och snacks än vad som är fallet i Italien.
Språket på Malta är maltesiska och långt ifrån alla talar engelska vilket förvånade oss. Maltesiska är det enda arabiska språket som stavas medvästerländska bokstäver. Siffror uttalas däremot alltid på engelska.
Valletta är egentligen bara en udde i det gigantiska stadskomplex som utgör en ansenlig del av ön. Själva stadsdelen Valletta kan nog bäst beskrivas som en kompakt stad som ger ett tungt och stabilt intryck. Staden är bara ½ x 1 km men innehåller mängder av kyrkor och palats som de olika stormästarna låtit uppföra. Det är den enda huvudstad jag har varit i där jag känt mig bekväm med shorts. Det beror antagligen på den stora mängd turister som finns inne i själva Valletta. Turisterna rör sig i stort sett bara på tre gator och fem tvärgator. Därefter faller mat- och kaffepriser till hälften eller under det. Intressant.
På kvällen tog vi en buss tillbaka till båten. Biljett på bussen kostar 2€ och i automat vid ändhållplatser, 1,30. För 1,50 kan man få ett endagskort och för 6,50 ett veckokort. Det är för mig en gåta varför folk köper biljett på bussen
Ytterligare en varm kväll i båten.
På fredagen åkte vi in till Valletta igen för att höra en konsert med olika Ave Marias för piano och sopran. Spännande och annorlunda med musiker i världsklass och en ostämd flygel.
Det kommer mer om Valletta senare men nu håller vi på att göra båten klar. I morgon ska vi lyfta henne och sedan flyger vi hem.

Maltas flagga på väg upp.

Inseglingen till Valletta.

huvudgatan i Valletta.

På stadsmuren.

En av otaliga hästdroskor.

Marinorna i Msida och Ta’Xbiex från Valletta. Vi ligger precis bakom vågbrytaren mitt i bild vid sidan om barkantinen Black Swan som bygges i Sverige 1909. Numera på land som restaurang.
På koncert i St Francis.

Annons

Ett sista stopp på Sicilien.

Marzamemi. Seglad distans ca 24 nm. Totalt 284 nm. Vi har inte riktigt koll för det har satt sig lite skit i loggen i Syrakusa. Vi får klara oss utan för den ska ändå ut när vi kommer till Malta.

Efter en natt på ankare gav vi oss av söderut till Marzamemi som är den sydligaste hamnen på östsidan. Platt läns, under 2 m/s och 2 m hög dyning gjorde det omöjligt att sitta still och läsa. Det fick bli lite båtvård i stället.
I Marzamemi stod ormeggatorin och väntade på oss. Det är två hamnar här och när en båt kommer flyger en kille från ena marinan ut i dinge för att sälja in sin brygga medan den andra marinan nöjer sig med att vinka på land. Konkurrens är bra för priset så här kostar det bara 25€ inklusive allt.
I morgon är det av till Malta.

Bryggan i Syrakusa där man fick gå över på en planka. När det blåste sydlig vind separerade bryggorna så mycket att plankorna hela tiden föll i vattnet.

Den nya kyrkan mitt i stan. Gräset framför betyder att det under gräset finns en grekisk lämning. Fornminnen är inte så välskötta här.

Kyrkan invändigt. Riktigt häftig.

Solnedgång från ankarplatsen.

87m båten ”Ace” till vänster och dess 67m långa tender ”Garcon” till höger. Tenderbåten tar hand om leksakerna som en snabb motorbåt, en stor Riva, en helikopter och en massa andra nödvändigheter.

Marie mitt i stora vägkorsningen i Marzamemi.

Torget är så stort och tomt att det hade funkat i en Segio Leone – film

De två bryggorna i Marzamemi. Vi ligger på den till vänster.

Aldrig har jag sett så mycket vrak i en hamn men heller aldrig så mycket undervattensstenar. Dessutom har ena piren rasat så att bara halva hamnöppningen är farbar. Här får man hålla tungan rätt i munnen.

