Tropea

Nu har vi varit i Tropea i drygt fyra dagar. Fram till i dag har det varit ruskigt dåligt väder men vi har haft det väldigt bra ändå. I lördags när vi kom hann vi med en snabb tur upp till staden innan regnet kom så att vi han bilda oss en uppfattning om den. Det är 196 trappsteg upp till stan så det är inget man springer tillbaka till om man glömde handla något. Här nere finns inte så särskilt mycket att handla.

Under lördagen och söndagen regnade det i stort sett hela dagarna. Lördagen är byte för alla charterbåtar och jag tycker synd om dem som hyrt denna vecka. Så mycket sol har det inte varit hittills. Det var mest ryssar och några tyskar som klev charterbåtarna. Ryssarna tog de största och nyaste. De har väl flest pengar. På vår babordsida ligger en enormt trevlig och very brittish engelsman som vi har pratat en del med. På styrbordssidan låg det några från den stora seglarnationen Österrike. Plötsligt på söndag eftermiddag bestämde de sig för att gå trots att prognosen var på storm. Alla har sitt favoritväder men efter tre timmar kom de faktiskt in igen. Under den tiden hann styrbordsplatsen fyllas upp av Maria från Nordön med Erland och Maria ombord. Det blev ett välkommet möte. Vi hade två fantastiskt trevliga kvällar tillsammans. Vi är med i samma segelklubb och har träffats tidigare och har flera gemensamma bekanta. De tipsade oss om Grekland och vi dem om hamnar norrut.

Måndag morgon vaknade vi alla av ett enormt ryck när stormen kom över oss. Det fick bli en dag tillägnat läsning, fixande och kollade av förtöjningar. På tisdagen mojnade det lite och Maria drog norrut. På eftermiddagen stod jag och talade med några trevliga kilar från Höganäs som var på landsemester här när vinden plötsligt ökade rejält. Plötsligt slog så blixten ner precis bakom båten och det började regna och hagla. Våra hjärtan slog 120 av skräcken när blixten slog ner. Däcket blev dock rent av allt hagel.

I dag har vinden avtagit nästa helt och vi har haft riktigt bra väder om än mulet. Borta på charterbryggan stod några av charterkillarna och rensade igenom dieseltankarna. Jag frågade om de kunde tänka sig att ta en privatbåt också, så för 50€ har vi nu rensat igenom tanken och kan förhoppningsvis klara oss ett tag framöver utan för mycket skräp i tanken.

Vi hade hoppats på att ta en passagerarbåt till Stromboli i morgon men den är avlyst pga vågorna. Vi ger oss i stället av mot Milazzo på Sicilien.

Hamnen från trapporna mot stan.

Tropea tornar upp sig högt över havet. Synapsen till Vänster

Katt i Tropea

Ett av fiken på torget. Det riktigt trista med Tropeaär att det blivit betydligt mer lukrativt att sälja tingeltangel och ”typiska italienska produkter” till turisterna än att hålla sig med bra råvaror. Inne i stan finns inte en enda vettig affär. Vi har gått långt för att kolla upp de råd vi fått men alla säger också att utan bil kommer man inte till någon bra matvaruaffär. Suck. Fiken är dock så mycket bättre.
Marie ringer till Åke.

Ett av torgen i stan. De flesta äldre hus är översållade med ”ventilhål” som vi faktiskt inte vet vad man använder till. Vi har aldrig sett det någon annan stans.

Maria på väg ut.

Vi torkar tvätten inne med hjälp av avfuktaren eftersom torktumlaren i hamnen inte var särskilt effektiv. Normalt hänger vi alltid tvätten ute men vädret  är inte riktigt till det.

Åska, hagel och 12 grader.

Kyrkan ute på en udde

En man hänger tvätt på en sidogata.

 

Annons

En kall och blåsig natt

Tropea. Seglad distans 162 nm. Totalt 311 nm.

