Gaeta

Nu har vi spenderat några härliga dagar i Gaeta. I går regnade dock en del så vi satt mest inne och läste.

På väg hit ramlade VHF-antennen ner. Den stansade ut ett perfekt hål i rutan på sprayhooden så vi är väldigt glada att den inte föll ner medan vi var på däck. Det kan ha kommit en spricka i godset när vi slog samman masten med grannen i stormen på Mallorca för två år sedan. Eller, så har den bara ärgat sönder. Nu var det i alla fall bara att köpa en ny – jag fick en här i butiken för 35€ tack vare Jane som förhandlade åt mig. I dag satte jag upp den nya och nu funkar allt perfekt igen. Hålet i sprayhooden får vi limma vid ett senare tillfälle.

I morgon åker Ingegerd och Pehr hem och vi drar vidare söderut mot Ischia.

Marinan från Monte Orlando. Här uppe hittade vi den största artrikedom bland blommor vi varit med om.

Amerikanskt militärfartyg precis utanför marinan. De ropar ut en massa kommandon i megafonen och på morgonen är de faktiskt lite störiga.

Planchos mausoleum från 22 fvt. Fantastiskt välbevarat. Plancho var general i Cesars armé men fick sedan staden av Cicero.

Gamla staden i Gaeta

Marie på väg med mina nyinköpta foppatofflor

Guldkapellet från 1531 målat av Rafaels elever

Pehr och Ingegerd

Långfredagsprocession i Gaeta. Halva staden var där och tittade. Mäktigt.

Jag målar påskägg

Besättningen håller koll på mig medan jag byter VHF-antenn

Utsikt från masten

Annons

En dag i Gaeta

I dag traskade vi runt i Gaeta och njöt denna underbara stad. Vi började med en tur till den gamla stadsdelen uppe på udden. Det finns en mängd vackra kyrkor och kapell även om de flesta var stängda i dag och öppnar först igen på påskdagen.

Efter lunch gick vi ut på klipporna mot väster och tittade på en grotta och en stor spricka i berget där man kan traska ner. Mot den sena eftermiddagen tittade vi på fiskebåtarna som kom in. Ingen av dessa kan lägga till vid kajen utan fisken lassades i lådor i små roddbåtar och togs iland. De flesta såldes direkt när de kom in. Man kunde inte köpa styckvis från fiskarna utan bara en låda för 10€ med olika mycket innehåll beroende på kilopriset. Mycket fisk fick man för en tia oavsett vad.

Efter att ha tittat på fiskarna en stund började regnet närma sig och vi handlade på väg till båten. Det är fortfarande svinkallt här nere och ni som är kvar hemma i Sverige kan trösta er med att i alla fall Helsingborg kommer att vara varmare än Gaeta. Tilläggas skall dock att den snön som föll på toppen i går var borta i dag. Otroligt med tanke på att vi är så långt söderut.

Bilmack på lågvarv

Äldre fransk herre njuter av utsikten.

På vägen upp mot kastellet.

Utsikt över gamla stan och stadskajen.

Turkarnas grotta där piraterna väntade på någon att plundra.

Marie på väg nerför sprickan där berget klövs när Jesus dog – eller av annan anledning.

Inne i sprickan har man byggt ett kapell som ser otroligt häftigt ut från vattnet – och lika häftigt att vara där. Ischia syns på horisonten till höger om mig.

Fiskarna säljer sin fångst.

En tia för en låda.

Varmt mottagande efter en kall segling.

Gaeta. Seglad distans 40 nm (låt vara att en av dess var under gårdagen för att förflytta sig från ankringsplatsen till kajen). Totalt 109 nm

På morgonen var vädret ljuvligt. Med bara 11 grader var det dock läge för värmaren. Eftersom vi inte ryckte i några tampar längre hade akterlinan slakat så mycket att den föll ner över utblåset till värmaren. Den tampen smälte av på några minuter. Eftersom ändå akterlinan var loss kastade vi loss resten också och begav oss mot fastlandet. Det ska komma en kuling i ytterligare tre dagar från nordost och då är det direkt farligt att ligga kvar på Ponza så vi får bita i det sura äpplet och välja bort tiden på öarna.