Syrakusa

Nu har också vi lämnat marinan och lagt oss för ankare ute i viken. Här ute ligger många nationaliteter. Två svenskar, flera engelska, holländare, amerikaner, fransoser, kanadensare. Det är häftigt när det är så internationellt. I morgon seglar vi söderut så det kan vara dags att summera Syrakusa. Vi har haft några riktigt fina dagar här i denna vackra men slitna stad. I natt regnade gul sand från Afrika så det var bara att börja dagen med att tvätta båt. Nu börjar hon bli riktigt fin igen. Därefter gick vi för att titta på den ganska nya Vittorakyrkan som reser sig högt upp över staden. Märklig kyrka. Endast några sidoaltare var ”bebodda” resten väntade väl på sponsorer. Efter kyrkoturen handlade vi lite italienska varor som vin, ost och skinka för snart bär det av mot Malta och då blir det engelsk mat.
Här i Syrakusa föddes och verkade den store matematikern och krigsmaskinskonstruktören, Archimedes. I går besökte vi museet som var enormt lärorikt. Archimedes var sannerligen en aktiv och nyfiken man som dock behöll en del för sig själv. Både Pi och kvadratroten ur tre räknade han ut så precist att det tog 2000 år innan man kom fram till något mer precist. Dock skrev han aldrig ner hur han gjort utan bara resultatet som om det vore fakta. Andra matematiska problem har man inte kunnat verifiera förrän nu på datorernas tid. Häftigt.
Från Syrakusa kommer också Sankta Lucia. Det finns en massa av hennes prylar i domkyrkan men eftersom samma saker även finns i Venedig och några andra ställen kan man ha sina dubier om autenticiteten. Oavsett vad är historien bra. Domkyrkan som byggts till henne är fantastisk. Från början ett grekiskt Minervatempel där pelarna fortfarande står kvar i väggarna, därefter kyrka, sedan arabisk moské där utsmyckningen fortfarande finns kvar på taket och nu en något nyare kyrka där det är ganska dunkelt i kyrkorummet men enormt upplyst framme i apex. Det ger en häftig effekt. Torget framför kyrkan är stor och vacker och i går på söndagen full med italienska familjer.
Till sist två speciella möten. I Catania mötte vi Rod Heikells tidigare båt Seven Tenths med vilken han utforskade Medelhavet och använde som bas för de böcker som varje seglare här nere har ombord.
Här i Syracusa träffade vi så King’s Legend som Ratcliff seglade det andra Whitbread med. Jag kommer ihåg hur jag 1978 satt i TV-rummet på studenthemmet i Köpenhamn och såg denna vackra Swan 65a segla i mål som första båt på sista sträckan, tvåa totalt. Denna 40-åriga skönhet är absolut lika vacker i dag, under vintern ommålad till vit och med nytt teakdäck.

Domkyrkan.

På sidan mellan fönstren ses de grekiska kolonnerna och på taket det arabiska inslaget. Eftersom det hela tiden varit helgedom är allting så välbevarat.

Vackert men förfallet hus nere i hamnen.

Fiskarens kläder på tork.

Fint besök ute i viken där vi ligger nu.

King’s Legend

Syrakusa.

Syrakusa. Seglad distans 27 nm. 560 nm.

 Det blev en lugn behaglig slör ner mot Syrakusa. Någon timme innan vi var framme vred vinden 180 grader och vi gick för motor sista biten in till Maria Yachting. En bit norr om staden kom en dinge upp till oss och gjorde reklam för en annan marina norr om centrum. Detta sätt att ragga kunder har vi inte sett tidigare.
Eftersom vi ligger precis nedanför stadsporten till den gamla staden, Ortiga, var det passande att börja med sightseeing där. Syrakusa är en vacker gammal stad som anlades av grekerna 700 f.kr. Precis nere vid havet finns en stor färskvattenskälla som räckte till hela befolkningen och 400 f.kr. var detta den största fortifierade staden i det grekiska riket med en halv miljon invånare. Efter att romarna tagit över ca 200 f.kr började staden att förfalla och det är väl där vi är nu.
På eftermiddagen försökte vi så att få tag på grönsaker. Det var lättare sagt än gjort. I stort sett allt i grönsaksväg säljs på marknaden på förmiddagen. Det fungerar säkert bra och man slipper kvitton vilket tycks vara det viktigaste här på Sicilien. På eftermiddagen är det dock rätt kört. Vi fick tag på några kylda tomater i plast till överpris.
Marinan här skiljer sig från de andra vi sett. Här ligger bara långseglare från alla hörn på klotet. På vår brygga låg Bella Luna från Orust som vi träffade förra året på Sardinien. Det blev ett kärt men kort återseende för fem minuter senare seglade de ut för att ankra i viken. Det är dyrt i marinan så de flesta båtarna går ut på ankare eftermiddagen innan de ska vidare för att spara lite. Precis utanför marinan ligger konstant 10-20 båtar på ankare. Av och till kommer någon in i marinan för en natt.
I fredags åkte Hugo hem och vi började att ta tag i vår lite eftersatta båt och vårt behov av ren tvätt. Detta dock inte mer än att vi har hunnit titta på stan, både den nya och den gamla delen. Marknaden har det mesta i matväg men resten måste man ut ur stan för att handla. Det tar en halvtimme att gå var väg. Hemma skulle man klaga men här är det helt ok. Vi har varit med om värre.

På väg ut ur Catania. Etna i bakgrunden.

Stadskajen i Syrakusa med vackert medelhavsblå vatten……

…..är bara en illusion. Man muddrar längs kajen och häller på vita stenar så att vattnet ska se turkost ut.

På marknaden. Det är här man ska äta svärdfisk som är nyfångad.

Hugo på väg hem.

Bron över till den gamla staden, Oritiga.

Utsikt från båten i skymningen.

En tur på södra Sicilien.