Egentligen delade vi väl upp sträckan i två bitar eller hur man nu ska se på det. Vi lämnade Casamiccola på morgonen i strålande sol och med riktning Acciaroli. På vägen passerade vi tätt på Capri och fick god tid att se ön från havet. Det var ganska disigt så vi såg inte röken av Vesuvius på hela dagen – och det ska man ju i ärlighetens namn vara tacksam för. Som vanligt kom vinden vid elvatiden och vi fick en god halvvind.
Vid sextiden kom vi fram till Acciaroli. Där visade det sig att i stort sett alla mooringlinorna var sönder (samtliga vi testade så vi trodde man tagit upp mooringfästet) så vi lade oss långsides. Efter en snabb tur på stan fick vi tag på en lokal kille som hade en segelbåt där och han rekommenderade linan som muddringsverket använde, den borde vara hel. En natt kunde vi i alla fall använda den. Tillbaka i båten kollade vi de nya väderfilerna och vädret, framförallt vågorna ska bli riktigt besvärliga de närmaste dagarna. Eftersom Acciaroli anses som en besvärlig hamn vid kuling från sydväst och det är därifrån vind och vågor ska komma så kanske mudderverket vill ha tillbaka sin plats. Med den kunskapen bestämde vi oss på några minuter för att segla vidare. Det blev tidernas snabbaste frånläggning för vi ville ut och passera grundet vid inseglingen innan det blev mörkt. Vi klarade det precis.
Natten blev riktigt, riktigt kall – 10 grader och bidevind. Vid halvsextiden väckte Marie mig att fronten kommit och vi behövde reva. Hård vind och ösregn gjorde inte den upplevelsen till seglingens höjdpunkt. Det enda positiva under morgonen var de besök vi fick. Vi två tillfällen kom det delfiner och tittade till oss och när det regnade som mest kom en liten fågel och sökte ly. Efter en liten nervös stund på kistbänken fan den sig tillrätta på läsidans mugghållare och höll sig ganska torr där. Själv satt jag i nedgången och höll mig både torr och skapligt varm.
Vi middagstid när den sista stora skuren dragit förbi kunde vi i sol och nästan stiltje lägga till i Tropea. Staden reser sig högt ovanför vattnet och vi hann med att ta de 200 trappstegen för en liten promenad på stan innan regnet var tillbaka igen.

På väg ut från den gröna ön Ischia. Här förväntar sig turisterna fisk och skaldjur men på Ischia är det lantbruk som gäller. Fisken kommer till största delen från fisket vid fastlandet.

Madonnan som skyddar oss i hamnen talar också om att det är kanal 8 som gäller.

Tätt förbi Capri.

Långsides i Accairoli. Inte helt lyckat men det funkade en timme. Staden är mysig, Nybyggd i gammal stil och påminde mest om en skidort. Enormt mycket italienska turister men så är det också nationaldag.

Lite skydd från vind och regn några timmar. När jag rumsterade runt satte den sig på kistbänken och när jag höll mig lugn satt den på mugghållaren och torkade sig.

Tropea reser sig på klippan ovanför havet.

Fikapaus på torget innan regnet återvände.

Capri

I skrivande stund befinner vi oss mellan Ischia och Capri. Vi lämnade i morse för att söka oss söderut.