Under dagen smög sig temperaturen upp på 12 grader. När det så kom lite duggregn såg vi att det snöade uppe på berget bakom Gaeta trots att det bara är 1600 m högt. De höga bergen bakom är helt täckta av snö. I det klara vädret kunde vi även se Ischia, Capri och Vesuvius.

Inne i marinan Base Nautica möttes vi av en ormeggatori i dinge som anvisade oss plats och där fanns två trevliga killar som hjälpte till med förtöjningen. Inne på kontoret kom såväl Luca och Anna ut och tog oss i hand och välkomnade oss. Dessutom fick vi en fin bok om allt sevärt i Gaeta. Anna och Luca är tydligen legender i att vara trevliga och hjälpa till. Väl tillbaka på bryggan träffade vi servicemanagern, en helt underbar amerikansk kvinna som redan hade varit borta id båten för att välkomna oss. Hon har koll på allt praktiskt om vi behöver hjälp. Själv äger hon en vacker Svan 47 som hon bor i.

Efter detta överväldigande möte tog vi en kort promenad på stan för att handla. Den här stan kommer inte att vara svår att tycka om. Ett litet paradis på jorden.

Inatiz som erbjöd oss så fint skydd vid kajkanten.

Vi lämnar Ponza i fint väder.

På väg in mot Gaeta medan det snöar på toppen bakom

Dåligt väder på Ponza

Ponza. Seglad distans 39 nm. Totalt 69 nm.

I går lämnade vi Nettuno för en underbar seglats mot Ponza. Stiltje när vi lade ut men snart nog kom brisen med en halvvind på 4-6 m/s. Vi passerade tätt på ön Palmarola som reser sig som en hög klippa ut havet. Palmarola lär vara den vackraste av de pontinska öarna med många grottor och andra naturformationer. Väl över på Ponza ankrade vi i ankringsviken norr om staden. Det blev en underbar kväll.

I dag ändrade sig väderleksprognosen radikalt. Fulvio i Fiumicino hade berättat för oss att i april månad var en väderleksprognos på mer än ett dygn inte mycket att ha för det ändrade sig så for. I dag sannades dessa ord. Från ett stabilt högtryck under hela veckan skulle det nu komma in ett lågtryck i stället. Eftersom det inte var läge att segla österut med ännu mer vind i sikte bestämde vi oss för att stanna kvar här.

På morgonen tog vi oss en härlig promenad i staden Ponza. Ön Ponza som är 7 km lång har två städer eller snarare byar på sammanlagt 3000 invånare. Under sommarmånaderna mångdubblas detta antal eftersom det är en populär ö bland romare och napolitanare. Svenskar också för den delen efter att Bo Hagström skrivit upp ön till skyarna. Efter vår promenad tog vi bussen runt ön. Den körde upp i bergen och norrut till den nordligaste utsiktspunkten. Efter fem minuter på den norra ändhållplatsen återvände så bussen igen. Ponza har många terrasserade vingårdar som måste vara extremt svårskötta i det backiga eller snarare bergiga landskapet.

Efter bussturen blev det en pizza på bussbaren. Så många andra ställen hade faktiskt inte öppet. På väg ut mot båten igen mötte vi vår båtgranne i ankringsviken som var på väg in i hamnviken. Väl ombord kollade vi de nya väderfilerna och bestämde oss för att följa engelsmannens exempel att gå in. På förmiddagen hade vi kollat med marinan inne i hamnen men de ansåg inte att vi borde ligga där i dag med tanke på blivande väder. På stadskajen trodde vi inte att vi fick ligga före kl sex på kvällen. Plats fanns det inte på kajen men när vi cirklade runt där kom engelsmannen ut och markerade att vi kunde ligga utanpå honom. Eftersom hans båt väger 35 ton tyckte vi det lät som en vettig idé. Engelsmannen segla sig båt själv och tar det med ro. Han är enormt trevlig och uppskattade att vi bjöd honom på öl som tack för att vi fick ligga där.

