På Korsikan och tvärsikan

I dag tog vi oss en tur upp i bergen. På morgonen stod en hyrbil klar till oss och vi började med att åka upp längs Korsikas vilda västkust upp mot Ajaccio. På vägen passerade vi ett otal vackra vikar och bergsformationer så det blev ganska många stopp på vägen. I Ajaccio svängde vi upp mot bergen och Korsikas regionhuvudstad Corte. Vägen var underbart behaglig att köra trots att den blev allt brantare och kurvigare. Vid Bocognano svängde vi in på den gamla vägen som numera är turistvägen. Utsikten är bedårande med skogsklädda raviner och kala berg på över 2000 m. Vägen följer till största delen den klassiska järnvägen mellan Ajaccio och Bastia som är en ingenjörsmässig bedrift med mängder av tunnlar och broar. Högsta passet är på 1163 m och strax därefter hittade vi ett matställe som frekventerades av arbetarna på vägen, folk som kör en bra bit för att komma dit och så turister. Portionerna var gigantiska och vi förstod plötsligt varför så många var där.
Corte må vara Korsikas huvudstad men det har inte fört så mycket med sig. Den gamla staden var riktigt mysig men i övrigt var det inte särskilt mycket. Efter lite turistande och fika körde vi vidare österut och hemåt. Från Corte slingrar sig vägen mjukt ner mot havet längs en för närvarande ganska torr fors. Dalen blev bredare och frodigare och plötsligt var vi vid havet där vägen fortsatte söderut. Östra sidan är inte alls lika spännande som den västra men det finns en hel del vackra badstränder. Vi hann besöka en av dem, Anse Fautea, innan vi återände till Bonifacio vid solnedgång.
Vår Clio, en ovanligt behaglig hyrbil
Västkusten där den slingriga vägen skymtar till vänster
Kyrkogård på Korsika där man bygger små hus i stället för gravstenar
Bergsby
Ravin
Från högsta passet vid Vivariu
Vi tänkte direkt på ett Ravensbergpussel, 2000 bitar
Marie i Corte
En vägg i Corte
En hel bit av Corte
Anse Fautea