En kall och blåsig natt

Tropea. Seglad distans 162 nm. Totalt 311 nm.

Egentligen delade vi väl upp sträckan i två bitar eller hur man nu ska se på det. Vi lämnade Casamiccola på morgonen i strålande sol och med riktning Acciaroli. På vägen passerade vi tätt på Capri och fick god tid att se ön från havet. Det var ganska disigt så vi såg inte röken av Vesuvius på hela dagen – och det ska man ju i ärlighetens namn vara tacksam för. Som vanligt kom vinden vid elvatiden och vi fick en god halvvind.
Vid sextiden kom vi fram till Acciaroli. Där visade det sig att i stort sett alla mooringlinorna var sönder (samtliga vi testade så vi trodde man tagit upp mooringfästet) så vi lade oss långsides. Efter en snabb tur på stan fick vi tag på en lokal kille som hade en segelbåt där och han rekommenderade linan som muddringsverket använde, den borde vara hel. En natt kunde vi i alla fall använda den. Tillbaka i båten kollade vi de nya väderfilerna och vädret, framförallt vågorna ska bli riktigt besvärliga de närmaste dagarna. Eftersom Acciaroli anses som en besvärlig hamn vid kuling från sydväst och det är därifrån vind och vågor ska komma så kanske mudderverket vill ha tillbaka sin plats. Med den kunskapen bestämde vi oss på några minuter för att segla vidare. Det blev tidernas snabbaste frånläggning för vi ville ut och passera grundet vid inseglingen innan det blev mörkt. Vi klarade det precis.
Natten blev riktigt, riktigt kall – 10 grader och bidevind. Vid halvsextiden väckte Marie mig att fronten kommit och vi behövde reva. Hård vind och ösregn gjorde inte den upplevelsen till seglingens höjdpunkt. Det enda positiva under morgonen var de besök vi fick. Vi två tillfällen kom det delfiner och tittade till oss och när det regnade som mest kom en liten fågel och sökte ly. Efter en liten nervös stund på kistbänken fan den sig tillrätta på läsidans mugghållare och höll sig ganska torr där. Själv satt jag i nedgången och höll mig både torr och skapligt varm.
Vi middagstid när den sista stora skuren dragit förbi kunde vi i sol och nästan stiltje lägga till i Tropea. Staden reser sig högt ovanför vattnet och vi hann med att ta de 200 trappstegen för en liten promenad på stan innan regnet var tillbaka igen.

På väg ut från den gröna ön Ischia. Här förväntar sig turisterna fisk och skaldjur men på Ischia är det lantbruk som gäller. Fisken kommer till största delen från fisket vid fastlandet.

Madonnan som skyddar oss i hamnen talar också om att det är kanal 8 som gäller.

Tätt förbi Capri.

Långsides i Accairoli. Inte helt lyckat men det funkade en timme. Staden är mysig, Nybyggd i gammal stil och påminde mest om en skidort. Enormt mycket italienska turister men så är det också nationaldag.

Lite skydd från vind och regn några timmar. När jag rumsterade runt satte den sig på kistbänken och när jag höll mig lugn satt den på mugghållaren och torkade sig.

Tropea reser sig på klippan ovanför havet.

Fikapaus på torget innan regnet återvände.