Någon timme senare kom ovädret precis som utlovat. Det började med vind i stormstyrka, ösregn och en tromb. Efter ett tag kom vågorna och sedan studsandet. Engelsmannen som seglat i 8 år här nere nu ansåg att detta var något av det sämsta han varit med om även om inte vindstyrkan är särskilt hög. Problemet är att vinden ligger på i exakt samma vinkel som viken så vågorna blev snabbt höga. Nu har vi spenderat de senaste fyra timmarna med att kolla förtöjningar och även om det har mojnat betydligt studsar vi fortfarande runt som gummibollar. Då är det skönt att ha 35 ton stål innanför sin egen båt.

I dag siktar vi på Gaeta på fastlandet för här ute kommer det att fortsätta blåsa resten av veckan. Bilder och redigering när vi kommer dit.
Hamnen i Ponza. Här finns ingen plats för besökande båtar

Ankringsviken.

Från hamnen med Ischia i bakgrunden


Pizzeria för lokalbefolkningen

Ingegerd och Pehr har mönstrat på.

Efter att Alexandra åkte i onsdags har vi spenderat en del tid på att fixa det sista med båten som vi inte hann med i Fiumicino. Nu har vi testat igenom alla system och allt fungerar som det var tänkt. Eftersom vi nu legat i Nettuno en vecka har vi också haft god möjlighet att prata en del med våra båtgrannar som trots att detta är deras lokala hamn väldigt ofta har varit i båtarna. Hemma står många båtar parkerade en stor del av somrarna utan att man ser röken av ägarna. Samtalen har också gjort att vi har fått öva oss en del på italienska för här kan nästan ingen engelska.

I går ankom Ingegerd och Pehr. Vi åkte in till Rom för att möta dem och tänkte spendera väntetiden med att se några kyrkor i det nordöstra hörnet omkring Porto Pia. Så blev det nu inte. När vi kom ut från stationen kryllade det av poliser och en helikopter i skyn. Demonstration på gång. Vi satte oss på ett fik på Piazza del Independenza och kollade läget med en kopp kaffe. När vi sedan fortsatt upp mot via XX Settembre som normalt är en av den mest trafikerade gatorna i stan var det helt dött. Den och alla andra vägar upp mot Porto Pia var avstängda med kravallpoliser och avspärrningar överallt. Ingen skulle få gå ett steg från anmäld rutt. Vi måste ha sett ett tusental poliser i kvarteren runt omkring men själva demonstrationen i det vällovliga syftet att få till fler arbetstillfällen var verkligen lugn och sansad. Kanske bidrog polisens närvaro därtill för alla poliser vi träffade var mycket vänliga men bestämda.
Vi sjutiden kom Ingegerd och Pehr med bussen från Fiumicino och vi tog alla gemensamt tåget tillbaka till Nettuno.

I dag har vi kollat på stan här och besökt stadens kyrkor. Det är palmsöndag och absolut helt fullt i kyrkorna. Mässorna har nog hållit på hela dagen men folk kommer och går lite när det passar och hälsar på alla andra familjer de känner. Sedan promenerar man runt på stan och tittar och tittas på. Härligt folkliv.

I morgon seglar vi ut mot Ponza.

Expresso på Florian’s

Via XX Settembre som gågata.

Polisen sluter leden.

Marie njuter den fantastiska doften av apelsinträden. De blommar medan förra årets frukt hänger kvar.

Frukost i sittbrunnen.

På väg till kyrkan.

Tvättdag

I dag vi tvättat i stort sett hela dagen även om det gått långsamt. Jag är förkyld och slö. Marie tog upp kläderna till ett otroligt rent och fint tvätteri som vi hittade för några dagar sedan. Jag försökte få bort den sista utvändiga smutsen från en vinter i Fiumicino. Det är bara att konstatera att Rom och närmaste omgivning har ganska så skitig luft. Tur man inte bor där.
Nu börjar vi känna oss redo att ta emot fint främmande i form av Ingegerd och Pehr som dyker upp i helgen för seglats söderut. Det passade fint att ligga still här när jag inte är på topp.

På väg till tvätteriet. En av gubbarna i hamnen trodde jag skulle åka hem. Det var nog mer logiskt.

Marie på tvätteriet.

Stadens mest osannolika palm.