Tanken var att segla vidare mot Siracusa men prognosen hade ändrat dig och tydde på kuling. Den sena prognosen visade sig vara rätt och vi vaknade till dryga 20 sekundmeters vind. Förutom metrostationen ligger även Avis precis vid marinan så vi traskade dit och hyrde en bil i stället.
Det blev en tur upp i bergen i söder. Vi började med att åka till Vizzini, en av de få städerna med helt intakt medeltida stadsplan. I väntan på årets turister hände det inte så mycket här. Torget var fullt med äldre gubbar och i övrigt sågs inte så mycket folk. Killarna som körde vitlöksbilen hördes dock då de annonserade ut sin vitlök genom megafonen på taket.
Efter fika frågade vi polisen hur vi kom ut ur staden och fick vägvisning. Så enkelt var det dock inte för vi hamnade på en marknadsgata och fick vända. Efter den närkontakten med folk och murar åkte vi till Ragusa och den medeltida delen Ibla. De båda städerna är förbundna med en smal begskam. Vi parkerade i Ragusa och tittade lite på barockkyrkorna och gick sedan ner för berget mot Ibla. Det är två konstiga städer det här. Översållat med sevärdheter på Unescos världsarvslista men med ack så tråkiga gator däremellan. Allt verkar numera gjort för att passa turismen och så här års utan en massa turister verkade det bara dött. Bruschettan till lunch var dock förträfflig.
Efter lunch tog vi bussen tillbaka till Ragusa för att slippa den långa och sega uppförsbacken.
På eftermiddagen åkte vi förbi de två vackra städerna Modica och Noto men då hade vi tröttnat på gamla hus och njöt mest det vackra landskapet. Vid kvällstid var vi tillbaka i Catania igen och då höll det samtidigt på att mojna även om det var kallt i vinden.

Rådhuset i Vizzini. Det lilla som hände i denna stad hände här. Till höger om rådhuset är en underbar trappa i färgad keramik upp mot den riktigt gamla delen där de flesta medeltida kyrkorna ligger.

Killarna i vitlöksbilen hälsade glatt på oss.

En liten del av det vackra landskapet. Vi tror kon gör mjölk till Ragusachoklad. Det ser man på färgen.

På vägen körde vi förbi en förfallen port och ett lika förfallet hus. Det påminde mig om den vackra filmen ”Under Toscanas sol”

Ragusa uppe på kullen bakom bilen vi hyrde.

Den gamla stadsdelen Ibla ligger en bit nedanför den nya 1700-talsdelen.

Damen i fönstret till höger tittar på turisterna som tittar på stadsporten medan jag betraktar dem alla.

I Etnas skugga.

Catania. Seglad distans 25 nm. Totalt 533 nm.

Häckankaret släppte på natten så vi fick ta ut dingen och lägga om det för att få slut på rullningen. Det hjälpte men det blev en ganska orolig natt.
Det var absolut bleke det mesta av dagen utom lite motvind på slutet så det fick bli motor hela vägen. Strax efter lunch var vi framme i Catania och valde att lägga till vid Porto Etnea, en av fyra små privata bryggorna inne i hamnen. Som på alla andra dessa småbryggor fanns varken toalett eller dusch utan det får bli i båten. El och vatten finns dock. Priset lika högt som på en lyxmarina. Kvitto inte att tänka på.
På eftermiddagen tog vi oss en titt på stan. Den är sliten men vacker och med en enorm charm. Det är lätt att trivas i denna stad när man väl har sett förbi det slitna. Det är ingen tillfällighet att staden finns med på världsarvslistan.

Dagen efter beslutade Marie och jag oss för att ta en tur med tåget runt Etna. Hugo har varit där och tog det lugnt på stan i stället.
Först tog vi metron som stannar precis vid marinan och efter några hållplatser kom vi till tågstationen för tågen runt Etna. Det är en liten rälsbuss som går så långsamt att man hinner med att både titta på och fotografera landskapet runtomkring. Först stånkade den sig uppåt genom Catanias förorter och sedan ut på landet. Allt eftersom vi kom högre blev naturen grönare och fylld med blommor. Det var fantastiskt att se grönskan mot Etna och den torra jorden längre inåt landet.
I Randazzo gjorde vi ett litet stopp för att ta nästa tåg vidare. Randazzo är en vacker medeltidsstad som i dag verkar leva helt på turister. Eftersom säsongen inte har börjat än, var det en extremt stilla och trist stad visserligen med vackra kyrkor och hus men ändå trist. Inga kyrkor var öppna så vi fick nöjas med att se dem från utsidan.
På vägen vidare på Riposto åt vi matsäcken som slaktaren i Randazzo gjort åt oss. I Riposto bytte vi sedan till snabbtåget och var tillbaka i Catania på eftermiddagen.
På kvällen satte vi oss på ett av stadens torg och bara njöt av folklivet.

Fina träd i förgrunden. Blåa blommor men ännu inga blad.

Domkyrkan i Catania. Som alla andra husen runt detta torg och de flesta andra torg är det byggt i svart tufa och vit marmor.

Flickan i tygbutiken vinkade så glatt när Marie hälsade på för att ta bilden.

Solnedgång i hamnen.

Rälsbussen som tog oss runt Etna.

Marie ombord.

Etnas nordsida känns riktigt norrländskt.

Paus i trafiken när getterna skulle över spåret.

Mysig liten gata i Randazzo men tvärdött överallt.

På väg ut på stan.

Marie och Hugo på stora torget.

Det är svårt att inte visa domkyrkan på natten också.