I går tog vi färjan till Capri eftersom det är sydlig vind och man inte får ankra på nordsidan. Vågorna blir alldeles för höga för säker ankring på sydsidan. Till marinan är inte att tänka på. De skulle ha 195€ per natt men efter att ha prutat lite kom vi ner på 140. Fortfarande helt orealistiskt för oss. Färjan gick lika bra.
Ischia och Capri må vara ganska lika men är ändå två helt skilda världar. På Ischia pratas det förutom italienska endast tyska. Vi mötte två danskar annars var alla turister italienska och tyska. Ischia får 5 miljoner turister per år, 10 % är tyska. På Capri som har ca 50 % mer turister på en mindre yta träffade vi inte en enda tysk. Där är majoriteten förutom italienarna, amerikaner och skandinaver, mest svenskar. Ischia är en ö med mycket grönska och heta källor medan Capri är den vackra, välordnade, bebyggda och extremt rika ön. Märkeskläderna fanns alla representerade. Att kvinnor på en ö kan få ett plötsligt behov av en väska eller ett par skor modell svindyra kan jag kanske förstå men vem impulsköper en Rolex? Nog om jämförelser. Capri är en fantastiskt vacker ö som man lätt förälskar sig i. De två ganska olika byarna Capri och Anacapri huserar på var sin del av ön och bägge ligger uppe på berget. Det finns en liten bergsjärnväg från hamnen till byn Capri men vi valde pyttebussen. Alla bussar är pyttesmå för att vägarna är så små och kurviga. En vanlig buss skulle aldrig komma runt kröken. Trots litenheten fyller man dock upp bussen men lika mycket folk som i en vanlig svensk buss. Uppe i byn fick vi två koppar kaffe och en liten kaka för 14€ att jämföra med Anzio eller Nettuno där samma kostade 3,50€
Efter en stunds tittande tog vi en ny pyttebuss till Anacapri för att se Axel Munthes villa, San Michele som verkligen är en höjdpunkt. I denna lilla villa med sin underbara trädgård högt över alla andra bodde Munthe i 37 år tillsammans med kronprinsessan Viktoria. Munthe ansåg att själen behövde mer än kroppen och la därför ner betydligt mer energi och pengar på terrasserna och musiklokalen än på själva huset. Efter sin död 1947 testamenterade han sitt livsverk till svenska staten. Svenska konsulatet har sin plats här nu.
På väg ut från San Michele köpte vi Munthes mest lästa bok, ”Boken om San Michele”. Den fanns liksom en massa andra böcker om Capri på svenska.
Efter en stund promenad i Anacapri som känns ganska italienskt tig vi bussen tillbaka igen till Capri och tittade på promenaden ner mot Marina Piccola och de fina hotellen. Gatorna och husen här skulle lika gärna kunnat vara i Las Vegas men utsikten är bedårande. Det är denna del av Capri som man känner igen från broschyrerna.
Mot eftermiddagen tog vi trapporna ner till hamnen och sedan färjan tillbaka till Casamicciola. Väl där tog vi en promenad till nästa by Lacco Ameno som är betydligt större och har grönsakshandlare och en lite mer välsorterad affär. Sådant saknas i stort sett helt i Casamiccola.

På fiket på piazzan.

En turistfri dag på Capri. Jag beundrar alla som kommer hit i högsäsong men fem gånger så mycket turister och 35 grader varmt.

Märkeskläderna finns ute på huvudstråken medan de riktigt fina lokala mataffärerna ligger i gränderna eller som här i arkaderna under husen.

En av terrasserna i Villa San Michele

Den bedårande utsikten från San Michele….
….och Marie som tittar på den. I bakgrunden den 4000 år gamla sfinxen som är symbolen för San Michele.

Kyrkan San Michele i Anacapri. Golvet i keramik fick man inte beträda utan bara få på plankverket runt omkring. Bra åtgärd för med tanke på alla turister hade det annars inte funnits nåt golv för oss att se på.

Stigen, via Krupp, ner mot Marina Piccola är ett konstverk. Tyvärr var själva stigen avstängd just nu.

Kastellet

För några dagar sedan var det halvdåligt väder så på eftermiddagen tog vi bussen till staden Ischia och sedan vidare ut till kastellet. Kastellet är från 431 fvt och gigantiskt stort. Det har byggts på kontinuerligt och har nu sju olika kyrkor och mängder av andra utrymmen. På 1500-talet kunde hela Ischias befolkning på 1892 familjer bo här. Berget är terrasserat och har odlats aktivt under alla åren. Nu mer i museumssyfte. Efter kastellet promenerade vi tillbaka till Ischia och passade på att handla lite.

Ischia är en otroligt vacker och frodig ö. Det enda störiga momentet är väl alla tyskarna.

Staden Ischia från kastellet. Till vänster första kvällens ankringsvik.

Här renoveras Ischias fallna änglar och andra guddomliga bilder.

Utsikt över Ischia.

Ett av kapellen på kastellet. Procida på andra sidan sundet och Vesuvius i bakgrunden.

Konstutställning

Ischias mikrotaxi väntar på kunder. Det finns tusentals sådana taxin på ön

Jesus i stället för rondellhund.

Solnedgång från sittbrunnen

Isola Tedeschi

Casamicciola. Seglad distans 4 nm. Totalt 149 nm.

Ischia är en belägrad ö. Tyskarna finns överallt och ser man inte 100%igt italiensk ut (vilket vi väl knappast gör) blir man tilltalad på tyska. Färjorna kommer i en oändlig ström och kaoset bland folk efter tilläggning är total. Porto d’Ischia är full till bristningsgränsen av ankommande båtar från Napel så nu lägger många till här i Casamicciola också. Marinan som är en del av hamnen är dock förhållandevis lugn och vi slipper de rejäla underströmmar som bildas inne i stora hamnen.

Vi tar det från början. Ankringen nedanför kastellet var det rulligaste vi upplevt och vi fixade nästan inte fler nätter. I kombination med att vädret skulle bli sämre med blåst och regn bestämde vi oss för marinan. Vi lyckades också förhandla oss till ett skapligt pris.

Ischia är en vulkanö som hade sitt senaste utbrott 1301 men Casamicciola jämnades helt med marken i en jordbävning 1883 så helt sovande är ön inte. Här i stan bodde Ibsen när han skrev Peer Gynt och han är också stadens stora Idol med staty på torget. Ibsen flyttade efter jorbävningen men det var väl för att huset inte fanns kvar. Han kan knappast varit är när det hände i alla fall.

Ischia har 56000 invånare och så får man väl lägga till några hundra tusen tyskar varje vecka. Detta lär dock bara vara en västanfläkt jämfört med Capri dit vi ska i morgon. Capri tar 195€ per natt för en helg i april eftersom det är deras lågsäsong, mer än det dubbla när sommaren kommer. Vi tar färjan dit i stället. Vi hade hoppats på att ankra söder om ön men just nu är väderläget sådant att det lika gärna kan bli sydlig vind och då är det omöjligt att ankra där. På nordsidan är ankring förbjuden.

I går tog vi en busstur runt Ischia och tittade på den underbara naturen. Dofterna från citronträden och apelsinerna går inte att beskriva. Ön är subtropisk trots att den bara ligger 20 km från fastlandet. Det är en växtprakt som är svår att matcha så jag förstår ju varför så många tyskar med pengar vill vara här. Ön är 800 m hög och bussen tog oss helt runt ön och en tur upp på berget.

Just nu regnar det men i eftermiddag ska det klarna upp och då tar vi en tur till kastellet.

San Angelo. En liten stad på sydsidan av ön.

Sydkusten.

Port d’Ischia är en väl skyddad hamn som är svår att få syn på. I bakgrunden ön Procida till höger och så fastlandet.

En av dagen många färjor har kommit och turisterna väller in.

Marie tittar på blomsterprakten framför ett hus…

…medan jag tar en titt på citronerna.

Utsikten från sittbrunnen.

Ankrade nedanför kastellet på Ischia

Ischia. Seglad distans 39 nm. Totalt 145 nm.

I går morse åkte Ingegerd och Pehr hem igen efter att vi haft en härlig vecka tillsamman även om vädret satte stopp för närmare utforskning av öarna. Ventotene får vänta till ett senare tillfälle.

Efter att ha fått en massa råd om ankringsplatser gav vi oss iväg vid tiotiden i totalt bleke. Det gjorde dock att vi upptäckte de 5-8 pilotvalarna vi mötte på ganska stort avstånd. Det är alltid kul att se valar även om det är en bit bort. Några timmar senare kom brisen och vi fick en halvvind i god fart till Ischia. Här la vi oss nedanför kastellet, en av de vackraste ankringsplatser vi legat på. När det slutade blåsa började dyningen komma in och gjorde detta till en av de rulligaste ankringsplatser vi legat på. De får bli hamnen de närmaste dagarna för nu ska det börja regna och senare börja blåsa.

Ingegerd och Pehr lämnar oss. Jayne körde dem till tåget i Formia.

Häftig färgförändring i Gaetaviken.

På väg mot Ischia

Ankringsviken mot kastellet.

Bild från hotellets livekamera. Vi ligger i mitten